Inte-frågor
Svenskläraret påpekar...
1. Ni ska få ett exempel på, i min värld, äckliga inte-frågor:
"Kan du inte hjälpa mig?"
En sån fråga är redan svarad på, eftersom det enda möjliga svaret är att hjälp inte kan fås. "Nej, jag kan inte...", eller "Ja, du har rätt i att jag kan inte..." Alltså inte en fråga, och ska sålunda inte ställas med frågetecken bakom. Används som konstaterande; "Nähä, du kan inte hjälpa mig.".
Jag tycker verkligen illa om inte-frågor. Det är nästan värt att bli ett hat-objekt, men bara nästan.
2. Skillnad på var i meningen "inte" kommer...
"Jag hoppas att hon inte vinner." är en helt annan sak än "Jag hoppas inte att hon vinner.". Den första betyder ju att jag vill att hon inte ska vinna. Jag vill att någon annan ska vinna. Den andra betyder att det inte spelar någon roll vem som vinner, hon är lika bra/dålig som någon annan. Om hon vinner är det lika OK som om någon annan gör det. Vinner, alltså. I den första meningen ligger tyngden på att hon inte ska vinna, i den andra på att jag inte lägger min röst på någon särskild - sålunda två vitt skilda betydelser.
3. Jag tror helskarpt på teorin om att inte använda "inte" när det handlar om barn. Övriga får hänga med på det, jag försöker helt enkelt att inte använda inte. (Det märks väl tydligt i det här inlägget, eller hur? *S*)
"Glöm inte" är ett äckligt uttryck, för det vi hör är "Glöm" eftersom hjärnan tydligen ignorerar "inte". Alltså försöker jag vara konsekvent i att använda "Kom ihåg" istället, mycket bättre. Trevligare att minnas än att glömma!
Nog svenskaundervisning (inte svenska undervisning!) för ikväll, eller vad säger ni?
4 kommentarer:
Kära Fru Svensklärare,
Kan du hjälpa mig med en sak?
(Lägg noga märke till avsaknad av ordet "inte").
Eller...två saker egentligen.
Det ena är mitt inlägg "Ordkrig", det andra är kommentarerna där Fru Lagbok skriver att hon "glädjer" sig. Och jag hävdar att det heter "gläder".
Sitter rotat sedan barnsben. Att säga/skriva glädjer är lika illa som att skriva "mej" och "dej" osv.
Oavsett vad SAOL numera har uppdaterats med.
You get the picture? ;o)
Man tackar för eventuella svar i förhand.
;o)
Om inte inte fanns så skulle jag inte ha lika roligt när jag inte skriver saker som inte ska skrivas. Inte. Eller nåt :-)
Blue - Håller absolut med om att man undviker "mej" och "dej". Jag vet inte vad som är rätt eller fel vad gäller "gläd(j)er"... Blir lite konfunderad.
SAOL (1986 års utgåva) innehåller varken eller:
"glåpord...
gläd|ja -er, gladde, glatt, gladd n. glatt, imper. gläd v. g. sig gläd|jas -es el. -s gladdes, glatts, imper. gläds v. dep. glädjande adj. glädje -n s. till 2 glad; känna g. vara glad... (sammansättningar följer)
gläfs... "
Jag skulle nog inte skriva varken eller. Jag skulle nog skriva att "jag gläds åt" eller nåt sånt. Måste läsa det igen!
Listoplisto - Du har min fulla tillåtelse att använda inte. :-)
"gläd|ja -er" = notera avstavningen efter "gläd".
Det heter alltså glädja, och gläder.
Eller rättare sagt, det HETTE antagligen så innan SAOL började med Rinkebysvenska för vara med i matchen liksom.
Det där med "gläder" är ngt som sitter rotat sedan svenskan i skolan. Och vågar väl knappt säga att jag dessutom har en journalistutbildning på det...för alla vet ju hur sopiga journalister är på svenska ;o)
Men "mej" och "dej" är horribelt. En gång way back when köpte jag en ID-bricka åt min dåvarande och bad guldsmeden gravera in "jag älskar dig" på baksidan. Men jag skrev inte upp det, utan sa det och utgick ifrån att det var såpass enkelt att smeden kunde stava.
När jag hämtade ut den stod det "jag älskar dej".
Att jag inte dog på fläcken!
:o)
Skicka en kommentar