En MYCKET dålig dag.

Om detta är sant är det hemskt. Tragiskt, eländigt, sorgligt, förjä...igt - alla negativa ord som kan kommas på.
Jag har en Mycket Dålig Dag.
Jag har insett att ljusterapin kostar pengar (vilket jag kunde förtränga tills första räkningen kom) jag inte har, mina barn driver mig till vansinne med att rätta varenda milimeter av sagda ord och lite till, jag är superfrustrerad över att jag lät mig luras till inskrivning på MiROi-skräp-kurs, och ännu mer frustrerad över att de jobb jag vill ha inte är lediga och att jag ännu inte fått besked om när/hur jag kan börja plugga. Jag är irriterad över livet i allmänhet och synnerhet - och så detta.

Snacka om körsbär.

Bara så att ni vet så är det ruskigt synd om mig.

Så fel det kan bli

Jag tar på mig alldeles för mycket. Därtill kommer det som folk lägger på mig, antagligen av vana; att jag "alltid ställer upp". Nu har jag tagit på mig något som jag trodde att FAMILJEN skulle kunna ha glädje av, inte för att jag själv så hemskt gärna ville utan för att jag trodde att det skulle kunna bli ett familjeintresse.
SÅÅÅÅÅÅÅ fel.

"Det här gjorde du BARA för att DU ville."

Jahapp.

...

Tydligen ska man vara fullblodsegoist. För om jag BARA gör det JAG SJÄLV vill, utan att försöka inkludera nära och kära, behöver jag ju inte må dåligt över oförtjänt skit. Då kan jag åtminstone må bra av att göra nåt jag faktiskt vill göra. Att må dåligt av att göra nåt jag inte jättegärna vill göra är bara korkat.

Babbel

Jag börjar vara MÄTT på sjuka barn. Onsdag före påsklovet (vi "lovade" v 15) var båda förkylda och jag var hemma med dem. Söndag (påskhelgen) blev det både förkylt och magsjukt, så nu har jag varit hemma hela veckan. Tack och lov har magsjuketillbehören hållts i lämpliga kärl, så jag har inte behövt skura - men det är ändå brist på sömn och många famnsittande stunder...
Jag är MÄTT. Är de inte friska nog att vara på dagis/skola på måndag skriker jag.
HÖGT.
LÄNGE.

*gagagagagagagaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaa*

Enda positiva med att vara hemma är att jag ÄNTLIGEN kom mig för att gå till frissan. Vi är bortskämda med att ha några frissor som jobbar kvällstid, så jag unnade mig tre och en halv (!) timme för att ta bort dryga tre dec (!) hår, färga, bleka och färga lite till. Så nu har jag inte längre en "laestadianfrisyr" med 15 cm utväxt, nu har jag en haklång page och KORT i nacken. Jag kommer nog inte att klippa så här kort igen, men nu har jag provat och jag är JÄTTENÖJD.
Tänk att lite (kortare) hår och lite färg kan göra så gott för själsfriden... :-)

Jaha. Å varför i hela h-vete...

... kan jag inte följa de bloggar jag vill? Va? Va? Va? FFffffföntererå?
Jä... skit, jag lyckades lägga till både Blue och Corundum, men inte Xrob. Iofs misstänker jag starkt att det är nåt slags ondskefull "haha, du kan bara lägga till blogspot.com-adresser, inga andra. HA HA!"-grej, men jag skulle kanske även kunna tänka mig SBT... fast det senare är inte så värst aktuellt, faktiskt. Mycket roligare att tro att jag inte FÅR än att jag inte KAN. Sådeså.

Jag tänkte bara, apropå Xrobs inlägg om tatueringar, upplysa sajbärspäjs om att jag också har en tatuering. (Misstänker att jag skrivit om det tidigare, men IIIIDS inte kolla!) På min vänstra överarm ståtar en sköldpadda, som olikt den store A´Tuin seglar fram genom kosmos på ett inte allt för ansträngande sätt... tyvärr hade jag inte läst Pratchett när jag gjorde den, så det bidde en landsköldis. Den är en självbelöning för att jag klarade både teori och körkort på första försöket (vilket inte min äldre syster gjorde, trots att hon tillhörde en enklare-test-generation) - alltså ett eller två år sen... Vill nog egentligen inte räkna, men... Okej då, det är (37-19=) 18 år sen. *funderar INTE över att jag är två körkortsåldrar gammal*

Å nu vet ni det. Jaha. OCKKKK?

Hon är så söt när hon sover...

...är en riktigt bra låt. Melodin fastnar så till den milda grad och texten är tänkvärd (fast jag minns den inte så här på rak arm), och jag konstaterar att just ovan nämnda strof stämmer väldigt bra även på mina söner.
De sover just nu.

(Här skulle jag kunna skriva ett seriöst inlägg om hur fantastiska de är, hur vackra, hur änglalika och ljuva, ett långt inlägg om barns fantastiska varande, om hur tacksam jag är över mina barn - men det hade inte varit lika skoj. Inte lika rensande, heller. Därför gör jag inte det.)

Hur underbara våra barn än är är det skönt när huset är stilla. När ingen springer som om elden var lös och golvet på övervåningen bara måste ramla ner. När ingen skriker eller slåss om vem som ska stå på just den fläcken i lekrummet. När ingen spelar inte-i-min-smak-musik och sjunger med vääääääldigt falskt och entonigt (syftar dock inte på de yngre barnen) och när det enda som hörs är lugna, försiktiga andetag...

Men om jag inte hade haft stöket på dagarna hade jag inte uppskattat lugnet nu? :-)

Sjukt?

Jag tror mig ha hittat en "regel" för hur läkare ska ta emot oss...
Jag tror att läkare under utbildning får lära sig att det första man gör är att skicka hem patienten. "Kom tillbaka om det inte blivit bättre inom en (eller ännu hellre två) veckor." Standardfras nr 1, första hemläxan. (Det gäller ju då alltså INTE röntgenpersonal :-). )

Det är åtminstone det ALLA läkare sagt hittills vid första besöket.

Fel av mig, det finns ett undantag. Jag gick i sexan, fick bihåleinflammation (första gången vad jag minns) och slasket rann ner i ena ögonlocket. Då blev jag faktiskt inlagd direkt. Men annars har standardinstruktionen varit att gå hem och avvakta.

Hur tänker man då som läkare? Tror de att vi tycker att det är svinskoj att betala dyrt för att ha främmande människor klämmandes och rotandes i oss? Tror de att vi alla är hypokondriker som inte har något bättre för oss än att sitta timtal i väntrummet hos läkaren?

Jag är inte säker på hur jag ska hantera denna teori. Vad tror ni övriga?

Helgpyssel

Vi har varit på resande fot under helgen... Jag vet inte om jag börjar bli gammal eller om jag bara är slö - det blir bara jobbigare och jobbigare att åka iväg! Själva resan är jobbig, jag blir stel och som träig i kroppen, och att sova i annan säng är jobbigt för rygg och ofta för skelettet - jag är inte direkt bortskämd med extra luftkuddar varför det ofta gnaaager både här och där och oavsett hur jag ligger. Att sedan komma hem är underbart, men då ska det tömmas väskor och sorteras och packas undan rena kläder och väskor - det är ju skitjobbigt! Sortera tvätt må va hänt, men just att plocka undan det som inte är använt känns blä. Å sen är det nästan alltid jobb dagen efter, och när man känner sig så där dagen-efter är det inte roligt att kliva upp i ottan för att jobba.
MEN... Jag har semester.
HELA veckan.

Underbara semester...

Oskyldigt dömd?

Jag har fått uppfattningen att enligt svensk lag är vi oskyldiga tills motsatsen är bevisad. Detta har jag uppfattat som största byggstenen i det svenska rättssystemet. Det måste vara feluppfattat, eller också lyder inte försäkringskassan under svensk lag?

Som förälder behöver jag ibland "VAB-a", alltså ta ut tillfällig föräldrapenning när mina barn är sjuka. Jag har varit hemma med minstingen sedan onsdag eftersom han är febrig, snoret rinner och han är allmänt hängig, och när jag går in på Försäkringskassans hemsida står "Från och med den 1 juli 2008 ska en förälder, i samband med begäran om tillfällig föräldrapenning, styrka barnets frånvaro med ett intyg från den förskola, familjedaghem, fritidshem eller skola där barnet i vanliga fall är."

???
Var jag inte oskyldig tills en domstol förklarat mig skyldig? Är helt plötsligt alla småbarnsföräldrar både brottslingar och dömda? När blev Försäkringskassan en rättslig instans???

???


Den blåa sörjan till regering STINKER.

Trött

"I am soooo tired (so tired)"... Jag hoppas alla hörde Ozzys röst. Jag känner mig verkligen så som jag tror att han kände sig precis när han skrev just den meningen. (Fast jag minns inte resten av texten, så det är bara just den meningen som avses.)
Tänk att en helg kan ställa till det så pass! Å nu till helgen blir det dessutom alkoholförtäring och sent hos en kompis... Kan inte sluta bra.

Var är vilohemmen när man behöver dem?

"Bamse och Lille Skutt hoppa ut i skogen... "
" ...Skalman han är tlött! ...tlöööött..."

Skit-följetongen fortsätter!

Tyvärr blev det inte slutsvuret.

Det kom ett litet kuvert från IKEA idag...
Kuvertet skulle innehålla spröjs (7 delar), fästen (10 delar) och täcklock (4 st)...
Ni kan väl aldrig gissa?

- - -

Kuvertet innehöll 6 delar spröjs.


lkjasdåpji n0åu8 sfdaölkjvföoidsnvåpaifjn öbgkjwähbrtoiyerdfslmöxcuiopvcö-pjri6mh wb3hb!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Jag äger inte nog fula ord för att beskriva känslan.

Jag ringer alltså till skitjävla skräp-IKEA IGEN.

Fortfarande ingen kompensation, men kvinnan jag pratade med den här gången hade ÅTMINSTONE vett att faktiskt be om ursäkt.
Det hjälper inte min garderob, och det trollar inte fram några spröjsfästen, men det gör, konstigt nog, skillnad. Jag är inte lika arg längre. Arg - ja, men inte lika arg.

SKIT-IKEA!

Den där skitexpediten multiplicerades!

Måndag gick jag tillbaka till affären. Samma tjej står i kassan när jag, varken trevligt eller artigt, förklarade läget.

"Ojdå, har DOM glömt att ta bort den."

Pappjävlaäggskalleidiot! Inte ens en jävla ursäkt fick jag! INTE ENS att hon kunde be om ursäkt för DOM som hade glömt! Förbannade krukväxt! (Fast det är orättvist att jämföra en sån kork med en oskyldig planta.)

Vi kommer inte att handla där igen.


Så till nästa elände:

Vi åkte till IKEA och köpte oss en garderob.

Jag började med att ta hem IKEAS HomePlanner eftersom jag ville undvika ev. misstag. Det är alltså deras eget program som bara kan hantera deras egna varor.

Jag satte in stommen och dörrarna, och fortsatte glatt med att peta dit extra hyllplan, tre klädstänger och äckligt många lådor. PERFEKT! Då skulle jag få plats med makens, mina och yngste sonens kläder längs ena väggen och få bort banankartonger, påsar, lådor... som hittills varit staplade lite huller om buller i sovrummet. Dessutom skulle maken slippa "stans fulaste möbel"; en 70-talsgrön byrå med måååååånga lådor. (Jo, den är ruskigt ful men så oootroligt praktiskt att jag glatt förlåtit den.)

Vi åkte till Haparanda - "bara" 60 mil tor - för att införskaffa garderoben och lite till. Dagen efter började vi montera...

Här kommer nu det rubriken handlar om:
När vi monterad upp garderobsstommarna ser vi att deras jävla skitprogram inte räknar med att garderobsdörren ska sitta fast någonstans! Dörrarna har standard-hål för standard-gångjärn, de har standard-höjd och är av standard-kvalitet - men att komma på tanken att dörrarna faktiskt ska sitta fast är tydligen för komplicerat för IKEAs programkonstruktörer!

TACK OCH LOV har jag en händig make, som byggde om garderobseländena så att lådorna skulle få plats. Annars hade vi haft två stora trälådor, tre små trälådor, en korg och en klädstång ÖVER. Nu blev det bara en klädstång över, bortsett från en jävligt irriterad jag.
Hade det varit upp till mig hade jag krävt att IKEAs personal kom hem till mig och rev skiten.

Nu har jag en "okejdå" garderob. Jag rymmer inte det jag hade tänkt, och dessutom är det en äckligt irriterande glepa mellan garderobsbotten och nedersta lådan. Jag avskyr döda utrymmen när det handlar om förvaring. Jag fick, än en gång, inte ens en jävla ursäkt från IKEA. Jag får tillbaka mina 39 kr för stången, men ingen kompensation och inte ens ett jävla "ursäkta".

Inte ens kan jag "njuta av utsikten" av de snygga garderoberna, eftersom det saknades spröjs i en av de fyra kartongerna...

(Bara för att glädja min "fanclub" ska jag lägga ut bilder på eländet när det hela är klart.)

Skit-expedit!

Sonen har rivit sönder sina ullvantar (dyra som f-n). Båda paren. Han har dessutom glömt sina i höstas nya vantar hos mormor. Alltså måste jag köpa nya. (Det har kommit minst två dm med snö under natten, så vantar är ett måste.)
Jag åker alltså till samma affär som i höstas och sonen vill ha likadana som tidigare. Illgröna.
(Till saken hör att sonen gnäller och gnölar HELA tiden på väg in, i affären och på väg ut.)

Han gnäller över att det inte går att prova ordentligt för den där platsgrejen (larmprylen) och jag förklarar att kassa-personen tar bort den när vi har betalat.
Vi betalar och går ut.

Sonen gnäller över att platsgrejen fortfarande är kvar. Jag förklarar att det som är kvar är en plast"nit" som vi klipper bort när vi kommer hem...

När vi sen kommer hem och jag plockat fram saxen för att klippa bort "niten" ser jag att sonen sett alldeles riktigt - den där jävla larmgrunkan är kvar!!!

- - -

Vaddå inte hela världen? Det är för f-n värre!
1. Eftersom maken tagit fel bil kunde jag inte köra och låta skit-personalen fixa det (ingen bilbarnstol i lillbilen). När han kom hem hade affären stängt.
2. På fredag kväll hade vi planerat in vinmiddag, och jag kör inte dagen efter även om jag bara druckit ett glas.
3. Tredje part måste alltså skjutsa mig till affären! Alla barnen med i bilen...
4. Skit-affären har inte öppet på lördagar!
5. Jag kan inte gå på affären förrän på måndag eftermiddag. Ungen behöver sina - i fredags - inköpta vantar på skolan på måndag förmiddag.
6. JAG ska betala extra jävla soppa och jävla bök för att DE gjort fel!
7. När jag kommer dit med en LARMtjosan på vantarna... Spelar ingen roll att det är DE som gjort fel, även de som hör mig gorma kommer att anse att jag stulit dem. Varför har man annars kvar larmgrejen?
8. De kommer säkert inte att kompensera för obehag och extra utlägg!
9. Om de gör det kommer det vara fjant som tio spänn eller nåt.

JÄVLA SKIT!

Ett problem?

Jag slåss ofta med om problem är problem eller inte...
Ta t ex vårt badrum: Jag irriteras ofta över att det "bara är jag" som fyller på tvålflaskan, som sorterar bort de femton extra handdukarna, som slänger gamla schampoo-, balsam- och tvålflaskor, osv. Listan kan göras lång. Någon envisas dessutom med att hänga duschdraperiet över badkarskanten så att allt vatten från draperiet samlas i en liten "ficka" och tyget blir slem-äckligt på nolltid.
Frågan är bara om det egentligen är ett problem? Om jag hade ett eget badrum - skulle det "allmänna" då se ut som Jerusalems förstörelse, eller skulle någon annan städa emellanåt? Om det är så att de övriga då skulle städa är det ett problem: då tror familjen att de har en hushållerska. MEN - om de övriga inte skulle bry sig och det alltså bara är jag som störs av oredan är det ju egentligen inte ett allmänt problem utan bara mitt.
Om det är bara mitt problem är det något jag behöver ta ställning till; om jag stör mig ska jag göra nåt åt det, annars ska jag släppa det.
Om det är ett allmänt problem behöver familjen en rejäl "däng", lämpligen med en blöt handduk, eller kanske med det slemmiga draperiet... (Jag törs skriva så eftersom jag aldrig faktiskt skulle slå dem.)

Det är bara ett exempel. Tyvärr innebär det oftast att jag inte kommer någonstans, utan bara blir frustrerad och ännu mer irriterad eftersom jag inte vet om det är ett problem eller inte, och fortfarande retar mig på diverse tjafs i badrummet... som kanske inte är ett problem. Varför ska man gå omkring och vara irro över nåt som kanske inte är ett problem? Fast om det är ett problem har jag ju all rätt att vara arg och irriterad.

SUCKKK!!!

Anti-reklam-klockan

Här skriver undertecknad om min inbyggda anti-reklam-klocka som plingar konstant när jag ska handla...
Jag ogillar reklam. Om jag kan välja mellan två hyfsat likvärdiga produkter och den ena är gjord reklam för väljer jag per automatik den andra. De företag som väljer att lägga (mina) pengar på reklam väljer alltså bort mig som kund. Om jag kan välja. (I små samhällen kan man tyvärr sällan det i så stor utsträckning som jag hade önskat.)
Min far har ett rätt trevligt sätt att hantera det hela: Köper han en märkesjacka sprättar han helt sonika bort märket. Himmla bra, tycker jag! Varför ska jag betala MER för en jacka eller en sko bara för att den heter Olle? (Kanske ännu värre, varför ska jag betala nästan lika mycket för en Olle-kopia?)
Olle kostar X kr att göra. På det läggs först reklamkostnaden med lika mycket, 2X, och sedan vinstmarginalen, 4X, eller om det då är tvärt om. Ytterligare påslag görs (minst 5X) just för att den heter Olle.

???

Alltså - om jag då köper Lelle-tröjan istället, som INTE gjorts reklam för, då betalar jag ju bara produktion och vinstmarginal. Klart trevligare.

Dessutom bär det mig emot att JAG ska betala dyrt för att göra reklam för NÅGON ANNAN. DE borde betala MIG för att jag gör reklam för dem!
Reklamtröjorna borde sålunda vara billigare än de icke-reklamgjorda tröjorna.
Eller hur?

En/ett? Blogg?

Jag ska erkänna två saker.

1. Jag är urusel på grammatik.
Jag vet inte ens om det heter en test eller ett test. Tror mera på "ett", men det kändes mindre fel att skriva "en... test" nyss.

2. Jag vet egenligen inte vad "blogg" är.
Är det textinläggen eller själva hela-allt-ihopa som är blogg? Bloggar jag nu när jag skriver, eller bloggar jag eftersom jag har en blogg? Eller bloggar jag när jag lägger ut min text? Är jag en bloggare? Vad är den som "prenummererar" på bloggläsning men som inte har en egen skrivhörna?
Jag är lite lur på att jag har en blogg, alltså alla inlägg oavsett hur många.

Egentligen spelar det ju ingen roll. Över huvud taget. Men bara för sakens skull...

Lite fegt har jag inte avslutat den här förrän 8/7. Det innebär att den inte hamnar högst upp och troligen inte läses av särskilt många... ;-)

Hur gör jag?

Hur gör jag för att få in kommentarerna i bloggen? Jag är såååå leds på att bläddra fram och tillbaka. Jag minns inte vilka kommentarer jag har läst, och jag tycker att kommentarerna faktiskt är lika viktiga som själva bloggen, så det vore himmmmmla trevligt att kunna få kommentarerna direkt under mitt inlägg. Hmmm..
Är det månne någon som har något förslag?

Klagolåt

Varför har jag inte vett att göra enkelt?
Exempel 1: jag väljer e-postadress via hotmail. 14 bokstäver (plus @hotmail.com). Vet ni hur lång tid det tar att skriva 14 bokstäver? Jag menar, jag hade ju kunnat använda tre, men näe.
Exempel 2: jag väljer telia-adress. Tror ni jag lärde mig nåt? Nix. Ökar på istället, till 16 tecken...
Exempel 3: lösenord brukar ligga på typ 5-6 tecken. Hur många tror ni jag har? Mååånga... Suck.
Så när jag ÄNTLIGEN kommer på nåt att skriva om för att bota skrivklådan i fingrarna tar det en evighet innan jag kommit till new blog-rutan. Å då har jag alltsom oftast hunnit glömma vad det var som var så intelligent att det förtjänade en plats i etern.
Bääääääääääääääääää

Ogräsmedel och instruktioner

Förra våren, närmare bestämt nån gång i maj när den sista snön vändes för att smälta bort, köpte jag en påse gräsmattegödning/mossborttagning i en förhoppning om att under sommaren göra något åt den där stickiga mossan i trädgården.
Nu, när vårsolen börjar göra sin verkan på bron, där snön inte ligger så tjock, ser jag samma påse ligga oöppnad som en elak påminnelse om alla mina oavslutade projekt.
Jag vet precis varför inget blir gjort. Det handlar om att jag måste läsa instruktionerna.
Jag AVSKYR att inte kunna göra "på en höft". Det handlar om att jag köper något som borde vara enkelt; jag slänger ut eländet där det behövs, i intuitionslagomtjockt lager, kanske under våren när sista snön smälter och spär ut skiten (för det vet jag ju, att gräsmattan kan brännas av medlet) så där lite lagom. Men nähä då! Maken påtalar att det inte alls behöver vara så, att jag måste LÄSA INSTRUKTIONERNA först... Usch.
Jag tittar inte ens på texten. Påsen dumpas på bron och där blir den liggande.

Kanske att jag gör nåt åt det i år?...

Kartonger och lådor

Har ni någon gång försökt handla lådor via Internet? Om inte - gör det inte!
Jag har tre hyllplan med olika mått (förstås) som skulle behöva lite kartonger för diverse persedlar och annat jox. Dessa kartonger ska kläs med någon snygg tapet i lämplig färg, för att smälta in som lite enkel dekoration i vår trånga och belamrade hall.
Jag skulle försöka hitta braiga lådor via internet... men bara att söka säljande företag är ett elände! Först - söker jag på kartonger, lådor eller askar? Boxar, kanske?
Nr två - det borde finnas sökmotorer som separerar, så att jag slipper hitta alla som bara säljer till företag. Jag vill veta vilka som JAG kan köpa av. De övriga skiter jag högaktningsfullt i vad de pysslar med!
Nr tre - ingen av dem jag tittat på sorterar efter storlek... Gissa om det är kul att försöka hitta lådor då! Jojo, de har 500 olika att välja mellan, och jag måste gå igenom alla 500 för att se storlek, se hur de ser ut (alla har inte ens bild!) osv.
Nr fyra - Jag tror att standardangivelsen är höjd x bredd x djup. Hur svårt kan det vara? Himmmmmla svårt, tydligen, eftersom många inte ens skriver ut VAD måtten anger. Låda, 32x30x45 - que? Med bild kan jag gissa mig till vad som är vad om måtten skiljer, men om jag rymmer tre lådor med bredd 30 kan jag inte chansa och hoppas att just den här lådan har bredd 30.

En hel vetenskap, med andra ord.
Blääääääääääääääääääääääääääääääääääääääääääääääääääää...

Att handla på Internet...

...är väl en konstform i sig?
Jag gillar att handla över nätet. Det jag inte gillar är att jag inte kan klämma och känna på grejerna innan, jag är en känna-människa. Men det är överkomligt.

Vad som däremot INTE är överkomligt är att inte fler har fattat det där med förskottsbetalning!
SÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅ smidigt, när paketet kommer är det mitt och jag behöver inte lägga ut för postförskott (vilket är hutlöst dyrt).

Jag är inte, av mig själv, anförtrodd att hantera kreditkort och har svårt att lita på säkerheten i att uppge kortnuffror till höger och vänster. Nej, tacka vet jag att få ett e-brev som ger mig kontonr och leveransID, jag betalar via min e-bank och det hela är klart. Inte för att e-banken är särskilt säker, den heller, men då har jag åtminstone liiiite koll på var mina siffror tar vägen. Dessutom har jag full översyn på hur mycket jag har kvar på kontot och om jag verkligen ska unna mig vad-det-nu-är-jag-vill-köpa.

Nåväl. Vad är väl en bal på slottet...