Icke-tycka-om-objekt...

Nyss for en polisbil förbi med sirener och blåljus. Inte helt vanligt, och framför allt inte vid den här tiden på dygnet.
Jag tycker att det är bra att vi har poliser, så det är inte det som jag inte tycker om.
Nä, det som får magen att åla runt där inne är att i hasorna, alldeles för fort och utan tvekan i "pursuit" efter polisbilen, kom två bilar med gamar...

Vad är det som lockar? Vad är det som får människor att precis som gamar cirkulera kring en olycksplats? "Gam" är egentligen ett tamt ord. "Vulture" låter äckligare, och det som låter äckligare beskriver bättre dessa... vultures.
Är det det eventuella blodet? Frossandet i någon annans olycka? Möjligheten att stå i äckel-berättar-centrum på arbetsplatsen/skolan dagen efter?
Eller har slask-blaskorna börjat betala så pass bra för splatterbilder?

Jag mår illa. Både fysiskt och psykiskt.
Tack och lov kände jag inte igen bilarna, men det innebär inte att de kan ha innehållit någon jag känner.
Jag vill inte känna vultures. Inte ens vara bekant med dem.

Fy fan.