Bollen är rund (?)

18 knattar på en fotbollsplan. Alla jagar EN liten boll.

Hmm...

...


Egentligen borde jag inte säga mer än så. Jag tror att du fattar var jag är på väg. Men min vana trogen är jag övertydlig och fortsätter.

Fotboll. Ishockey. Bandy. Alla sporter där det finns fler än två pers: Jag har ännu inte fattat grejen! Varför i hela friden skaffar man inte fler bollar (puckar, what ever)??????????

Jag gillar knattefotboll och knattehockey och liknande, åtminstone i de fall där det finns en vettig tränare som ser till BARNENS bästa och inte till den egna äran. (Underförstått; där tränaren jobbar med barnens boll-tjosan och självkänsla och inte jobbar med att få ett stentufft lag med minivuxna som ska vinna till varje pris)
Jag är inte särskilt förtjust i att en hel stadion blir totalförstörd av galna vuxna människor som egentligen slåss om EN BOLL...
Det börjar med 11x2 vuxna som springer efter bollen. Men då dessa 22 vuxna inte fixar att göra så som den vuxna publiken vill (och de vill ju dessutom olika) blir den vuxna publiken arg. Helt otroligt.
I vissa fall tar vuxna publiken ut aggressionerna på stadion, på spelarna eller på övrig publik (eller döda ting i närheten). I vissa fall går dessa vuxna hem eller på krogen och tar ut ilskan där. I vilket fall blir resultatet detsamma - IQ fiskpinne!

Varför inte ge dessa märkliga vuxna en boll vardera? Då slipper vi
a) taskig "underhållning"
b) trasiga döda ting
c) trasiga människor (publiken, spelarna, familjen, krogbesökarna)
som direkt följd. Indirekt kanske vi t o m kan få lite kvalitetsprogram på TV - fast det är väl som att hoppas på fred i världen...

(Och apropå TV - de som ställer in barnprogram för att visa sport borde halshuggas!)

Idiot-test

Mohahahaha... Jag känner mig faktiskt lite stolt, jag!

I am 21% Idiot.

I am not annoying at all. In fact most people come to me for advice. Of course they annoy the hell out of me. But what can I do? I am smarter than most people.

Take the
Idiot Test
@ FualiDotCom

Snö i kubik och kvadrat

Tänk att snö kan vara så skrivvärt... Än en gång får min blogg detta tema. Frågan är ju då om jag gillar eller ogillar snö? Ingen aning, tyvärr, kanske nåt slags hat-kärlek?

Det har varit en fantastisk tomtehelg - Tomtarnas Vinterspel har för fjärde året i rad dragit rekordpublik. Både min man och jag har varit "barnlediga" från spelarbetet, och att bara vara där som publik och för att återse alla underbara tomtar var riktigt roligt. Perfekt temperatur med mild blida gjorde alla på bra humör - det saknades bara lite solsken.

Idag är det dock tristare väder... Jag har aldrig tidigare upplevt att snön är statisk, men det är den nu. Märkligt! Fastnar precis som frigolit, helknasigt!
Är det månne nåt nytt eller är det bara jag som inte sett det förr?

Fikarast

...och snart ska jag hämta 5-åringen från dagis. Liten tuggar lyckligt och dreglande på mitt pekfinger och verkar tycka rätt bra om livet.
För alla er som behöver en bra kalender - http://www.dinstartsida.se/almanacka.asp
Äntligen en variant som både är överskådlig och hyfsat enkel samtidigt som den är detaljerad - man ser VAD man ska göra, inte bara ATT. För den som gillar att se hur många lediga dagar man har är den också perfekt. För den som inte gillar att se hur lite man faktiskt gör är den dock mindre lyckad... :-)
Har egentligen inte så mycket att säga, men eftersom jag faktiskt har RAST från jobbet, ska jag ju inte göra nåt som har med jobbet att göra. Alltså vara på jobbet, men inte jobba. (Var jag lite väl övertydlig nu?) Då är bloggandet inte helt fel! Man kan ju blogga varifrån som helst, vilket jag egentligen vetat hela tiden men ändå inte kommit på. Men den tanken föll tegelstensliknande över mig alldeles nyss. Det sa t o m "tjoff"! Ibland tar det lååååååååååååååååååång tid för mina tioöringar att röra på sig. :-)

En liten dikt

...bara för att muntra upp mig själv:

Tystnaden sänker sig över staden
Natten kommer rullande
likt mjuka, tysta vågor
och dränker stadens lyster
i sin mörka trygghet
Himmelens vägvisare tänds en efter en
Glimmar svagt mot det oändliga svarta
Livet slumrar för ett ögonblick
Sluter sina allvetande ögon vila
Andetagen saktar in, tystnar

En stilla suck
En tunn stråle av ljus
kikar försiktigt över kanten
Djärvare speglar den sig i fönsterrutorna
Bryter ut i glädjefyrverkerier
och jagar undan skuggornas dansare
Luften vibrerar av liv och rörelse
Sprudlande skratt i alla riktningar

Så - plötsligt, är tystnaden tillbaka
Natten kommer åter rullande

Skriva eller dö

Nä - riktigt så allvarligt är det inte. Men nog finns det få lika bra sätt att bota nedstämdhet!?
Jag kollade igenom min diktsamling häromdan, och det är länge sen jag skrev nåt. Bra, självklart, om det betyder att jag inte mått dåligt nog att behöva skriva, men risken är ju att jag inte haft TID att skriva. Jag tror tyvärr på det sistnämnda.
Jag hade velat skriva MASSOR av bloggar, och jag kommer alltid på massor av fiffiga blogg-ämnen när jag är LÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅngt bort från en dator... Bajs. När jag väl sitter vid datorn och har öppnat min blogg är det tomt och tyst i mitt kontor. Hjärnans pratkvarn t o m håller andan bara för att inte ge mig ens en skugga av inspiration. Dubbelbajs.
Idag har jag både tid och inspiration. Tyvärr inte så glad inspiration, men ändock.
Alltid något.

En decimeter snö

Snön faller.
Sakta.
Obönhörligt.

Snö kan verkligen uttrycka känslor!
Glad och lycklig snö yr i luften, glittrar i solen, gnistrar på vinterträden, killar oss på näsan och får oss att vilja kasta oss handlöst, fluffigt och puffigt och alldeles... alldeles underbart. Som gräddig mjukglass.
Arg och ilsken snö borrar in sina istaggar mellan kläderna, sticker och svider, låter dig varken se eller andas. Slår och slår och slår, piskar dig att vilja vända om.
Sorgsen snö faller. Obönhörligt, oupphörligt, sakta men bestämt fyller den marken och våra sinnen med svårmod och sorg. Kvävande, dräpande. Tung.

Just nu faller sorgsen snö utanför mitt fönster.