Höst
Så var det höst.
Normalt brukar jag se fram emot hösten, vackra färger och isande friskhet i luften.
I år känns hösten skrämmande, kall och alldeles för tidig. Eftersom vi inte haft någon sommar att tala om känns vintern låååååååååååååååååååååååååååååååååååååång och kall... Jag vill påta i trädgården, låta barnen springa byxlösa i gräset och måla hus. Och fixa staketet. Och bygga ett vattenfall. Och flytta komposten. Och rensa i rabatten. Och måla lilltaket.
Det måste väl bli nästa sommar då. Men jag ville ju göra det den HÄR sommarn! Bajs.
Den HAR regnat bort. Den har varit kall, blöt och grå.
Dags att gå till frissan, tror jag. Har inte fått välförtjänt sommar och har MASSOR av tandläkarbesök framför mig, så jag ska unna mig lite uppsnofsning.
5 kommentarer:
Här kan du lyssna på en uppmuntrande uppmaning (i detta fall framförd av Band from TV).
"You can't always get what you want
You can't always get what you want
You can't always get what you want
But if you try sometimes
You might find
You get what you need..."
Man får väl hoppas åtminstone. Men jag håller med dig. Det har sannerligen inte varit någon bra sommar.
Första dagen jag låg på stranden var i september, vilket säger en del. Dessutom hade jag inte planerat att vara singel den här sommaren, vilket väl KAN ha inverkat på mitt gnälliga humör. :P Men som tur var så fortsätter jorden att kretsa runt solen med en faslig fart... Hm... Hm. Undrar hur fort?
Härifrån till solen är det ca 8 ljusminuter... Ljuset hastighet är nästan 300 000km/s...
Jordens hastighet i förhållande till solen blir alltså sträckan π(2(3*10^5*8*60))km genom tiden 365.25*24h = 10321,45...km/h ~ 10Mm/h.
Oj! Drygt tiotusen kilometer i timmen. Bäst man håller i sig så att man inte åker av. Nå, poängen är att det kommer en ny sommar, ingen fara. Allt ordnar sig! Om inte solen skulle tappa taget och slunga ut oss i rymden som en annan släggkastare. Men det tror jag inte.
/Corundum
ordensmakt.blogspot.com
Hösten har inte per definition nått hit ner ännu (källa: SMHI), men det känns verkligen inte som sommar längre. Jag dras dessutom med en underbar dunderförkylning för stunden, något som ytterligare förstärker känslan av att sommaren är väldigt mycket jätteöver för i år. Och framför mig har jag 8 månader av konstant pluggande innan jag kommer att ha 1 veckas semester för att sen börja jobba. Livet känns alldeles underbart just nu..... ;-)
Eftersom sonen är förkyld drabbades även jag...
JIPPI.
Inte.
Jag har fulla medsympatier för er båda! (Eller heter dem med...?)
Jag tror att man sympatiserar MED någon, men har sympati FÖR någon eller något. Låter väl rätt, tror jag?
Vem är det du sympatiserar med? Mig och Robert? Känner att jag inte riktigt hänger med här.
Jag sympatiserar med er båda:
Roberts förkylning och ditt ofrivilliga singelskap.
Centrifugalkraften är icke att förakta... Men jag är glad att solen behåller greppet.
Sen är det rätt skönt att få vältra sig lite i självömkan, i lagom dos och inte för ofta, för det är ju bara jag som vet riktigt HUR synd det är om mig. Och varför. ALLA anledningar. Och om jag ömkar mig behöver ju ingen annan göra det - fast det är ALLTID trevligt med lite medömkan och sympati! :-)
Skicka en kommentar