Demokratin havererar!

Jahapp. Så var det dags för Almedalsveckan... som jag egentligen inte tycker nåt om öht, har inte varit där och bryr mig inte så mycket om vad de gör där. MEN...

Politikerna har lyckats med nåt jag trodde var omöjligt: demokratin existerar numera bara till namnet.

Jag har lärt mig att demokratin fungerar utifrån att folket väljer det parti som närmast kan representera de värderingar väljaren står för. Utifrån antalet röster fördelas antalet riksdagsplatser på de partier som nått över 4%-spärren, och partierna får sålunda antal röster procentuellt likvärdigt valresultatet.

Vad händer nu? Jo, t ex miljöpartiet, som är ett minoritetsparti, får helt plötsligt MASSOR att säga till om, som om de fått många fler röster än vad som egentligen tilldelats dem. Samma händer inom alliansen, där t ex Kristdemokraterna (eller vad de heter numera) fått långt mer att säga till om än vad valsedlarna visat.

Av den anledningen vore det mest korrekta att faktiskt lägga ner det valsystem vi har, och istället låta folket välja rött, blått eller mitt emellan. Det block som får flest röster får sedan plocka lite mer som de vill eller nåt, och samabeta med någon ytterligare om de så vill, men då skulle åtminstone politik-sörjan vara ärlig.

Om vi istället skulle införa personval skulle det också vara ett ärligare system, eftersom politiker idag inte tycks bry sig särskilt mycket om satta manifest eller partiprogram. Jag har ännu inte lyckats hitta ett ordentligt program från någon av representanterna, utan det mesta verkar vara ordbajseri på högsta nivå och allt för att dölja att de egentligen inte säger nåt alls för att lämna utrymme åt individen som sitter på vald plats.
Jag vill att våra politiker redan nu lämnar en "varudeklaration" utifrån vad de personligen står för, då slipper vi många obehagliga överraskningar. Visst kommer många även fortsättningsvis utnyttja sin position, men då kan de fällas för lögn och vilseförande marknadsföring, vilket de inte kan idag.

En ärlig politiker verkar svår att finna, men systemet låter dem vara oärliga.

Listoplisto - när ska du bli president? Vi behöver dig!

Found it!

Hittade igen några små lappar, skrivna för MÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅNGA år sedan, och tänkte att jag skulle sprida min visdom. :-)
Och för den som inte förstår det är det väl lika att påpeka att ovanstående var ironiskt.

"Oprah Winfrey talar om hur viktigt det är att komma ihåg att det trots allt finns män som HJÄLPER TILL hemma...

Varför talas det aldrig om hur duktiga KVINNORNA är som HJÄLPER TILL hemma? Det är - trots allt - inte kvinnans jobb att städa, laga mat, stryka, tvätta, passa ungar, bädda, putsa fönster... Hade det varit vårt jobb hade vi fått betalt!
Fast - kvinnan hade kanske tjänat på att ha hemmet som jobb, för då hade vi ju fått uppskattning för det vi gör...

Vi har fortfarande den urgamla stämpeln kvar; 'om kvinnan är 4 m från spisen och sängen är hon på rymmen'. Tänk om alla kvinnor skulle vägra göra ngt öht hemma om de inte fick beröm för allt de gjorde, eller kanske t o m betalt?
Vi skulle vara multimiljardärer!

Och med tanke på alla de killar som bott hemifrån i 10-20 år och fortfarande inte vet hur man slår på en tvättmaskin, stryker eller kokar potatis"

Sen var det slut på den tråden. Antagligen kom nåt emellan, t ex att telefonen ringde eller nåt. :-) Jag är inte riktigt överens med språket hela vägen, och jag ser inte världen lika svart eller vit längre, men i stort tycker jag samma nu som då. Varför berömmer vi inte första-lägenheten-tjejer för att de är SÅÅÅÅ DUKTIGA som tvättar sina egna kläder och diskar undan efter sig? Varför är vi inte SÅÅÅ imponerade över tjejerna som kommer hem från jobbet och faktiskt ÄGNAR SIG åt sina barn?

Fattar nada. Är vi kvinnor verkligen så korkade att vi anser att männen HJÄLPER TILL? Är det MITT hem, där min make är inneboende?

Jag vill dock tillägga att detta INTE är tillämpligt hos oss... det är min man som städar, plockar, putsar fönster, byter gardiner, byter de flesta blöjorna och lagar mat (mm). Jag tvättar, stryker och diskar - men nu har vi ju diskmaskin vilket minskar mitt diskande till någon enstaka gång i veckan.

Här vill jag tillägga att jag är bortskämd, men om jag ska följa min egen linje ovan ska jag ju inte säga det eftersom det faktiskt befäster att männen som gör nåt hemma är fantastiska. Mer fantastiska än kvinnorna som gör nåt hemma. Och det borde ju vara lika fantastiskt oavsett vem som gör, så jag ändrar mig raskt och skriver inte att jag är bortskämd. Även om jag tycker att jag är det - fast det är mest för att vi inte diskuterar "vem som ska" eller "vems tur det är". :-)

Det ska bli mycket spännande att se hur våra SÖNER beter sig när de flyttar hemifrån. Barnuppfostran är banne mig inte lätt, och om man då ska börja dra in könsroller och jämlikhet i det hela blir det, för mig, ogreppbart.
Sålunda håller jag mig till det som är greppbart, som t ex att sitta här och skriva en liten stund... :-)

Så fel det kan bli

Jag tar på mig alldeles för mycket. Därtill kommer det som folk lägger på mig, antagligen av vana; att jag "alltid ställer upp". Nu har jag tagit på mig något som jag trodde att FAMILJEN skulle kunna ha glädje av, inte för att jag själv så hemskt gärna ville utan för att jag trodde att det skulle kunna bli ett familjeintresse.
SÅÅÅÅÅÅÅ fel.

"Det här gjorde du BARA för att DU ville."

Jahapp.

...

Tydligen ska man vara fullblodsegoist. För om jag BARA gör det JAG SJÄLV vill, utan att försöka inkludera nära och kära, behöver jag ju inte må dåligt över oförtjänt skit. Då kan jag åtminstone må bra av att göra nåt jag faktiskt vill göra. Att må dåligt av att göra nåt jag inte jättegärna vill göra är bara korkat.

Trädgård?

Vet inte om det ens kan kallas trädgård. Gräs finns, om man letar noga bland mossan och klövern och vad-det-då-är, liksom några träd - men inte är det mycket till arrangerat eller planterat. Altanen blev KANON, så nu har vi äntligen en uteplats värd namnet, och min lilla lönn växer lite för varje år, men sen är det inte så mycket mer. Barnen fick måla stenarna/asfaltsplattorna (eller vad det då är) i lite glassinspirerade färger förra sommaren, och det livar upp, och jag har äntligen gjort ett litet jordbuggs-/smultronland, så ett myrsteg i taget kanske det kan bli nåt. Kompost-wannabee-högarna ska avskaffas - bara 90% kvar. :-) Björkarna och framför allt rönnarna ska bytas ut mot lönnar allt eftersom de dör.

Drömmen vore en stor gammal hägg (för den vackra stammens skull), ett körsbärsträd och ett vattenfall med tillhörande prunk. En stor gammal pil vore inte heller fel... Min mammas moster i Göteborg hade ett ENORMT pilträd på gården, och inuti vattenfallsgrönskan hängde en gunga - snacka om barnparadis!

Det här kändes som det minst intressanta jag skrivit.
Jag går och hänger tvätt.