Corundum
Hade jag suttit hemma hade jag gråtit. Länge. Nu sitter jag på jobbet, och "håller skenet uppe" eller vad man ska kalla det. Sväljer. (Varför gråter vi inte?)
Efter att ha läst Corundums texter känner jag mig både utmattad, ledsen och förtvivlad, men ändå tacksam, skadeglad och fascinerad.
Jag är tacksam över att det finns föräldrar som faktiskt får barnen att inse hur värdefulla de är. Jag är tacksam över att många mobbare, trots allt, växer upp och i många fall mår dåligt över sitt tidigare beteende. Jag är skadeglad över att vissa får vad de förtjänar.
Jag blir fysiskt utmattad av att leva mig in i andras upplevelser. Corundums texter suger in mig i en annan värld, adrenalinet rusar och ögonen tåras. Puh! När texten tar slut känns det som att jag toksprungit härs och tvärs genom korridoren utanför mitt kontor, jag känner mig urlakad och väldigt ledsen över att någon har haft det så.
Fördelen med en kafferast är att jag går tillbaka till jobbandet. Att etikettera påminnelsekort är helt hjärndött och låter min tankeverkstad vila i luddigt ingenting.
2 kommentarer:
Oj. Jäklar.
Jag hade på något sätt lyckats missa just det här inlägget i din blogg, trots att jag numera läser den regelbundet.
Tack så otroligt mycket, du förstår inte hur bra det känns att lyckas beröra någon med mina texter, även om det är sorg och ilska jag förmedlar. Känner mig ärad att ha fått komma med bland dina favoriter, har nog inte hänt förr.
Hoppas du har ork att läsa mer av det jag skriver, jag älskar att få kommentarer! Konstruktiv kritik och diskussion angående mitt språk och mina åsikter är alltid roligt och intressant. :)
Ha det fint, nu ska jag läsa vidare bland dina inlägg!
/Joar
Självklart ska jag läsa! "Tyvärr" har du bra svenska, så den biten KANSKE du slipper... från mig, åtminstone. :-)
/Handarbetets Vänners (märker ord) medlem no 3.
Skicka en kommentar