Hon är så söt när hon sover...

...är en riktigt bra låt. Melodin fastnar så till den milda grad och texten är tänkvärd (fast jag minns den inte så här på rak arm), och jag konstaterar att just ovan nämnda strof stämmer väldigt bra även på mina söner.
De sover just nu.

(Här skulle jag kunna skriva ett seriöst inlägg om hur fantastiska de är, hur vackra, hur änglalika och ljuva, ett långt inlägg om barns fantastiska varande, om hur tacksam jag är över mina barn - men det hade inte varit lika skoj. Inte lika rensande, heller. Därför gör jag inte det.)

Hur underbara våra barn än är är det skönt när huset är stilla. När ingen springer som om elden var lös och golvet på övervåningen bara måste ramla ner. När ingen skriker eller slåss om vem som ska stå på just den fläcken i lekrummet. När ingen spelar inte-i-min-smak-musik och sjunger med vääääääldigt falskt och entonigt (syftar dock inte på de yngre barnen) och när det enda som hörs är lugna, försiktiga andetag...

Men om jag inte hade haft stöket på dagarna hade jag inte uppskattat lugnet nu? :-)

Nåt vi lär oss vilja eller nåt vi vill?

På väg hem igår (lyckades hålla ämnet i huvvet tills nu!!!) konstaterade jag att många har kvar julpyntet. Varken negativt eller positivt, bara ett konstaterande.
Just därför började jag fundera på varför jag inte tycker nåt om att folk tar bort eller inte tar bort sitt julpynt, för jag hör ju hur många ondgör sig över att folk REDAN har eller INTE har FASTÄN... osv. Jag borde väl tycka nåt, eller?

Så... för att äntligen komma till skott vill jag fortsätta tidigare frågeställning:
VAD TYCKER JAG och VAD HAR JAG LÄRT MIG ATT TYCKA?

Om min omgivning varit mera fast i vissa jultankar hade jag antagligen tyckt nåt om dessa som tagit bort kontra inte tagit bort sitt julpynt. Nu har jag inte LÄRT mig tycka nåt särskilt, och tycker sålunda inget speciellt.

Borde jag tycka nåt om just julpyntets vara eller icke vara? Tja, det är väl iofs inte det nödvändigaste i livet, men det är alltid intressant med åsikter.

VAD TYCKER DU?

Ett nytt ord

Nu ska ni få lära er ett nytt ord...

"Kameller"

Vet ni inte vad det är? Logik på hög nivå: Raketer som smäller. Enkelt när man kan det, eller hur? :-)
Det är min 2,5-åring som envisas med att säga "kameller", och jag kan inte annat än gilla ordet. Klart mera norrländskt än raketer som smäller. Kort och koncist, som vi vill ha det. :-)