Ett problem?

Jag slåss ofta med om problem är problem eller inte...
Ta t ex vårt badrum: Jag irriteras ofta över att det "bara är jag" som fyller på tvålflaskan, som sorterar bort de femton extra handdukarna, som slänger gamla schampoo-, balsam- och tvålflaskor, osv. Listan kan göras lång. Någon envisas dessutom med att hänga duschdraperiet över badkarskanten så att allt vatten från draperiet samlas i en liten "ficka" och tyget blir slem-äckligt på nolltid.
Frågan är bara om det egentligen är ett problem? Om jag hade ett eget badrum - skulle det "allmänna" då se ut som Jerusalems förstörelse, eller skulle någon annan städa emellanåt? Om det är så att de övriga då skulle städa är det ett problem: då tror familjen att de har en hushållerska. MEN - om de övriga inte skulle bry sig och det alltså bara är jag som störs av oredan är det ju egentligen inte ett allmänt problem utan bara mitt.
Om det är bara mitt problem är det något jag behöver ta ställning till; om jag stör mig ska jag göra nåt åt det, annars ska jag släppa det.
Om det är ett allmänt problem behöver familjen en rejäl "däng", lämpligen med en blöt handduk, eller kanske med det slemmiga draperiet... (Jag törs skriva så eftersom jag aldrig faktiskt skulle slå dem.)

Det är bara ett exempel. Tyvärr innebär det oftast att jag inte kommer någonstans, utan bara blir frustrerad och ännu mer irriterad eftersom jag inte vet om det är ett problem eller inte, och fortfarande retar mig på diverse tjafs i badrummet... som kanske inte är ett problem. Varför ska man gå omkring och vara irro över nåt som kanske inte är ett problem? Fast om det är ett problem har jag ju all rätt att vara arg och irriterad.

SUCKKK!!!