Lista från Listoplisto...

Varje svar måste börja med första bokstaven i ditt namn!
Alla svar måste vara riktiga, hitta inte på ord eller ljug!
Om personen som taggade dig har ett namn som börjar med samma ord som ditt får du inte ge samma svar som han/hon gjort.
Du får heller inte skriva samma svar två gånger eller skriva ditt eget namn som svar. Fast det är ju urkorkat att skriva så eftersom första frågan faktiskt är vad jag heter!

1. Vad heter du?: Jaha. Ska jag svara på frågan eller lyda instruktionen?
2. Ett ord på fyra bokstäver: Larv
3. Flicknamn: Lavenda
4. Pojknamn: Leonard
5. Yrke: lägenhetsrenoveringsbutiksbiträde?
6. Färg: ljung
7. Klädesplagg: läderbyxor
8. Mat: Lars-agne (lasange, alltså)
9. Sak i badrummet: leksaker
10. Plats/stad: "Lilla stugan"
11. En orsak att vara sen: laurahöns i trafiken
12. Något man skriker: LYSSNA!
13. Film: Lycket väsen för ingenting (nöden har ingen lag...)
14. Något man dricker: lingonmjölk (inget för mig, dock)
15. Band: Lennox´ Eurythmics (den där nöden, som sagt...)
16. Djur: Lynx Lynx
17. Gatunamn: Ladugatan (finns säkert nånstans)
18. Bil: Lada
19. Sång: Living on a prayer (Bon Jovi)
20. Aktivitet med mer än en deltagare: långprommis med familjen

Bara för att det kom från dig, Listoplisto!

Förtryckande fritänk?

Åsiktsfrihet? Njä. Inte om man tycker annorlunda.
Jag tycker att homosexuella ska ha samma rättigheter som "Svensson", och däri borde äktenskap via kyrkan vara lika självklar som allt annat. MEN - det borde vara lika självklart att en präst har rätt att neka vigsel! Nu pratas det om att svenska kyrkans per-automatik-vigselrätt ska tas bort - är det ett sätt att visa åsiktsfrihet?
Om du inte tycker "rätt" får du inte tycka.
Om vi har åsiktsfrihet ska väl det gälla åt båda hållen?

Sen borde vi spärra in (eller nåt) alla som våldför sig på dem som tycker annorlunda än de själva, det är INTE kopplat till åsiktsfrihet i min bok. Men själva TYCKANDET borde väl vara fritt, det är väl det ÅSIKTSfrihet innebär?

Min man har varit gift förut, och om prästen hade varit av den skolan hade han/hon kunnat neka oss (jag är dessutom inte döpt, vilket också hade kunnat vara skäl att neka). Om prästen hade nekat hade det varit beklagligt, men då hade vi pratat med en annan präst, och förr eller senare hade vi ju hittat någon som ville viga oss i kyrkan, trots vårt "icke-religiösa" leverne. Det är ju inte prästen som är viktig, utan själva vigseln i kyrkan.

Svenska kyrkan är fortfarande en stark insitution i vårt samhälle, många ser skolavslutningar, bröllop och begravningar som självklara i kyrkan. Inte för att vi är överdrivet religiösa av oss, utan för att det är en del av den historia vi bär med oss. Vi har inte lyckats frigöra oss från vårt historiskt romantiska ok, och jag ser inte att det är nödvändigt eftersom det inte, i mitt tycke, är ett problem.
Problemen uppstår när den som nekas inte ser andra vägar och när politikerna populistiskt försöker vinna poäng för att de gör samhället mera "jämlikt". Det brukar leda till större olikheter och fler ojämlikheter.

Om jag nekas vigsel av en präst kan jag alltid fråga någon annan. Det finns fler präster. Och det slår mig i skrivande stund - skulle kyrkan fråntas vigselrätten för att de nekar en frånskild?

Vi har tänkt förnya våra löften vart tionde år, och vi hoppas att det blir samma präst. Låt oss leka med tanken att han skulle neka: Då måste vi genast anmäla det till diverse instanser - vi blir 1. kränkta, 2. orättvist behandlade och 3. vår (icke)religiösa livsstil förtrycks... Lite fånigt när man ställer det så, eller hur?

(Spännande att se hur många kommentarer om homofobi jag får nu...)

Tack!

Jag fick tillslut lägga till Xrob också... inte helt fel.
Solen skiner på vårt -25-gradiga samhälle, då känns det lite lättare att vara lämmen efter gårdagens långkörare - var på Folkets Hus i 12 TIMMAR!!! Huvvet känns lite lagom mosigt, och jag skulle gärna varit kvar hemma och "polymasat" hela dan, men vad gör man inte för brödfödan. :-)

Jaha. Å varför i hela h-vete...

... kan jag inte följa de bloggar jag vill? Va? Va? Va? FFffffföntererå?
Jä... skit, jag lyckades lägga till både Blue och Corundum, men inte Xrob. Iofs misstänker jag starkt att det är nåt slags ondskefull "haha, du kan bara lägga till blogspot.com-adresser, inga andra. HA HA!"-grej, men jag skulle kanske även kunna tänka mig SBT... fast det senare är inte så värst aktuellt, faktiskt. Mycket roligare att tro att jag inte FÅR än att jag inte KAN. Sådeså.

Jag tänkte bara, apropå Xrobs inlägg om tatueringar, upplysa sajbärspäjs om att jag också har en tatuering. (Misstänker att jag skrivit om det tidigare, men IIIIDS inte kolla!) På min vänstra överarm ståtar en sköldpadda, som olikt den store A´Tuin seglar fram genom kosmos på ett inte allt för ansträngande sätt... tyvärr hade jag inte läst Pratchett när jag gjorde den, så det bidde en landsköldis. Den är en självbelöning för att jag klarade både teori och körkort på första försöket (vilket inte min äldre syster gjorde, trots att hon tillhörde en enklare-test-generation) - alltså ett eller två år sen... Vill nog egentligen inte räkna, men... Okej då, det är (37-19=) 18 år sen. *funderar INTE över att jag är två körkortsåldrar gammal*

Å nu vet ni det. Jaha. OCKKKK?

Äsch då!

Eftersom Blue var TVUNGEN att sätta sånt här på mig, så är det väl bara att göra... (fast jag är inte så sur som jag kanske låter :-) )

1. Gå in i din bildmapp
Okej. Det kan ta en stund. Vilken av dem, förresten?

2. Gå till den sjätte mappen och välj därefter den sjätte bilden i den mappen.
Hmmm... hade inte sex mappar... då byter vi till lilla bärbara minnet istället. *väntar* Tänk att det ska ta sån tid att öppna en liten burk!
Där fanns det också bara TRE mappar - vad är det här? I bildmappen fanns det bara fem mappar. Beklagar, jag har ingen bildmapp med sex mappar!

3. Visa bilden på bloggen och skriv något om den
Eeeh... Vad ska jag då göra... *tänker, ber om ursäkt över stanken*
Okej, här kommer sjätte bilden i sista (andra) mappen i Bildmappen i den här burken.

En av MÅÅÅÅÅÅÅNGA likadana (nästan) bilder på sönerna i juletid. Fast det är bara junioren som syns här.

4. Bjud in sex nya bloggpersoner att vara med på utmaningen
Näpp.

5. Länka till dem och låt dem veta att de är utmanade.
Nåmendåså. Är du nöjd nu, Blue, du har fått mig att måsta TÄNKA så här på en onsdagmorgon, INTE SNÄLLT! :-)

Apropå söta sovande barn

så behöver jag "Tjorven & Mysak" i ljudform, eftersom minsta sonen bestämt sig för att se hur långt ett kassettband är. Bandet gick inte att rulla in igen, det har t o m blivit en knut på det (hur han då lyckades med det?)... Någon som har några idéer?

- - -

Nu tänker jag skriva det som jag EGENTLIGEN skulle skriva...

- - -

Så blir man kanske arbetslös igen då. Jag är inte uppsagd, men imorgon får jag veta hur min framtid ser ut på just detta jobbet. Jag tror fortfarande att jag får jobba till augusti, dock finns en liten möjlighet att mitt DRÖMJOBB kommer nerdimpande i min famn om någon månad... Jag tror jag har en aning om hur jag ska göra. :-)

Det skulle dessutom, som en fantastisk bonus, innebära att jag skulle få mera tid över - gissa vilken blogg som skulle prioriteras??? :-D

Hon är så söt när hon sover...

...är en riktigt bra låt. Melodin fastnar så till den milda grad och texten är tänkvärd (fast jag minns den inte så här på rak arm), och jag konstaterar att just ovan nämnda strof stämmer väldigt bra även på mina söner.
De sover just nu.

(Här skulle jag kunna skriva ett seriöst inlägg om hur fantastiska de är, hur vackra, hur änglalika och ljuva, ett långt inlägg om barns fantastiska varande, om hur tacksam jag är över mina barn - men det hade inte varit lika skoj. Inte lika rensande, heller. Därför gör jag inte det.)

Hur underbara våra barn än är är det skönt när huset är stilla. När ingen springer som om elden var lös och golvet på övervåningen bara måste ramla ner. När ingen skriker eller slåss om vem som ska stå på just den fläcken i lekrummet. När ingen spelar inte-i-min-smak-musik och sjunger med vääääääldigt falskt och entonigt (syftar dock inte på de yngre barnen) och när det enda som hörs är lugna, försiktiga andetag...

Men om jag inte hade haft stöket på dagarna hade jag inte uppskattat lugnet nu? :-)

Nåt vi lär oss vilja eller nåt vi vill?

På väg hem igår (lyckades hålla ämnet i huvvet tills nu!!!) konstaterade jag att många har kvar julpyntet. Varken negativt eller positivt, bara ett konstaterande.
Just därför började jag fundera på varför jag inte tycker nåt om att folk tar bort eller inte tar bort sitt julpynt, för jag hör ju hur många ondgör sig över att folk REDAN har eller INTE har FASTÄN... osv. Jag borde väl tycka nåt, eller?

Så... för att äntligen komma till skott vill jag fortsätta tidigare frågeställning:
VAD TYCKER JAG och VAD HAR JAG LÄRT MIG ATT TYCKA?

Om min omgivning varit mera fast i vissa jultankar hade jag antagligen tyckt nåt om dessa som tagit bort kontra inte tagit bort sitt julpynt. Nu har jag inte LÄRT mig tycka nåt särskilt, och tycker sålunda inget speciellt.

Borde jag tycka nåt om just julpyntets vara eller icke vara? Tja, det är väl iofs inte det nödvändigaste i livet, men det är alltid intressant med åsikter.

VAD TYCKER DU?

Ett nytt ord

Nu ska ni få lära er ett nytt ord...

"Kameller"

Vet ni inte vad det är? Logik på hög nivå: Raketer som smäller. Enkelt när man kan det, eller hur? :-)
Det är min 2,5-åring som envisas med att säga "kameller", och jag kan inte annat än gilla ordet. Klart mera norrländskt än raketer som smäller. Kort och koncist, som vi vill ha det. :-)

Julhälsning...

...måste man välan göra? Sålunda kommer en här:

Fint porslin

Det är roligt att kunna duka fint. Det är jätteroligt. Vi har haft julavslutning här hos oss idag, och att då kunna ställa fram riktigt fina kristallglas i olika former (vatten-vin-snaps) och fina kaffemuggar känns riktigt bra. Att ha likadana bestick till alla känns också bra. Riktigt bra.
Om det då är en kvarleva av min borgarbracka-mormors barndom eller vad det då är, men det ger mervärde (för mig) att kunna duka vackert. (Ska lägga ut bild så småningom.)

Glasen var min mormors, de fick dem i bröllopspresent eller liknande. Antagligen inte särskilt dyra eller märkvärdiga för att vara kristallglas, men då är det förhoppningsvis lätt att fylla på med fler. Kaffeservicen var min morfars mammas (min namnes), och de lär tyvärr inte vara lätta att fylla på. Jag har inte sett nåt liknande någonstans öht, och det är inte alls kul eftersom jag gärna hade haft fler av dem.

Jag hade en tanke om att önska porslin till bröllopspresent just för att få MÅNGA av samma sort, men alla serier jag sett hittills består av 12 kuvert. Jag vill ha MINST 24, och att beställa dubbla serviser ser jag ingen mening med (jag behöver inte två kaffekannor). Dessutom är det alltid någon del som är fel - är det inte kopparnas öron är det att det inte finns muggar eller att gräddkannan är för liten. Eller att det inte finns djuptallrikar. Om nu inte mönstret är för gräsligt eller på fel plats...

Inte nog med att jag behöver bli tapetdesigner, jag behöver också göra min egen servis. Ids int!

Mjooosik, majstro!

Sitter och lyssnar igenom lite tonårsnostalgimusik... Run to the hills, Land of confusion, Love bites, Too late for love, Janie´s got a gun... Lägg till lite Twistade systrar, lite Kiss, lite Ozzy, Rainbow och Scorpions... inte helt fel så här på en onsdag.

Tänkte bara ge er ett bra julklappstips, åtminstone till er som har barn i omgivningen som ni tycker (borde) förtjänar en julklapp: ABC leksaker - kanonbra service, riktigt bra leksaker till många olika åldrar (kika t ex på badkarsdekalerna, båda mina älskar dem) och jämförbara priser. Om man ska handla leksaker på internet ska man börja där!
Har köpt min systersons julklapp där, och de slår in och skickar till andra änden av Sverige. Som sagt, kanonbra service!

Shoppashoppashoppashoppashoppashoppashoppashoppashoppashoppa...

Jag hade tidigare alla mina julklappar färdiga i februari samma år, nu är jag inte ens klar med idélistan. USCH! Dock har vi t o m bytt till julgardiner i vardagsrummet (inte bara i köket), så vi utökar tomtedomänerna... :-)

Tacksamhet?

Har skottat gården TRE gånger under gårdagen. Gillar inte snö.
Fast... idag är det HUR vackert som helst, riktig sån där vykortsvinter med lagom rimfrost på träden och klar himmel... idag har jag dessutom inte behövt skotta snö. Grannen tog plogvallen med traktorn.

Dock kom jag att funder över huruvida man borde vara tacksam eller inte? Näst äldsta grabben i huset kom ut och bidrog till snöskottningen i fredags, och jag höll på att kräkas över all snö precis när han kom ut och jag blev överlyclig över bidståndet. MEN... ska man verkligen vara tacksam? Egentligen, jag menar, är inte det en del av att vara med i ett hushåll? Att man hjälps åt?

Jag tänker nog fortsätta vara tacksam, men det känns lite mot mina principer. Det kostar inget att säga tack och vara tacksam, men det blir ju ändå lite fel. Jag är inte hundra på att jag vill ha det så att nån ska tacka en hela tiden för allt man gör, men det är ju alltid trevligt att veta när det man gör spelar roll och att någon är glad över att man gör det man gör.

Att säga tack till er som läser mina högst sporadiska inlägg känns dock helt befogat. Ni har egentligen ingen anledning att belöna mitt ego genom att återvända till just MIN blogg. :-)

Hur orkar ni?

Jag fattar inte. Hur i hela friden orkar ni?
Jag har jobbat heltid sen i mitten av maj, och jag får mindre och mindre ork - hur gör ni? Ni som fixar heltidsjobb, handling och matlagning, städning och läxhjälp, skjutsar hit och dit, går ut med hunden, skriver i bloggar... HUR GÖR NI???

Nä, det där med heltid är inget för mig. Helt klart.
Klart slut.

Sjukt?

Jag tror mig ha hittat en "regel" för hur läkare ska ta emot oss...
Jag tror att läkare under utbildning får lära sig att det första man gör är att skicka hem patienten. "Kom tillbaka om det inte blivit bättre inom en (eller ännu hellre två) veckor." Standardfras nr 1, första hemläxan. (Det gäller ju då alltså INTE röntgenpersonal :-). )

Det är åtminstone det ALLA läkare sagt hittills vid första besöket.

Fel av mig, det finns ett undantag. Jag gick i sexan, fick bihåleinflammation (första gången vad jag minns) och slasket rann ner i ena ögonlocket. Då blev jag faktiskt inlagd direkt. Men annars har standardinstruktionen varit att gå hem och avvakta.

Hur tänker man då som läkare? Tror de att vi tycker att det är svinskoj att betala dyrt för att ha främmande människor klämmandes och rotandes i oss? Tror de att vi alla är hypokondriker som inte har något bättre för oss än att sitta timtal i väntrummet hos läkaren?

Jag är inte säker på hur jag ska hantera denna teori. Vad tror ni övriga?

Återinför skampålen!

Jag vet inte om jag skrivit om det förut, och jag ids faktiskt inte gå igenom mina inlägg för att kolla, så med risk för upprepning...:

Återinför skampålen!

Jag tror helskarpt på att lämna ut de som gång på gång utsätter andra för äckel. Jag gillar Metro, som lämnade ut diverse uppgifter om återfallsförbrytande pedofiler, och jag tycker att det är helt rätt att vi skyddar potensiella offer genom att veta vilka farorna är.
Jag blir vansinnig över skolans flathet när de anser förövarens integritet viktigare att skydda än att tala om vad som görs för att förhindra övergrepp (skolan skyller ofta på sekretessen när vi frågar efter åtgärder), och jag tror att en skampåle skulle råda bot på väldigt mycket!

Om KarlAstrid döms för X:te gången (t ex övergrepp på barn eller andra grova våldshandlingar) och blir dömd att sitta i skampåle är jag övertygad om att hans/hennes brottsbana får ett rätt abrupt slut. Jag är övertygad om att skampålen, med tillhörande orsaksredovisning, skulle göra vårt samhälle enklare att leva i.
Kanske inte tillämpligt i alla fall, och kanske inte det pyskologiskt mest korrekta, men då vet alla i samhället vem vi ska akta oss för. Definitivt.

Ekonomiska brott kanske också skulle vara inkluderade?

Jag vet varför...

...eller TROR mig veta varför vi inte är så omvärldsmedvetna som vi borde vara:

När vi ser hur eländigt vår värld mår, när vi ser alla olyckor, tragedier, miljökatastrofer, svält- och sjukdomskatastrofer, alla utsatta barn MÅSTE vi stänga av för att orka med vår egen vardag. Många slåss med taskig ekonomi, trassel på jobbet (om vi har nåt), skolans elände... då finns ingen ork att DESSUTOM ta på sig så stora och ofattbara saker som världens elände.

Jag känner mig upphängd och nersläppt. Jag känner att orken börjar tryta i det "lilla", och när det kommer uppmaningar på TV om att jag ska bli fadder eller skänka pengar till cancergalor och översvämningsoffer känner jag att jag vill slå av TVn. Då slipper jag den skulden också.

Jag sorterar mina sopor och jag försöker köpa lokalproducerat, men där slutar mitt engagemang. Jag orkar inte slåss för djurens rättigheter, för att alla barn ska få rätt till skolgång och ett rikt liv, för sjuka och olyckliga runt omkring mig - jag har fullt upp med min egen vardag och min egen familj.

Helgpyssel

Vi har varit på resande fot under helgen... Jag vet inte om jag börjar bli gammal eller om jag bara är slö - det blir bara jobbigare och jobbigare att åka iväg! Själva resan är jobbig, jag blir stel och som träig i kroppen, och att sova i annan säng är jobbigt för rygg och ofta för skelettet - jag är inte direkt bortskämd med extra luftkuddar varför det ofta gnaaager både här och där och oavsett hur jag ligger. Att sedan komma hem är underbart, men då ska det tömmas väskor och sorteras och packas undan rena kläder och väskor - det är ju skitjobbigt! Sortera tvätt må va hänt, men just att plocka undan det som inte är använt känns blä. Å sen är det nästan alltid jobb dagen efter, och när man känner sig så där dagen-efter är det inte roligt att kliva upp i ottan för att jobba.
MEN... Jag har semester.
HELA veckan.

Underbara semester...

Semester

är underbart, framför allt när man känner sig utsjasad. Det gör jag. Alldeles för mycket just nu...
Ska vara ledig med barnen under höstlovet nästa vecka, och det är SÅÅÅÅÅ SKÖNT! Tänkte försöka få färdigt den yngre sonens rum OCH göra nåt åt lilltoan som fortfarande ser ut som en öststatstoa (för att citera Blue), och förhoppningsvis kommer jag att ha lite bilder att presentera för nyfikna i slutet av nästa vecka. Fast jag lämnar, som vanligt, inga garantier. :-)

Solen skiner. Alltid något!

Att bli rosa

kändes nästan otäckt. En storögd rosa tingest helt utan proportioner med hjärtan sprutandes omkring sig - det låter rätt mardrömslikt. Har ni tänkt på att många tecknade tjejer antingen har en tioårig kropp som får frk Tomb Rider att bli grön av avundsjuka (fast det gröna torde komma av att inga kroppsdelar kan befinna sig på anatomiskt rätt plats) eller också ingen kropp alls? Huvudet (som i båda fallen är horribelt mycket större än resten av kroppen) sitter direkt på... magen, kanske?

Jag är rätt allergisk mot rosa. Värsta mardrömmen (i garderobskategorin) vore att tvingas gå med rosa spetsklänningar ala gräddtårta med massor av rosa rosetter. Matchande rosa plastclips i öronen, rosa ögonskugga och rouge... Urrrrrrk!

Använder folk rouge, förresten? Jag har ju SÅÅÅÅ bra koll i sminkväskan; min hela arsenal består av en svart kajal, några röda läppstift och en svart, en blå och en grön mascara. Jag tror dock att både den blåa och den gröna har torkat. Det var ett tag sen de kom till användning... Är inte mycket för att sminka mig, det tar bara onödig tid och sitter inte särskilt länge. Tack och lov för min egen sminkös under bröllopet, gissa om hon fick slita för att hålla mig sminkad!

Ett något osammanhängande inlägg. Men jag försöker att hålla koncentrationen från skolans värld, jag känner väldigt starkt för att slå sönder nåt och för de sovande barnens skull ska jag inte göra det. Slå sönder nåt, alltså. Alltså försöka komma på nåt annat att tänka på. Bröllop är iofs inte fel... Kanske ska jag börja planera för tioårsjubileet?