Underbara, underbara sportlov! Jag trodde inte att jag skulle få njuta av det underbara i att ha ledigt från skolan igen, men det fick jag!
Sonen, som går i förskolan, har SPORTLOV. Alltså tar jag ut semester och får ledigt jag också, liksom minstingen. Härligt!
Vi unnar oss en resa till mormor och morfar, sover hur länge som helst på morgonen och bara njuuuuuter...
Har tidigare skrivit om min FANTASTISKA 80-talsgarderob, men påmind av Blue måste jag ju bara skriva lite till.
Jag tillhör de lyckliga (?) som inte har behövt byta garderob sen högstadietiden, men det innebär även att det hänger en hel del sliskigt i omnämnt utrymme. Jag har fortfarande kvar en pepitarutig grönsvart kavaj, inköpt på EMMAUS i Luleå (tyvärr nedlagd second hand-butik i Svartöstan) nångång under nämnda årtionde, och den är inte använd på... ja, sen dess. Mina smalrandiga ballongbyxor (de hade nåt annat, mycket roligare namn?) är nedpackade, liksom min illgröna storskjorta, men jag brukar ramla över dem emellanåt och sucka nostalgiskt. Eller, kanske inte nostalgiskt, snarare "Hur i h-vete kunde man gå klädd sådär?". (Nej, jag tänker inte på gymbrallor, de kom senare. Och var faktiskt ännu fulare.)
Antagligen kommer vi att tänka lika om kläderna vi bär nu... fast jag tror inte det. Modet är inte MODE på samma sätt, vi har - tack och lov - fått nån slags mångsidighet. Dock har näst äldste grabben i huset påtalat att det är konstigt hur man ändras, han trodde aldrig att han skulle tycka att baggybrallor var konstiga. (Sagt alltså av en som gärna visar kallingarna och halva rumpan. Bör därför tas med visst mått av skepcism.)
Här skulle jag gärna göra som Blue föreslog (modeblogg), för det vore ju inte helt fel att visa världen HUR MAN SKA GÅ KLÄDD, men jag är nog, egentligen, inte rätt person för det. Även om jag har en massa vettigt TYCKANDE, så uppvisar min garderob nog inte ett enda plagg som skulle kunna anses vara representabelt i dessa sammanhang. Det mesta är köpt på rea eller second hand. Mycket är daterat -85. Iofs torde väl en äkta 1800-talsklänning funka i alla lägen? Eller en komplett frack?
Tidigare hade jag en teori om att jag nog låg lite före trenden - jag sydde fransar på mockakavajen ett halvår före de kom i butik, och mina Dachstein-kängor inköptes (för 350 pengar) ungefär lika långt före Ecco-varianterna (som kostande BETYDLIGT mycket mera) fanns i skyltfönstren... men jag har, tro´t eller ej, insett att så inte är fallet. Jag är bara hopplöst ute.
Fast jag trivs rätt bra med att inte måste springa till affären varje gång nån Idol-kändis svansar förbi en kamera. Jag trivs riktigt bra med att inte veta vad som gäller. Att kunna sitta där som värsta pensionären* och beklaga mig över att fjortisarna har mer smink än kläder och skratta åt killarna som försöker springa med byxorna mellan knäna.
Jag är rätt stolt över att jag inte varit en riktigt så död fisk.**
Och än en gång hamnar jag in på något HELT annat än jag tänkte när jag började skriva.
(* Det är inte menat som en förolämpning. Faktiskt.)
(** Jag var en antidöd fisk, som ansträngde mig för att INTE äga några modeplagg.)
...fast först vill jag tacka mina fantastiska blogg-vänner! Om ni visste hur mycket ert stöd betyder hade ni somnat leende varje kväll!
Så till min dusch-kompis: Efter en hård helg, tre föreställningar på två dagar, har jag tänkt mig en lång, varm och mycket välgörande (och rengörande) dusch. Så bleve inte fallet. Jag upptäckte ungefär halvvägs genom hårtvättandet att jag hade besökare i mitt badrum - en stor, äcklig, fet, glänsande, glufsande spindel! Den satt där, mellan skåpet och väggen, och vässade klorna i väntan på att jag skulle komma nog nära för att vara inom attackeringsräckhåll. Tji fick den, för jag avslutade mitt balsamerande och klev ur. Sen gick jag (sprang faktiskt inte) upp och hämtade maken. GLOFS! sa det när spindeln var ett minne blott, en svart, äcklig, smetig fläck i en bit toapapper - en klar förbättring vad gäller spindlar.
Jo, jag vet att dessa kryp är välgörare på många sätt, de håller borta annat äckligt som kvalster och tygförstörande småkryp, men jag gillar dem inte mer för det. De får gärna finnas, men INTE i min dusch, INTE där jag på något sätt kan ana deras närvaro. (De som sitter i källartrappsvrårna kan jag än så länge förtränga att jag ser, de är bara ruskigt otäcka när jag ska dammsuga bort dem och deras nät.)
Jag hade en i tvättstugelampkupan ett tag... den har inte setts till på ett tag, och jag hoppas innerligt att den är död och ligger bland de övriga liken i botten på lampkupan, för att hänga tvätt med ett öga i lampan är rätt jobbigt. (Stackars mig.)
Jag vet också att dessa varelser (från yttre rymden med ont uppsåt) är totalt ointresserade av mig och förhoppningsvis är rädda för mig tillbaka, men jag äcklas ändå av dem. Jag hade varit mycket lyckligare utan dessa inkräktare av mitt själslugn...
Men nu är den, som sagt, ett minne blott. Nedspolad, förhoppningsvis.
Tack och lov för äkta män utan spindelotrevlighetskänslor.
(Ännu en anledning att gilla detta besynnerliga släkte, med andra ord.) :-D
Kom på att jag skulle skriva den så som jag tycker att det borde ha stått för att ha stämt...
You're not good at any one thing, and that's the problem. (okej då, den stämmer.)
You're some what good at so much - you just don´t do it.
Change is in your blood, but you tend to stick to much for too long.
You are destined for a life of average.
Your strength: Your likeability
Your weakness: You don´t do"
Resten var liksom ointressant. De kunde väl ha valt nåt kul, som
"Your power clothes: High heels and jeans
Your power tool: hammer
Your power word: (kommer inte på nåt, men säger "Bajs!" en hel del...)
Och power colour fick ju gärna vara blått eller grönt, eftersom det skulle funka med min garderog. Fast jag kom på att jag faktiskt äger en mildgul tröja.
...kollade jag min födelsedag. Lite trist att få samma svar som Blue, men kul ändå:
"You're not good at any one thing, and that's the problem.
You're good at so much - you never know what to do.
Change is in your blood, and you don't stick to much for long.
You are destined for a life of travel and fun.
Your strength: Your likeability
Your weakness: You never feel satisfied
Your power color: Bright yellow
Your power symbol: Asterisk
Your power month: May"
Eftersom min make (liksom Blues sambo) fyller år i maj kan det ju räknas som lite fränt, men jag gillar inte gult så värst och är hyfsat nöjd för det mesta. Så nä.. den tror vi inte så värst på.
Listoplistos utmaning går vidare... Fast när jag skrivit färdigt inser jag att det är en ointressant lista. Nå, ni behöver inte läsa.
7 sanningar om mig
1. Jag har enormt svårt för korkade människor och tycker illa om egoister
2. Jag tycker fruktansvärt illa om att frysa (men bor, för att citera Listoplisto, där det är vinter sju månader om året)
3. Jag tycker inte om att äta - det är definitivt ett nödvändigt ONT.
4. Jag är intolerant mot intolerans
5. Jag avskyr nästan ingenting och undviker gärna "aldrig" och "alltid"
6. Jag är rädd för att bli bortglömd, att inte synas
7. Jag avskyr att vara en död fisk (som alltså följer strömmen) (och ändå är jag här, i bloggvärlden, följandes en utmaning... som så många andra...)
För att fortsätta min kommentar hos Corundum...
Jag kan tycka att det, i de fall där kvinnan ammar, är mer praktiskt att kvinnan är hemma med barnen första året, men det borde vara logiskt för FAMILJEN (så länge det är ekonomiskt hållbart - vilket det självklart BORDE vara) att pappan är hemma år nr två.
Samhällsekonomiskt är det mer hållbart att föräldrar får (åtminstone) ett föräldrapenningsår till:
Det är dyrt med dagis. En dagisplats kostar BETYDLIGT mer än det vi betalar för platsen. Om jag är hemma med mitt barn vinner samhället både kort- och långsiktigt! Kortsiktigt eftersom mitt barn inte upptar en dyr dagisplats, långsiktigt eftersom barnet får en mer genuin etisk värdegrund att stå på. Jag vill i detta på INTET SÄTT nedvärdera våra dagis och dagmammor, de är suveräna och gör ett helt fantastiskt jobb! Men... en mamma och ett-tre barn ger mer kontakt med barnen än tre vuxna (som flest två samtidigt) på 18-20 barn. Långsiktigt ger det alltså, som jag ser det, tryggare barn som inte ställer till en massa ofog genom livet, som har mindre tendens till att störa i klassrummet och mindre tendens att göra livet surt för sin omgivning. De (tror jag) är sålunda även mindre benägna att välta blomkrukor och slå sönder skyltfönster och alltså en långsiktig samhällsvinst i insparade reparations- och rehabiliteringskostnader. Det är billigare att hjälpa ett litet barn än att hjälpa en vuxen. Det sista är ekonomiskt bevisat, kan återkomma om det om så önskas.
Detta förutsätter SJÄLVKLART att det är ekonomiskt hållbart FÖR FAMILJEN. Om föräldrarna inte kan betala sina räkningar är hela upplägget paj, alltså krävs en justering i ersättning och lönefördelning. Jag är fullt medveten om problematiken i att många män inte kan vara hemma med barnen trots att alla i familjen vill det eftersom det då skulle innebära att familjen går under, men hela resonemanget utgår från ett slags utopiskt önsketänkande, som alltså inte är nåt jag anser ska genomföras igår. Läs med sunt förnuft. Snälla. Och jag skulle egentligen vilja sätta "män" inom parentes eftersom många idag tvingas gå med sina halvårsbabysar till dagis just för att de inte har RÅD att vara hemma. Detta oavsett om de är män eller kvinnor eller ensamstående eller tvåsamstående.
Tänk er följande...:
Ena föräldern är hemma första året. Andra året är andra föräldern hemma. Under båda dessa år får föräldrarna samma inkomstbortfall, helt oberoende av vem som är hemma. I mitt utopiska förslag faller 20% bort av den lägre inkomsten BÅDA åren. Himla smart, eller hur? För mattefantaster: Ena tjänar x kr, andra tjänar y kr. X är mindre än y. Under dessa två år blir inkomsten för familjen 2(0,8x+y).
Kostnaden för detta tas i två delar; en (mindre) från det minskade behovet av dagisplatser och en (större) från det minskade behovet av skadegörelseåterställning och vård av missanpassade ungdomar/unga vuxna. (Jo, jag VET att det är generaliserande, men det är liksom MENINGEN.)
Inte för att jag nånsin kommer att våga hoppas på nåt liknande, det är ungefär lika troligt som att "att klä sig kvinnligt" skulle betyda att klä sig i "Heliga Hansson". Men... kanske... nåt ditåt...?
Har precis läst inlägget om Feminism på Corundums sida... LÄS DEN!
Till detta vill jag tillägga följande:
Citerat från SAOB (Svenska Akademiens OrdBok, om ni inte visste det), endast för att alla faktiskt kan läsa det här och inte behöver vara inloggad och registrerad:
"FEMININ
fe¹mini⁴n l. fem¹-, l. fe⁴mi~ni¹n l. fem⁴-, l. ³⁰~², adj.; adv. -T.
[jfr dan. o. t. feminin, eng. feminine, fr. féminin; av lat. femininus, till femina, kvinna (jfr EFFEMINERA)]
1) kvinnlig; utmärkande l. karakteristisk för kvinnan; stundom: kvinnligt vek, förkvinnligad; gärna med en viss ringaktande l. kritiserande biton. Jordens alstringsförmåga, väckt af solen har en feminin ca racter. EHRENHEIM Phys. 1: 284 (1822). ...
2) språkv. motsv. FEMININUM 1. Ett feminint ord. EHTEGNÉR i 3SAH 6: 226 (1891).
3) [efter fr. rime féminine, eg.: rim som slutar med femininändelsen -e]
(mindre br.) metr. i uttr. feminint rim, versslut o. d., kvinnligt rim OSV.; äv. feminin vers, vers med kvinnligt rim. JGOXENSTIERNA 4: X (1815). ..."
Dessutom vill jag uppmana till ännu mera läsning
1. "Lilith - Adams första hustru" av Anita Gustafsson. Ett ypperligt inlägg inte bara i diskussionen utan även trevlig och underhållande läsning.
2. "Djävulen och Gud" av Mare Kandre. Inte så mycket till tillägg i diskussionen, men underhållande läsning och en rolig vinkling apropå det där med religion...
Så det så.
Det skulle stå
"Föllsedagar...
http://bluegirl70.blogspot.com/2008/01/konstruktivt-grl-det-finns.html (med Blues sida som direktlänk men som av någon anledning bara försvinner, min kommentar som inte är en del av citatet)
Läs och begrunda!
Apropå födelsedagar... måste ju bara skriva lite." ...
Läs och begrunda!
Apropå födelsedagar... måste ju bara skriva lite.
Jag ÄLSKAR att fylla år! Har sagt det förut och kommer antagligen att säga det MÅNGA gånger till. Med risk för att upprepa mig (ids inte läsa vad jag skrivit om det tidigare) - det finns inte mycket som är bättre än att stå i centrum, framför allt inte den enda dagen på året när man verkligen FÅR gilla att stå i centrum!
Min 30-årsfest var kanon - massor av glada människor som jag tycker om (men som inte nödvändigtvis gillar varandra...) som alla är där för att fira att just JAG fyller år, med god mat och dans och roliga upptåg och ... lite mindre roliga lekar... Varför ska man förresten envisas med att leka fåniga (och ofta pinsamma) lekar när folk samlas för att ha roligt?
Ser fram emot att fylla 40. Det är bara fem år kvar, och sålunda är jag snart på rätt sida om 40 (är nu alltså på rätt sida om 30). För det kommer vår fest för att förnya giftas-löftena (ska ske vart tionde år är det tänkt) och jag ser fram emot festen! Fast den måste jag ju dela med maken... :-) Inga paket, bara mat och fest och dans och socialiteter! Härligt! Och alla är där för MIN (och makens, förstås) skull! (Så boka in helgen i närheten av 15 juli 2010 redan nu!)
Vad skulle jag göra om maken glömde bort mig? Ingen aning. Vill inte veta heller. Eftersom jag anstränger mig så för att alla ska minnas mig brukar det inte vara något problem, fast jag tror att han skulle minnas ändå. Vi har dessutom en kalender liggande vid telefonen, där jag skrivit in - med STORA bokstäver - alla som fyller år i förhoppning om att jag ska komma ihåg att gratta, och jag tror att även maken läser i den emellanåt. :-)
Värre är nog att jag glömmer bort mina nära och kära! Jag försöker komma ihåg... men är tyvärr alldeles för ofokuserad för att hålla nåt alls i huvvet särskilt länge. Har alldeles för många järn i elden (med betoning på FÖR många) för att komma ihåg vad jag skulle gjort igår, blev det inte gjort igår blir det inte gjort. Om inte någon vänlig själv påminner mig, förstås.
Nu babblar jag och kommer "ur spår". Äsch. Dags att dricka ur cidern och gå och lägga mig, kanske? Ska upp och träna dans inför februariföreställningarna imorgon... Usch. Fast kul. Men usch. Varför måste man träna för? Varför är vi inte alla superbegåvade (och klonade i massor så att Alfa-jag kan vara hemma med barnen och bara myyyyysa) så att vi inte behöver lägga ALLA helger i januari för att träna?
För att fortsätta babbla om annat än rubriken informerar om, kan jag dock meddela att föregående helg INTE användes till att träna. Den användes istället till att sitta vaken med en falsk-kruppande son (den minsta) och det är INTE något jag rekommenderar. Varken att vaka eller att ha barn med falsk krupp.
(Fråga mig inte varför det heter falsk krupp, för det vet jag inte. Krupp = difteri, falsk krupp = propp i halsen av för mig okänd anledning, ungen kunde inte andas och vi satt på lassa i massa timmar för diverse provtagningar, inhalering av adrenalin och nåt, kortisontabletter i flytande form och mera inhalering. För sonen, alltså, även om mamma fick en dutt inhalation i bara farten. Inte kul, det heller, kan jag meddela.) Har VAB-at hela veckan, vilket inte heller är särskilt underhållande när varken minioren eller undertecknad fått sova särskilt mycket, (och jag upprepar "särskilt" en hel del, ser jag) och känner mig lagom urlakad och ointressant... Att så kliva upp kl 09 imorgon för att dansa och instruera känns JÄTTELOCKANDE (inte)...
Nu ska jag sluta beklaga mig, det kommer säkert att kännas bra bara jag är där. Och framför allt imorgon när jag kommer hem efter två dagars dansande, då kommer jag att vara rätt nöjd med mig själv och "gänget". :-)
Natti natti!
Eftersom jag inte kunde sagt det bättre själv citeras Listoplisto från kommentar-rutan från föregående inlägg:
"Jag blir allra allra aaaaaaaallra tröttast på att det så ofta framstår som att jämställdhet går ut på att skära könsorganen av alla människor, raka av dem håret och klä alla i exakt likadana gråa kläder.
Det stör mig för att det i själva verket är TVÄRTOM. Jämställdhet handlar ju om att alla ska få vara sig SJÄLVA, inte vara det de förväntas vara för att de är män eller kvinnor. Om Anna vill jaga älg så ska hon kunna göra det utan att hennes jaktlagskompisar ska undra vad som är fel på henne.
Och om Bosse vill gå en balettkurs eller lära sig virka så ska han kunna göra det utan att få frågan om han är bög.
Jämställdhet är ALLT annat än grått och likriktande. Jämställdhet är kanske det mest färgglada som finns, för jämställdhet innebär människor som kan vara de individer som de ÄR, inte de "människor av ett visst kön med vissa intressen och preferenser" som de förväntas vara på grund av det som dinglar (eller inte) mellan benen.
Jag tror faktiskt att det är väldigt få som slåss för millimeterrättvisa på det där topless-viset. Men de får alltid stort utrymme, för det låter mycket mer lattjo att diskutera såna "heta" frågor än att prata om det som EGENTLIGEN är viktigt, d.v.s våra normer och värderingar och varför vi tillåter oss själva att begränsa oss och peta in oss själva (och våra barn) i pojk- och flicklådor bara för att det "ska vara så"... när det istället finns en stor och färgglad värld UTANFÖR lådorna."
...inlägg får handla om så triviala ting som radio. Lyssnar gärna på Mix Megapol (inte ens SMYGreklam!), i morse Adam&Gry som diskuterade badhus tillsammans med Anders Timell. (Jo, det är Martins bror.) Det har tydligen startats en rörelse för "kvinnans rätt att bada topless på badhus"...
Suck. Än en gång visar dumheten sitt ansikte. Eller sina bröst, vilket som passar läsaren bättre, fritt val. Någon (minns tacksamt inte vem) har tydligen skrivit en artikel eller liknande där hon frågar varför inte mannen måste skyla sina bröst, för ´varför är just kvinnobröst så sexifierade´ eller nåt sånt. Som om någon bestämt att så är fallet?...
Jag går nu och väntar på artiklar om "mannens rätt till kjol" och liknande, det borde kanske startas stödrörelser för mäns sminkrätt och föda-barn-rätt och...
VI ÄR OLIKA!!!
Vi är dessutom nästan lika olika INOM könen som MELLAN, och borde tillåtas få vara det! Jag är SÅ URBOTA LEDS på alla er som försöker likrikta oss, som försöker få andra att tro på ert läppfladder om att vi ska vara så j-a lika!
Jag ser att mitt inlägg inte är logiskt följbart (vilket är fullkomligt logiskt eftersom det är jag som skriver) men det är helt ok eftersom det är min blogg och jag inte står i talarstolen för något parti. Jag önskar att någon kunde uttala detta på ett lättförståeligt och kort-och-koncist sätt, så att jag fick kopiera det till min blogg (självklart med hänvisning till källan)!
Snälla, öda inte mer energi på att försöka klämma in mskor i små fyrkantiga, gråa lådor! Tänk om all energi som idag läggs på dylika diskussioner skulle läggas på att miljöpåverka, eller på att rädda misshandlade barn, eller vad som helst som skulle göra någon VERKLIG SKILLNAD i samhället? Huruvida tjejer ska bada i trosor eller i baddräkt känns totalt ointressant (och totalt UTE) när man ser på det stora hela.
Och varför i hela friden lägger jag energi på det då?
Kanske. Vet inte ännu. Men jag tror det.
Jaha. Så var 2007 till ända...
Förhoppningsvis är jag en bättre människa vid denna tid nästa år.
Eller,
åtminstone en mska enklare att leva med.
Återstår att se.
Påminn mig gärna.
- - -
Jag har för tredje gången i mitt 35-åriga liv blivit kallad rödstrumpa.
Mycket märkligt.
Jag tror att det handlar om män som inte fattat grejen, och som vräker ur sig tillmälen som "rödstrumpa" och "kvinnosakskvinna" lite så där till höger och vänster utan att tänka. Eller kanske inte veta vad orden betyder?
(Hänvisar här till en av mina favoritdikter, "Vikten av ordens betydelse" av Tage Danielsson.)
Jag har nog en hel del åsikter som kan liknas vid de sk rödstrumpornas. Jag har nog även en del åsikter som skulle kunna liknas vid de åsikter som framförs av nasister och fanatiskt religiösa. Gör det mig till nasist och fanatiskt religiös? Om jag vid något tillfälle kallar min make, som jag älskar och har GIFT MIG MED, för husdjur - gör det mig till manshatare och lesbisk då just ordet husdjur använts av sådan person i massmedialt sammanhang?
Om jag pratar om mina graviditeter, som båda avslutats med akut kejsarsnitt pga havandeskapsförgiftning och HELLP-symptom, och i dessa sammanhang förordar kejsarsnitt för min del - gör det mig till förespråkare för kejsarsnitt för alla i alla upptänkliga sammanhang?
Om jag meddelar att jag anser att en våldtagen kvinna SJÄLVKLART ska ha rätt till abort om hon så önskar eftersom jag anser att det redan födda livet faktiskt är mer värt än det som inte är fött ännu - gör det mig till abortförespråkare då?
Svaret på samtliga dessa ja/nej-frågor är - självklart - nej.
I min värld, åtminstone.
För den som inte fattar vad jag menar hänvisar jag gladeligen till kommentar-rutan. Vi kan fortsätta älta det hela där. Just nu är jag rätt mätt på ämnet, och vill gärna få ut detta inlägg FÖRE årsskiftet.
- - -
Jag är just nu rätt sugen på att göra en ny blogg, som enbart och endast skulle fyllas med alla mina elaka och hatiska tankar, men det känns inte särskilt varken upplyftande eller meningsfullt. Framför allt inte kreativt och självstärkande, så jag låter nog bli.
Tror jag.
Än så länge...
- -
Har jag något mer? Det är det säkert.
Har helt plötsligt MASSOR av intressanta trådar som skulle kunna bli rätt ego-trevliga inlägg, uppkast, framtvång, men samtidigt känns det rätt orelevant. Det är ju snart nyårsafton, och ett nytt år står och trampar bakom snödrivan...
Äsch.
Inläggen kan vänta.
Till Er alla från mig och mina jag
GOTT SLUT
och
GOTT NYTT ÅR!!!
Vi brukade (till viss del så fortfarande) skämta om att folk köpte sina körkort på Hobbex. Vi brukade också skämta om att köpa reservdelar på samma ställe, såsom hjärnor och dylika ting. Jag känner att jag skulle vara MYCKET tacksam om så gick att göra - hjärna köpes gärna!
Eller finns det någonstans att köpa en utbytes? Servad, repad, klar att använda? Behöver inte vara av särskild modell eller färg, bara den fungerar SOM ALLA ANDRAS är jag tacksam. Min nuvuarande är i desperat behov av service/reparation.
Ett något mindre hjärta är också önskvärt, även om det inte är någon särskild brådska med det. Det nuvarande funkar alldeles utmärkt, om än något för stort och rymligt. En något mindre modell skulle vara enklare att hantera. Åtminstone med nuvarande hjärna. Det kanske är modeller som inte är fullt kompatibla?
Panduro kanske har något gör-det-själv-kit?
Jaha, Listoplisto, jag blev en Utter... ???
"Otters are petite, engaging creatures overflowing with positive energy. Intelligent and bright, they are also popular and eminently lovable and displaying the highly developed social skills that typify the small carnivores. So, otters mix easily with a wide range of animal personalities.
Lazy? Let's just say easily distracted. For life has so many diversions for the otter, that whether it's playing a computer game, reading a book, or doing a crossword puzzle, it's impossible to predict how it will fill it's day. But when an otter gets focused on a problem, it's keen intelligence rises to the challenge and it will not give up until the nut is cracked. Otters feel entitled to the good things in life and a general sense of well being gives them the confidence to not have to save for the future. A lover who wants to impress an otter should know that otters love to eat out and have a predictable penchant for sushi.
Although intelligent and witty, otters have a tendency to suffer from self-doubt, and fear of failure can prevent them from living up to their true potential. Still, they are a great problem solvers, with the ability to spend endless hours on abstract or practical challenges. As workers, they are dedicated and capable and always eager for a chance to prove themselves. Their determination makes them valuable employees and although they often feel that their contributions are undervalued, they would rather accept lower pay than risk confrontations in their workplace. Although they are fine motivators, they avoid taking leadership roles, performing better in group situations with their social skills coming in handy when counseling coworkers through their problems. Their dexterous hands are useful in a wide range of careers, and they're ideally suited for work in engineering, advertising, and design.
As lovers, otters are tenacious and have remarkably vital libidos. Unafraid of expressing their needs, they have little tolerance for selfish people and are attracted those creative enough to fulfill their sexual appetites. Among the aquatic animals, the lusty dolphin provides endless fun while the terrestrial fox proves to be a challenging and sexy companion. In a relationship, the otter will willingly stray into dangerous waters, betting that its instincts will see it though. But, for the most part it prefers the familiar shallows of a predictable association with the semi-aquatic beaver or sea lion.
There is no question that the otter is going to have children. Lots of them. And this otherwise carefree individual will surprise you with its strict and disciplined approach to child raising.
Otters are certainly not shy. Their highly advanced communication skills explain why friends flock to it for advice and why ex-lovers find it so hard to let it go. But sometimes it seems that relating to an otter is a one-way street; for otters hate criticism. It's not that they don't believe there's room for improvement -- it's just that they tend to confuse criticism with rejection. Friends must step lightly lest they wound the otter's self-image, for this is the surest way to dissuade the otter from further communication.
Famous Otters
Leonardo DiCaprio, Meg Ryan, Jennifer Aniston, Goldi Hawn."
När sonen frågar varför mamma är borta så mycket ska du inte svara att du inte vet, du ska svara att det beror på att mamma har så många saker hon måste göra. "Att du inte vet" = du förstår det inte heller, alltså har mamma ingen anledning att vara borta. "många saker" = att det kanske inte är så lätt att förklara, men det finns en anledning som faktiskt är helt ok och som du står bakom det hela.
När svärmor (din mamma, alltså) frågar hur länge vi ska stanna ska du svara med antal timmar, inte att du inte vet. Det är du som bestämmer hur länge vi ska vara hos din mamma, inte jag. Eftersom jag är i underläge och "tänker stjäla hennes son från henne" är det upp till dig att visa att det faktiskt är du som väljer att gå.
Oavsett om det är min eller din mamma - du ska försvara mig! Min mamma ser mig fortfarande som 12 år gammal, och kommer att ta varje tillfälle i akt för att tala om för mig vad jag gör för fel. Din mamma ser också bara mina fel, även om hon - kanske - väljer att "bara" antyda. Kvar blir barnen och du - men barnen ska inte behöva försvara sin mor inför mormor och farmor. Det är ditt jobb!
Du ska acceptera det jag gör utan att måste veta varför. Jag ska inte behöva rättfärdiga mina tankar eller mitt beteende, jag är lika vuxen som du. Mitt sätt är precis lika rätt som ditt, och ska inte behöva försvaras inför dig. (Jag tänker inte sänka mig till den nivån och börja ifrågasätta dig och ditt!)
Dessutom:
Om jag köper två paket laktosfri grädde ska du, om du nu måste använda dem, köpa tillbaka SAMMA SORT och LIKA MÅNGA. Jag vill inte ha matlagningsgrädde, och jag vill inte ha grädde med laktos. Enkelt. Hade jag velat ha matlagnings- med laktos hade jag köpt det från början.
Jag valde att köpa laktosfri vispgrädde eftersom båda våra och båda dina barn mår bättre av laktosfri mjölk/grädde. När nu din mamma inte tål nästan något alls tänkte jag göra två varianter grädde till äggen: en med salt och en med kaviar. MEN... eftersom du valde att köpa tillbaka en matlagningsgrädde, som jag inte kan använda öht, och en laktosgrädde istället för de två paket grädde utan laktos som jag köpte, blir det alltså inte så som JAG hade planerat MIN matlagning...
Jag vill INTE ha bara salt i min grädde. Jag vill ha kaviargrädde, precis som de övriga vid bordet, men eftersom din mamma inte tål fisk blir hon isåfall utan. Men jag behöver två paket för att det ska räcka till alla äggen. Alltså gör jag två varianter, en med kaviar och en med salt, så att din mamma också ska kunna äta av äggen. Nähä, just ja, du hade ju inte köpt några paket med laktosfri grädde.
Om jag gör så att "alla" gillar mina ägg kan inte svärmor äta, och jag står där som egoisten som skiter i svärmor. Våra barn får dessutom ont i magen.
Om jag gör ägg som även svärmor kan äta vill ingen ha dem för att de blir menlösa och tråkiga.
Om jag ska göra så att alla blir nöjda måste jag göra tre sorter; laktosfri med kaviar, vanlig med salt och ytterligare en med kaviar för att få den att räcka. Då tycker alla, inklusive din mor, att jag går i överkurs, sååå många hade jag ju inte behövt göra.
ö,lmxvczöortdfslö, asgäpkb sfdjxedhrl¨ntpisk,yg5! Det är inte JAG som ska stå med hästhuvudet när DU inte tänker! Det är inte jag som ska få sneda ögon för att du gör tok!
Jävla bajs!
Nappar självklart på xrobs Flickighetstest - allt för att inte städa! :-)
SUMMA: 8/98
RESULTAT: Väldigt inte flickig, eller nåt.
SLUTSATS: Jag har burit barn i magen, har de kvinnliga attributen och gillar killar, borde därför vara kvinna. Enligt de flesta tester är jag inte det. Alltså - varför i hela friden gör jag dem?!?
Och varför i hela friden ska vi hela tiden göra likhetstecken mellan ytlighet och att vara tjej/kvinna? Varför är det fjantiga, ytliga, dumma, korkade alltid feminina attribut???
Jävla skit.
Jaha. Så var det dags för ännu en födelsedag...
Jag gillar födelsedagar. Jag gillar att fylla år. Ännu ett steg närmare rätt sida av 40! (Jo, jag menar faktiskt det!)
MEN - jag gillar INTE att städa! Tyvärr verkar dessa två ting vara oseparerbara, så jag tänkte bita i det sura äpplet och börja. Har diskat och plockat undan alla Jeppspepps leksaker... och... nä, jag skriver lite i bloggen.
Försökte hälsa på en av vännerna på morgonen, men hon var inte hemma. Äsch, då kunde jag inte skjuta på städningen en liten stund...
Varför finns det ingen städ-ande som ploppar upp varje år vid den tid vi fyller år? Som gladeligen städar hela huset tipp-topp, som sorterar bort alla kartonger och högar och för till soptippen och till Röda Korset och har loppis och tömmer diskstället och fixar snyggt i alla pärmar och... VARFÖR??? Det är verkligen inte rättvist att vi själva ska måsta städa. Annars är det bara trist, men just idag?
NÅväl. Vad är väl en bal på slottet...? BÄSTA presenten vore att svärmor vill vara barnvakt så att maken och jag kan gå på krogen och svira våra lurviga imorgon, men jag tvivlar starkt. Det lär bli en hemmakväll med skräpet. Och alla barnen. (Inget likhetstecken där emellan, dock!)
MEN - jag ska trots allt få träffa NÄSTAN alla mina tomtar igen ikväll. Dessutom har vi två dansföreställningar imorgon och sen är det KANSKE att gå ut och fira - vi får väl se. Tomtehelgen blir trevlig, även om inte alla tomtarna kunde komma iår.
...kunde jag ju inte låta bli. Även om många svar lämnades med STOR reservation blev mitt resultat så här:
Jaha. Så var det dags igen. För vinter, alltså.
Gårdagen var hyfsad, nollgradigt och lite lagom kramig snö i centimetertunnt lager, inte helt fel. Men idag... Kallt, kallt, KALLT!!!
Egentligen bor jag på helt rätt ställe, jag gillar att det är ljust på vintern och har inga problem med ljus dygnet runt under sommaren. Jag gillar snö, och jag trivs med att det inte är folk på varenda milimeter. MEN... Jag är inte gjord för kyla.
Det får gärna vara lagom kallt, och kallgrader är en förutsättning för snö, men när det redan nu är -15 grader känns vintern alldeles för lång!
...
-15 är inte så mycket, egentligen. Det är nog mera att det har varit en frånvarande sommar, att höstens gråperiod varit för lång och att det var så varmt igår. -15 är kallare i t ex Jönköping eller Luleå, där vattenmängderna runt samhällena gör luften blöt dessutom. Då känns det som -30.
Och jo, det ÄR ljust på vintern häruppe. Många tror att det är mörkt dygnet runt, men eftersom vi har massor av VIT snö blir det aldrig så mörkt som söderöver. Sådeså!
