Demokratin havererar!

Jahapp. Så var det dags för Almedalsveckan... som jag egentligen inte tycker nåt om öht, har inte varit där och bryr mig inte så mycket om vad de gör där. MEN...

Politikerna har lyckats med nåt jag trodde var omöjligt: demokratin existerar numera bara till namnet.

Jag har lärt mig att demokratin fungerar utifrån att folket väljer det parti som närmast kan representera de värderingar väljaren står för. Utifrån antalet röster fördelas antalet riksdagsplatser på de partier som nått över 4%-spärren, och partierna får sålunda antal röster procentuellt likvärdigt valresultatet.

Vad händer nu? Jo, t ex miljöpartiet, som är ett minoritetsparti, får helt plötsligt MASSOR att säga till om, som om de fått många fler röster än vad som egentligen tilldelats dem. Samma händer inom alliansen, där t ex Kristdemokraterna (eller vad de heter numera) fått långt mer att säga till om än vad valsedlarna visat.

Av den anledningen vore det mest korrekta att faktiskt lägga ner det valsystem vi har, och istället låta folket välja rött, blått eller mitt emellan. Det block som får flest röster får sedan plocka lite mer som de vill eller nåt, och samabeta med någon ytterligare om de så vill, men då skulle åtminstone politik-sörjan vara ärlig.

Om vi istället skulle införa personval skulle det också vara ett ärligare system, eftersom politiker idag inte tycks bry sig särskilt mycket om satta manifest eller partiprogram. Jag har ännu inte lyckats hitta ett ordentligt program från någon av representanterna, utan det mesta verkar vara ordbajseri på högsta nivå och allt för att dölja att de egentligen inte säger nåt alls för att lämna utrymme åt individen som sitter på vald plats.
Jag vill att våra politiker redan nu lämnar en "varudeklaration" utifrån vad de personligen står för, då slipper vi många obehagliga överraskningar. Visst kommer många även fortsättningsvis utnyttja sin position, men då kan de fällas för lögn och vilseförande marknadsföring, vilket de inte kan idag.

En ärlig politiker verkar svår att finna, men systemet låter dem vara oärliga.

Listoplisto - när ska du bli president? Vi behöver dig!

Found it!

Hittade igen några små lappar, skrivna för MÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅNGA år sedan, och tänkte att jag skulle sprida min visdom. :-)
Och för den som inte förstår det är det väl lika att påpeka att ovanstående var ironiskt.

"Oprah Winfrey talar om hur viktigt det är att komma ihåg att det trots allt finns män som HJÄLPER TILL hemma...

Varför talas det aldrig om hur duktiga KVINNORNA är som HJÄLPER TILL hemma? Det är - trots allt - inte kvinnans jobb att städa, laga mat, stryka, tvätta, passa ungar, bädda, putsa fönster... Hade det varit vårt jobb hade vi fått betalt!
Fast - kvinnan hade kanske tjänat på att ha hemmet som jobb, för då hade vi ju fått uppskattning för det vi gör...

Vi har fortfarande den urgamla stämpeln kvar; 'om kvinnan är 4 m från spisen och sängen är hon på rymmen'. Tänk om alla kvinnor skulle vägra göra ngt öht hemma om de inte fick beröm för allt de gjorde, eller kanske t o m betalt?
Vi skulle vara multimiljardärer!

Och med tanke på alla de killar som bott hemifrån i 10-20 år och fortfarande inte vet hur man slår på en tvättmaskin, stryker eller kokar potatis"

Sen var det slut på den tråden. Antagligen kom nåt emellan, t ex att telefonen ringde eller nåt. :-) Jag är inte riktigt överens med språket hela vägen, och jag ser inte världen lika svart eller vit längre, men i stort tycker jag samma nu som då. Varför berömmer vi inte första-lägenheten-tjejer för att de är SÅÅÅÅ DUKTIGA som tvättar sina egna kläder och diskar undan efter sig? Varför är vi inte SÅÅÅ imponerade över tjejerna som kommer hem från jobbet och faktiskt ÄGNAR SIG åt sina barn?

Fattar nada. Är vi kvinnor verkligen så korkade att vi anser att männen HJÄLPER TILL? Är det MITT hem, där min make är inneboende?

Jag vill dock tillägga att detta INTE är tillämpligt hos oss... det är min man som städar, plockar, putsar fönster, byter gardiner, byter de flesta blöjorna och lagar mat (mm). Jag tvättar, stryker och diskar - men nu har vi ju diskmaskin vilket minskar mitt diskande till någon enstaka gång i veckan.

Här vill jag tillägga att jag är bortskämd, men om jag ska följa min egen linje ovan ska jag ju inte säga det eftersom det faktiskt befäster att männen som gör nåt hemma är fantastiska. Mer fantastiska än kvinnorna som gör nåt hemma. Och det borde ju vara lika fantastiskt oavsett vem som gör, så jag ändrar mig raskt och skriver inte att jag är bortskämd. Även om jag tycker att jag är det - fast det är mest för att vi inte diskuterar "vem som ska" eller "vems tur det är". :-)

Det ska bli mycket spännande att se hur våra SÖNER beter sig när de flyttar hemifrån. Barnuppfostran är banne mig inte lätt, och om man då ska börja dra in könsroller och jämlikhet i det hela blir det, för mig, ogreppbart.
Sålunda håller jag mig till det som är greppbart, som t ex att sitta här och skriva en liten stund... :-)

Förtryckande fritänk - del 2

Måste få återkomma till mitt tidigare inlägg...

De flesta religioner (om jag uppfattat det rätt) har någon form av vigsel, eller något som med religionens välsignelse knyter ihop två människor.

I Sverige råder religionsfrihet.

När vi diskuterar att Sv. kyrkan inte ska få behålla sin vigselrätt borde vi i samma mening även inkludera även övriga religioners vigselformer, eftersom även de lyder under respektive religions"lag", och sålunda kanske nekar vissa mskor att vigas.
Sålunda borde alltså en utredning tillsättas, som går igenom ALLA befintliga former av religiös välsignelse för partnerskap och därefter förbjuder dessa former av partnerskapsvälsignelser i Sverige.
Ny lagtext kan lyda "För att räknas såsom sammanlevande i mer bestämd form än sambo är endast borgerlig vigsel godkänd. Alla övriga former är olagliga och kommer inte att godkännas i kontakt med någon form av svensk myndighet eller institution."

Dessutom borde vi - i samma anda - omgående avskaffa julfirandet, eftersom den svenska jultraditionen diskriminerar de religioner som inte firar jul på vårt sätt och dessutom är känd som den mest ensamma helgen under året - de ensamma som inte har någon att fira jul med diskrimineras å det grövsta.

Jag kan fortsätta en stund till, men jag tror att ni fattar vad jag menar. De som vill ha en kyrklig vigsel rättar sig efter de regler som gäller där, de som vill ha en muslimsk dito rättar sig efter de regler som gäller där. De som vill gifta sig men inte under religiösa tecken gifter sig hos borgmästaren, och de som inte vill gifta sig alls lever som sambos.

Var det så svårt?

Sopsortering

På mitt jobb hanterar vi nästan alla material som bara finns. Min kollega har dock inte samma uppfattning om sopsortering som jag, och det stör mig.

Visst, den lilla metallbiten i toppen av en plastgalge är kanske inte hela världen, men om alla tänker så blir det mååååånga metallbitar som slängs i "brännbart"-påsen. Metall är mig veterligen inte brännbart. Nog många metallbitar i ugnen för brännbara material torde göra ugnen trasig rätt snabbt även om den säkerligen är konstruerad för att kunna hantera en hel del obrännbara ting.

Visst, en bränd propp i sopsäcken kanske inte heller spelar någon roll, men som ovan lär hanteringssystemet braka efter nog många proppar.

Visst, en flaska lacknafta hit eller dit, men nog många så har vi inte särskilt många rena vattendrag kvar.

Om alla tänker "äsch, den lilla" blir det för mycket. Om alla istället tänker "självklart" tar vi jättekliv på sopminskningsvägen.

Jättepretentiöst (eller heter det -siöst?), jag vet, men sååååå viktigt. Då får ni stå ut med lite pretentiösa rader. Ju.

Förtryckande fritänk?

Åsiktsfrihet? Njä. Inte om man tycker annorlunda.
Jag tycker att homosexuella ska ha samma rättigheter som "Svensson", och däri borde äktenskap via kyrkan vara lika självklar som allt annat. MEN - det borde vara lika självklart att en präst har rätt att neka vigsel! Nu pratas det om att svenska kyrkans per-automatik-vigselrätt ska tas bort - är det ett sätt att visa åsiktsfrihet?
Om du inte tycker "rätt" får du inte tycka.
Om vi har åsiktsfrihet ska väl det gälla åt båda hållen?

Sen borde vi spärra in (eller nåt) alla som våldför sig på dem som tycker annorlunda än de själva, det är INTE kopplat till åsiktsfrihet i min bok. Men själva TYCKANDET borde väl vara fritt, det är väl det ÅSIKTSfrihet innebär?

Min man har varit gift förut, och om prästen hade varit av den skolan hade han/hon kunnat neka oss (jag är dessutom inte döpt, vilket också hade kunnat vara skäl att neka). Om prästen hade nekat hade det varit beklagligt, men då hade vi pratat med en annan präst, och förr eller senare hade vi ju hittat någon som ville viga oss i kyrkan, trots vårt "icke-religiösa" leverne. Det är ju inte prästen som är viktig, utan själva vigseln i kyrkan.

Svenska kyrkan är fortfarande en stark insitution i vårt samhälle, många ser skolavslutningar, bröllop och begravningar som självklara i kyrkan. Inte för att vi är överdrivet religiösa av oss, utan för att det är en del av den historia vi bär med oss. Vi har inte lyckats frigöra oss från vårt historiskt romantiska ok, och jag ser inte att det är nödvändigt eftersom det inte, i mitt tycke, är ett problem.
Problemen uppstår när den som nekas inte ser andra vägar och när politikerna populistiskt försöker vinna poäng för att de gör samhället mera "jämlikt". Det brukar leda till större olikheter och fler ojämlikheter.

Om jag nekas vigsel av en präst kan jag alltid fråga någon annan. Det finns fler präster. Och det slår mig i skrivande stund - skulle kyrkan fråntas vigselrätten för att de nekar en frånskild?

Vi har tänkt förnya våra löften vart tionde år, och vi hoppas att det blir samma präst. Låt oss leka med tanken att han skulle neka: Då måste vi genast anmäla det till diverse instanser - vi blir 1. kränkta, 2. orättvist behandlade och 3. vår (icke)religiösa livsstil förtrycks... Lite fånigt när man ställer det så, eller hur?

(Spännande att se hur många kommentarer om homofobi jag får nu...)

Det måste finnas...

...nåt vi kan göra! Det bara måste!

Att sitta vid köksbordet och gnälla funkar inte. Inget att kommentera.
Att prata med lärare funkar inte, de tycks vara lägst på den skolhierarkiska stegen (märkligt nog, eftersom de är de vuxna som faktiskt har mest inblick i hur skolan fungerar i praktiken).
Att prata med rektor funkar bevisligen inte, trots att rektorn borde vara den som har mest att säga till om på skolan. Men rektorerna verkar vara anställda för att spara in pengar.
Att prata med utbildningsansvarig nämnd på kommunen funkar inte. De skiter i vad vi "icke-insatta" och icke-politiker anser, för "vi vet ju inget". Eller, som en politiker här sagt; "Det är ju på en högre nivå"... (menande på att vi föräldrar inte fattar nåt.)
Att prata med media funkar inte. Åtminstone har ingen hört av sig ännu en vecka efter att jag skrivit till en av våra större dagstidningar. Detta trots att jag bara rabblat upp, sakligt, kortfattat och konkret, vad som brister på vår sons skola.
Jag har provat få tag i någon på skolverket, men de hänvisar till kommunen.

Vad har vi kvar? Vem ska vi vända oss till?

Jag är VÄLDIGT sugen att anmäla alla föräldrar på aktuell skola till polisen. Anmälan skulle gälla misshandel av våra barn.
Att skicka mitt barn till skolan när jag VET att mitt barn då riskerar både fysiska och psykiska övergrepp måste klassas som barnmisshandel.

En snigel på ögat?

Under en tid visades ofta TV-inslag där straffet "då får du en snigel på ögat" angavs. Jag kom precis på ett bättre straff. En snigel på ögat må vara nog så äckligt, men jag lovar att en säck med barnbajsblöjor är värre. Efter att ha bytt några barnblöjor med barnbajs, alla sorter, färger och lukter som bara kan förekomma från en barnbajsblöja, kan jag GARANTERA att det inte är nåt man vill befatta sig med i onödan. Än mindre få en hel säck tömd över sig.
Sådeså.

Oskyldigt dömd?

Jag har fått uppfattningen att enligt svensk lag är vi oskyldiga tills motsatsen är bevisad. Detta har jag uppfattat som största byggstenen i det svenska rättssystemet. Det måste vara feluppfattat, eller också lyder inte försäkringskassan under svensk lag?

Som förälder behöver jag ibland "VAB-a", alltså ta ut tillfällig föräldrapenning när mina barn är sjuka. Jag har varit hemma med minstingen sedan onsdag eftersom han är febrig, snoret rinner och han är allmänt hängig, och när jag går in på Försäkringskassans hemsida står "Från och med den 1 juli 2008 ska en förälder, i samband med begäran om tillfällig föräldrapenning, styrka barnets frånvaro med ett intyg från den förskola, familjedaghem, fritidshem eller skola där barnet i vanliga fall är."

???
Var jag inte oskyldig tills en domstol förklarat mig skyldig? Är helt plötsligt alla småbarnsföräldrar både brottslingar och dömda? När blev Försäkringskassan en rättslig instans???

???


Den blåa sörjan till regering STINKER.

Hatobjekt 4 - mobiltelefonmissbruk

Satt på tåget i fredags och kunde konstatera att jag verkligen AVSKYR mobiltelefonmarodörer... Jag gillar mobiltelefåner, men inte att de används överallt och framför allt HURSOMHELST.

Jag kunde inte bry mig mindre i om din pojkvän (eller son?) har problem med sin nya situation, jag skiter totalt i om han får nya vänner eller inte, och jag ger blanka fan i om din kompis har en affär med någon tredje part oavsett om det är en hemlis eller inte!

Om det skulle varit en dialog mellan flera personer, faller det sig naturlig att samtalet sker med en volym som är anpassad för att fler än en ska höra. Jag har full förståelse för att de pratar och att de har trevligt, helt ok och rätt harmlöst. (Folk verkar dessutom då ha lättare att tänka på att inte berätta allsköns "hemligheter" i samma volym!) Det blir en jämn ljudridå som är lättare att koppla bort, eftersom DIALOG ofta sker i nåt slags förutsägbar rytm. När det blir en MONOLOG i alldeles för hög volym blir det extremt störande, jag har ingen möjlighet att ana mig till när nästa ljud ska komma och har sålunda svårt att koppla bort ljudet.

Tänk er nu att ni sitter på ett tåg och dessa alldeles för högljudda monologer sker framför, bakom och brevid er. I två timmar.

Jag mottar tacksamt adresser till protestlistor mot mobiler* och önskelistor för mobilfria zoner (ALLA kollektiva transportmedel, t ex).

*) Jag vet att det heter mobiltelefoner, och jag vet också vad en mobil är. Men eftersom mobiltelefon är längre att skriva och de flesta av er förhoppningsvis fattar att jag menar -fånerna slarvar jag glatt.

Lästips!

En kommentar kan ge både det ena och det andra:

Här kan ni läsa ett MYCKET BRA inlägg ang. tidigare diskussion om vad våra samhällsmedborgare får kosta. Om ni inte förstår vad jag pratar om kan ni läsa mera här.

Det är underbart när det dimper ner folk som kan uttrycka det jag menar på det sätt som jag inte kan men som jag tänker! :-)

Jag vill inte!

...men eftersom Listoplisto visade mig namninsamlingslistan måste jag ju bara.
Alla som anser att pengarna borde gå till vettigare saker än att göra om en j-a skylt uppmanas att omedelbums skriva under här! NU!

I övrigt låter jag andra, som säger det bättre, säga nåt:
Listoplisto
xrob
med flera...

Tveksamma lagar

Jag förstår till fullo vitsen med LAS-listor och att det är absolut nödvändigt med lagar som skyddar arbetstagarna, och jag anser att de ska finnas där för att just skydda.
MEN... när lagarna misshandlar våra barn borde dessa lagar ändras!

Jag vill få veta NU vem som blir min sons lärare i ettan. Det borde inte vara så svårt, eller? Tyvärr meddelar vår rektor idag att han bara kan ge mig ett preliminärt namn, eftersom det kan komma någon annan som måste gå före.
Det innebär alltså att min son kanske får träffa sin nya lärare första dagen i skolan - borde inte en sjuåring få mer trygghet än så? Borde inte förskole-eleverna få göra studiebesök och träffa sin blivande lärare I GOD TID innan de faktiskt ska börja? Borde inte lärarna få den tryggheten att de faktiskt VET var de ska ta vägen INNAN de går på sommarlov? De kanske också vill träffa sin nya klass innan? Tydligen inte, åtminstone inte här.
JÄVLA KAKKKKK! Skitlagar säger jag!
Min son borde vara värd ÅTMINSTONE lika mycket som den vuxne arbetaren. Och även om nu lagarna tydligt skiter i min sons (och hans jämnårigas) välbefinnande borde väl ändå lagarna skydda de anställda?

Jag förstår problemet; lärare ska sägas upp. Jag förstår dock inte varför lärare ska sägas upp, jag förstår inte heller varför lärarna ska omplaceras eller varför en lärare ska vara mer värd än någon annan. Här kommer alltså lärare A från skola A och petar undan lärare B från skola B där denne jobbat hela sin karriär, bara för att lärare A jobbat ett år längre i skolvärlden. Hur motiverar man det? Jag hittar inget som kan rättfärdiga det! Om jag är lärare A vill jag ju hellre jobba kvar på skola A, framför allt om det sägs upp folk. Och om skola A läggs ner tycker jag inte att det är konstigt att jag får "vänta" på en öppning, jag vägrar peta undan någon annan som faktiskt jobbat på plats!

Tips och idéer mottages tacksamt.

Min svägerska petade undan någon som jobbat på plats, men där handlade det om behörighet och då är det en annan diskussion. HELT annan.

En annan lag som jag inte riktigt kommer överens med (men som bara är svårhanterad, inte korkat skriven och ilskeväckande) är hanteringen av vikarier... Det borde vara eleverna som tillsätter sina vikarier. Inte rent praktiskt, men det borde finnas något system för "bra- eller dåligmärkning" av vikarier! ELEVERNA, som faktiskt ska få studievägledning och utbildning av dessa vikarier, borde kunna säga nej till dåliga vikarier! Motiveringen är självklart viktig, vikarier som är okunniga i ämnet, har mobbar-tendenser eller som på annat sätt inte BIDRAR till undervisningssituationen borde kunna avhysas från klassen. En "mjäkig" vikarie funkar inte i en stökbök-klass och en "hela-handen"-vikarie är överkurs i en lättarbetad klass (hoppas att ni inte misstolkar mina generaliseringar...). Inte på något sätt sagt att dessa avhysta vikarier inte ska jobba som vikarier - bara inte i just den klassen.
Problematiken ligger då i hur man ska hantera ett sånt system - det är ruskigt nära till personangrepp och ont förtal. Ett svårlöst problem, framför allt eftersom det handlar om personlighet.
Tips och idéer mottages om ni ids.

Samhällsekonomi

För att fortsätta min kommentar hos Corundum...
Jag kan tycka att det, i de fall där kvinnan ammar, är mer praktiskt att kvinnan är hemma med barnen första året, men det borde vara logiskt för FAMILJEN (så länge det är ekonomiskt hållbart - vilket det självklart BORDE vara) att pappan är hemma år nr två.

Samhällsekonomiskt är det mer hållbart att föräldrar får (åtminstone) ett föräldrapenningsår till:
Det är dyrt med dagis. En dagisplats kostar BETYDLIGT mer än det vi betalar för platsen. Om jag är hemma med mitt barn vinner samhället både kort- och långsiktigt! Kortsiktigt eftersom mitt barn inte upptar en dyr dagisplats, långsiktigt eftersom barnet får en mer genuin etisk värdegrund att stå på. Jag vill i detta på INTET SÄTT nedvärdera våra dagis och dagmammor, de är suveräna och gör ett helt fantastiskt jobb! Men... en mamma och ett-tre barn ger mer kontakt med barnen än tre vuxna (som flest två samtidigt) på 18-20 barn. Långsiktigt ger det alltså, som jag ser det, tryggare barn som inte ställer till en massa ofog genom livet, som har mindre tendens till att störa i klassrummet och mindre tendens att göra livet surt för sin omgivning. De (tror jag) är sålunda även mindre benägna att välta blomkrukor och slå sönder skyltfönster och alltså en långsiktig samhällsvinst i insparade reparations- och rehabiliteringskostnader. Det är billigare att hjälpa ett litet barn än att hjälpa en vuxen. Det sista är ekonomiskt bevisat, kan återkomma om det om så önskas.

Detta förutsätter SJÄLVKLART att det är ekonomiskt hållbart FÖR FAMILJEN. Om föräldrarna inte kan betala sina räkningar är hela upplägget paj, alltså krävs en justering i ersättning och lönefördelning. Jag är fullt medveten om problematiken i att många män inte kan vara hemma med barnen trots att alla i familjen vill det eftersom det då skulle innebära att familjen går under, men hela resonemanget utgår från ett slags utopiskt önsketänkande, som alltså inte är nåt jag anser ska genomföras igår. Läs med sunt förnuft. Snälla. Och jag skulle egentligen vilja sätta "män" inom parentes eftersom många idag tvingas gå med sina halvårsbabysar till dagis just för att de inte har RÅD att vara hemma. Detta oavsett om de är män eller kvinnor eller ensamstående eller tvåsamstående.

Tänk er följande...:
Ena föräldern är hemma första året. Andra året är andra föräldern hemma. Under båda dessa år får föräldrarna samma inkomstbortfall, helt oberoende av vem som är hemma. I mitt utopiska förslag faller 20% bort av den lägre inkomsten BÅDA åren. Himla smart, eller hur? För mattefantaster: Ena tjänar x kr, andra tjänar y kr. X är mindre än y. Under dessa två år blir inkomsten för familjen 2(0,8x+y).
Kostnaden för detta tas i två delar; en (mindre) från det minskade behovet av dagisplatser och en (större) från det minskade behovet av skadegörelseåterställning och vård av missanpassade ungdomar/unga vuxna. (Jo, jag VET att det är generaliserande, men det är liksom MENINGEN.)

Inte för att jag nånsin kommer att våga hoppas på nåt liknande, det är ungefär lika troligt som att "att klä sig kvinnligt" skulle betyda att klä sig i "Heliga Hansson". Men... kanske... nåt ditåt...?

Kvinnist?

Har precis läst inlägget om Feminism på Corundums sida... LÄS DEN!

Till detta vill jag tillägga följande:

Citerat från SAOB (Svenska Akademiens OrdBok, om ni inte visste det), endast för att alla faktiskt kan läsa det här och inte behöver vara inloggad och registrerad:

"FEMININ
fe¹mini⁴n l. fem¹-, l. fe⁴mi~ni¹n l. fem⁴-, l. ³⁰~², adj.; adv. -T.
[jfr dan. o. t. feminin, eng. feminine, fr. féminin; av lat. femininus, till femina, kvinna (jfr EFFEMINERA)]

1) kvinnlig; utmär­kande l. karakteristisk för kvinnan; stundom: kvinnligt vek, förkvinnligad; gärna med en viss ringaktande l. kritiserande biton. Jordens alst­ringsförmåga, väckt af solen har en feminin ca­ racter. EHRENHEIM Phys. 1: 284 (1822). ...

2) språkv. motsv. FEMI­NINUM 1. Ett feminint ord. EHTEGNÉR i 3SAH 6: 226 (1891).

3) [efter fr. rime féminine, eg.: rim som slutar med femininändelsen -e]

(mindre br.) metr. i uttr. feminint rim, versslut o. d., kvinnligt rim OSV.; äv. feminin vers, vers med kvinnligt rim. JGOXENSTIERNA 4: X (1815). ..."

Dessutom vill jag uppmana till ännu mera läsning
1. "Lilith - Adams första hustru" av Anita Gustafsson. Ett ypperligt inlägg inte bara i diskussionen utan även trevlig och underhållande läsning.
2. "Djävulen och Gud" av Mare Kandre. Inte så mycket till tillägg i diskussionen, men underhållande läsning och en rolig vinkling apropå det där med religion...

Så det så.

Citerade kommentarer

Eftersom jag inte kunde sagt det bättre själv citeras Listoplisto från kommentar-rutan från föregående inlägg:

"Jag blir allra allra aaaaaaaallra tröttast på att det så ofta framstår som att jämställdhet går ut på att skära könsorganen av alla människor, raka av dem håret och klä alla i exakt likadana gråa kläder.

Det stör mig för att det i själva verket är TVÄRTOM. Jämställdhet handlar ju om att alla ska få vara sig SJÄLVA, inte vara det de förväntas vara för att de är män eller kvinnor. Om Anna vill jaga älg så ska hon kunna göra det utan att hennes jaktlagskompisar ska undra vad som är fel på henne.
Och om Bosse vill gå en balettkurs eller lära sig virka så ska han kunna göra det utan att få frågan om han är bög.

Jämställdhet är ALLT annat än grått och likriktande. Jämställdhet är kanske det mest färgglada som finns, för jämställdhet innebär människor som kan vara de individer som de ÄR, inte de "människor av ett visst kön med vissa intressen och preferenser" som de förväntas vara på grund av det som dinglar (eller inte) mellan benen.

Jag tror faktiskt att det är väldigt få som slåss för millimeterrättvisa på det där topless-viset. Men de får alltid stort utrymme, för det låter mycket mer lattjo att diskutera såna "heta" frågor än att prata om det som EGENTLIGEN är viktigt, d.v.s våra normer och värderingar och varför vi tillåter oss själva att begränsa oss och peta in oss själva (och våra barn) i pojk- och flicklådor bara för att det "ska vara så"... när det istället finns en stor och färgglad värld UTANFÖR lådorna."

Årets första

...inlägg får handla om så triviala ting som radio. Lyssnar gärna på Mix Megapol (inte ens SMYGreklam!), i morse Adam&Gry som diskuterade badhus tillsammans med Anders Timell. (Jo, det är Martins bror.) Det har tydligen startats en rörelse för "kvinnans rätt att bada topless på badhus"...

Suck. Än en gång visar dumheten sitt ansikte. Eller sina bröst, vilket som passar läsaren bättre, fritt val. Någon (minns tacksamt inte vem) har tydligen skrivit en artikel eller liknande där hon frågar varför inte mannen måste skyla sina bröst, för ´varför är just kvinnobröst så sexifierade´ eller nåt sånt. Som om någon bestämt att så är fallet?...
Jag går nu och väntar på artiklar om "mannens rätt till kjol" och liknande, det borde kanske startas stödrörelser för mäns sminkrätt och föda-barn-rätt och...

VI ÄR OLIKA!!!
Vi är dessutom nästan lika olika INOM könen som MELLAN, och borde tillåtas få vara det! Jag är SÅ URBOTA LEDS på alla er som försöker likrikta oss, som försöker få andra att tro på ert läppfladder om att vi ska vara så j-a lika!

Jag ser att mitt inlägg inte är logiskt följbart (vilket är fullkomligt logiskt eftersom det är jag som skriver) men det är helt ok eftersom det är min blogg och jag inte står i talarstolen för något parti. Jag önskar att någon kunde uttala detta på ett lättförståeligt och kort-och-koncist sätt, så att jag fick kopiera det till min blogg (självklart med hänvisning till källan)!

Snälla, öda inte mer energi på att försöka klämma in mskor i små fyrkantiga, gråa lådor! Tänk om all energi som idag läggs på dylika diskussioner skulle läggas på att miljöpåverka, eller på att rädda misshandlade barn, eller vad som helst som skulle göra någon VERKLIG SKILLNAD i samhället? Huruvida tjejer ska bada i trosor eller i baddräkt känns totalt ointressant (och totalt UTE) när man ser på det stora hela.

Och varför i hela friden lägger jag energi på det då?

Hatobjekt nr 3: Gamar

Nackdelen med att bo "centralt" är att det händer en hel del olyckor utanför oss. Så även ikväll. Vad händer? Jo, i samma ögonblick som det smäller kommer folk vällandes från alla upptänkliga håll (och några till) för att... gissa? Om du, som jag faktiskt gjorde, trodde att de kom för att ev. kunna hjälpa till trodde du FEL. De kommer enbart och endast för att liksom gamarna svärma över kadavret, gissningsvis för att ha något smarrigt att berätta för kafferepet eller garagepolarna dagen efter. Vissa tycktes plocka fram telefonerna enkom för att frossa i de krockandes olycka...

Jag brukar vanligen kolla; kan jag hjälpa till, gör jag någon nytta? Om inte vänder jag mig om och fortsätter med vad jag då höll på med. Denna gång valde vi dock att studera Gamarna:

Polisen spärrar av i rondellen från ena hållet, och annat fordon står och blockerar från andra hållet. ÄNDÅ kör folk omvägar för att parkera och studera, de t o m blockerar vår utfart, fyra bilar i bredd (alltså över båda körbanorna), där brandbilar och andra utryckningsfordon är tänkta att kunna komma fram!

Vi såg inga journalister, men jag är övertygad om att krocken kommer att finnas med bild i tidningen imorgon. Idag har ju de flesta mobiltelefonerna inbyggda kameror av varierande kvalitet, och det vore, efter kvällens studie, svårt att tänka att ingen av dessa liksuktande asätare INTE skulle ta tillfället i akt.

För att förtydliga exemplet kan jag berätta om vår bröllopsresa genom Sverige sommaren 2000; vi passerar en korsning i Askersundstrakten. En olycka händer sekunderna innan vi kommer fram, och då ingen räddningspersonal finns på platsen stannar vi, jag springer fram och frågar om vi kan göra något. Svaret blir nej, vi sätter oss i bilen och åker vidare då vi inte vill vara ivägen. Sekunderna efter meddelas över trafikradion att den väg vi åker på är blockerad... Räddningstjänsten kommer inte fram PÅ GRUND AV GAMARNA!

Förbannade slödder!

En röd tröja

är vad jag burit idag. Två, för att vara exakt.
Kedjebrev är bland det tråkigaste jag vet, men för en gångs skull skickade jag vidare till nästan alla i @boken!

"In support of our incredibly brave friends in Burma; May all people around the world wear a red shirt on Friday, September 28."

Tyvärr öppnade jag min snabellådda väldigt sent, och jag tror inte att så många av mina mottagare hann uppfatta det hela... Men jag blev glad över inslagen om de röda tröjorna på TV under dagen, det känns ändå som att vi var några stycken. Och ju fler desto bättre!

Ett enkelt men väldigt tydligt sätt att visa världen att vi faktiskt bryr oss.

Anti-reklam-klockan

Här skriver undertecknad om min inbyggda anti-reklam-klocka som plingar konstant när jag ska handla...
Jag ogillar reklam. Om jag kan välja mellan två hyfsat likvärdiga produkter och den ena är gjord reklam för väljer jag per automatik den andra. De företag som väljer att lägga (mina) pengar på reklam väljer alltså bort mig som kund. Om jag kan välja. (I små samhällen kan man tyvärr sällan det i så stor utsträckning som jag hade önskat.)
Min far har ett rätt trevligt sätt att hantera det hela: Köper han en märkesjacka sprättar han helt sonika bort märket. Himmla bra, tycker jag! Varför ska jag betala MER för en jacka eller en sko bara för att den heter Olle? (Kanske ännu värre, varför ska jag betala nästan lika mycket för en Olle-kopia?)
Olle kostar X kr att göra. På det läggs först reklamkostnaden med lika mycket, 2X, och sedan vinstmarginalen, 4X, eller om det då är tvärt om. Ytterligare påslag görs (minst 5X) just för att den heter Olle.

???

Alltså - om jag då köper Lelle-tröjan istället, som INTE gjorts reklam för, då betalar jag ju bara produktion och vinstmarginal. Klart trevligare.

Dessutom bär det mig emot att JAG ska betala dyrt för att göra reklam för NÅGON ANNAN. DE borde betala MIG för att jag gör reklam för dem!
Reklamtröjorna borde sålunda vara billigare än de icke-reklamgjorda tröjorna.
Eller hur?

Hålla upp dörren

På väg ut hölls dörren upp för mig. Två mskor väntar medan jag passerar. En märklig känsla.
Eller, egentligen, två märkliga känslor.
Det första var "WOW!" för att någon håller upp dörren för mig. Det andra var "och varför är jag så ovan vid det?". Jag håller, för det mesta, upp dörren för andra om vi möts i dörren. Om jag är på väg åt rätt håll, men även från "fel" håll försöker jag. Jag kan t o m skynda mig för att hinna hålla upp dörren om jag ser att någon kommer med händerna fulla eller med barnvagn eller... Men jag är inte van vid att andra gör det.
Ett märkligt samhälle vi lever i, då det är förvånande när någon visar nåt som borde tillhöra allmän hövlighet och vänlighet.