Sjukt?
Jag tror mig ha hittat en "regel" för hur läkare ska ta emot oss...
Jag tror att läkare under utbildning får lära sig att det första man gör är att skicka hem patienten. "Kom tillbaka om det inte blivit bättre inom en (eller ännu hellre två) veckor." Standardfras nr 1, första hemläxan. (Det gäller ju då alltså INTE röntgenpersonal :-). )
Det är åtminstone det ALLA läkare sagt hittills vid första besöket.
Fel av mig, det finns ett undantag. Jag gick i sexan, fick bihåleinflammation (första gången vad jag minns) och slasket rann ner i ena ögonlocket. Då blev jag faktiskt inlagd direkt. Men annars har standardinstruktionen varit att gå hem och avvakta.
Hur tänker man då som läkare? Tror de att vi tycker att det är svinskoj att betala dyrt för att ha främmande människor klämmandes och rotandes i oss? Tror de att vi alla är hypokondriker som inte har något bättre för oss än att sitta timtal i väntrummet hos läkaren?
Jag är inte säker på hur jag ska hantera denna teori. Vad tror ni övriga?
3 kommentarer:
Jag känner inte riktigt igen mig där, förutom det där med röntgenpersonal då ;-) Jag tycker att alla nya läkare är väldigt måna om att inte missa något (läs: riskera att bli stämda), så de undersöker en för allt mellan himmel och jord som kan stämma in något sånär på symtombilden.
Och alla nya läkare ger på så vis oss på röntgen gott om jobb, hade en patient för inte så länge sedan med ont i ena benet. Den nya läkaren nere på akuten hade då önskat att jag skulle röntga fot (3 bilder), fotled (4 bilder), underben (2-4 bilder), höft (2 bilder) samt bäcken (1 bild). Och den nya röntgenläkaren som sen granskade bilderna tyckte gott att jag kunde röntga lårbenet också (2 bilder till). Det hela tog en dryg halvtimme. Och patientens ben var helt u.a. Men så länge systemet ser ut som det gör, så slipper jag oroa mig för att inte få jobb när jag är färdigutbildad till våren, alltid något :-)
Men det är ju min analys av läget, de kanske utbildar läkare annorlunda där uppe i Norrland :-)
http://xrob.blogg.se/2008/november/jag-ar-inte-orolig.html
Sant. Alla AT-läkare jag varit till har verkligen vänt mig ut-och-in, men jag tror ändå på min teori. När de väl blivit lite "varma i kläderna" slutar de vända oss ut-och-in. Fast anställning som nåt annat än AT-läkare = slutvänt.
Fast jag hoppas att jag har fel, en kompis är AT-läkare och jag hoppas att hon fortsätter vända på folk även sen. Men until proven wrong kommer jag att tro på min tes. :-)
Det har varit läkarstämma i staden, och kamrat läkare från hufvudstaden har varit och hälsat på.
Jag frågade om det ingick i utbildningen men svaret blev nej. Däremot är läkares tid oerhört mycket viktigare än den sjukes. ;o)
Skämt åsido, det krävs att man är jävligt frisk för att orka vara sjuk. Det samt lite egen kunskap om sin kropp och diverse åkommor, annars är det kört.
Skicka en kommentar