Jag fattar inte. Hur i hela friden orkar ni?
Jag har jobbat heltid sen i mitten av maj, och jag får mindre och mindre ork - hur gör ni? Ni som fixar heltidsjobb, handling och matlagning, städning och läxhjälp, skjutsar hit och dit, går ut med hunden, skriver i bloggar... HUR GÖR NI???
Nä, det där med heltid är inget för mig. Helt klart.
Klart slut.
Jag tror mig ha hittat en "regel" för hur läkare ska ta emot oss...
Jag tror att läkare under utbildning får lära sig att det första man gör är att skicka hem patienten. "Kom tillbaka om det inte blivit bättre inom en (eller ännu hellre två) veckor." Standardfras nr 1, första hemläxan. (Det gäller ju då alltså INTE röntgenpersonal :-). )
Det är åtminstone det ALLA läkare sagt hittills vid första besöket.
Fel av mig, det finns ett undantag. Jag gick i sexan, fick bihåleinflammation (första gången vad jag minns) och slasket rann ner i ena ögonlocket. Då blev jag faktiskt inlagd direkt. Men annars har standardinstruktionen varit att gå hem och avvakta.
Hur tänker man då som läkare? Tror de att vi tycker att det är svinskoj att betala dyrt för att ha främmande människor klämmandes och rotandes i oss? Tror de att vi alla är hypokondriker som inte har något bättre för oss än att sitta timtal i väntrummet hos läkaren?
Jag är inte säker på hur jag ska hantera denna teori. Vad tror ni övriga?
Jag vet inte om jag skrivit om det förut, och jag ids faktiskt inte gå igenom mina inlägg för att kolla, så med risk för upprepning...:
Återinför skampålen!
Jag tror helskarpt på att lämna ut de som gång på gång utsätter andra för äckel. Jag gillar Metro, som lämnade ut diverse uppgifter om återfallsförbrytande pedofiler, och jag tycker att det är helt rätt att vi skyddar potensiella offer genom att veta vilka farorna är.
Jag blir vansinnig över skolans flathet när de anser förövarens integritet viktigare att skydda än att tala om vad som görs för att förhindra övergrepp (skolan skyller ofta på sekretessen när vi frågar efter åtgärder), och jag tror att en skampåle skulle råda bot på väldigt mycket!
Om KarlAstrid döms för X:te gången (t ex övergrepp på barn eller andra grova våldshandlingar) och blir dömd att sitta i skampåle är jag övertygad om att hans/hennes brottsbana får ett rätt abrupt slut. Jag är övertygad om att skampålen, med tillhörande orsaksredovisning, skulle göra vårt samhälle enklare att leva i.
Kanske inte tillämpligt i alla fall, och kanske inte det pyskologiskt mest korrekta, men då vet alla i samhället vem vi ska akta oss för. Definitivt.
Ekonomiska brott kanske också skulle vara inkluderade?
