Jag hoppas att fler än jag just nu tittar på "Varför blir vi arga?" på kanal 8.

Tänk om vi kunde införa "livskunskap" som ämne i skolan? Så som samhället ser ut idag, där föräldraskapet i många fall ersatts av nåt slags "se på TV/video/spela på internet på varsitt håll"-skap skulle det inte vara fel alls. Med tanke på hur många trasiga familjer som finns, där de ensamstående föräldrarna (även om båda kanske finns i barnets liv) inte bara ska uppfostra sina barn utan även hitta nåt slags eget liv, vore livskunskap som ämne ett bra verktyg för att ge barnen arbetsro i skolan. Om vi inte som föräldrar kan ge barnen de kunskaper de behöver kanske det finns andra vuxna som kan hjälpa både våra barn och oss?

Jag ser bara på min åttaårings klass, där i princip alla barnen är väldigt aktiva på gott och ont. Frökens tid går åt lika mycket om inte mer till att be barnen vara tysta, lyssna, sitta stilla, vara snälla (inte slåss fast utan "inte") och bete sig så att övriga i klassen kan få arbetsro tror jag att ett ämne till med EN VUXEN TILL (minst) kan ge mer tid åt inlärning övrig tid.

I programmet beskrivs tre lösningar på ett scenario. Två bröder slåss och som vuxen kan vi hålla i barnets händer och 1) säga "du får inte slåss, ser du inte att din bror får ont?" eller 2) säga "du får inte slåss, för då straffar jag dig" eller 3) säga "du får inte slåss" och sedan slå barnet. I första situationen lär vi barnen att vi inte ska slåss. I andra lär vi barnen att det är kopplat till makt, den som har makten kan få slå. Då ska barnet på nåt sätt klura ut vad det är, vilken makt som ger rätt att slå. I den tredje lär sig barnen att slå. Det är ok att slå.
Jag köpte det sättet att beskriva det hela, eftersom det kändes lättfattligt, lättbegripligt och följer många andras uttryckanden. Men beskrivet "gör du så här händer det här", vilket jag gillar. Då fattar jag vad jag ska göra (eller inte göra, hur man då ser det).

Nu ska jag vara trevlig med besöket.