En röd tröja

är vad jag burit idag. Två, för att vara exakt.
Kedjebrev är bland det tråkigaste jag vet, men för en gångs skull skickade jag vidare till nästan alla i @boken!

"In support of our incredibly brave friends in Burma; May all people around the world wear a red shirt on Friday, September 28."

Tyvärr öppnade jag min snabellådda väldigt sent, och jag tror inte att så många av mina mottagare hann uppfatta det hela... Men jag blev glad över inslagen om de röda tröjorna på TV under dagen, det känns ändå som att vi var några stycken. Och ju fler desto bättre!

Ett enkelt men väldigt tydligt sätt att visa världen att vi faktiskt bryr oss.

Slutvals

Så har en epok gått i graven... fast inte riktigt än.
Min mormor, 91 år gammal, gick bort i fredags. Nio decennier är inte att förakta, det är en hel del livserfarenhet som samlats ihop under dessa år. Framför allt eftersom hon var helt klar i knoppen bortsett från sista månaden.
Hon är nog lycklig nu, tillsammans med sina längesedan bortgångna syskon, föräldrar och make. Sorgen för oss som är kvar blir "lättare att bära" eftersom hon både var sjuk, gammal och ville dö, men det gör liks förb... ont. Att inte få bråka om petitesser, att inte få vara irriterad över hennes borgarfasoner, att inte ha någon som bjuder på kaffe på balkongen... Allt det eländiga med mormor kommer snart att vara glömt eller nedtonat, snart kommer det vara rätt oförargligt och hon kommer att ha varit en fantastisk mormor. På gott och ont. Det jobbiga kommer att ha varit rätt charmigt så där i efterhand. Det stör mig. Jag vill hellre minnas henne som hon faktiskt var!

Jobblusten är, som ni säkert förstår, på topp... :-P

Jag hade velat skriva en fin runa, nåt klokt och tänkvärt, men det är för mycket som snurrar i huvvet. Kanske jag lyckas sen, men just nu - nä.
Hörs sen.

Anti-reklam-klockan

Här skriver undertecknad om min inbyggda anti-reklam-klocka som plingar konstant när jag ska handla...
Jag ogillar reklam. Om jag kan välja mellan två hyfsat likvärdiga produkter och den ena är gjord reklam för väljer jag per automatik den andra. De företag som väljer att lägga (mina) pengar på reklam väljer alltså bort mig som kund. Om jag kan välja. (I små samhällen kan man tyvärr sällan det i så stor utsträckning som jag hade önskat.)
Min far har ett rätt trevligt sätt att hantera det hela: Köper han en märkesjacka sprättar han helt sonika bort märket. Himmla bra, tycker jag! Varför ska jag betala MER för en jacka eller en sko bara för att den heter Olle? (Kanske ännu värre, varför ska jag betala nästan lika mycket för en Olle-kopia?)
Olle kostar X kr att göra. På det läggs först reklamkostnaden med lika mycket, 2X, och sedan vinstmarginalen, 4X, eller om det då är tvärt om. Ytterligare påslag görs (minst 5X) just för att den heter Olle.

???

Alltså - om jag då köper Lelle-tröjan istället, som INTE gjorts reklam för, då betalar jag ju bara produktion och vinstmarginal. Klart trevligare.

Dessutom bär det mig emot att JAG ska betala dyrt för att göra reklam för NÅGON ANNAN. DE borde betala MIG för att jag gör reklam för dem!
Reklamtröjorna borde sålunda vara billigare än de icke-reklamgjorda tröjorna.
Eller hur?

Hålla upp dörren

På väg ut hölls dörren upp för mig. Två mskor väntar medan jag passerar. En märklig känsla.
Eller, egentligen, två märkliga känslor.
Det första var "WOW!" för att någon håller upp dörren för mig. Det andra var "och varför är jag så ovan vid det?". Jag håller, för det mesta, upp dörren för andra om vi möts i dörren. Om jag är på väg åt rätt håll, men även från "fel" håll försöker jag. Jag kan t o m skynda mig för att hinna hålla upp dörren om jag ser att någon kommer med händerna fulla eller med barnvagn eller... Men jag är inte van vid att andra gör det.
Ett märkligt samhälle vi lever i, då det är förvånande när någon visar nåt som borde tillhöra allmän hövlighet och vänlighet.

Favoriter

Jag skulle så gärna skriva nåt intelligent inlägg om de små gesternas/ordens betydelse. Jag har försökt MÅNGA gånger, men jag raderar varje gång. Det blir blaha-blaha, det blir inte begripligt.
Såna här gånger blir jag ARG på mina favoriter, som verkligen har ordets gåva och kan skriva så där som jag vill kunna skriva. (Avundsjuk är kanske rätt ord, men det känns mycket bättre att säga arg.) Jag vill kunna skriva så att folk verkligen KÄNNER!
Och här skulle jag vilja lägga till någon käck slutkläm, men det gack inte hällär. Idag är det synd om mig... Igen. :-D

ESSKA - ett suvve val!

Har totalt sex st (varav en är dryga sex år gammal!) och är KANON-NÖJD! Så även båda sönerna. Rekommenderas definitivt, framför allt eftersom deras service är fenomenal!

Här hade jag egentligen tänkt skriva orsaken till lovorden, men jag kom på att det inte är så smart... då kanske alla gör så istället, och det tjänar inte företaget på - alltså en otjänst. Så ni får nöja er med att de är BRA. Det har med reservdelar att göra, och till skillnad från Cappuccino-företaget är ESSKA ett företag som fattat vad det handlar om.

Och hade det inte varit för att jag nu sagt att jag skulle skriva om ESSKA i en kommentar hade jag inte skrivit alls. Men, men, är huvvet dumt... får bloggen lida. Eller nåt.

Suck.