En kompis i duschen...
...fast först vill jag tacka mina fantastiska blogg-vänner! Om ni visste hur mycket ert stöd betyder hade ni somnat leende varje kväll!
Så till min dusch-kompis: Efter en hård helg, tre föreställningar på två dagar, har jag tänkt mig en lång, varm och mycket välgörande (och rengörande) dusch. Så bleve inte fallet. Jag upptäckte ungefär halvvägs genom hårtvättandet att jag hade besökare i mitt badrum - en stor, äcklig, fet, glänsande, glufsande spindel! Den satt där, mellan skåpet och väggen, och vässade klorna i väntan på att jag skulle komma nog nära för att vara inom attackeringsräckhåll. Tji fick den, för jag avslutade mitt balsamerande och klev ur. Sen gick jag (sprang faktiskt inte) upp och hämtade maken. GLOFS! sa det när spindeln var ett minne blott, en svart, äcklig, smetig fläck i en bit toapapper - en klar förbättring vad gäller spindlar.
Jo, jag vet att dessa kryp är välgörare på många sätt, de håller borta annat äckligt som kvalster och tygförstörande småkryp, men jag gillar dem inte mer för det. De får gärna finnas, men INTE i min dusch, INTE där jag på något sätt kan ana deras närvaro. (De som sitter i källartrappsvrårna kan jag än så länge förtränga att jag ser, de är bara ruskigt otäcka när jag ska dammsuga bort dem och deras nät.)
Jag hade en i tvättstugelampkupan ett tag... den har inte setts till på ett tag, och jag hoppas innerligt att den är död och ligger bland de övriga liken i botten på lampkupan, för att hänga tvätt med ett öga i lampan är rätt jobbigt. (Stackars mig.)
Jag vet också att dessa varelser (från yttre rymden med ont uppsåt) är totalt ointresserade av mig och förhoppningsvis är rädda för mig tillbaka, men jag äcklas ändå av dem. Jag hade varit mycket lyckligare utan dessa inkräktare av mitt själslugn...
Men nu är den, som sagt, ett minne blott. Nedspolad, förhoppningsvis.
Tack och lov för äkta män utan spindelotrevlighetskänslor.
(Ännu en anledning att gilla detta besynnerliga släkte, med andra ord.) :-D
7 kommentarer:
På tiden att du dök upp igen. Fast nu har jag slutat oroa mig...du har ju det där som kallas "liv" som stör ditt bloggande ;o)
Vi kanske borde hitta ett sätt att tjäna pengar på bloggandet. Modebloggar tjänar pengar har jag hört. Om jag tar ett kort på min gula outfit och skriver "kjamiz" och du gör likadant med dina rosa jeans...vad sägs?
Så jag slipper vänta veckor mellan dina inlägg menar jag ;)
Som den ickespindelfobiker jag är vill jag bara meddela att jag ett par dagar på landet hade sällskap av ett stycke hårigt monster på väggen precis bredvid sängen när jag låg och läste. Ingen fara på taket, han satt där han satt och funderade på livet som spindel ett par centimeter från min bok.
Tredje natten kom jag på att man kanske skall göra som alla andra och faktiskt döda spindeln. Det är ju normalt. Och jag är så onormal när det gäller allt annat så jag fick väl ett infall av att försöka balansera en fobi mot en annan (de som följer bloggen vet att jag har en närmast hysterisk fobi mot dockor - med ögon...min enda fobi som jag vårdar ömt).
Sagt och gjort, jag dödade min vän spindeln.
Aldrig mer...sådana mardrömmar som jag hade den natten när han hemsökte mig vill jag aldrig mer ha. Blev nästan spindelfobiker på köpet.
Spindlarna får fortsätta vara mina vänner, och vill dom läsa med mig på kvällarna så får dom det.
Duschspindlar vet jag inte dock, man kanske kan flytta på dom? Att sitta där som en gammal gubbsjuk spindel och titta på en naken kvinnokropp känns ju nästan lite djurperverst ;o)
Jepp! Djurperversitet så det luktar illa. Definitivt! :-)
Jag har tidigare tillhört dem som bar ut spindlarna, väl uppfostrad av min mormor som tyckte att de var sååååå bra eftersom de dödade alla flygfäna (fast hon tog inte heller bort alla äckliga, icke längre använda nät...). Så insåg jag att de som jag bär ut gladeligen kan komma in igen, och så slutade jag bära ut dem.
Jag tänker fortsätta inte bära ut dem. Men jag är grymt imponerad av din icke-fobi, jag skulle öht inte sova i samma hus om jag visste att det satt en sluskus vulgare på väggen någonstans... (Bättre att inte veta, med andra ord.) :-)
Och jo... det där livet stör definitivt. Jag har inte ens tid att blogga på jobbet! Snacka om tastigt jobb! :-)
Djurperversiteter är inte okay.
Jag vet inte om man kan dra det till sin spets här, men att ha en spindel som "peeping tom" får mig att undra vem man kan ringa, vad man kan göra. Vad tänker spindeln, hur mår den?
Är det samma sak för spindeln att sitta och spana in nakna brudar i duschen som det är för psykfall som tittar på djursex på internet, eller tillskriver jag spindeln (eller människan) för mycket intelligens (eller brist därav)?
;o)
Du skall inte vara imponerad av min brist på spindelfobi. Jag hade 1000 ggr hellre varit normal och bytt min dockfobi mot normal hederlig spindelfobi.
Hajar du hur jobbigt det är att de ggr jag sover hos mamma, tvinga henne att flytta alla dockor från gästrummet (där hon envisas med att ha dom) till ett annat rum. Stänga dörren till det rummet och sen även stänga dörren till gästrummet. Och sen sova med ett öga/öra öppet så att jag hör och är beredd om dockorna anar min skräck och öppnar dörren till sitt rum, och därmed är beredd på att de snart kommer äntra gästrummet?
(Fan vet vad jag hade gjort om dom verkligen hade klivit in dock)
Nu snackar vi FOBI...olöslig...och har inget med att jag har sett taskiga skräckfilmer som tonåring. Detta har hängt med sedan jag var liten. Första dockan jag fick grät jag floder över och mamma fick stänga in henne i garderoben. Där bodde hon tills jag klippte sönder henne och hon var ett minne blott. Efter det inga fler försök att ge dottern dockor.
Hade det suttit en docka och tittat på mig medan jag duschade hade jag tuppat av - på riktigt - klarar inte ens att skriva meningen utan att få kalla kårar. Buuuuhuuuuuu!
Ge mig numret till din chef. Så här kan vi inte ha det...abstinens för helvete!
Måste göras omprioriteringar på din arbetsplats helt enkelt ;o)
Och hur i hell lyckades jag bli anonym i kommentaren ovan?
Testar igen :o)
*guppar omkring på stolen*
Nu måste du skärpa till dig! Det funkar inte att jag ska skratta så tårarna rinner varje gång jag försöker göra ett seriöst inlägg i min superseriösa, djupt allvarliga blogg!
Det där med "peeping Tom" hade jag inte tänkt på öht! Himmmmla intelligent vinkel! Den MÅSTE jag bara få använda på min kollega (Listoplisto vet vem han är, en viss Lage) som DEFINITIVT har fobi för dessa svarta otyg.
Dockor... jag har lite svårt för höjder och för insekter överlag och för sprutor... men i övrigt tror jag mig vara rätt befriad från dylika otrevlighetskänslor. Möjligen allergisk mot personangrepp i diskussioner, men det är inte riktigt samma. Hmm...
Men jag har full respekt för andras rädslor, att jag tycker att ormar är helt OK betyder ju bara just det, att JAG tycker att det är OK. Det är ingen allmän sanning bara därför. Och så länge du inte blir tokfobisk mot min blogg och mot att skriva kommentarer hos mig är jag helt OK med att du inte gillar dockor!
:-)
Jag kan tyvärr inte lova något vad gäller skärpning. Det är inte mitt problem att din blogg inbjuder till dylika svar ;-p
Däremot kan du gladeligen sno Peeping Tom. Synd bara att du har döda originalet, annars hade du ju kunnat ta med honom till din kollega och sagt att han var något utöver det vanliga. Och be honom ta med honom i duschen för att se om det var en rent "straight" spindel, eller kanske åt det gayiga hållet.
Det kallar jag vetenskap! :)
Håll mig underättat om spindlars sexuella läggning - något jag aldrig funderat över tidigare men som fascinerar mig nu.
Jag har tyvärr inga andra fobier förutom dockor, men det är illa nog.
Och jag lovar på heder och samvete att aldrig få en fobi mot din blogg eller mot att skriva kommentarer.
=)
Skicka en kommentar