En bekants son har spelat in ett trolleritrick. Jag vet inte hur många gånger jag sett filmen utan att se hur han gör - något irroterande! :-)
Klart sevärt på http://mittklipp.aftonbladet.se/app/viewMovie.action?id=7540. Eller så klickar du här för att komma dit.
Nu har jag slagit igång vattenkokaren för tredje gången. Kanske att jag lyckas dricka kaffe den här gången?
Jag vet inte varför jag gör så, men det händer alldeles för ofta: jag sätter igång vattnet, går ifrån och gör nåt annat och glömmer bort kaffet.
*paus för att göra kaffe*
Det är rogivande med kaffe. Det hade antagligen funkat precis lika bra med vad-som-helst, men i mitt fall är det snabbkaffevarianter som gäller. Gärna Cappuccino med tillbehör. Tyvärr har mitt märke börjat svamla med "extra mycket skum" vilket är totalt värdelöst, men de andra märkena går inte att dricka (tycker jag) så då får jag stå ut. Den med choklad är helt ok, och skummar inte sååå onödigt mycket. (Varför är det så viktigt med skum, förresten?)
Jag ringde faktiskt och klagade, eftersom jag inte kommer överrens med det där jämrans skummet. Det klumpar sig och blir slemblubbor i munnen - inte trevligt alls. De hade en lyrisk testpanel, och beslöt därför avskaffa den gamla varianten. Den som var god. Suck...
Egentligen är det korkat med testpaneler. Den som vill vara med i en testpanel är ju redan från början positiv till det nya, och borde därför anses som jävig. För att testpaneler ska funka borde den ju bestå även av såna som INTE vill vara med, som INTE vill testa nytt, för att få ett rättvisande resultat! Hur man sen, rent fysiskt, ska få dessa icke-intresserade att delta är en annan diskussion, och inte mitt problem. :-)
Jag är en konservburk. Jag gillar inte förändringar. Jag gillar att dricka min snabb-cappuccino med mindre skum. Jag använde BARA XXX-diskmedel, det enda som gick att diska med. Sen bytte de flaska - sa de. Helt plötsligt blir inte disken ren och mina händer blir fnöskangripna, kliar och spricker och... Jojo, bara flaskan. Och flaskans FORM gör att min hud reagerar - säääääkert. Alltså var jag tvungen att hitta ett nytt märke och det är varken roligt eller lätt.
Sonen fick leka med min mobiltelefon. Den var tydligen väldigt god att suga på, men telefonen kunde inte simma. Därför går den inte längre att få igång. Alltså måste undertecknad köpa en ny mobiltelefon... IIIIIIIIIIIIIIIIKKKKK! Vet ni hur svårt det är? Jag har haft samma telefon hur länge som helst, och kan menyerna och snabbtangenterna... Nu ska jag alltså lära mig nåt nytt.
Jag hade siktat in mig på en Walkman-telefon, men eftersom de har "designade" (läs urkorkade) knappar fick det bli en av annat märke. Suck...
JAG GILLAR INTE FÖRÄNDRINGAR!
Eller, jo, det gör jag, men inte när det handlar om små bekvämligheter, sånt som jag är van vid. Såna där småsaker som egentligen inte märks - annat än när de ändras.
Ta bara blöjorna - vi har haft samma storlek ganska länge, men måste lära om nästan varje nytt paket eftersom de ändrar märkning eller resårplacering eller... Samma gäller de kvinnliga motsvarigheterna, efter första barnet (två års lyxigt uppehåll!) hittade jag knappt paketen. Ny färg, ny form, nya material, nyttnyttnytt. ICKE TYCKA OM! BLÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄ!
Det är INTE okej att måsta välja HELA TIDEN. Nångång vore det trevligt att kunna gå till affären och köpa frukost, hygienartiklar och barnmat UTAN dessa ständiga "Nu är vi MYCKET bättre än förut!". Eftersom min inbyggda anti-reklam-klocka plingar konstant (återkommer om det i annat inlägg) blir jag bara trött över att måste försöka förstå vad som är så mycket bättre med den NYA kaviartuben, och vad som var fel med den gamla. Kan jag välja mellan samma produkt; gammal - ny, väljer jag självklart den gamla. Den vet jag ju att jag tycker om.
Stackars mig. Visst ääÄÄÄÄäär det synd om mig? *garv*
Efter att ha gått min dagliga vandring bland favoriterna låter jag mig inspireras.
Är egentligen för trött, men skit samma. Det handlar om hantering av länkar, understrukna ord som transporterar läsaren till någon annanstans för att läsa/titta på något (o)intressant.
Jag citerar (1) mig själv:
"För att läsa länkinnehållet måste jag sluta läsa blogginlägget. Men jag vill ju inte läsa Aftonbladet eller journalisten med förföljelsemani, jag vill ju läsa xrob! Jag måste alltså bryta tankebanan som inletts för att läsa nåt jag egentligen inte vill läsa, och sålunda läsa om hela inlägget igen efter att ha läst länkbiten. Hmmm...
Jag gör själv precis likadant och länkar i början av texten. Jag ska nästa gång prova lägga länken sist. Då kanske fler ids följa den?
Fast det kräver å andra sidan mer av mig. Då måste jag skriva mera ingående vad det hela handlar om, och det blir ju jobbigt. Det är ju MIN version av det hela som är intressant för mig att blogga om, inte länkkällans.
Äsch."
För att nu testa denna tes måste jag alltså skriva nåt som reaktion på något.
...
Jaha. Som vaddå?
...
Ids inte skriva om (2) Tintin och Astrid Lindgren och kränkningar. Jag blir bara SÅÅÅÅ trött. Behöver inte bli tröttare, måste kunna slutföra detta inlägg.
...
Jag skulle iofs kunna berätta om att vår yngste son nu är världskändis i hela Visby. (3) Det ni! Det fanns lite mer text (4), men den var inte så intressant. Jag menar, vem bryr sig om text när man får sin son på "löpet"? *S*
Nåväl. Ett experiment som bara var jobbigt. Jag fortsätter definitivt med det tidigare systemet med inbäddade länkar i löpande text, nog så irriterande men skit samma. Det här var alldeles för jobbigt för att inlemmas i min bloggvärld.
(1) Xrobs blogg
(2) Expressens artikel om att Tintin kränker afrikaner
(3) Gotlands allehanda, sonen på förstasidan!
(4) Gotlands allehanda, lite mer text.
Hade jag suttit hemma hade jag gråtit. Länge. Nu sitter jag på jobbet, och "håller skenet uppe" eller vad man ska kalla det. Sväljer. (Varför gråter vi inte?)
Efter att ha läst Corundums texter känner jag mig både utmattad, ledsen och förtvivlad, men ändå tacksam, skadeglad och fascinerad.
Jag är tacksam över att det finns föräldrar som faktiskt får barnen att inse hur värdefulla de är. Jag är tacksam över att många mobbare, trots allt, växer upp och i många fall mår dåligt över sitt tidigare beteende. Jag är skadeglad över att vissa får vad de förtjänar.
Jag blir fysiskt utmattad av att leva mig in i andras upplevelser. Corundums texter suger in mig i en annan värld, adrenalinet rusar och ögonen tåras. Puh! När texten tar slut känns det som att jag toksprungit härs och tvärs genom korridoren utanför mitt kontor, jag känner mig urlakad och väldigt ledsen över att någon har haft det så.
Fördelen med en kafferast är att jag går tillbaka till jobbandet. Att etikettera påminnelsekort är helt hjärndött och låter min tankeverkstad vila i luddigt ingenting.
... från xrob... (Varför låter jag mig utmanas? Jag gillar ju inte sånt här!)
Googla svaren på alla frågor som ställs här.
Ta sedan första bilden som dyker upp, och fuska inte!
1. Ditt namn
2. Ditt efternamn
3. Din gata
4. Namnet på han/hon du gillar
5. Efternamnet på han/hon du gillar
6. Kommunen du bor i
7. Namnet på personen du pratade med sist
8. Din ålder
9. Sista du åt idag
10. Färgen på tröjan du har på dig nu
Här kommer mina svar... 
UTMANING!
Jag bor i Lappland. Lokaltrafiken här är ett stort skämt.
Bussarna åker förbi nån gång ibland, och jag TROR att de funkar dagtid, men kvällstid är det dött. Totalt. Under gymnasietiden åkte jag buss dit jag skulle, men då hade jag ju inget val. Hur kul är det att åka hem kl 21 på en lördagkväll bara för att det är sista bussen? Hur kul är det att sitta 1,5 timmar på bussen för att transportera sig 10 km (fågelavstånd)?
Till mitt försvar har jag kört moppe så länge jag kunde (svårt att få med två barn), och den äldre sonen älskade att åka till dagis på "tronen" (MC-barnsits). Tre tankningar á 50 kr på en sommar - det är inte helt fel när man kör varje dag.
Med sex personer i hushållet är det dessutom olagligt att transportera hela familjen i en "vanlig" kombi - alltså blir det en minibuss. Vår drar ca litern per mil. (Visst blir det "9-15 litres per 100 km"?). Jag hade MYCKET hellre haft kvar vår Mitsubishi Lancer; 0,46/mil landsvägskörning, 0,63 med 300 kg snöskoter på släp bakom (vintertid), 400 kr i skatt och 500 kr i försäkring (eller om det var tvärt om?) - snacka om att gå på luft och kärlek! Dessutom pigg vid omkörning. *tuggar lite på knogarna* Det är definitivt en bil jag vill ha igen.
Nu börjar det här låta som en hög med bortförklaringar, så jag ska sluta. Jag vill bara till sist säga att jag hellre använt lokaltrafiken, MYCKET hellre köpt lokalproducerade produkter och levt energisnålt, men om man bor ocentralt och inte har MASSOR med pengar är det svårt att välja det livet. Jag har inte råd att köpa en miljövänlig minibuss som jag sedan inte skulle kunna tanka (eftersom vi inte har tillgång till såna mackar/tankstationer). Klimatet här tillåter inte t ex grönsaksodling i säljande storlek. Och, dessutom, jag köper inte t ex Braziliansk oxfilé ens på extrapris, ej heller kyckling uppvuxen i Danmark.
Jaha. Så var ledigheten över... juni och juli gick fort, framför allt eftersom solen lyste med sin frånvaro. Det hade varit skönare att spendera denna sommar utomhus, men det funkar väl ändå, gissar jag. Förhoppningsvis kommer det fler somrar med sol. (Om vi nu inte, som jag fruktar, snurrat oss till Englands position och det regnar ständigt framöver.)
Idag skiner faktiskt solen. Inte helt fel. Fast idag jobbar jag...
Iofs bara halvtid, så jag åker hemåt vid 11 och ska inte klaga. Men den där solen hade jag ju velat ha för en månad sen, då jag skulle fixa i trädgården, hänga tvätt ute och låta lillskrutten vara ute utan blöja.
Egentligen borde jag byta signatur. Lollias är undertecknad och sonen, men nu är det ju två söner vilket borde resultera i Lolliasper, men det förvirrar väl bara. Att byta, alltså. "Knallo och -assarna" funkar inte heller längre som signatur för hela familjen, eftersom Jepspeps inte slutar på -as. Äsch. "Kasper och Jesper och Jonatan", kanske. Fast då blir det ju bara junioren istället. *djup suck* Äsch igen.
Dubbeläsch.
Vad betyder drömmar vari man simmar? Både jag, Jesper och min man var ute och simmade under vatten häromnatten. Jag minns att jag undrade varför Jepps var med, mycket märklig dröm i övrigt.
Nu har jag gaggat färdigt. Dags för kaffe.
