Första maj, välkommen...
... och jag är arbetslös. Premiärdag idag. Ska till AF imorgon. Jobbade sista dagen i onsdags.
Vet ni hur mycket skrutt man kan ta med sig till ett kontor under två år??? Det vet jag... ALLDELES för mycket, kan berättas.
Exempelvis en mobil i trä med färgglada fiskar (kvar sen yngste sonen följde med på jobbet), en skruvmejsel (alltid "bra att ha"), en sked (som om det inte finns i fikarummet?) - tänk om jag varit smart och tagit hem dem när de använts klart, då hade jag sluppit kånka hur mycket som helst denna veckan! (Alltid lätt att vara efterklok.) :-)
Så vad ska jag göra nu då? Elektriker låter rätt intressant... har någon tips om hur jag - utan att bo någon annanstans - kan bli en sån? Proppbytare, alltså, inte starkströmmare. Sån där som går hem till folk.
Eller kanske administrativ assistent - om det är den som blir hustomte och städar i lagret också? Det vore kul. Det skulle jag ju kunna bli utan ännu fler skolor.
Behöver inte nån av er en hustomte? Flytta hit så går det att ordna! :-)
7 kommentarer:
Välkommen i klubben...och jag beklagar.
Ska vi hustomta ihop och göra ngt roligt av det hela?
Jag vet precis hur mkt saker man har med sig, jag var 14 år på min förr-förra arbetsplats, och har fortfarande inte packat upp mina fem flyttkartonger därifrån - det är ju ett helt jävla liv.
Och lycka till på AF...dom äääär ju så trevliga att tampas med.
NOT!
Kram
14 år? Det ÄR ett helt liv.
Nästan. :-)
Hustomta ihop låter spänki! Berätta mera!
AF kan vara bra... med rätt handläggare. Hittills har jag haft ungefär 50-50, har "bara" haft dryga 8-9 st. Några har varit helt OK, och de två som jag bollas mellan nu är definitivt av den sorten. Så jag haver förtröstan... fast varken i Gud eller i AF. :-D
Jag kan tänka mig att skaffa en hustomte, men jag tänker inte flytta hem till Norrland förrän tidigast då jag är färdigutbildad här nere i Skorrlandet, orkar du vänta ett år? :-)
Oh, och jag beklagar såklart arbetslösheten, glömde skriva det.
Åh, tungt att vara arbetslös... Jag håller tummarna för att det ordnar sig snabbt och smidigt!
Hmmm... varför är alla så bekymrade? Spontana reaktionen från dem jag pratar med är "oooooooo stackars dig"? Varför?
Jag uppskattar självklart att min omgivning tycker att det är trist, det tycker ju jag också, men med betoning på trist. Det är ingen katastrof. Världens bästa jobb finns det fler av, nästa är kanske ännu bättre! (Då kanske jag t o m kan få ordentligt betalt för det jag gör!) :-)
Månne jag lever i en ljusblå bubbla, men jag oroar mig inte. Det löser sig!
Men, som sagt, jag uppskattar era tankar! Och det hade ju varit roligare om jag kunnat skriva "jag fick ett nytt / bättre jobb" redan nu!
Jag kan bara svara för mig själv och mitt beklagande.
För att jag börjar tycka att det är aptråkigt, för att jag är less på mina fyra väggar och för att jag är van att sitta dagarna i ända på ett jobb och käfta med mina kollegor.
Jag tror att det jag saknar mest är att käfta, inte att jobba ;o)
Jävligt dåligt av dig att bo så långt bort, vi hade blivit ett coolt arbetslöst team...
Skicka en kommentar