Korkad fråga?

"Har du fått ditt hjärta krossat?" - vilken otroligt korkad fråga!
NEJ, självklart inte, det sitter precis där det ska och pumpar runt den röda sörjan så som det är tänkt. Jag tror att jag hade märkt om någon sqvischat det.
JA, förr eller senare torde alla fått erfara obesvarad kärlek. Sen upp till var och en att se det som krossat eller sårat eller totaldemolerat eller "jaha".

- - -

Så slår det mig att det ju faktiskt finns en tredje variant. Den som råkat ut för en sån där äckelpäckelpotta, som låtsas tycka om och som sedan på ett medvetet elakt sätt dumpar har ju faktiskt fått hjärtat krossat. Hmmm...


Äsch.


Tillägg den 20 maj; Tänk så fantastiskt vad man lär sig på vägen! Den som säger att bloggande inte är berikande har precis blivit motbevisad!

En nedräkningslista

Tio första
1. Första bästa kompis: Ewa
2. Första bil: Hobbe - en brun SAAB 99 med regnr HBB. Saknad!
3. Första kärlek: Mattias, eller nåt sånt. Minns inte ens hur han såg ut...
4. Första husdjur: Vandrande pinnar. Eller om det var ödlorna, minns inte.
5. Första semester: Eftersom somrarna i stugan med mormor och morfar var semester för MåP, inte för oss, blir det alltså... Jugoslavien 1988-ish.
6. Första jobb: Sommarjobb som städpersonal.
7. Första köpta skiva: Black Celebration med Depeche Mode. Har fortfarande kvar den. Och den är fortfarande j-ligt bra!
8. Första riktiga kärlek: Kim.
9. Första piercing: Ingen! Fast jag har länge velat sätta en liten gnistrande sak i näsan, men törs inte.
10. Första konsert: Mikael Rickfors på Gültza-udden i Luleå. Klar besvikelse!

Nio senaste
1. Senaste alkoholdrycken: Nån smutta vin, kanske...? Det är så länge sen så jag minns inte. (Liiite tjatigt, känner jag.) Som gravid (då) och (nu) ammande vill jag inte riktigt inta alkoholhaltiga drycker.
2. Senaste bilfärd: Till Kiruna på snabb-shopping-tur IDAG. (Förlåt, men det var inte läge att komma förbi!)
3. Senaste filmen du såg: Nanny McPhee med Emma Thompson - SUVVE!!!! Om du gillar sagor och/eller Emma - SE DEN!
4. Senaste ringda telefonsamtal: Britta för att höra om vi skulle åka - det skvallrades om snö i Kiruna (fast det var inte sant).
5. Senaste bubbelbadet: Dan efter bröllopet, alltså morgonen den 16 juli 2000.
6. Senaste spelade CD: Egen blandning, synth-musik i bilen.
7. Senaste kyss: Maken förstås! I köket för en stund sedan.
8. Senaste gången du grät: I förrgår, såna där fåniga lyckligt-filmslut-tårar.
9. Senaste måltiden: Risgrynsgröt till middag.

Åtta har du nånsin
1. Dejtat en av dina bästa kompisar: Jepp, total katastrof.
2. Blivit raggad av bra kompis flickvän/pojkvän: Njoae... sänginbjuden, kanske. Ingen hit och han fick inget napp.
3. Blivit kär vid första ögonkastet: Jepp!
4. Fastnat med blicken i någons urringning: Nä. Inte lagd åt det hållet.
5. Fått ditt hjärta krossat: Vilken urkorkad fråga.
6. Sagt att du älskar någon utan att mena det: Tror inte det. Förhoppningsvis inte.
7. Haft ett one night stand: Jepp. Fast det bidde två gånger med en av dem. Helt OK! Klart positivt så länge båda vet vad som gäller.
8. Busringt till någon: Jo, en gång till en tant som inte la på luren - snacka om att jag var rädd!

Sju saker du har på dig just nu
1. Jeans
2. Strumpor
3. Tröja
4. Örhängen
5. Glasögon
6. Ringar
7. Halsband

Sex saker du gjort idag
1. Varit på Ö&B
2. Försökt shoppa en klänning (total flopp, kan jag meddela)
3. Troget kollat Listoplistos och xrobs bloggar
3. Nattat barnen
4. Diskat
5. BAKAT MARÄNGER!!! Deru!
6. Handlat (skulle handla bakplåtspapper och läsk - notan slutade på dryga 400 pengar...)

Fem favoritsaker utan rangordning
1. Barnen
2. Maken
3. Datorn
4. Moppen
5. Mina örhängen...

Fyra personer du kan berätta allt för
1. Maken
2. Listoplisto
3. Lena
4.

Tre val
1. Blått eller rött? Blått.
2. Sommar eller vinter? Sommar.
3. Choklad eller chips? Sjokkelaaa... vit, om jag får välja.

Två saker att göra innan du dör
1. Vet inte. Jag ids inte fundera över sånt, bättre att göra allteftersom.
2. Se Manchu Pinchu, kanske?
- - -

Sen kom det inte någon etta. Så den lägger jag väl till själv, då.

Ett eget karaktärsdrag att vara stolt över:
1. Självbevarelsedrift

En bunt citat av Koontz

Dean R Koontz är en vis man. Åtminstone utifrån vad som framkommer i hans böcker. 1993 åkte jag till Indien, och i väntan på att flyget skulle ta mig hem igen fördrev jag tiden med att äta fantastisk glass och läsa Koontz och Eddings - därav citaten på engelska. Jag tänker inte försöka mig på en översättning - skaffa ett uppslagsverk och lär dig nåt! :-)

"Those who are studying and shaping the future of subliminal advertising will say that they have no intention of creating a society of obedient robots, that such a goal would be in violation of their personal moral codes. However, as have thousands of other scientists in this century of change, they will surely learn that their concepts of right and wrong will not restrict the ways in which more ruthless men will use their discoveries." (Author´s Introducition)
"The more complex a society becomes, the more dependent each part of it becomes on every other part of it, the easier it is for one man, one lunatic or true believer, to destroy it all on a whim."
"He can build a bomb inside a suitcase... Well, hell, why not because he was mugged there, or because he once got a traffic ticket in Manhattan and he doesn´t think he deserved it."
"Her death made him painfully aware that everything - even deeply felt, strong personal relationships that nothing in life could twist or destroy - was temporary, pawned to the grave."
"Night Chills"

"Home was not a perfect place. But it was the only home they had, and thay could hope to make it better."
"There is, Jack thought, the way of life. The horror changes us, because we can never forget. Cursed with memory. It starts when we´re old enough to know what death is and realize that sooner or later we´ll lose everyone we love. We´re never the same. But somehow we´re all right. We go on."
"I wouldn´t make any bees or spiders or cockroaches or snakes, he said, wrinkling his face in disgust. That never made any sense. God musta been in a really weird mood that day."
"...that envy was mental theft. If you coveted another man´s possessions, Dad said, then you should be willing to take on his responsibilities, heartaches and troubles along with his money."
"Winter Moon"

"Spying? she thought. Am I crazy? Who would a cat be spying for? Catsylvania? Great Kitten? Purrsia?"
"The Mask"

En klart läsvärd författare! Jag gillar inte Stephen King eftersom jag tycker att hans böcker är för seeeeega och långdragna, femtio sidor av händer-ingenting-över-huvud-taget, två sidor där det händer nåt, åttio sidor av händer-ingenting-över-huvud-taget, en sida händelse, osv. Koontz, däremot, har samma lågmälda sätt att berätta, men det händer nåt hela tiden. Har hittills sträckläst varje Koontz-bok jag påbörjat!

För den som inte gillar skräckrysare avråder jag läsningen. Exempelvis "Viskningar" gav mig ruskiga kårar och krypningar i nacken. Han skriver dessutom med samma ordekvilibristik som Pratchett, även om en del går förlorat i översättningen.

Enjoy!

Fler citat av Pratchett

Eftersom jag gillar Pratchett kommer här ett till:

"I likhet med de flesta människor - åtminstone de flesta människor yngre än sextio år eller så - hade Verence inte funderat så mycket på vad som händer när man dör. I likhet med de flesta människor sedan tidernas gryning antog han att allt nog ordnade sig till det bästa till slut.
Och, i likhet med de flesta människor sedan tidernas gryning, var han nu död."

Klockren, eller hur?

Citat om gudar

Två mycket tänkvärda citat...

"Man kan vara ganska övertygad om att gudarna på en värld som den här säkerligen inte spelar schack, och det gör de inte heller. Faktum är att det inte finns några gudar någonstans som spelar schack. De har inte tillräckligt med fantasi. Gudar föredrar enklare och elakare spel där man är tvungen att Gå Direkt till Evighetens Glömska utan att Passera Paradiset. För att överhuvud taget begripa sig på vad religioner är för något, är det viktigt att veta att gudar har som allra roligast när de spelar Fia med knuff med dödlig utgång."
Terry Pratchett "Häxkonster"

"Shama kastade huvudet bakåt och gav upp ett skallande skratt.
- Skapa nya människor? Men flicka lilla, tror du verkligen att det är gudarna som skapat människorna?
- Javisst!
- Något så enfaldigt! Det är ju människorna som har skapat gudarna. I och med att någon tror på dem, blir gudarna levande för dem, och kommer att existera så länge någon tror på dem. Men dör tarangaierna ut, måste också deras gudar dö. Så undra på om de är rädda! ...
Men folket behöver inte dö ut, det kan också sluta att tro. Jag tror många gudar har svunnit bort och dött ute i världen bara för att deras tillhängare har vänt sig från dem. Varför tror du annars att till exempel kristendomens gud så ängsligt deklarerar att Du skall inga andra gudar hava jämte mig?" (s. 96-97)
Margit Sandemo "Dödens trädgård" (nr 17 i Isfolksserien)

Fil eller fil?

Varje gång jag handlar fil funderar jag på hur mina val påverkar min omgivning: Om jag köper "lokalproducerat" hjälper jag till att hålla min omgivande miljö i skick, jag bidrar till minskade transporter och att hålla pengarna kvar här. Men Norrmejeriers fil är inte lika god som Valios! Om jag köper Valios äter alla ordentlig frukost och är därigenom i bättre form att lära sig något, och alla övriga fördelar som det innebär att vi äter ordentligt. Ungarna äter fil och flingor till frukost istället för ett glas mjölk, för att ge ett exempel.

Vilket är då bäst? Pest eller kolera, säger jag, eftersom båda bitarna påverkar mig och mina barn. Friska och väl fungerande människor som haft förutsättningarna att ORKA ta till sig det som är tänkt men boende i en hälsofarlig miljö? En frisk natur men innehållande individer som inte orkar fungera?

Missförstå mig rätt, jag tror inte att mina barn kommer att sluta fungera bara för att de inte äter frukost. Jag tror däremot att våra matvanor påverkar vårt sätt att leva; om vi inte har energi nog kan vi inte ta till oss den kunskap som passerar oss. Med näringsrik och ordentlig mat finns förutsättningarna för att vi faktiskt ska kunna använda den information som finns lagrad i oss, medan en näringsfattig och osund kost gör oss slöa på fler sätt än rent fysiskt.
Samtidigt är det bättre att vi äter än att den sunda maten ligger i skåpet tills den blivit dålig och sedan slängs. Det är ju ingen vits att handla hälsofrämjande mat om den inte äts.

Jag tror inte heller att en liter fil spelar någon större roll i sammanhanget. Det "lokalproducerade" är inte särskilt lokalt, vår mjölk kommer säkerligen mestadels från Umeå. Men det känns bra att tänka att jag kan påverka min närmiljö i det att jag väljer att handla sådant som kommer närmast ifrån. Hellre använda köttet från den lokala slaktaren än det importerade köttet. Även om den lokale slaktaren säkerligen importerar, han också, känns det ändå bättre att kunna låtsas att jag äter kött från min närmaste omgivning. Mjölken som jag TROR kommer från min bonde-kompis är godare än den som jag VET kommer från Skåneområdet.

Men för att återvända till filen är det skillnad på fil och fil. Eftersom min man är laktosintolerant blir skillnaden ännu större. Valios fil kan vi äta alla sex. Norrmejeriers låglakosalternativ är inte alls lika goda (inkl. mjölk, grädde osv) och jag skulle därför behöva köpa flera olika. Låglaktosfilen skulle bli stående och min man skulle antagligen skippa frukosten (det ska vara snabbt och smidigt). De övriga sorterna skulle antagligen bli stående, de också, eftersom vi äter olika beroende på humör - ibland en risifrutti, ibland te och macka, ibland gröt, osv. Minstingen får alltid gröt på kvällen och för det mesta smaksätter jag ut den med kräm. Men Valios fil funkar i gröten, och vaniljgröt är gott som alternativ.

Pest eller kolera, som sagt.

Citat Japanskt träsnitt

"På min vägg hänger ett japanskt träsnitt,
förgyllda masker av onda demoner
Medlidsamt märker jag
de uppsvällda ådrornas antydan om
hur ansträngande det är
att vara ond"

Tyvärr vet jag inte vem eller varför. Men bra är den.

Citat öde och val

Jag gillar citat. Under en period i mitt liv skrev jag ner en massa dikter och citat i vackra böcker... Och i tron att det finns fler dikt- och citat-samlare tänkte jag digitalisera några som jag tycker är bra. Följetong, alltså.

"På vägnhimmarnas språk betyder "bestämmelse" flera saker. Det är öde eller lott - men också val, och det brukas för att beteckna rådslag eller beslutsfattande. Det är en motsägelse - öde och val. En man kan vara förutbestämd att dö, men inget öde kan avgöra om han kommer att dö i mod eller feghet. Vägnhimmarna har valt sitt sätt att möta ödet."
Stephen Donaldson "Det sargade landet" (s 276)

Anonym eller inte?

Åter får xrob sätta ämnet för dagen... Ämnet är anonymt bloggande.

Den som har betalt för att blogga ska SJÄLVKLART vara öppen med vem han/hon är. Den som får betalt för att tycka något ska inte vara anonym, eftersom det handlar om köpta åsikter (missförstå mig rätt, snälla).

De som (inom ramen för svensk lag) skriver utan lön och utan "agenda" och ej på uppdrag av någon annan har all rätt att vara anonym! Så länge jag inte skadar eller sårar någon annan med det jag skriver finns det ingen anledning att tala om vem jag är, framför allt inte i vårt ytfixerade samhälle!

Min värdering bygger på innehåll - inte person. Vem du är är en sak. Vad du tycker är en annan. Åtminstone i min värld. Jag tycker det jag tycker oavsett om du vet vem jag är eller inte.
De som känner mig, och alltså kan ha en HYFSAT rättvis bild av min person, kan se vem jag är av att läsa min blogg. De som inte känner mig får en uppfattning om vem jag är genom att läsa mina ord, inte genom att se min bild. Det borde inte handla om hur jag ser ut, det borde handla om vad jag tycker och varför jag tycker som jag gör (min motivering, alltså).

Eller är vi så fel ute, att det hela handlar om yta? Om frisyren är fel kommer inte åsikten att räknas? Eller handlar det om ursprunget, att sossarna inte kan tycka att moderatens idé är bra? Att åsikten blir annorlunda värd beroende på om det är en man eller en kvinna som framfört den? Påverkas värdet av hudfärg, sexuell läggning eller religion?
Eller handlar det uteslutande om att kunna kasta ägg på tyckarens fönster, om tyckarens åsikt går emot läsarens?


Självklart finns det en vits i att "stå för vad man säger" genom att sätta dit sitt namn. När jag skriver insändare skriver jag ALLTID ut mitt namn, och eftersom jag inte har ett dussinnamn vet folk vem jag är. Men - i min blogg väljer jag (för det mesta) att skriva personliga tankar och funderingar, och de skrivs
a) för att skriva av mig, att få på "papper" det som snurrar i huvvet
b) för att få distans till tankarna
c) för att någon, någonstans, kanske tycker som jag eller ungefär likadant, och finner en smula tröst i att någon annan ser det på samma sätt (lite Narcissiskt, kanske?)
Jag skulle gärna skriva dit d) med en önskan att kunna påverka någon att ändra uppfattning, men det (lägga till d-et, alltså) kan jag inte eftersom jag inte skriver för att påverka.

Eftersom vissa element i vårt samhälle anser sig ha rätt att "trycka till" den som tycker annorlunda är det sunt att inte alltid vara öppen med vem man är. Tyvärr lämnar det dörren öppen även för dem som inte står för sina ord och för dem som missbrukar orden för att skada andra.

Stephen Donaldsons vägnhimmar uttrycker det hela väldigt bra:
"Gör vad helst du har lust till så länge du inte sårar eller skadar någon annan med det."

Brand New Day

Eftersom jag ännu inte, vad jag kan komma på, har skrivit nåt här utan att först ha inspirerats av någon annans blogg, följer ännu en i raden. Man kan ju inte bryta trenden... :-)

xrob skriver om 10 värsta låttexterna, och jag försöker komma på dåliga textrader. Men det jag kommer på är BRA texter, och favoritartisten ståtar med några av de bästa. Ta bara Brand New Day, finns på skivan "Savage" från 1988:
"It´s six o´clock in the morning and I´m steppin´ through the streets
Pavement´s cold and empty, got the blues beneath my feet
Big old sun is rising up, so elegant and thin
Another day is over, so a new day will begin" (fast jag hör "for a new day to begin"?)
Hur kan man annat än gilla en sån text?

Ett annat exempel på, i mitt tycke, lysande text är från "I Love You Like A Ball And Chain":
"I love you like a ball and chain...
I´m a fool I know but I´m stuck on you
I´m a fool I know and it´s makin me blue
There´s a river of blood, there´s a river of tears
I´ve been wasting all these years"
Snacka om levande beskrivning! Hur många kan inte känna igen sig?

Ett annat lysande exempel är Howard Jones:
"I love you whether or not you love me
I love you even if you think that I don´t
Sometimes I find you doubt my love for you, but I don' t mind
Why should I mind, why should I mind?

What is love anyway, does anybody love anybody anyway?

Can anybody love anyone so much that they will never fear
Never worry, never be sad
The answer is they cannot love this much nobody can
This is why I don´t mind you doubting

And maybe love is letting people be just what they want to be
The door always must be left unlocked
To love when circumstance may lead someone away from you
And not to spend the time just doubting"

Nog om det. Fast det kommer säkert fler. :-)

Träd eller buske?

Är det någon som kan tipsa om bra BILLIGT medel att sätta på syrenen?

Jag tillhör dem som gillar TRÄD. Buskar göre sig icke besvär. I min trädgård finns idag ett gäng buskar (vinbär och olika spireor) som är under avveckling (inte vinbären, de får självdö) och tre syrener. De sistnämnda är mitt evighetsprojekt 589: de SKA bli träd!
Jag fick dem av dåvarande arbetskamrater som köpt hus, och de är misshandlade av olika husägare som klippt, beskurit och låtit vara i olika omgångar och med olika kunskapsnivå. De ser ut som ... *lång paus* jag kommer inte på någon bra liknelse, hemska, i vilket fall. Jag har tagit bort det mesta rusket och börjat få hyfsat hyfs på den som står närmast infarten, men det är ett EVIGT krypande i buskarna... Syrener har den käääääääääära förmågan att skjuta nya skott där man klippt bort, och eftersom jag inte klipper bort för att buska till utan för att bli av med, känns det lite hopplöst. Därför frågar jag igen - är det någon som kan tipsa om bra och BILLIGT medel för att få bukt på skottskjutandet?
Sånt där gummi-tjosan som t ex används på Yukka-palmer finns ju, men det är SVINDYRT och klart besvärligt att använda på små, undangömda utrymmen.
...
RX-lim, kanske?

Vårdille

Jaha.
Så var det vår...
(För alla icke insatta kan jag berätta att våren häruppe är under mars-april, ev. även maj, då solen börjar värma och snön glittrar. Krokusarna och vårtulpanerna hör till försommaren. Typ.)

Helt plötsligt försvann 1 1/2 meter snö... Gräsmattan är beigesmutsig, alla gamla bortglömda leksaker tittar fram liksom samhällets inblåsta (och inslängda!) sopor.
Vad händer?
Jo - städmonstret kommer fram. Det där inbyggda kreaturet som klöser och river för att ta sig ut och börja städa, som krafsar och sliter för att vi ska släppa allt annat och påta i våra trädgårdar likt Martin Timell-wannabees, trots att vi bor i en hopplös ände av Sverige.
Jag drabbas även jag av denna varelse, och när det värsta plockandet av leksaker och trädgårdsredskap är gjort ställer jag mig gladeligen på alla fyra med näsan i det patetiska försök till rabatt som varje år misshandlas av omflyttningar och ogräs.
Till vilken nytta?

Jag hinner aldrig färdigt. Eftersom min 10-månaders son inte kan släppas lös (skulle äta upp hela grusplanen) är han i min famn, 6-åringen vill ha hjälp med än det ena, än det andra, och däremellan sitter jag här, framför datorn, och blippar med nåt litet eller ännu mindre viktigt.
Min trädgård är platt, ligger precis brevid en större väg och har sol under natten och morgontimmarna. (Jo, vi har solsken på nätterna, vi bor norr om Polcirkeln!)
Jag har tänkt anlägga ett vattenfall med damm, och har en önskan om en blomhäck mot närmaste grannen, liksom en långsiktig plan att byta ut rönnen mot körsbär och lönn... Men hur lång tid tar inte det? Bara att bli av med rönnen tar en evighet, framför allt eftersom jag aldrig kommer till skott. Har ju, som sagt tidigare, inte ens tagit mig för att göra nåt åt den vassa mossan i gräsmattan...

Men det finns inte mycket som väcker arbetslusten till liv så mycket som vårsolen. När allt är som skitigast, svampmjukast och stökigast är det världskrig i kroppen av längtan att få göra nåt åt det. Att kratta fram det gröna, spirande gräset, att få upptäcka sköra blomknoppar under blasten, att sopa fram kantstenar och smältvattendiken...

Tänk om det vore lika härligt att putsa fönster och dammsuga?

Det stora skämtet; "unisex"

Först måste jag hänvisa till xrobs inlägg om unisexkläder, så att ni får anledningen till min blogg. Sen kan ni gärna läsa artikeln om eländet.

Jag tänker så citera mig själv...
"Någonstans kanske, eventuellt, möjligen någon någongång uppfinner kläder som verkligen ÄR unisex. Mikroskopisk och försvinnande liten chans, men kanske, kanske. Att kalla dagens kläder unisex är att skämta. Förhoppningsvis, annars vore det ju lögn.
Min son var en kanin-kille tills bara för dryga halvåret sedan. Hur lätt är det att hitta kaniner på icke-rosa kläder från stl 80 och uppåt? HOPPLÖST, kan jag berätta. När han nu upptäckt dödskallar och eldsflammor är det genast superenkelt, så länge han inte vill ha något som är mer färggrant än en stenmur. Eller möjligen en asfalterad väg. Murr-brunt, grått i alla nyanser, beige, svart, mörkt marinblått... J I P P P P I.
Jag tillhör dem som hela tiden använt alla regnbågens färger till sonen/sönerna - bortsett från rosa. Lika mycket för att det är "oooo vilken söt flicka du har. Men fick inte du en pojke?" som för att jag är hängivet illatyckande om rosa.
Och bara för att PoP säger att rosa och blått är unisex - gör det det till en sanning då?
Nej, någongång, någonstans kanske, eventuellt, möjligtvis någon klädskapare fattar att vi ÄR OLIKA och GILLAR OLIKA FÄRGER. (och olika former, mönster, passning, material, typsnitt, födoämnen, sex, bilar, blablablä...)"

""och en rosa piké har fått en tuff blå rand."
Jaha, varför är blått så tufft?

"Nu ska vi avskaffa flick- och pojksnacket. Därför låter vi *tuttenuttrösten med lite läsp* killarna gå i puttenuttiga rosa tossor och *stark röst, tydligt och välartikulerat* tjejerna brottas i tufft camouflagemönstrade, stryktåliga jeans."
Jojo. SÅÅÅÅÅÅÅÅ könsneutralt, så."


Så kommer lite till, fast nyskrivet enkom för min egen blogg:
Artikeln, länkad till ovan, hänvisar till en enkät gjord av PoP, och en fråga som ställdes var "Kan pojkar 0-1 år ha rosa kläder?" Petimeter reagerar självklart:
Varför skulle de inte kunna det???
Sitter kläderna annorlunda för att de är rosa? Blir de smalare eller svårare att ta på sig? Eller utlöser de en livsfarlig kemisk reaktion på pojkar? Får rosa kläder poltergeist-krafter när de bärs av killar och stryper sina bärare?
(Jag vet vad de menar, men det är en korkad fråga när man tittar på vad orden faktiskt betyder. I ett ännu mer korkat sammanhang, dessutom.)

Bara hur frågan är ställd avslöjar väldigt mycket om frågeställaren och dens syfte. "Varför kan inte..." konstaterar ju faktiskt att det inte går, att killar faktiskt inte KAN använda röda kläder. Ledande frågor tillhör inte mina favvisar, framför allt inte i enkät-sammanhang.
Men - statistik är ju den vetenskap som talar om att den som står med ena foten i ett frysskåp och den andra på en kokplatta i genomsnitt har det behagligt... Och ställer jag ledande frågor är det ännu lättare att få de statisktiskt säkrade svar som jag vill ha. Och om jag har statistiskt säkra resultat är det jag redovisar sant - alltså kan Du med gott samvete åka till just min affär och handla, eftersom jag har rätt. Jag har frågat Dig, och då Du tillhör majoriteten och eftersom majoriteten alltid har rätt (och ensamrätt på rätt-heten) är det ännu sannare.

Här ska jag sluta, innan jag skriver mig helt bort från ämnet.

Ett gott skratt förlänger livet

Har du en dålig dag? Känns livet pest?
Gå då in på http://www.humorsajten.com/sid2.htm, klicka på "Flash" dubbelt upp och sedan på "Katten 2" långt ner i tredje spalten och få dig ett gott skratt! Jag kan inte, hur deppig jag än är, motstå att dra på smilbanden.

Jag skulle vilja veta hur man får in den här "på plats"... Samma gäller förra filmen. Jag vill inte lära mig, men kunna. :-)

En MYCKET sevärd film!

.
Film ang reklam

Känns och ÄR lång - men det är värt det!
SE DEN!

Filmnoja

Efter att ha läst listoplistos senaste inlägg i bloggvärlden ang Stormfilmen i Kiruna gråter jag en skvätt. Stoooooora, blanka, skimrande tårar som faller...
INSE - jag hade kunnat vara med i den filmen!!!!!!!!!!!! Liiiite häftigt att träffa t ex Ingrid Bergmans dotter och dotterdotter (vars barn blivit "barnvaktade" av IBs dotter, enligt NSD). Men eftersom jag lovat min son att inte vara med i någon fler film, så är det bara att bita i det sura, mögliga, ruttna, maskstungna äckeläpplet och tugga naglar så blodet sprutar. Å le och låtsas som att det regnar varje gång någon pratar om filmen. *gagagagaggaaaaaaa*

För den som inte vet vad jag pratar om (dvs alla utom typ 30 pers) kan jag berätta att jag faktiskt är med i en skräckfilm... *taraaa!* Ni hittar mer om den här. Jag är definitivt inte någon teatermänniska, är totalt värdelös på teaterscenen (har försökt flera gånger), men FILM är något HELT annat! DET ÄR SKITSKOJ!!!
Till saken hör att under en större träningshelg inför vår senaste dansrevy kom en av killarna från Stormfilmen ner för att "casta" (fiiiina ord) dem av oss som var intresserade. Jag hade ju lovat sonen att inte vara med i någon fler film, och lät därför bli att gå in till dem... så kommer killen ut och efterlyser "något äldre tjejer också" och tittar på mig - *GAGAGAGAGAAAAGAGGGAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA sjrsaljkgbioua blhjasgpinom, öläåpölpäol* (Översättning skulle fräta sönder skärmen, beklagar.) Det där äpplet blir bara äckligare för varje gång någon pratar om filmen, kan jag ju meddela.

Det regnar, regnar...

I nästa liv ska jag bli filmskådis och åka till Hollywood. Eller Holy Wood, som Terry Pratchett skriver om i boken "Rörliga bilder". En mycket läsvärd bok, för den som gillar fantasy och allegorier. Bästa hittills är iofs "Små gudar".

Å när jag nu pratat om annat en stund kan jag kanske låtsas som att det duggar. Ösregnet får stå i garderoben en stund. :-)

Rosa skor

...finns med på xrobs sida när jag slöbläddrar bland mina favoriter denna soliga påskledighetsmorgon. Jag förfasas över
1) ROSA!
2) Priset
Eftersom jag fortfarande befinner mig i 80-talet och följdaktligen anser att allt som kostar över 100 spänn är DYRT, är det bara märkesbögar* som lägger ut såna pengar för annat än specialbeställda skor.
3) gympadojjor
IIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiIIIkk!
Har inte ägt ett par sedan Indien-resan -93. Och det är jag stolt över!

Ska man nu vara petig är inte skorna rosa. De är svarta, med grått mönster å rosa detaljer. Men det är nog.

För att så tillslut komma till pudelns kärna, alltså varför jag skulle skriva allt bladder hittills, så har världen bestämt sig för att tjejer gillar rosa. Allt som är "flickigt" är rosa.

ALLTSÅ ÄR JAG KILLE.

Jag tänkte först skriva (i ett försök att vara ironiskt rolig) att jag, "trots att jag fått två barn, bevisligen inte kan vara kvinna eftersom jag aldrig gillat rosa", men det sket sig eftersom jag faktiskt inte har fött mina barn.
De har befunnit sig i min mage, de har visat sina fantastiska lemmar i ultraljudstjosanmonitorn, och de har skrivits som mina och min mans, men jag kan, om man ska vara helt ärlig och petsupernoga, inte vara helt hundra på att de faktiskt är mina. De ser ut som min man och mig, och jag vet att de är mina, men för diskussionens skull... :
I korthet - Kejsarsnitt, sövd, jag somnar och när jag vaknar har magen försvunnit och ersatts av mini-pyren i neo-rummet**.

*nu var det säkert någon som tog illa vid sig... hm... ber de homosexuella männen om ursäkt, det var inte meningen att sänka er. (obs; i denna sista mening är jag INTE ironisk!)
** Neonantal, nåt sånt, har att göra med att barnen är pluttsmå när de kommer ut. Handlar oftast om barn som är yttePYTTEsmå, mina var med sina 2.009 och 1.974 gram mera "bara prematura". För tidigt födda, alltså.

TARAAAAAA!!!!

Blir ni inte immppppppade nu? Det blidde jag!
Haha, världens html-nolla lyckades ändra färg! Rataratara...
Fast, med min tur syns det säkert bara hos mig. Men det är ju alltid ett framsteg, tidigare var det ju brun hos mig. :-) Nu är den GRÖN!!! HAHAHAHHAHAHH

Eller som min idol brukar säga:
MOHAHAHAHAHAHAAAAAAAAAAAAAA

*dansar liten dans på skrivbordet*

Hjälp sökes?

Jag vill ändra färg!
Inte på mitt liv, bara på min blogg. Jag gillar vald "Template", men brunt är DEFINITIVT INTE min färg. Blått eller grönt ska det vara, och jag försöker hitta var jag kan ändra... Vill alltså bara byta bort det deprimerande bajsbruna.
Kan någon ge mig tips på var/hur jag byter? Det finns en massa färgkoder under html-fliken, men vilken jag än ändrar händer ingenting. Alltså gör jag fel. Bevisligen. Typ.
Är numera bara nästan nollad vad gäller html-tjosan, så håll er på dagisnivå i instruktionerna, tack. :-) (Eller heter det htlm?)

Apropå att skriva en bok...

När jag ändå är igång skriver jag en till. Tänkte att ni skulle få ett boktips!

Jag har faktiskt skrivit en bok. Det ni! *skryyyt skryyyt*
Det tog ett och ett halvt år från start till mål, och vill ni så finns dom att köpa till det förnämliga priset av 75 kr plus frakt! Instutitioner får betala 100 kr plus frakt. Beställs via minilias@telia.com.
Här kan ni läsa en recension, och även om namnet är felstavat är det kul att bli titulerad "journalist".
Det låter ju himla proffsigt, liksom!

(Och vaddå "Apropå att skriva en bok"? Läs kommentaren till "Jag har tråkigt att göra".)

Namngivande var det, ja

Något luddiga funderingar...

Jag är ovald i frågan om kyrkan, jag har ännu inte bestämt mig för vad jag EGENTLIGEN tycker om kyrkan. Det var SJÄLVKLART att jag skulle gifta mig och gifta mig kyrkligt, men dopet har aldrig varit av intresse.
Så träffade jag min man, och han har varit gift förut och tyckte inte det var särskilt märkvärdigt. Han hade kunnat vara utan bröllop, men dopet är "annars har man ju inget namn, liksom"...
Jag fick mitt bröllop, och kunde ju då inte neka honom dop. Liksom.

Men - för att tillslut komma till saken - vi hade en JÄTTEBRA präst (Domprosten i Luleå; Lennart Edquist) som på ett synnerligen behagligt sätt KLART och TYDLIGT pratade om vad dopet är. Jag hade svårt att svara JA på frågan om att döpa in i den kristna kyrkan och den kristna tron, men när så denne mycket sympatiske man frågar om vi vill ge vår son MÖJLIGHETEN att genom dopet osv, ja, då kunde jag med gott samvete svara ja. (I såna situationer svarar man ju JA och inte JO.)

Jag har hetat det jag heter i snart 35 år... TROTS ATT JAG INTE ÄR DÖPT! Fantastiskt, va? Tänk att folk har lyckats kalla mig samma namn gång på gång, trots att jag "inte har nåt namn"? Om man ska utgå från att dopet GER NAMNET, alltså. :-)

Men så får jag då frågan varför jag prompt skulle gifta mig i kyrkan... Ajajajjjj. Jag har ännu inte funnit ut nåt bra svar. Möjligen att om jag inte gifter mig i kyrkan är det ju ingen vits, typ. Men vad ÄR vitsen, då? Jag har gift mig för livet och allt sånt där, men hade vi inte kunnat bara lova det, ha fest och så var det bra med det? Varför är det löftet så mycket mera "på riktigt" inför en präst?

Och apropå namn och dop... när min mor precis hade fått min äldre syster hördes följande dialog mellan grannbarnen:
Den mindre:
- Vad är det för sort?
Den äldre:
- Det vet dom ju inte! Den är ju inte döpt än!

Äsch.

Nu glömde jag ju vad det var jag skulle skriva om! Gägägägägägägägääääää
Nå, jag får väl läsa listoplistos blogg EN TREDJE GÅNG.

OK. Nu ska jag göra några till, sen lägger jag ut eländet. Urfåniga quizmojänger, men jag kan inte låta blir! Urfånigt att lägga dem en och en, dessutom, när man kan slänga in några stycken på en gång:

Här kommer en *skryyt skryyyyyyt*-ruta (det hade ju varit skoj om de stämde *fliiiin*)

Your Brain is Purple

Of all the brain types, yours is the most idealistic. You tend to think wild, amazing thoughts. Your dreams and fantasies are intense. Your thoughts are creative, inventive, and without boundaries. You tend to spend a lot of time thinking of fictional people and places - or a very different life for yourself.

What Color Is Your Brain?

Den här var ju rätt kul... Så här insatt i bloggvärlden är jag:

Do You Even Know What a Blog Is?

You got 0/8 correct! What the heck are you doing at Blogthings?

How Much Do You Know About Blogging?

Ok, nu är det definitivt dags att sluta! Den här stämde ju inte alls!!!
Jag gillar hundar, men jag föraktar dem samtidigt. Jag brukar säga att jag är en kattmänniska, och har provat att ha hund (det följde med en med maken) med rätt usla resultat. Om det åtminstone hade stått "en LITEN hund"... Jag avskyr både att rasta hundar och att de envisas med sina äckliga pussar!!!

Your Ideal Pet is a Big Dog

You're both energetic, affectionate, and a bit goofy. And neither of you seem to mind very slobbery kisses!

What's Your Ideal Pet?

Nu fastnade jag!

Ber om ursäkt så här i förhand, jag har en förmåga att upprepa mig. Följdaktligen upprepar jag en massa töntrutor nu...

Your Dominant Intelligence is Linguistic Intelligence

You are excellent with words and language. You explain yourself well. An elegant speaker, you can converse well with anyone on the fly. You are also good at remembering information and convicing someone of your point of view. A master of creative phrasing and unique words, you enjoy expanding your vocabulary. You would make a fantastic poet, journalist, writer, teacher, lawyer, politician, or translator.

What Kind of Intelligence Do You Have?

Att jag skulle vara bra på att komma ihåg information är så långt ifrån sanningen man kan komma! Det övriga tar jag gärna åt mig av, och töntväxer en smula trots att jag vet att det här är larv och nonsens, men just det där med minnet var definitivt lögn.
Mitt minne är ungefär 1,4 cm långt och rymmer i bästa fall 3 mm3. Det är fyllt med sångtexter och har sålunda inte plats för nåt viktigt.

Jag har tråkigt att göra

Lillskrutten sover i famnen, och jag är alltså rätt strandsatt där jag är. Tack och lov är detta vid datorn! Kunde vara sämre, med andra ord. Det innebär LÄSALÄSALÄSALÄSA vad andra skriver om, och xrob har fångat mitt intresse. Alltså kommer ännu ett kapitel i "härma xrob"-boken:

Your Theme Song is "Oops I Did It Again" by Britney Spears

"It might seem like a crush But it doesn't mean that I'm serious" Heartbreaker, superflirt, player... you've been called all of those. You're not that innocent, and you know that you have a super sexy vibe!

What's Your Theme Song?

Oj. Supersexy... njä. Knappast. Komplimanger på krogen har jag fått någon gång emellanåt, men sexig... nä. När mina pojkvänner genom åren beskrivit mig har det varit med synonymer till "charmig" och möjligen "snygg", men sexig har inte funnits med.
Sen blir jag lite sur när det ska svaras på sånt här, då det jag tycker sällan finns med som alternativ. Jag menar, på frågan "How would you best summarize your last relationship?" skulle mitt svar bli tråkigt, intetsägande och totalt meningslöst. Men det alternativet finns inte med, inte ens nästan!
Ändå kan jag inte låta bli dessa larvrutor, det är rätt kul när de tycks stämma med min bild av mig själv...
Och bortsett från "sexy"-biten är "Oooops! I did it again!" en rätt träffande skytt-beskrivning...

...å ytterligare en...

Listan från xrob, fast utbyggd med lite andra punkter.

Något som du...

stör dig på hos folk - pessimism!
älskar när folk gör - gillar mig! :-)

alltid brukar säga - Det löser sig...
undviker att säga - Alltid, aldrig, personangrepp i diskussioner

är beroende av - familjen och datorn
totalt kan vara utan - personangrepp i diskussioner

blir skitsur av - Felriktad kritik. För att förklara vad jag menar kommer här ett enkelt exempel:
- Varför har du slängt skräpet på golvet?
1) jag har inte slängt skräp.
2) jag har inte slängt nåt på golvet öht.
3) jag har inte varit inne i det rummet öht.
Alltså är skiten fel. Hur man än vrider på det är det fel så det stänker om det.
Och sånt driver mig till vansinne!
blir asglad av - att sönerna är glada, och när folk får "vad de förtjänar" (jo, åt båda hållen)

hatar att göra - laga mat!
älskar att göra - (cencurerat!)

har för mycket av - kort stubin
har för lite av - tålamod

alltid får beröm för - mina omgjorda sångtexter (t ex när folk fyller år)
alltid få skiten för - att jag glömmer bort så mycket...

absolut inte äter - tunga, oavsett djur!
anser sätter guldkant på mattillvaron - EH:s klimppalt!

spelar på - mina stämband och pianot emellanåt
skulle vilja kunna spela på - saxofon. Eller trummor. Gärna piano, så där på riktigt.

skulle kunna ha som tatuering - en blomma runt sköldisen jag har på axeln
absolut inte skulle smycka kroppen med - könsorganspiercing! (AJ!)

absolut inte skulle göra - sälja mina barn
normalt skulle vägra göra, men absolut skulle göra om du fick en miljon för det - kommer inte på nåt, eller för mycket för att iddas skriva allt
gör varje dag - pussar på mina barn och på min make
aldrig skulle göra en gång till - vara tonåring
definitivt skulle göra igen - gifta mig (med samma man, förstås!)

Ännu en inspirerad av xrob...

http://xrob.blogg.se/m_012007.html ang. värsta ljuden, jag tänkte låta mig inspireras av listan och försökte göra en egen sådan. Jag kom till första punkten, men sen tog det stopp!
1) Den äldre sonen trodde vid ett tillfälle att vi hade gått och lämnat honom ensam, och det var det mest sorgsna ljud jag någonsin hört!

De andra trista ljuden kändes som så "platsar inte på listan" efter det...

En plastpåse

Satt i godan ro och drack kaffe med bekanta som kikat förbi och in genom dörren kommer en vilt främmande man och mumlar frågande nåt om att flytta. Efter många om och men förstår han, tillslut, att han gått fel. När han så stapplar sig iväg såg jag att han bar på en påse, antagligen innehållande lite kläder.

Tänk om alla mina ägodelar skulle rymmas i en påse? Om allt jag ägde, förutom det jag gick och stod i, skulle vara lite ombyte? Ingen säng, ingenstans att sova, ingenstans att kalla "hemma"...

Jag vet inte om det var hela hans rikedom i påsen. Jag har ingen aning om var han kom ifrån (annat än hans halvmumlade "först var jag på öppna, sen flytta dom mig till slutna") eller var han skulle (det visste han nog inte själv heller), men just den påsen fick mig att se mig omkring och extra mycket uppskatta det jag faktiskt har. Inte bara mitt hem, utan min underbara familj, mina vänner, mitt jobb...

Tänkvärt.

Klagolåt

Varför har jag inte vett att göra enkelt?
Exempel 1: jag väljer e-postadress via hotmail. 14 bokstäver (plus @hotmail.com). Vet ni hur lång tid det tar att skriva 14 bokstäver? Jag menar, jag hade ju kunnat använda tre, men näe.
Exempel 2: jag väljer telia-adress. Tror ni jag lärde mig nåt? Nix. Ökar på istället, till 16 tecken...
Exempel 3: lösenord brukar ligga på typ 5-6 tecken. Hur många tror ni jag har? Mååånga... Suck.
Så när jag ÄNTLIGEN kommer på nåt att skriva om för att bota skrivklådan i fingrarna tar det en evighet innan jag kommit till new blog-rutan. Å då har jag alltsom oftast hunnit glömma vad det var som var så intelligent att det förtjänade en plats i etern.
Bääääääääääääääääää

Väx upp!

Har sedan några år tillbaka varit en del av StayFriends (hädanefter kallad SF)... Från början ett mycket bra initiativ, och när vi skulle ha klassträff började vi med dem som anmält sig via sidan. Som sagt, en bra sidan. Inledningsvis.
Idag kom den totala besvikelsen. När ska folk växa upp? I min brevlådda kom "Hur populär var du och hur populär är du?" Hallå??? Varför är det viktigt att veta?
Alla de som blev utsatta i skolan VET MYCKET VÄL hur de ansågs då, alltså totalt ointressant att få det skrivet på näsan IGEN. Min egen klass var inget undantag, vi hade vår beskärda del av populära och mindre populära, mobbade och mobbare. Punkt. Past tense.
Här någonstans lugnade jag ner mig och försökte se det hela positivt. "Jag tänker inte anmäla mig till någon popularitetstävling oavsett. Alltså behöver jag inte bry mig desto mera. Förhoppningsvis är det nåt jag missuppfattar eller tänker fel... Undra vad de utgår ifrån?" Alltså klickade jag in på länken "Hur vi räknar" (eller nåt liknande, minns inte exakt hur det stod) och fann mitt namn, rankat, tillsammans med frågan om "hur tycker du att vår lista stämmer med din uppfattning om skoltiden" eller nåt liknande dravel.
JAG HAR FÖR HELVETE INTE ANMÄLT MIG TILL LISTAN! Jag är inte intresserad av att vara med! Någon tar sig alltså rätten att bestämma att "nu ska vi gå i grundskolan igen, hurra vad kul att få vända upp-och-ner på folks liv (för vissa igen) och i sandlådenivå sätta etiketter och betyg på folk. Haha så kuuuul!"
FY FAN!

(Jag tänker här INTE be om ursäkt över svordomarna, sånt här är rent fördjävligt!)

Och visst, man kan höja sin "popularitet" i listan genom att t ex bli guldmedlem (jodå, i SFs värld kan man köpa sig poppis), skriva poesi i klasskompisarnas poesialbum, man kan dalta till höger och till vänster - men varför i hela friden ska vi bli tonåringar igen? (Under mellan- och till viss del högstadiet skrev vi i "mina vänner"-böckerna om intressen, favoritfärg och idoler, helst tillsammans med en tänkvärd, "vuxen" rad eller två...)

Varför blir jag så arg? Kanske av samma anledning som jag inte kan se våldtäktsscener på TV. Jag har inte utsatts för det själv, men det har drabbat nära och kära. Jag vet vad det ställer till med, jag vet vilka ärr det ger.

I min enfald trodde jag att SF var ett forum för vuxna människor som ville återknyta kontakt med gamla klasskompisar. Jag hade fel. Bland dem som bestämmer vad sidan ska innehålla finns tydligen "folk" som inte blev större än så. Det är alltså inte en ålders- eller mognadsgrej, utan snarare vacuum.

Bajbaj SF. Jag tänker INTE delta i nedtryckande av andra människor.

Evig musik

Vissa låtar kom, spelades i radion en gång och försvann sedan in i den välsignade glömskan. Andra borde ha försvunnit in i glömskan men bet sig fast likt tiltade kamphundar med psykbryt (skulle jag träffa killen som gör "booten Anna" skulle jag gärna slänga en rutten fisk på honom!). Mesta musiken faller genom öronen utan att märkas öht, som ett ointressant bakgrundsmummel - möjligen något störande.

Sen finns det underbar, härlig, livsbejakande, fantastisk musik, som liksom aldrig blir gammal eller ointressant! Abba och Queens musik är väl mina bästa exempel på sån musik, liksom (nästan) hela Eurythmics kollektion av örongodis. (För mig är det, som jag skrev tidigare, 80-talsmusik, men ska man nu vara petig kom väl både Queens och Abba årtiondet innan. Men eftersom min musiklyssnarkarriär på allvar började under åttiotalet är det 80-musik för mig.)
Både Erasure och A-teens gjorde riktigt bra covers av Abbas musik, och de flesta artister verkar ha gjort covers på Queens låtar, men de senare verkar vara svårare att göra bra. Och vem kan mäta sig röstmässigt med Freddie Mercury?

Jag har haft en teori om att bra musik är sån musik som man inte fastnar för direkt. Om jag kan sjunga med i låten första gången jag hör den är jag leds redan innan låten är slut - skräplåt, alltså. Men... Abbas låtar kan man ju faktiskt hänga med i hyfsat bra första lyssningen, och dem är jag inte leds på? Där sket sig den teorin, med andra ord.

Jag ska alltså inte, egentligen, skriva sånt här. Det gör att jag analyserar (skryyyyyt) mina tankar i mer än tre nanosekunder, och efterom jag då hittar en massa tankefel blir det att tänka om. Usch. Det är ju både trist och dessutom jobbigt! (Åsså börjar det lukta bränt, och vi ska ha föllsedagskalas idag!)

Och apropå xrob...

"Jaha, du kommer från norrland. Känner du kanske den-och-den från Umeå?"
Umeå ligger ju bara ligger 60 mil bort. SJÄLVKLART känner jag varenda kotte, inte bara i min egen ort (25' pers) utan även alla i Umeå.

Och alla däremellan.

Och norröver.

Jag är ju norrlänning.



Och så, bara så att ni vet, så har HELA Sverige midnattssol.




Och månen ÄR gjord av ost.

Läsvärda bloggar

Listan ska uppdateras.

Jag är mätt på dyslesbisk. Men jag tycker absolut att ni ska läsa lite xrob, som t ex sidan om hårdrockande intelligens!
Dagens blogg skrattade jag högt åt, eftersom han beskriver det hela med träffsäkerhet utöver det vanliga. Åtminstone utöver vad jag är van vid. :-)
xrob och listoplisto roar mig.
Jag gillar att bli road.
Mer glädje åt folket!

Äsch!

Jag hade ju tänkt lägga in adresser också... skit. Nå, jag gör ett nytt försök. (Nä, iddes inte leta rätt på var det var jag kunde editera redan publicerat. Sådeså.)
Det skulle alltså stå Listoplisto, xrob och dyslesbisk.

Min favoritmusik

Jahapp. Det är bara att konstatera - jag ÄR fast i 80-talet! Jag tittar runt lite på andra bloggar (förutom Listoplisto roas jag även xrob och dyslesbisk) och några har skrivit ut sin favvo-musik. Jag konstaterar snabbt att de flesta band som nämns är såna som jag aldrig hört talas om!
Roade mig med att skriva en egen lista:
1) Eurythmics / Annie Lennox (kunde inte välja)
2) Aerosmith / Def Lepard / Warrant (kunde inte välja där heller)
3) övriga som t ex Howard Jones, Whitesnake, Queen, Abba, Louise Hoffsten, Jord, YES, Phil Collins, JP Nyströms, Ebba Grön...
Och vad konstateras snabbt? Jo, alla dessa (utom Jord och JP Nyströms) är 80-talsmusiker.
Jag gillade verkligen pudelfrisyrerna, axelvaddarna, Madonna-wannabee-modet, synthpop-tjosanhejset... Idag känns allt så slätstruket och anonymt. Att pudelrockarna (The poodles) och KISS-efterträdarna (Finlandsvinnarna som jag i skrivande stund inte minns namnet på) kommit långt i Melodifestivalsammanhang förvånar mig inte, och ännu mindre förvånande att The Ark vann i år. Det känns som ett rop på hjälp ut ur den slätstrukna och båååring världsbilden, där det inte längre finns några ögonbrynshöjare i kläd- eller sminkväg. Tanterna ryggar inte längre tillbaka över nålstuckna ansikten (piercing, alltså) eller blåfärgat hår - det är vardagsmat och "jaha". Lappade jeans är väl inget, inte stilettklackar på 25 cm heller. Inte ens på 13-åringar. (Fast där höjer jag fortfarande på ett varnande finger, åtminstone när de tror att det är snyggt att gå som Lucy i Dallas. Och för er som inte sett Dallas eller vet vem Lucy är handlar det om konsten att gå i höga klackar.)
Det skulle inte göra ont om det kom nåt NYTT. Det tycks som om 50-talet (eller kanske 60-talet?) är på väg tillbaka, och eftersom vi nyligt passerat 70-talet känns det rätt avslaget. SNÄLLA, lite nytänk! Lite fräscha idéer! NÅTT NYTT!!!
Jag gillar VH1... de spelar fortfarande musik jag känner igen. Med orginalartisterna. (Det har ju under en längre period varit många som snor gamla låtar och låtsas att de kommer med nåt nytt...)

Nu har jag tappat tråden. Lägger ner för nu.

Licklig liten!

Snacka om lycklig liten! Han har precis lärt sig sitta (faller omkull men lyckas parera för det mesta) och ålar sig fram över golvet som en liten... tja, mätarlarv, kanske?... fast snabb.

Ogräsmedel och instruktioner

Förra våren, närmare bestämt nån gång i maj när den sista snön vändes för att smälta bort, köpte jag en påse gräsmattegödning/mossborttagning i en förhoppning om att under sommaren göra något åt den där stickiga mossan i trädgården.
Nu, när vårsolen börjar göra sin verkan på bron, där snön inte ligger så tjock, ser jag samma påse ligga oöppnad som en elak påminnelse om alla mina oavslutade projekt.
Jag vet precis varför inget blir gjort. Det handlar om att jag måste läsa instruktionerna.
Jag AVSKYR att inte kunna göra "på en höft". Det handlar om att jag köper något som borde vara enkelt; jag slänger ut eländet där det behövs, i intuitionslagomtjockt lager, kanske under våren när sista snön smälter och spär ut skiten (för det vet jag ju, att gräsmattan kan brännas av medlet) så där lite lagom. Men nähä då! Maken påtalar att det inte alls behöver vara så, att jag måste LÄSA INSTRUKTIONERNA först... Usch.
Jag tittar inte ens på texten. Påsen dumpas på bron och där blir den liggande.

Kanske att jag gör nåt åt det i år?...

Kartonger och lådor

Har ni någon gång försökt handla lådor via Internet? Om inte - gör det inte!
Jag har tre hyllplan med olika mått (förstås) som skulle behöva lite kartonger för diverse persedlar och annat jox. Dessa kartonger ska kläs med någon snygg tapet i lämplig färg, för att smälta in som lite enkel dekoration i vår trånga och belamrade hall.
Jag skulle försöka hitta braiga lådor via internet... men bara att söka säljande företag är ett elände! Först - söker jag på kartonger, lådor eller askar? Boxar, kanske?
Nr två - det borde finnas sökmotorer som separerar, så att jag slipper hitta alla som bara säljer till företag. Jag vill veta vilka som JAG kan köpa av. De övriga skiter jag högaktningsfullt i vad de pysslar med!
Nr tre - ingen av dem jag tittat på sorterar efter storlek... Gissa om det är kul att försöka hitta lådor då! Jojo, de har 500 olika att välja mellan, och jag måste gå igenom alla 500 för att se storlek, se hur de ser ut (alla har inte ens bild!) osv.
Nr fyra - Jag tror att standardangivelsen är höjd x bredd x djup. Hur svårt kan det vara? Himmmmmla svårt, tydligen, eftersom många inte ens skriver ut VAD måtten anger. Låda, 32x30x45 - que? Med bild kan jag gissa mig till vad som är vad om måtten skiljer, men om jag rymmer tre lådor med bredd 30 kan jag inte chansa och hoppas att just den här lådan har bredd 30.

En hel vetenskap, med andra ord.
Blääääääääääääääääääääääääääääääääääääääääääääääääääää...

Att handla på Internet...

...är väl en konstform i sig?
Jag gillar att handla över nätet. Det jag inte gillar är att jag inte kan klämma och känna på grejerna innan, jag är en känna-människa. Men det är överkomligt.

Vad som däremot INTE är överkomligt är att inte fler har fattat det där med förskottsbetalning!
SÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅ smidigt, när paketet kommer är det mitt och jag behöver inte lägga ut för postförskott (vilket är hutlöst dyrt).

Jag är inte, av mig själv, anförtrodd att hantera kreditkort och har svårt att lita på säkerheten i att uppge kortnuffror till höger och vänster. Nej, tacka vet jag att få ett e-brev som ger mig kontonr och leveransID, jag betalar via min e-bank och det hela är klart. Inte för att e-banken är särskilt säker, den heller, men då har jag åtminstone liiiite koll på var mina siffror tar vägen. Dessutom har jag full översyn på hur mycket jag har kvar på kontot och om jag verkligen ska unna mig vad-det-nu-är-jag-vill-köpa.

Nåväl. Vad är väl en bal på slottet...

Sussilu och sussilej

Sussar
Snusar
Sooooover
Snuttar
Snarksmakar
Snussar

Barnens sömn är fantastisk. Jag hör lätta snusningar från två håll, båda lätt snoriga men ger ändå ifrån sig de där otroligt rogivande ljuden som bara barn kan ge ifrån sig... Så totalt avslappnade, det finns liksom ingenting i världen som stör deras sömnharmoniska värld.
Deras snussljud har blivit sömnpiller för mig. Om jag har svårt att sova behöver jag bara koncentrera mig på deras andningsljud, deras snarksmasksnussande, för att bli så där licklig och luddig och få påhälsning av (och där försvann namnet som vanligt, vad heter nu den där eländes lilla pulverströaren? "Titta, kom och titta..." Jojustja:) John Blund.

Barnvärlden är fantastisk. Och barn är, för att citera en viss tös i askan: alldeles... alldeles underbara!

En massa frågor

Kan ni gissa vems blogg jag har läst? ...
1. Ta närmaste bok och slå upp sidan 18 rad 4,vad står det där?
"For the best print quality, specify the minimum requirement settings in the Print dialog box. Select"

2. Sträck ut din vänstra arm så långt du kan,vad rör du vid?
En bokhylla.

3. Vad såg du senast på tv?
All grown up...

4. Utan att se efter gissa vad klockan är?
Efter 15:30 eftersom min man precis kommit hem. (15:42, faktiskt)

5. Bortsett från datorn vad hör du just nu?
Yngste sonen (8 mån) som stånkar på golvet och min man som hackar bort uthängande is från balkongtaket.

6. När du senast var ute vad gjorde du då?
Kom hem från jobbet.

7. Vad tittade du på innan du började med denna undersökning?
www.listoplisto.blogspot.com

8. Vad har du på dig nu?
T-tröja från Me&I, jeans osv

9. Drömde du något i natt?
Minns inte.

10. När skrattade du senast?
När minstingen fick middag, för en halvtimme sedan.

11. Vad finns på väggarna i rummet där du är nu?
Förutom tapeter finns där ett lapptäcke (gungstolspläd), diverse tavlor, en prylhylla, några stringhyllor och en bit tyg.

12. Har du sett något konstigt på sista tiden?
Snorbubblor...

13. Vad tycker du om den här utmaningen?
Rätt småtrevlig, kanske?

14. Vilken var den senaste film du såg?
"På andra sidan häcken" - kanonbra!

15. Om du blev multimiljonär - vad skulle du köpa då?
En specialdesignad T-ford (gammalt utseende men sprillans ny inuti)

16. Berätta något om dig själv som folk inte vet om?
Jag sjunger INTE i duschen!

17. Tycker du om att dansa?
Jepp! Hur mycket som helst, måååååånga olika sorter!

18-19. Vad ska dina barn heta, pojke resp flicka?
Våra barn heter Elias och Jesper... fick vi en flicka skulle hon heta nåt med Karin som andranamn.

20. Skulle du någonsin överväga att bo utomlands?
Varför inte?

21. Vad vill du att Gud ska säga när du kommer till pärleporten?
"Du hade rätt!"

22. Vilka vill du ska svara på dessa frågor?
De som känner sig manade...

Sopsortering igen

Jag började läsa kommunens Avfallsguide (från 2004) och insåg att jag inte ska sortera över huvud taget.
Jag tillhör dem som t o m slänger post-it-lappar i pappersinsamlingen, för de är ju av papper. Slöseri att slänga bort papper, även om det är små bitar! ...fast nähä, det skulle man ju inte. Det där eländes klistret...

Tidningspapper: dags-, kvälls-, veckotidningar och kataloger. Helt ok att slänga med häftklammer kvar.

Kontorspapper: datalistor, skrivpapper, kuvert, kartong och wellpapp i mindre mängder. Arkivhandlingar.

Dessa två får ej innehålla: Pärmar, vadderade kuvert, böcker, karbonpapper, post-it-lappar, plastbelagt papper eller annat som inte består av enbart papper.

Pappersförpackningar: Wellpapp kan förekomma i form av lådor styva ark eller som mjuka formbara omslag. Pappersförpackningar skall vara tömda och rengjorda. Hit räknas t ex dryckesförpackningar för mjölk, juice och yoghurt, papperspåsar för bröd och kartonger för torra livsmedel.
Jag har trott att de bruna påsarna sorterade under papper? Supersmidigt att samla skruttpapper i och sedan slänga hela påsen. Nähä. Då gick inte det längre.

Plast finns i många kvaliteter. Att återvinna plast till ny råvara kräver att varje kvalitet är sorterad för sig. Varför finns inte nån ENKEL märkning då? T ex enkla siffror så att undertecknad sorterings-IQ-fiskmås fattar?
PVC-plast måste deponeras pga sitt klorinnehåll. Hur ser PVC-plasten ut då?
Till hårda plastförpackningar räknas t ex flaskor, burkar och dunkar av plast. Får ej ha innehållit farligt avfall.
Och alla fåniga plastinlägg t ex i kakpaket - är de mjuk- eller hårdplast? Plasten runt nappar och skedar och nappflaskor - är det mjuk- eller hårdplast? Jag sorterar dem som hårdplast - alltså mest troligt fel.

Förpackningar av metall: tömda och rengjorda förpackningar av såväl plåt som aluminium, t ex konserv-, färg- och sprayburkar, aluminiumfolie, aluminiumtråg, tuber, m.m. Har fått lära mig att pappersetiketten ska pillas bort och läggas i pappersinsamlingen...

Glasförpackningar: Tömda och rengjorda delas in i färgat och ofärgat glas, t ex flaskor och burkar.
Egentligen ska man pilla bort den där lilla plastringen som blir kvar efter locket, men det skiter jag i. Jag har annat att göra än att hacka sönder fingrarna på plastringsslaktsförsök.

Övrigt glas: Trasiga förnsterglas, dricksglas, spegelglas, bilrutor mm som inte är förpackning deponeras. Hoppsan! Jag trodde att dricksglas sorterades med det övriga??? Skit. Inte ens det blev rätt.

Trä, jord/sten, kompost, el- och farligt avfall får bli senare skrivämne...

Gamla oförrätter?

Såg ett namn på en gammal bekant... och som jag njöt av solskenet på bron (igen) slog det mig - hur länge bär man oförrätter?
En människa som under något år var en fantastisk förebild och inspiration, och som alltid var någon att se fram emot att få träffa sa HELT fel sak vid ett tillfälle. Det stämde illa med den uppfattning jag hade om personen, och jag tog illa vid mig. Men... Är det verkligen meningen att det ska värderas viktigare än allt det som varit före?
Egenligen spelar det inte någon roll vem det var eller vad som hände. Det handlar om principen. Är det viktigare med de glada, goda minnena, eller ska det vara en principsak? Vilket väger tyngst, det stora goda eller det enda jättestora felet?
Jag vet att jag många gånger låtit småfjuttpetitesser spela för stor roll vid fel tillfällen, och att jag många gånger låtit stora groteskerier passera. I det här fallet vet jag inte vilket som är viktigast.
Vi kommer nog inte att träffas då vi båda valt andra vägar i livet, och vi kommer nog inte att stöta på varann eftersom vi bor i olika samhällen som inte har särskilt mycket gemensamt. Men jag undrar ändå, rent principiellt, vilket som är viktigare?

Vårsol

Står ute på bron och känner solens väggvärme...
Snön ligger tvåmetersdjup (nästan) och det glittrar och gnistrar,
fyrverkeri i miniformat mitt på dagen.

Liten är febrig och snoret rinner, nr två är gnällig och tjorvar med maten, min man är bakfull trots minimalt alkoholintag och har kräkande huvudvärk och själv mår jag päck för lederna har gett upp igen...

Men solen skiner. Det droppar från taket, väggen är het av solstrålarna som lyser upp världen - vem kan vara deppig då?

HURRA FÖR SOOOOOOLEN!

Handla lokalproducerat!

Jag gillar den där Norrmejeriersreklamen med den gråtande bonden... även om jag börjar bli lite leds på den är den som lite gullig. Åtminstone de två första, där han peppar korna.
Jag köper gärna lokalproducerat, finns det inte "vår" standardmjölk får mjölkinköpen vänta. Men... jag har ett liiiitet problem:
Min man är laktosintolerant. Så de (ytterst) få gånger jag ska laga mat vill jag gärna ha en låglaktosgrädde, så att han ska slippa ha ont i magen. (Jag kan inte laga mat utan grädde, ifall ni undrar.) Men de låglaktosprodukter som är - i vårt tycke - bäst, utan konkurrens, är Valios! Deras Yoghurt är också mycket godare, framför allt för lilla fjompjag som inte vill ha klumpar och kärnor i min fil - deras är helt slät, lagom tjock... och lagom söt.
Äsch.
Mitt dilemma är ju då att jag egentligen inte vill köpa "utsocknes" föda, lika som jag hellre handlar vad-det-då-än-må-vara här istället för på annan ort (jag vill ju behålla affärerna här!). Men när utsocknes-varorna är godare...
Skit och pannkaka.

Litet pluttproblem? Javisst! Världsminst!
Förstå då hur irriterande det är, eftersom jag trots allt bråkar med mig själv varje gång jag ska handla!

Sortera eller inte 2

När jag nu är inne på återvinning: är det verkligen nån idé att sopsortera?
Detta är mitt senaste utbeningsprojekt, ytterligare ett i raden av olösliga (och onödiga?) tankeobjekt.
Först och främst ser jag inte miljövinsten i att först diska (diskmedel och onödiga utsläpp) burkar och konserver och... för att sortera dem hemma när jag sedan sätter mig i bilen (brum, brum, boooooolma avgaser som ju är sååååå bra för vår natur) för att kunna föra bort soporna.
Sedan, drömmen vore att sortera i soptunnan (jag kan ha fast femton om det behövs), men då krävs det att det inte är samma sopbil som tömmer alla olika tunnorna på samma gång. I samma "bytta".
Och så länge vi inte lämnar onödiga förpackningar i affären kommer tillverkarna att låta göra dem. Tandkrämstuberna ligger visserligen numera sällan en pappkartong, men så mycket annat har dubbla och ibland trippla förpackningar runt själva varan.

Yttermera, till detta kommer ju så frågan om det verkligen lönar sig... Om nedbrytnings- och omvandlingsprocesserna kräver mer energi och orsakar lika många utsläpp (eller fler/större) som den första känns det rätt meningslöst att återvinna.
Enda som på riktigt talar för återvinning är det där med ändliga resurser. Det känns urfånigt att fälla femton nya träd (eller hur många det då var) för att göra lite papper, när det finns redan fällda träd (i pappersform) som "bara ligger".

Och ska vi återvinna ska vi väl göra det ordentligt, inte fjutta med tårna som vi gör idag? Att bränna eländet löser inga problem, framför allt inte med "global dimming" som blir ett allt större och mera komplext problem.

Fast när man jämför ett papper i fel binge med den globala fördimningen känns pappersproblemet rätt fjuttigt.

Sortering eller inte?

Jag kan bara konstatera att sopsortering inte är nåt för lata människor.
Jag har sett tydliga bevis för det på mitt jobb!
Vi har ett gemensamt kopieringsrum, där alla på samma våning (nästan) delar skrivare/kopiator. Det blir en hel del utskrifter/kopieringar per dag... De flesta av oss lägger skräpet i skräpkorgen och skruttpapper i återvinningskartongen - men inte alla.
Från början fanns ingen skräpkorg, och då folk slängde plastskräp i återvinningskartongen trodde jag att det berodde på att folk är lata. Men det är bevisligen fel! Skräpkorgen står längre bort från maskinen än återvinningskartongen, och plasten slängs numera i skräpkorgen. Men helt plötsligt tar folk extrasteg för att slänga skruttpapper i skräpkorgen! ???
???

Jag fattar inte mycket av det hela. Jag har försökt hitta skäl till detta omak, som att de inte ser återvinningskartongen eller att skräpkorgen är vid dörren, men inget passar in.
Mycket märkligt.
Om det skulle bero på lathet, som jag trodde i början, vore det enkelt att förklara. Men bevisligen är det inte lathet. Vad är det då? För om det är besvärligare att slänga papper i skräpkorgen borde det väl fortfarande ligga plastskräp i återvinningskartongen?
Ytterligare ett motargument för denna teori är att det är enklare att slänga släta papper, ändå gör sig folk omaket att skrynkla ihop pappret till en boll...

Kanske det är formen? Skräpkorgen är rund, kartongen fyrkantig... ?

Diskussionsvitaminer

Jag var såååååååå trött på morgonen... Ögonen hotade att falla ihop hela tiden, och när energin till fullo går åt till att hålla dem öppna känns dagen rätt tung.
Så passerade jag ett fikarum där jag drogs in i en liten pluttdebatt om hur vi ska parkera, och helt plötsligt är jag inte trött längre!

Hurra för diskussioner!

Fem minuters engagemang i nåt som egenligen inte spelar någon roll alls i världshistorien gav en energi"boost" som hette duga! Hmm... jag tror inte att maken skulle uppskatta att jag väckte honom kl 06 varje morgon för att debattera nåt oväsentligt. Mina arbetskamrater är inte här förrän efter halv åtta... Hmmm...

Kanske ska logga in mig här för att skriva nåt engagerande (mitt engagemang, alltså), åtminstone de mornar (morgnar?) jag är trött.

Kanske nåt som funkar för andra åxå? Att diskutera hur folk parkerar är kanske nåt som fler skulle bli pigga av?

Eller var det kanske skrattet som piggade upp? Vi hade rätt kul åt oss, den ena som "parkerar" och den andra som "lämnar bilen".
Det lutar snarare åt skratteorin. Fast det är roligare att tänka att det var debatten i sig, inte skrattet. För om det är skrattet vore det ju ingen nyhet. Mycket roligare att tänka att jag faktiskt funnit ut nåt revolutionerande. :-)

Smulor, droppar eller (nåt)?

Apropå choklad - vad kallar man det där som faller från chokladen?
Bröd smular. Kakor likaså. Hårda små skräp som liksom sticker fast i skinnet så där som bara smulor kan.
Allt som flyter droppar. Dropparna blir kladdigt klet vari strumporna fastnar och som sedan kladdar fast annat i strumporna.
Choklad då? Det som faller faller som smulor, men det går på två röda sekunder så är det inte längre smulor - det är varken hårt eller torrt. Droppar blir det inte, riktigt så varmt är det inte här ens i somras. Finns det någon bra behämning på materia som ena sekunden är fast form, men som i nästa kan rubriceras som kladd?

Statistik och nödvändigheten av bloggande

Alltså - jag trodde att det nog bara är Listoplisto som läser dravlet jag skriver... men så, inspirerad av min sajberguru gick jag in på www.my.statcounter.com och kikade på min statistik - till min förvåning har det varit fler här! Wow!
Helt plötsligt kändes dagen lite gladare och lite mera färgglad. Tänk så lite som behövs! (Mitt ego behövde det, dessutom, av helt andra orsaker som inte ska tas upp här. Inte än, iallafall.)

Ännu ett bevis för att bloggandet är viktigt!
Om bloggvärlden kan muntra upp fler - vilket jag utgår från att den gör - är den helt livsnödvändig, för som någon (jag tror att det är Nalle Puh) säger, "det finns alltför många tappade sugar i världen". Så lite, och ändå så mycket! Ett ord, eller i mitt fall en siffra, som förändrar liksom hela läget, det känns inte sååå frustrerande och "ingen idé", det känns snarare som att "det löser sig nog" och "vem f-n bryr sig?!". *ljudet m ljudat så där lite förnöjt*

Livet är som en chokladask, helt sant. Ibland hittar man bitar som ser såååååå goda ut, men som inte var särskilt imponerande (eller rent av äckliga, fast de spottar man ju ut). Ibland är inte favoriterna särskilt goda, men för det mesta finns det alltid en eller två bitar som avnjuts så där med viftande tår, och som höjer livskvaliteten en smula.

Den andra generationen

Apropå 80-tal - är det någon annan som förundras över hur fort tiden går?
När jag hör att nån är född -90 blir min första reaktion "Oj, bara barnet!", men när man räknar är de ju faktiskt 17 år i år. Inte så bara barn, längre. Min man hade två söner när vi träffades och den yngre är född -90. Han var sex år då, och jag upptäcker att jag fortfarande tänker på 90-talister som under tio år. Hm.
När jag var 17 var jag DEFINITIVT vuxen. I min värld, alltså. Och när jag var 13 var 17-åringar UFOn och jättegamla. Över 20 var man pensionär, en jämngrå odefinierad massa (oavsett 20 eller 80).
När slutar man vara barn? När är man vuxen? Listoplistos vuxenpoängskala funkar, men när är antalet vuxenpoäng många nog att dra gränsen mellan barn och vuxen?

Jag vill inte bli äldst. Jag blir gärna gammal och pensionär, det skrämmer mig inte det minsta, men att bli äldst... Hu. Att inte ha någon äldre generation att fråga om råd, att vara den generation som "ska veta", det känns fruktansvärt.
Ni hör att jag helt kallt utgår från att jag blir 90. :-) Min mormor blir 91 i år och är pigg och frisk som en nötkärna, och jag utgår från att jag har hennes gener.

När slutar man vara barn? Är det skillnad på att sluta vara barn och bli vuxen? Jag har liiiite problem med det där med åldrar. Jag är snart 35. Yngste dansaren i vår trupp är 14. Jag tycker inte att det är såååå stor skillnad mellan oss! Den äldsta är 72. Jag tycker inte att det är så stor skillnad mellan oss heller. Så när blir man vuxen? Och när blir man gammal?
Det torde kanske sitta i huvudet på betraktaren. Det vore ytterst praktiskt, för då skulle det ju inte spela någon roll om jag är 25 eller 55! Lite som virtuell ålder, flytande och föränderlig efter behag och hur jag mår på morgonen. :-D

Nu känns det som att jag leker tåg... dags att dricka kaffe.

Minns ni?

Minns ni hur snyggt det var? Hittade en 80-talskappa... (inte min, bör tilläggas) Trench-coat-liknande med breeeeeda axelvaddar... mycket "byls" och skärp väl åtdraget i midjan...
Jag minns. Jag minns mina röda stövletter (tror jag att det kallas numera), halvhöga, knallröda, spetsig tå och halvhög, lite boots-liknande klack. Jag minns hur sköna de var och framför allt hur SNYGGA de var. Jag hoppas att du förstår vad jag menar, jag skulle nog inte tycka att de var snygga om jag såg dem idag och inte hade några minnen till dem. Men eftersom de var SÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅ snygga då, tycker jag fortfarande att de är snygga. Liksom.

Märkligt.

Jag tycker att kappan är riktigt snygg. När jag sätter den på mig ser jag hur groteskt 80-talsmodet är på mig nu och säkerligen var då, men jag minns hur snyggt det var på andra. Och därför kommer jag nog alltid att tycka att 80-talets kläder var och är snygga. Oavsett hur de egentligen ser ut.

Mycket märkligt.

Mina 80-tals "gymbrallor" (viskos med rejäl vidd, snäv midja och snäv vid vristerna) är också riktigt läckra. När jag tar på mig dem är de ett lika stort skämt som de är vida, men de ÄR snygga. För det var de. Då. Jag tvättade dem FÖR HAND (vilket inte vill säga lite eftersom det handlar om mig), strök dem själv och de var mina absoluta favoriter ungefär 1985.
Fast... mina lappade jeans var ännu snyggare. Förstås. Med påsydd gardinfrans längs med ena benet, MASSOR av lappar och tygmärken och metallpåhäng av olika modell. Tillsammans med systerysters lånade nitbälte var jag snyggast i stan! Om bena, åtminstone.

Jag har fortfarande kvar dem, och det är kanske det märkligaste av allt. Båda paren. De plockades fram häromdan i letandet efter något helt annat, och nostalgitrippen var total. För att liksom sätta pricken över i-et snubblar jag över denna kappa...

Här höll jag nästan på att skriva att 80-talet inte var så dumt ändå, men det skriver jag inte. Tack och lov hejdade jag mig i sista stund - för nån skulle ju då kunna tro att jag vill tillbaka dit. Det vill jag inte. Jag är så nöjd med att befinna mig på rätt sida om 30 och närma mig de 35, och vill för allt i världen inte återuppleva barn- eller ungdomstiden igen.
Men kläderna var snygga... :-)

- - -

Det vore trevligt att faktiskt kunna sluta!

Your EQ is 133

50 or less: Thanks for answering honestly. Now get yourself a shrink, quick! 51-70: When it comes to understanding human emotions, you'd have better luck understanding Chinese. 71-90: You've got more emotional intelligence than the average frat boy. Barely. 91-110: You're average. It's easy to predict how you'll react to things. But anyone could have guessed that. 111-130: You usually have it going on emotionally, but roadblocks tend to land you on your butt. 131-150: You are remarkable when it comes to relating with others. Only the biggest losers get under your skin. 150+: Two possibilities - you've either out "Dr. Phil-ed" Dr. Phil... or you're a dirty liar.

What's Your EQ (Emotional Intelligence Quotient)?

Det bidde en till!

Jo. Jag kunde inte låta bli...

Your Quirk Factor: 52%

You're a pretty quirky person, but you're just normal enough to hide it. Congratulations - you've fooled other people into thinking you're just like them!

How Quirky Are You?

Å när jag nu ändå är igång...

Your Extroversion Profile:

Cheerfulness: Very High

Activity Level: High

Assertiveness: High

Friendliness: High

Sociability: High

Excitement Seeking: Medium

How Extroverted Are You?

...och...

Your Christmas is Most Like: Miracle on 34th Street

Sweet and caring, Christmas is about helping for you. While Santa does infact exist, you try to share his spirit.

What Movie Is Your Christmas Most Like?

(Jo, jag ändrade faktiskt sista meningen. Eftersom jag jobbar periodvis åt Tomten, VET jag ju att han finns... :-) )

...en sista för idag:

Your Power Color Is Indigo

At Your Highest: You are on a fast track to success - and others believe in you. At Your Lowest: You require a lot of attention and praise. In Love: You see people as how you want them to be, not as how they are. How You're Attractive: You're dramatic flair makes others see you as mysterious and romantic. Your Eternal Question: "Does This Work Into My Future Plans?"

What's Your Power Color?

Nog rutor för idag...

Härmapa!

Äsch. Än en gång faller jag till föga för vad andra gör... Iofs gäller det en av mina idoler, Listoplisto, men det känns föga tilltalande att jag inte kan hitta NÅT sånt här själv... Suck.

You Are An ENFJ

The Giver You strive to maintain harmony in relationships, and usually succeed. Articulate and enthusiastic, you are good at making personal connections. Sometimes you idealize relationships too much - and end up being let down. You find the most energy and comfort in social situations ... where you shine. You would make a good writer, human resources director, or psychologist.

What's Your Personality Type?

Finns på http://www.blogthings.com/whatsyourpersonalitytypequiz/ om ni också vill vara härmapor...

En salig flaska...

JIPPPPPPPPPPPPPIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIII!!!
Vi har provat allt: alla olika sorters mordersmjölksersättningar som finns (iofs inte så många eftersom vi bor i den del av Sverige som inte hör till Sverige), vi har provat alla olika sorters flaskor som finns (här)...
Inte för att jag inte gillar att amma. Det är riktigt mysigt. Men för att jag också ska kunna ha ett liv, för att kunna vara hemifrån mer än två timmar utan lillpyret, och för att min man också ska kunna njuta av pappa"ledigheten" utan oro för ett otröstligt miniliv, hade det varit praktiskt att liten tog flaska i någon form. Vi trodde nog att det aldrig skulle funka...

Så provade vi (på min mans förslag) med välling.
Saliga under - liten snaskar för fullt!

Vi ska inte ropa HEJ! riktigt ännu, men att han faktiskt sörplar i sig en hel flaska känns som rena underverket.
Det innebär, till att börja med, att jag kan jobba mina fyra timmar i ett och dricka kaffe i lugn och ro på jobbet. Sen jul har jag åkt hem på kafferasten för att amma. Inte för att jag klagar, det har varit jättemysigt, men det känns lite trist att inte ha tid för det sociala på jobbet. Det är ju halva orsaken till att jag jobbar.
Dessutom sparar vi in på bensinkontot... och jag kan promenera till jobbet. Jag har trots allt bara fem minuters gångväg dit.

Världen är underbar!

"..."

Som vanligt låter jag mig inspireras av andra, och som vanligt är Listoplisto källan till mitt bloggande:

"I tidningarnas födelseannonser syns ibland den käcka annonsen "Hej hopp, det blev en med snopp". Men att sätta in en likvärdig annons när en flicka föds vore nästan otänkbart. "Hurra, kom och titta, det blev en med ..." för att citera citatet.

Har vi ens ord för "..."? Snoppen har MASSOR med tillnamn varav många - liksom "snopp" - är rätt gulliga. Vad har tjejerna? "blomma" är väl det enda jag kan komma på som är icke-negativt, men logiken i att säga "blomma" hänger jag inte med på.

Tänk att de feminina beskrivande orden ska vara så negativa! "Det är stake i dig" - manligt och positivt. (Jag tror att det var Anna-Lena Brundin som vid nåt tillfälle pratade om att vi kanske skulle säga "det är "..." i dig", men det låter, precis som hon var inne på, inte riktigt lika kul...) "Du kör som en kärring" eller dito "höna" - kvinnligt och negativt. När vi sedan blir gamla finns "gubbe" och "gumma" som inte är särskilt laddade, men till det finns det negativa "kärring" utan manlig motsvarighet. "Gubbjävel" motsvaras väl av "kärringjävel"?

Sen håller jag inte med om att "snopp" motsvaras av "...". Jag skulle hellre väga det senare mot ordet på tre bokstäver som börjar och slutar med K.
Ännu en anledning till att inte jämställa värdet i "snopp" och "..." - det är helt OK att skriva "snopp". "..." får tala för sig själv.

Många " " blir det...

Vart TAR ljuset vägen?

Ja. Vart TAR ljuset vägen när man släcker lampan?
Alltså: Ljud är (ljud)vågor. Vad är ljus?
Man ritar ofta ljuset som strålar, och jag vill minnas att ljuset också är i vågform. (Men det viskar jag bara, för det kan ju vara hur fel som helst.)
Nåväl. När man tänder en lampa skapas ljus. Om det är så att ljuset, liksom ljudet, är vågor som utgår från punkt A och färdas framåt, borde de (vågorna) ju ta vägen någonstans? Ljudet avklingar så småningom, tunnas av och löses upp - gör ljuset likadant? Eller fortsätter "ljusvågorna" (om de finns, alltså) i all evighet ut i världsrymden? Finns det en massa använda ljusbitar som svävar omkring i rymden?
(Ibland kanske man inte ska skriva det man tänker - vissa tankar är inte fullt så intelligenta som andra...)

En himla massa braiga tankar

Tänk så många tankar som går förlorade varje dag?
Jag borde egentligen inte fundera på sånt här, det är lika konstruktivt som att fundera över var ljuset tar vägen när man släcker lampan, men...
Jag brukar periodvis roa mig med att försöka skriva ner sånt som ploppar upp i huvvet, men det är SÅÅÅ svårt att forma orden så att de låter lika vettiga på pappret som de gör i huvvet. Jag vet precis vad jag menar, och det är jättelogiskt i tankeform, men när det sen ska konkretiseras i bokstavsform verkar det hopplöst. Jag lyckas helt enkelt inte! Det är kanske därför min blogg ligger nere så mycket, kanske därför som jag inte skriver mera ofta?
Jag kommer ibland på SÅÅÅÅ bra ämnen att blogga om, och jag tror att de hade blivit riktigt trevliga bloggar - om de bokstaviserats. Men har jag då ingen dator i närheten har jag hunnit glömma vad jag tänkte när jag väl sitter in(b)loggad, och således bidde det ingen blogg. Det bidde inte ens en tumme.
Jag har tänkt att jag ska skriva upp på små lappar alla ämnesämnen som trots allt finns där, men det kommer inte längre än till tanken. Jag har diverse lämpliga småblock och såna där utomordentligt fåniga post-it-block, där limmet är värdelöst och man irriterar sig över att de fastnar där de inte ska men inte sitter fast där det är tänkt, men när jag behöver pappersbiten är den aldrig så att jag hittar den. Eller också har jag ingen (fungerande) penna.

Pennor är dessutom en historia för sig: hur många pennor finns inte i ett hushåll? Dussintals, om inte tusentals. Men hittar man dem när de behövs? Svar nej. Eller, jo, man hittar massor av pennor, alla olika sorter, men de fungerar inte. De funkade för en kvart sen, när man löste dagens Sudoku/Soduko till förmiddagskaffet, men när telefoner ringer och man behöver skriva ner det där jätteviktiga telefonnumret, då har den slutat funka. Inte för att bläcket är slut, utan... bara för att. Bara för att man behövde den.

Medan jag skrev ovanstående hann jag komma på minst fem olika ämnen, "DET ska jag skriva en blogg om" - tror ni jag minns nåt av dem?

Orden och deras betydelse

Listoplisto skriver om negerbollar...

Jag ska först berätta om hur min make gör.
Arbetskompisen säger nåt om kärringen där hemma. Min man skakar på huvudet, och beklagar verkligen sin arbetskamrat, vars ögonbryn höjs i förvåning.
- Jag tycker verkligen synd om dig! Jag måste säga, att om jag var gift med en kärring skulle jag skiljas direkt.
- ??? Vaddå? Du är väl redan gift?
- Jo. Men om jag var gift med en kärring, skulle jag inte vilja vara det.
Arbetskompisen fattar fortfarande inte, varför min man förklarar:
- Min hustru/ fru/ maka är ingen kärring. Hade hon varit en kärring hade vi inte gift oss.
När arbetskompisen så förstår vad maken menar börjar han förstås förklara det där om att han ju menar "kär-ing" med allt vad det innebär, varpå min man hänvisar till Svenska Akademins OrdBok (inte lilla ordlistan, alltså) där "kärring" endast och enbart har negativ betydelse.

Så tillbaka till hänvisningen till det där med negerboll... Om vi visste vad orden betyder skulle vi kanske inte använda dem som vi gör! Enligt tidigare nämnd ordbok är kärring ett rakt igenom negativt ord, använt för att beskriva elaka, bittra, ondskefulla trollpackor, häxor, trollkunniga, ondsinta kvinnor. Gubbarna får bäst de vill påstå att det handlar om kär-ing, alltså deras käraste - för mig (och min make) kommer kärring ALLTID att vara ett negativt ord.

Ett hemskt exempel på ordanvändning är tidigare arbetskompisar till mig, där han kallade henne "min rödhåriga lilla hora" och hon tyckte att det var gulligt och helt ok! Fatta! Hur kan det vara gulligt att bli kallad "har sex med vem som helst för pengar"??? Nå, inte min bisniss, och så länge de är överens - men jag kan inte låta bli att förfasas över hur slarvigt vi använder orden... Jag hoppas och tror att han låter "hora" betyda något helt annat än vad det egentligen gör, men hade det inte varit bättre att faktiskt säga det ord man egentligen menar???

Om ordens vikt och betydelse kan jag skriva hur mycket som helst... men nöjer mig för nu med att citera Tage Danielsson, en av de (i mitt tycke) främsta sanningssägarna i svensk historia:

"En far blev arg när sonen sa "Fascist!"
Han låste in sin pojke tills han lydde
och tog tillbaks och sa "förlåt" till sist.
Far släppte därvid ut den tvångsinsydde.
Far hade visat att han var fascist.
Han visste inte vad fascist betydde.

Nu uppstår frågan: visste sonen det?
Han skällde nästan alla för fascister.
Ett ord, så där i största allmänhet,
för att beteckna icke-kommunister.
Ett namn på folk som han som pesten skydde.
Han visste inte vad fascist betydde.

Det som förbryllade vår gosse var
att auktoritära våldstendenser
var något nytt i bilden av hans far
Kan då ett ord ha såna konsekvenser?
Han sa det bara för att pappa snacka
som en förbannad slipsprydd borgarbracka

Nåväl: tänk nu om fadern blev fascist
när sonen detta ord begynte skria?
Tänk om ett skällsord, som sin mening mist,
blev självuppfyllande som profetia!
Den slutsats man kan dra av detta lyder:
man måste veta vad ens ord betyder."

(Ur Tage Danielssons Rotbok, W&W 1977) http://forintelsen.levandehistoria.se/om/pressmedelande/lararsem98.html

Jag blir såååååå less!

Gång på gång kommer artiklar och reportage från orter med midnattssol... De flesta av dem har bevisligen inte minsta susning vad midnattssol är!

Ur Bra Böckers lexikon (nr 16, 1987, tredje utgåvan):
""...när solen inte under någon tid på dygnet når under horisonten. Detta händer på orter som ligger på eller ovanför polcirkeln..."
Polcirkeln flyttar norrut, men just nu ligger den strax söder om Jokkmokk.

Tyvärr är det de orter som faktiskt har midnattssol som drabbas. Men vi kanske, i vår marknadsföring, borde säga att vi har Hawaii-klimat - för vi har ju faktiskt en palm... (inomhus, men det är väl skit samma)?

Bollen är rund (?)

18 knattar på en fotbollsplan. Alla jagar EN liten boll.

Hmm...

...


Egentligen borde jag inte säga mer än så. Jag tror att du fattar var jag är på väg. Men min vana trogen är jag övertydlig och fortsätter.

Fotboll. Ishockey. Bandy. Alla sporter där det finns fler än två pers: Jag har ännu inte fattat grejen! Varför i hela friden skaffar man inte fler bollar (puckar, what ever)??????????

Jag gillar knattefotboll och knattehockey och liknande, åtminstone i de fall där det finns en vettig tränare som ser till BARNENS bästa och inte till den egna äran. (Underförstått; där tränaren jobbar med barnens boll-tjosan och självkänsla och inte jobbar med att få ett stentufft lag med minivuxna som ska vinna till varje pris)
Jag är inte särskilt förtjust i att en hel stadion blir totalförstörd av galna vuxna människor som egentligen slåss om EN BOLL...
Det börjar med 11x2 vuxna som springer efter bollen. Men då dessa 22 vuxna inte fixar att göra så som den vuxna publiken vill (och de vill ju dessutom olika) blir den vuxna publiken arg. Helt otroligt.
I vissa fall tar vuxna publiken ut aggressionerna på stadion, på spelarna eller på övrig publik (eller döda ting i närheten). I vissa fall går dessa vuxna hem eller på krogen och tar ut ilskan där. I vilket fall blir resultatet detsamma - IQ fiskpinne!

Varför inte ge dessa märkliga vuxna en boll vardera? Då slipper vi
a) taskig "underhållning"
b) trasiga döda ting
c) trasiga människor (publiken, spelarna, familjen, krogbesökarna)
som direkt följd. Indirekt kanske vi t o m kan få lite kvalitetsprogram på TV - fast det är väl som att hoppas på fred i världen...

(Och apropå TV - de som ställer in barnprogram för att visa sport borde halshuggas!)

Idiot-test

Mohahahaha... Jag känner mig faktiskt lite stolt, jag!

I am 21% Idiot.

I am not annoying at all. In fact most people come to me for advice. Of course they annoy the hell out of me. But what can I do? I am smarter than most people.

Take the
Idiot Test
@ FualiDotCom

Snö i kubik och kvadrat

Tänk att snö kan vara så skrivvärt... Än en gång får min blogg detta tema. Frågan är ju då om jag gillar eller ogillar snö? Ingen aning, tyvärr, kanske nåt slags hat-kärlek?

Det har varit en fantastisk tomtehelg - Tomtarnas Vinterspel har för fjärde året i rad dragit rekordpublik. Både min man och jag har varit "barnlediga" från spelarbetet, och att bara vara där som publik och för att återse alla underbara tomtar var riktigt roligt. Perfekt temperatur med mild blida gjorde alla på bra humör - det saknades bara lite solsken.

Idag är det dock tristare väder... Jag har aldrig tidigare upplevt att snön är statisk, men det är den nu. Märkligt! Fastnar precis som frigolit, helknasigt!
Är det månne nåt nytt eller är det bara jag som inte sett det förr?

Fikarast

...och snart ska jag hämta 5-åringen från dagis. Liten tuggar lyckligt och dreglande på mitt pekfinger och verkar tycka rätt bra om livet.
För alla er som behöver en bra kalender - http://www.dinstartsida.se/almanacka.asp
Äntligen en variant som både är överskådlig och hyfsat enkel samtidigt som den är detaljerad - man ser VAD man ska göra, inte bara ATT. För den som gillar att se hur många lediga dagar man har är den också perfekt. För den som inte gillar att se hur lite man faktiskt gör är den dock mindre lyckad... :-)
Har egentligen inte så mycket att säga, men eftersom jag faktiskt har RAST från jobbet, ska jag ju inte göra nåt som har med jobbet att göra. Alltså vara på jobbet, men inte jobba. (Var jag lite väl övertydlig nu?) Då är bloggandet inte helt fel! Man kan ju blogga varifrån som helst, vilket jag egentligen vetat hela tiden men ändå inte kommit på. Men den tanken föll tegelstensliknande över mig alldeles nyss. Det sa t o m "tjoff"! Ibland tar det lååååååååååååååååååång tid för mina tioöringar att röra på sig. :-)

En liten dikt

...bara för att muntra upp mig själv:

Tystnaden sänker sig över staden
Natten kommer rullande
likt mjuka, tysta vågor
och dränker stadens lyster
i sin mörka trygghet
Himmelens vägvisare tänds en efter en
Glimmar svagt mot det oändliga svarta
Livet slumrar för ett ögonblick
Sluter sina allvetande ögon vila
Andetagen saktar in, tystnar

En stilla suck
En tunn stråle av ljus
kikar försiktigt över kanten
Djärvare speglar den sig i fönsterrutorna
Bryter ut i glädjefyrverkerier
och jagar undan skuggornas dansare
Luften vibrerar av liv och rörelse
Sprudlande skratt i alla riktningar

Så - plötsligt, är tystnaden tillbaka
Natten kommer åter rullande

Skriva eller dö

Nä - riktigt så allvarligt är det inte. Men nog finns det få lika bra sätt att bota nedstämdhet!?
Jag kollade igenom min diktsamling häromdan, och det är länge sen jag skrev nåt. Bra, självklart, om det betyder att jag inte mått dåligt nog att behöva skriva, men risken är ju att jag inte haft TID att skriva. Jag tror tyvärr på det sistnämnda.
Jag hade velat skriva MASSOR av bloggar, och jag kommer alltid på massor av fiffiga blogg-ämnen när jag är LÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅngt bort från en dator... Bajs. När jag väl sitter vid datorn och har öppnat min blogg är det tomt och tyst i mitt kontor. Hjärnans pratkvarn t o m håller andan bara för att inte ge mig ens en skugga av inspiration. Dubbelbajs.
Idag har jag både tid och inspiration. Tyvärr inte så glad inspiration, men ändock.
Alltid något.

En decimeter snö

Snön faller.
Sakta.
Obönhörligt.

Snö kan verkligen uttrycka känslor!
Glad och lycklig snö yr i luften, glittrar i solen, gnistrar på vinterträden, killar oss på näsan och får oss att vilja kasta oss handlöst, fluffigt och puffigt och alldeles... alldeles underbart. Som gräddig mjukglass.
Arg och ilsken snö borrar in sina istaggar mellan kläderna, sticker och svider, låter dig varken se eller andas. Slår och slår och slår, piskar dig att vilja vända om.
Sorgsen snö faller. Obönhörligt, oupphörligt, sakta men bestämt fyller den marken och våra sinnen med svårmod och sorg. Kvävande, dräpande. Tung.

Just nu faller sorgsen snö utanför mitt fönster.