Lästips!
En kommentar kan ge både det ena och det andra:
Här kan ni läsa ett MYCKET BRA inlägg ang. tidigare diskussion om vad våra samhällsmedborgare får kosta. Om ni inte förstår vad jag pratar om kan ni läsa mera här.
Det är underbart när det dimper ner folk som kan uttrycka det jag menar på det sätt som jag inte kan men som jag tänker! :-)
9 kommentarer:
Det är tänkvärt - men inte hållbart i min värld. Eftersom allt inte är svart eller vitt.
Jag ser vad Humlan menar, men tror inte på det. Det är en utopi - en önskan - en förhoppning om en bättre värld.
Kanske cyniskt, men jag föredrar att kalla mig realist.
Jag kan tom vara så iskall att jag isåfall tycker att vi inte låter våra gamla dö med värdighet utan kan låta dem ligga (och kosta pengar) i tiotals år med livsuppehållande åtgärder.
Jag tycker att vi skall lägga ner försvaret och lägga pengar på annat.
Jag kan tom vara så vidrig att jag tycker att rökare, extreeeemt överviktiga och människor med överdriven alkoholkonsumtion skall betala mer i skatt för att vi vet att de kommer att kosta mer pengar i längden.
Vad jag försöker säga genom att låta som en genomvidrig och grymt osympatisk människa (vilket jag inte är ;o), är att jag inte tycker att något barn förtjänar att hamna på glid. Men att det inte handlar om pengar och kortsiktigt tänkande.
Utan i mitt fall om rena känslomässiga reflektioner.
Prästens dotter kan bli knarkare, och missbrukarens son kan bli präst. Men oftast hamnar inte äpplet så långt från päronträdet.
Så vi kanske skall fånga upp det ännu tidigare?
Genom att helt enkelt inte tillåta vissa människor att sätta barn till världen?
Jag hör vad du säger och förstår hur du tänker. Och jag är inte vidrig.
Men rapporten som presenterades känns lite - ogenomtänkt och jag dristar mig till att använda ordet naiv.
Förebyggande åtgärder fungerar till en viss gräns - men vem drar gränsen och bestämmer vart den skall gå?
Men visst är det intressant med olika åsikter.
// Inte så osympatisk som jag låter-Blue :o)
Först och främst... jag anser inte att det här inlägget handlar om det du kommenterar om.
Åtminstone min tanke var, när jag skrev inlägget, att vara arg över att staten försöker styra MITT liv, jag sköter mig faktiskt! Jag VILL ta hand om mina egna barn, jag har skaffat dem för att jag VILL ha dem. Inte för att de ska vara på dagis. Eftersom stat och kommun inte ser till resonemang och engagemang utan BARA ser till plånboken sänker jag mig sålunda till deras nivå och pratar pengar. Ingen av dem kanske läser just min blogg, men det ena kan leda till det andra... (min kompis har en kompis som har en kompis vars hustrus syster...)
Så till lite replikering (eller nåt):
Livsuppehållande åtgärder... Där hoppas jag att alla, IDAG, har skrivit testamenten och faktiskt tagit ställning! Om jag, idag, VÄLJER hur jag vill att min sista tid ska vara (i mitt fall: inga livsuppehållande åtgärder om jag är gammal) har mina anhöriga något att gå efter. Om inte är det GRYMT och ohållbart att DE ska ta ansvaret och faktiskt DÖDA den som ligger där och inte kan säga vad de vill. Om jag har talat om vad jag vill är det JAG som tar ansvaret. (Så Blue, visst har du skrivit ditt testamente?)
Jag tycker inte på genforskning och jag tror inte på liv till varje pris. MEN - de kunskaper vi har ska självklart användas! Annars har ju de (både människor och djur!) som offrats för forskningens skull verkligen slängts bort. Jag skulle gärna se ett totalstopp för all typ av forskning som inte sker på frivillig basis (där det alltså krävs ett påskrivet "jo jag vill göra det här" för den som utsätts), men samtidigt är jag tacksam över den forskning som gett oss möjlighet att faktiskt ha en familj på fyra (plus två) eftersom jag antagligen inte skulle ha överlevt första graviditeten utan vetenskapens forskningsresultat (som inkluderar nästan allt, även så enkla ting som att tvätta händerna...).
Jag anser inte att alla liv ska räddas, kosta vad det kosta vill. Men jag är ändå tacksam över att min mans äldste son, född med Downs syndrom och allvarligt hjärtfel, faktiskt kunde få och fick den hjälp som behövdes för att leva. Han kommer inte att ha ett fullångt liv, och han kommer antagligen inte att ha det VI skulle godkänna som fullvärdigt och självständigt liv, men han kommer att vara lycklig utifrån sina förutsättningar.
Rökare betalar extra skatt redan idag. Det gör däremot inte de övriga två kategorierna. Hur tänkte du göra upplägget för extraskatt på mat? Är det då inte viktigare att vi ÄTER UPP den mat vi producerar, så att inte våra matberg växer i samma takt som U-världens befolkning går under? Slänger du bort dina brödkanter? Slänger du mat utifrån bäst-före-datum? Handlar du mer än du behöver? (Det är såna frågor jag anser viktigare än huruvida Kalle har taskig ämnesomsättning eller röker.) Rent krasst kan ju dock konstatera att rökaren faktiskt torde kostar mindre, eftersom rökningen förkortar livet betydligt och det sålunda finns färre år att spendera på vårdinstitut! :-)
Jag tror, slutligen, att vi inte kan lära alla gamla hundar sitta. Barn kommer till världen oavsett vad du och jag anser om deras föräldrars lämplighet. Ser vi till helheten kommer din och min åsikt inte spela någon som helst roll i det globala surret, där barn används på det ena sättet värre än det andra.
MEN - om vi kan hjälpa de barn som IDAG mår dåligt, kanske vi kan förhindra att de i sin tur får sina barn att må dåligt? Deras föräldrar må vara förlorade (?), men då ger vi åtminstone barnen ett vettig chans!
Det är trots allt dom som ska ta hand om oss på ålderdomshemmet! :-)
Fast ditt tidigare inlägg har jag redan svarat på, mitt svar nu var mer riktat åt rapporten som Humlan hade skrivit om. Ditt inlägg har jag en gång i tiden redan applåderat och vi fick en ovän på köpet remember ;o)
Och du, både jag och sambon har skrivit testamente, dessutom alldeles nyligen - ngt de flesta inte har gjort i vår ålder eftersom man skjuter bort döden.
Jag är anmäld till donationsregistret (om dom nu vill ha min gamla skrumpna lever) ;o)
Vad gäller mat däremot så slänger jag sällan eller aldrig ngt, av den enkla anledning att vi aldrig har ngt hemma eftersom vi är så usla på att storhandla *skrattar*
Och slänger jag ngt går det ner i avfallskvarnen och omvandlas till biogas (eller vad det nu är - ngt bra är det i alla fall) på reningsverket.
Jag tror bara inte att det finns en uiversallösning - men jag önskar att det fanns.
Men vissa saker går, precis som du säger, inte att räkna i pengar - även om politikerna försöker göra det. Och givetvis heeeeelt objektiva analyser...ungefär lika objektiva som våra åsikter här.
Problemet är att det finns fallgropar överallt. Även om man försöker leva som en god medborgare. Källsortering, ingen överkonsumtion, återvinning...listan kan göras oändlig - och allt har en baksida - och en framsida.
Jag vill att alla barn skall växa upp lyckliga. Jag vill inte att någon skall slå ett barn (även om jag har god lust själv ibland om någon skriker bredvid mig på allmänna transportmedel när jag försöker sova ;o). Jag vill att alla ska få växa upp med samma GODA förutsättningar, och därmed få en bra start i livet som lägger grunden till goda medborgare senare i livet.
Jag önskar att alla barn fick skutta barfota i gräset trallande på Idas sommarvisa.
Men jag tror inte på det.
Jag tycker däremot att staten skall ge fan i vissa saker.
Mina exempel var tagna ur luften. Mer som dumma exempel eftersom ingen kan bestämma över någons existensberättigande. Ingen. Inte ens staten faktiskt.
Så om du vill ha räkneexempel på matskatt och dylikt kan jag inte ge det. Mina tio fingrar räcker inte till att räkna sådana komplicerade ekvationer :-p
Det finns förmodligen massa saker som vi tycker är dumt, men som andra tycker är bra och tvärtom. Och de som har fler än tio fingrar räknar och visar statistik som från båda läger ser "rätt och riktigt" ut enligt dem själva.
Vad kan vi göra? Inte mycket mer än att tycka och ha åsikter.
Det är antingen det eller att söka jobb som Universums nästa President.
Jag och Cecilia kom på en grym världslösning häromdagen när humöret inte var på topp. Det KAN (möjligen) finnas lite kryphål i den än så länge. Men i det stora hela så funkar den som världsdominationsplan och hade löst ALLT ;o)
Jag vill också att vi skall hjälpa barn på glid. Men jag skiter i pengarna och att räkna på fingrarna. Det är rent känslomässigt.
Frågan är väl bara hur.
Och då pratar jag inte pengar.
Även jag vill att vi ska hjälpa alla barn på glid - det är därför jag arbetar inom socialtjänsten - och även jag reagerar rent känslomässigt iden här frågan. Men det kommer aldrig att kunna bli en förändring om vi inte kan styrka våra åsikter inför politiker och makthavare genom att påvisa att DE tjänar på förändringen, på att tänka som vi gör.
Ingen skulle till exempel kunna få USA´s president att avbryta invasionen av Irak genom att känslomäsigt proklamera för allas lika värde, folkrätten, folkets utsatthet osv - men om någon däremot kunde påvisa hur många röster han kommer få och hur mycket USA kommer tjäna ekonomiskt på det så lovar jag att en debatt i alla fall skulle påbörjas.
Förstår ni vart jag vill komma?
Tyvärr räcker inte känslor idag.
Vi måste motivera våra kapitalistiska makthavare hur DE kan tjäna på saken - allt för barnens bästa.
Och visst är tanken en del av en förhoppning om en bättre värld, men definetivt inte en utopi.
Det handlar om effektiv resursfördelning.
Socialtjänsten idag har bara en viss mängd pengar, och de har riktlinjer för vad de får använda dessa pengar till. Så tillvida är deras händer ofta bakbundna. Genom en effektivare resursfördelning där insatserna ges i ett tidigare stadium kan effekterna av t.ex. ett långvarit missbruk lindras. Då har vi i så fall uppnått två saker - vi har "räddat" ett liv från missär och vi har samtidigt spart in pengar för staten. Vad är fel i detta resonemang anser du, förutom att det kommer bli svårt att omsätta i praktiken? Någonstans måste man ju börja, och det är väl i så fall vid att diskutera för och nackdelar med dagens vård samt för och nackdelar med andra sätt att tänka och resonera?
Jag säger inte att det är fel.
Att säga att något är "fel" betyder att man måste veta att man har "rätt" och då snackar vi om RENA faktasaker. Som tex att himlen är blå. Den som säger att den är grön har fel (eller är färgblind ;o).
Vi har åsikter.
Inom den offentliga sektorn, framför allt Landstinget anser jag (läs rätt nu - min åsikt alltså) att effektivisering och resursfördelning är helt åt helvete.
Men det du säger är rätt tänkt.
Frågan är då:
Var skall vi ta pengarna ifrån som exempelvis Socialtjänsten skulle behöva?
Jag hör vad du säger, att det skulle kunna vara ett långsiktigt sparande. Men eftersom det "bara" är i teorin och inte praktiken finns inga exempel att påvisa. Därmed tycker jag inte att det är fel.
Jag vill inte heller att barn skall hamna på glid bara för att det inte finns resurser.
Men jag anser också att det finns en hel hoper med saker som också behöver mer resurser. Pengar som inte finns, eller kanske är felfördelade.
Jag förstår att olika människor ömmar för olika saker - av olika anledningar.
Jag tycker att det är skit att sjuksköterskorna skall behöva strejka för att få högre löner tex. Vilket medför ännu längre vårdköer och sopigare sjukvård.
Men om vi som land har X antal kronor att fördela på X antal saker så är vi begränsade.
För att göra samma liknelse som du och ta Irakkriget som exempel.
Titta på USA's "välfärdssystem", vi ligger tack och lov än så länge i lä där. Men majoriteten röstade faktiskt på Bush, och även om han bara är en galjonsfigur och att hela kongressen isåfall skulle behöva avsättas, så är det trots allt det som majoriteten har kommit fram till att dom vill ha. Ett krig i Irak. Som kostar mer pengar än vi kan föreställa oss.
Men, där har USA en ypperlig och känd förespråkare i Michael Moore. Som räknar, filmar och överbevisar (på sitt subjektiva vis). Och det händer trots det ingenting. Mer än att det blir några färre Bushanhängare och många fler Moore-hatare.
Jag babblar av någon anledning alltid i Lollias blogg ;o)
Men en nyfiken fråga. Om ni har X antal pengar som skall fördelas på ett visst sätt. Och om vi leker med tanken att vi styrde detta landet.
Vad skulle ni välja att lägga pengarna på och vad skulle bli lidande?
Med de begränsade resurser vi som land har.
Det är en ganska intressant och skrämmande tanke?
Gällande resursfördelningen anser jag inte att det ena behöver utesluta det andra, och det handlar inte om ett långsiktigt sparande utan om att fördela dagens befintliga resurser på ett bättre sätt.
Om Socialförvaltningen idag betalar 1.500.000 kr per år för behandling av 40 åriga Kalles missbruk anser jag helt enkelt att det kanske hade varit bättre att spendera 500.000 kr på hans beteendeproblem när han var 20 år - innan han hamnade i sitt missbruk. Då hade man kanske kunnat förhindra att han hamnade så snett. Idag hade Kalle då kanske kunnat varit "ren" och haft ett arbete och ett eget hem etc, istället för att han kostar kommunen 1.500.000 per år. Det hade varit en vinst för kommunen, och inte minst för Kalle själv.
I exemplet ovan handlar det alltså inte om att ta pengar ifrån en annan svag grupp, utan att istället vara mer generös med insatser innan problemen blir för stora. Idag anser jag att det ges halvhjärtade insatser i ett försölk att lösa problemen, men med det kortsiktiga budgettänkande som finns så ges inte tillräckliga resurser för att lösa grundproblematiken - istället löser man problemet tillfälligt.
Sedan uppstår emellertid det problem att om man idag lade mer pengar på de unga innan deras problem blir för stora, så som jag anser att vi bör göra, så kommer resurserna inte att räcka till för dem som redan har långvariga stora problem och som fortfarande kostar mycket för kommunen. På så sätt har du rätt i att tanken idag är en utopi. Men om man på NÅGOT sätt (jah är varken statsvetare eller politiker så jag kan inte uttala mig om HUR) lyckades genomföra min tanke om att ge stora insatser till de unga samtidigt som man fortsatte att ge insatser till de äldre (exempelvis missbrukare), så skulle det med generationsskiftningen om massor av år innebära att vi i framtiden inte längre hade så många äldre med långvariga problem eftersom viv förhoppningsvis löst deras problem genom massiva insatser i unga år.
Okej - nu blev det tonvis med generaliserande och utopiska filosofier - men jag hoppas att ni förstår vart jag vill komma... =)
Tack Lollias för debattutrymmet i din blogg! Trevlig helg!
//Humlan.
När det gäller problematiken du pratar om nu så är det ju på kommunnivå.
Om inte arbetsgivaren, i detta fall Socialförvaltningen är intresserad av att göra något, ja då får man gå ett led högre och ta det på kommunnivå.
Men steget från att få Socialförvaltningen att ändra förlegade regler till att ändra våra "kapitalistiska makthavare" är för stort.
Och dessutom väldigt nischat i just detta fallet.
Så funkar det ju inte riktigt på regeringsnivå.
Som sagt, vi har alla våra saker vi ömmar för.
Jag fattar vart du vill komma. Och det måste vara jävligt frustrerande att arbeta i en miljö där det inte går att göra förändringar på kort tid även om det går att påvisa att det skulle vara en förbättrande förändring på lång sikt.
Jag skulle vilja ändra på en hel drös med saker.
Men det innebär isåfall att ni allihop får leva i diktaturen Blue där jag kommer härska ;o)
Ha en trevlig helg båda två!
Blue - du är ALLTID välkommen att "babbla" hos mig! På nåt sätt känns det som att man jufaktiskt (jo, det är menat att vara hopskrivet) inte babblar hos vem-som-helst, så jag tar det som bara positivt! :-)
Eftersom jag inte kan hålla så många tankar i huvudet samtidigt för tillfället (?) tar jag en kommentar i taget... Ett nytt jobb tar på krafterna.
För att bli lite matematisk (jag använder tårna också!) skulle jag fördela våra pengar som följer:
0,40X till barnomsorgen (dagis, fritids, skola/utbildning och barnkultur)
0,40X till vården (inklusive äldreomsorgen)
0,10X på övrigt (det som inte går in under ovanstående, alltså)
Statliga pengar. De kommunala medlen vet jag inte hur jag skulle fördela som envåldshärskare, där kanske ni andra skulle få en syl med i vädret *flin*.
Jag tycker idag att föreningarna, t ex, får alldeles för lite uppmuntran av kommunen (åtminstone här), men jag ser hellre att pengarna går till skolan - men också att skolan skulle ha en större kulturell och kreativ bit! (vilket jag iofs anser att både barnen och ungdomarna skulle må bättre av)
Vad tror du om den? Jag tycker inte den känns särskilt skrämmande... (av någon kooooonstig anledning...) :-D
Nu ska jag läsa lite mera.
Nu har jag läst alltihopa. Vet inte egentligen vad jag ska säga. Inte tycka heller, för den delen, det känns lite som att ni inte riktigt pratar om samma sak? Fast det är egentligen skit samma, eftersom jag gillar att ni "tar plats" och väljer att debattera viktigt i just MIN blogg!
*kraaaaaaaam!*
För att försöka ställa mig på mina egna fötter igen, kan jag ju "skrälla" lite och berätta om min utopi... tänk om ALLA skulle tjäna LIKA MYCKET oavsett vad vi gör? Himmla fiffigt, fast jag ids inte argumentera för det just idag. :-)
Jag tycker också att vi kan pensionera hälften av alla idag aktiva politiker (oavsett nivå) och peta in lite ungdomar som inte är insatt i fikonvärlden så att det blir lite ordning:
1. Prata svenska*! (fikonspråket anser jag bara platsar i för klubben för inbördes beundran)
2. Använd hjärnorna! (det verkar inte politikerna göra idag)
3. Se till att göra ordentliga arbetsbeskrivningar både för (måluppsättande) politiker och (verkställande) tjänstemän så att vi åtminstone kan komma upp på kanten till sandlådan (och sluta befinna oss UNDER sanden)...
*) Här menas motsatsen till det märkliga hittapåspråk som används av många politiker idag - totalt oförståbart för den vanliga människan, och som verkar användas enbart och endast för att skrämma iväg vanliga människor.
Skicka en kommentar