Orden och deras betydelse
Listoplisto skriver om negerbollar...
Jag ska först berätta om hur min make gör.
Arbetskompisen säger nåt om kärringen där hemma. Min man skakar på huvudet, och beklagar verkligen sin arbetskamrat, vars ögonbryn höjs i förvåning.
- Jag tycker verkligen synd om dig! Jag måste säga, att om jag var gift med en kärring skulle jag skiljas direkt.
- ??? Vaddå? Du är väl redan gift?
- Jo. Men om jag var gift med en kärring, skulle jag inte vilja vara det.
Arbetskompisen fattar fortfarande inte, varför min man förklarar:
- Min hustru/ fru/ maka är ingen kärring. Hade hon varit en kärring hade vi inte gift oss.
När arbetskompisen så förstår vad maken menar börjar han förstås förklara det där om att han ju menar "kär-ing" med allt vad det innebär, varpå min man hänvisar till Svenska Akademins OrdBok (inte lilla ordlistan, alltså) där "kärring" endast och enbart har negativ betydelse.
Så tillbaka till hänvisningen till det där med negerboll... Om vi visste vad orden betyder skulle vi kanske inte använda dem som vi gör! Enligt tidigare nämnd ordbok är kärring ett rakt igenom negativt ord, använt för att beskriva elaka, bittra, ondskefulla trollpackor, häxor, trollkunniga, ondsinta kvinnor. Gubbarna får bäst de vill påstå att det handlar om kär-ing, alltså deras käraste - för mig (och min make) kommer kärring ALLTID att vara ett negativt ord.
Ett hemskt exempel på ordanvändning är tidigare arbetskompisar till mig, där han kallade henne "min rödhåriga lilla hora" och hon tyckte att det var gulligt och helt ok! Fatta! Hur kan det vara gulligt att bli kallad "har sex med vem som helst för pengar"??? Nå, inte min bisniss, och så länge de är överens - men jag kan inte låta bli att förfasas över hur slarvigt vi använder orden... Jag hoppas och tror att han låter "hora" betyda något helt annat än vad det egentligen gör, men hade det inte varit bättre att faktiskt säga det ord man egentligen menar???
Om ordens vikt och betydelse kan jag skriva hur mycket som helst... men nöjer mig för nu med att citera Tage Danielsson, en av de (i mitt tycke) främsta sanningssägarna i svensk historia:
"En far blev arg när sonen sa "Fascist!"
Han låste in sin pojke tills han lydde
och tog tillbaks och sa "förlåt" till sist.
Far släppte därvid ut den tvångsinsydde.
Far hade visat att han var fascist.
Han visste inte vad fascist betydde.
Nu uppstår frågan: visste sonen det?
Han skällde nästan alla för fascister.
Ett ord, så där i största allmänhet,
för att beteckna icke-kommunister.
Ett namn på folk som han som pesten skydde.
Han visste inte vad fascist betydde.
Det som förbryllade vår gosse var
att auktoritära våldstendenser
var något nytt i bilden av hans far
Kan då ett ord ha såna konsekvenser?
Han sa det bara för att pappa snacka
som en förbannad slipsprydd borgarbracka
Nåväl: tänk nu om fadern blev fascist
när sonen detta ord begynte skria?
Tänk om ett skällsord, som sin mening mist,
blev självuppfyllande som profetia!
Den slutsats man kan dra av detta lyder:
man måste veta vad ens ord betyder."
(Ur Tage Danielssons Rotbok, W&W 1977) http://forintelsen.levandehistoria.se/om/pressmedelande/lararsem98.html
