Hon är så söt när hon sover...

...är en riktigt bra låt. Melodin fastnar så till den milda grad och texten är tänkvärd (fast jag minns den inte så här på rak arm), och jag konstaterar att just ovan nämnda strof stämmer väldigt bra även på mina söner.
De sover just nu.

(Här skulle jag kunna skriva ett seriöst inlägg om hur fantastiska de är, hur vackra, hur änglalika och ljuva, ett långt inlägg om barns fantastiska varande, om hur tacksam jag är över mina barn - men det hade inte varit lika skoj. Inte lika rensande, heller. Därför gör jag inte det.)

Hur underbara våra barn än är är det skönt när huset är stilla. När ingen springer som om elden var lös och golvet på övervåningen bara måste ramla ner. När ingen skriker eller slåss om vem som ska stå på just den fläcken i lekrummet. När ingen spelar inte-i-min-smak-musik och sjunger med vääääääldigt falskt och entonigt (syftar dock inte på de yngre barnen) och när det enda som hörs är lugna, försiktiga andetag...

Men om jag inte hade haft stöket på dagarna hade jag inte uppskattat lugnet nu? :-)