måndag, november 13, 2006

En liten dikt

...bara för att muntra upp mig själv:

Tystnaden sänker sig över staden
Natten kommer rullande
likt mjuka, tysta vågor
och dränker stadens lyster
i sin mörka trygghet
Himmelens vägvisare tänds en efter en
Glimmar svagt mot det oändliga svarta
Livet slumrar för ett ögonblick
Sluter sina allvetande ögon vila
Andetagen saktar in, tystnar

En stilla suck
En tunn stråle av ljus
kikar försiktigt över kanten
Djärvare speglar den sig i fönsterrutorna
Bryter ut i glädjefyrverkerier
och jagar undan skuggornas dansare
Luften vibrerar av liv och rörelse
Sprudlande skratt i alla riktningar

Så - plötsligt, är tystnaden tillbaka
Natten kommer åter rullande

1 kommentar:

Anonym sa...

Hörru...mår du inte bra? Är det en tung period? Aj nååååo the feeling i så fall. Jag är just på väg ur det värsta, med hjälp av Movina.

Kram!