Balkongprojektet

...börjar närma sig färdigställandet. Åtminstone ytmässigt. :-)
Först en bild på lilla Öststatstoan... så här långt har jag kommit. Ett första varv med färg gjorde STOR skillnad! Även på mig, för jag var lagom luddig i huvudet efter att ha stått därinne och målat med oljefärg och en LITEN pensel... :-P
Ett lager spackel till och ytterligare ett färglager, sedan lite tapet och en svart tingest i taket - voila! (Men så långt har jag ju inte kommit ännu, så jag ropar inte hej riktigt ännu.)


Så till balkongprojektet.
Före:

Bortsett från allt virke som måste bytas (och den biten tänker jag inte ens BÖRJA tänka på ännu) har jag skrapat bort allt som sitter löst och oljat in rubbet med grundolja. Så har jag slipat av golvet med nya favoritleksaken (syns på bild) (balkongräcket ska slipas det också) och oljat igen.



Imorgon eller på torsdag (beroende på när smörgåstårtan är klar) hämtar jag FÄRG! Grundfärgen har jag, men den tänker jag inte lägga ut någon bild på. Ett grundmålat, rött balkonggolv känns inte intressant. Det är kanske inte det här heller, men det poop-ar jag i. :-) Golvet ska fortsätta vara grönt, ifall ni undrar.
Semester är härligt!

Solen skiner och det har varit över 25 grader så gott som hela semestern hittills vilket gör livet väldigt lätt att leva.

Höst

Så var det höst.
Normalt brukar jag se fram emot hösten, vackra färger och isande friskhet i luften.
I år känns hösten skrämmande, kall och alldeles för tidig. Eftersom vi inte haft någon sommar att tala om känns vintern låååååååååååååååååååååååååååååååååååååång och kall... Jag vill påta i trädgården, låta barnen springa byxlösa i gräset och måla hus. Och fixa staketet. Och bygga ett vattenfall. Och flytta komposten. Och rensa i rabatten. Och måla lilltaket.

Det måste väl bli nästa sommar då. Men jag ville ju göra det den HÄR sommarn! Bajs.

Den HAR regnat bort. Den har varit kall, blöt och grå.

Dags att gå till frissan, tror jag. Har inte fått välförtjänt sommar och har MASSOR av tandläkarbesök framför mig, så jag ska unna mig lite uppsnofsning.

SNÖ!

Jaha. Så var det dags igen. För vinter, alltså.
Gårdagen var hyfsad, nollgradigt och lite lagom kramig snö i centimetertunnt lager, inte helt fel. Men idag... Kallt, kallt, KALLT!!!
Egentligen bor jag på helt rätt ställe, jag gillar att det är ljust på vintern och har inga problem med ljus dygnet runt under sommaren. Jag gillar snö, och jag trivs med att det inte är folk på varenda milimeter. MEN... Jag är inte gjord för kyla.
Det får gärna vara lagom kallt, och kallgrader är en förutsättning för snö, men när det redan nu är -15 grader känns vintern alldeles för lång!

...

-15 är inte så mycket, egentligen. Det är nog mera att det har varit en frånvarande sommar, att höstens gråperiod varit för lång och att det var så varmt igår. -15 är kallare i t ex Jönköping eller Luleå, där vattenmängderna runt samhällena gör luften blöt dessutom. Då känns det som -30.

Och jo, det ÄR ljust på vintern häruppe. Många tror att det är mörkt dygnet runt, men eftersom vi har massor av VIT snö blir det aldrig så mörkt som söderöver. Sådeså!

Jobbelijobb

Jaha. Så var ledigheten över... juni och juli gick fort, framför allt eftersom solen lyste med sin frånvaro. Det hade varit skönare att spendera denna sommar utomhus, men det funkar väl ändå, gissar jag. Förhoppningsvis kommer det fler somrar med sol. (Om vi nu inte, som jag fruktar, snurrat oss till Englands position och det regnar ständigt framöver.)

Idag skiner faktiskt solen. Inte helt fel. Fast idag jobbar jag...
Iofs bara halvtid, så jag åker hemåt vid 11 och ska inte klaga. Men den där solen hade jag ju velat ha för en månad sen, då jag skulle fixa i trädgården, hänga tvätt ute och låta lillskrutten vara ute utan blöja.

Egentligen borde jag byta signatur. Lollias är undertecknad och sonen, men nu är det ju två söner vilket borde resultera i Lolliasper, men det förvirrar väl bara. Att byta, alltså. "Knallo och -assarna" funkar inte heller längre som signatur för hela familjen, eftersom Jepspeps inte slutar på -as. Äsch. "Kasper och Jesper och Jonatan", kanske. Fast då blir det ju bara junioren istället. *djup suck* Äsch igen.
Dubbeläsch.

Vad betyder drömmar vari man simmar? Både jag, Jesper och min man var ute och simmade under vatten häromnatten. Jag minns att jag undrade varför Jepps var med, mycket märklig dröm i övrigt.

Nu har jag gaggat färdigt. Dags för kaffe.

Regn och spindlar

MÅSTE ju bara fortsätta på spindelgrejen. Eftersom jag inte direkt kan kalla mig fantast och entusiast vad gäller smärre varelser med fler än två ben (ok, fjärilar är trevliga) skulle mitt liv vara SÅ mycket enklare utan dessa småkryp (som inte är så små).

Vi har sommarstuga i Luleå innerskärgård, där vi tillbringat midsommarhelgerna ett oräkneligt antal gånger. Tyvärr har även en viss myrfamilj tillbringat inte bara midsommarhelgerna där, göttande sig i väggen bakom kylskåpet. När vi fräschade upp köket nångång före 2001 upptäckte jag att de två små hålen i väggen inte var några SMÅ hål. När jag började banka på väggen började det röra sig i hålet, och vid närmare inspektion kunde konstateras att det som rörde sig var x antal ben och känselspröt. Det var små hål i färgen, men bakom färgflagorna dolde sig ett hål som var dryga decimetern i diameter! Jag skyndade mig ut i bodan, där morfar lagrat diverse bekämpningsmedel genom åren, och hittade ett malmedel. Maletta, bekämpningsmedel klass 3, gammalt som gatan men säkert hur giftigt som helst.

Jag sprutar in eländet i hålet... Det var som om någon slagit på vattenkranen - ut ur väggen formligen SPRUTAR trämyror av alla storlekar! Jag hade en hammare nära, och jag bankade myror för glatta livet! Min man packade med samma hastighet, och vi stannade inte längre än absolut nödvändigt... Jag har aldrig sett så många myror på samma gång, inte heller sett dem springa så fort. Jag har heller aldrig slagit ihjäl så många myror, och varken förr eller senare dödat dem med en hammare. Inte världens bästa myrvapen, kan meddelas.

Jag frågade min förbispringande make om han ville byta (packningen mot insektsmassakern) men av någon anledning ville han inte det... :-)

Här är en bild på resultatet av myrornas framfart.

Denna bräda satt ungefär 1,5 m upp från golvnivå. De som satt längre ner var persienn-perforerade så att de inte gick att ta i utan att gå sönder.

När Terminator varit ut och trollat och vi byggde om väggen kunde vi konstatera att myrorna säkerligen varit hyresgäster i tio-tolv år, och eftersom det är spånskiva-brädvägg-sågspån-yttervägg har ingen reagerat över att myrorna urholkat brädorna... (Nä, de äter inte trä. De biter lös bitar som de sätter någon annanstans.)

Tidigare har jag försökt föra ut insekterna, oavsett vilken sort det varit. Idag dödar jag ALLT. (Utom harkrankar, för dem är det synd om.) Myror av trämyra-storlek dödar jag även utomhus.

Insekter... som Pratchett skriver:
"I wouldn´t make any bees or spiders or cockroaches or snakes, he said, wrinkling his face in disgust. That never made any sense. God musta been in a really weird mood that day." Lägg till myror, bromsar, getingar, blindbromsar (Viggen), svidd, knott och dra ifrån ormarna så blir det mera komplett.
Tack och lov har vi ännu inte problematiskt många fästingar...

Regn hos mig

Fast inte bara och inte hela tiden. Vi har ÄNTLIGEN fått några futtiga regndroppar, inte så att det ens blev blött i håret men ändock några droppar i våra törstande gräsmattor... Vet ni apropå gräsmattor hur irriterande det är när NÅGON slarvar bort förlängningssladden? En sladd täcker inte hela gräsmattan, så nu är det typ två meter som inte är klippt. Sååååå INTE snyggt, inte ens en rak kant eftersom kontakten sitter runt hörnet och det kom inte jag på förrän för sent. Bajs.
Jag älskar regn i stor mängd. Fjutt göre sig inte besvär. Tacka vet jag ett riktigt ösregn, sånt där som slår igenom kläderna och som man kan dansa i. Jag har ännu inte dansat i regnet, mest bara stått där och känt hur det blir blött och kallt allt eftersom. En befriande känsla, på nåt konstigt sätt.
Det är mycket roligare att gräva vattenavrinningskanaler i gräset när det regnar:
1) Om man är barfota kan man gegga med tårna i kanalen.
2) Man ser var vattnet tar vägen - naturlig avrinning och lägsta punkten å sånt där.
3) Man blir inte svettig...
Nackdelen är dock att om man gräver med en jordspade i gräsmattan är det fiffigt att kunna trycka till med fötterna - är man barfota kan jag meddela att det inte går särskilt bra. Sommarfötter i all ära, men SÅ hårdhudad är jag inte. Än.
Fast det är rätt skoj att se vännernas reaktioner när jag hoppar jämfota på vår grusplan. Barfota. I år gjorde det dessutom inte ens ont första stegen.
Dags att gå till sån där fotfilare?

Bloggpaus - värmeöverslag

Jag tänkte ta en paus... det är FÖR VARMT för att sitta inne vid datorn!
Min son sover hur-länge-som-helst för att överleva värmen, och jag själv rinner bort... tur att jag är ledig! Jag hade INTE velat sitta på jobbet nu.

Som sagt, en paus alltså. Sommarvärmepaus, eller vad det då ska kallas. Det är för varmt.

Fast jag klagar inte över värmen, hur underbart är det inte att kunna ta på sig ETT plagg och sen gå ut, "barfota utan strumpor och skor...", i trädgården och påta i rabatterna? Att hänga ut tvätten nu och plocka in torra jeans och andra långtidstorkande plagg efter en timme eller två? Att promenera iväg och köpa mjukglass med sommarhatten på huvudet (gissa om folk glor...) och känna sig som utomlands? Att vi här uppe sen slår värmerekord och har MYCKET varmare än södra änden gör ju inte heller ont... :-D

Until later.

Vårdille

Jaha.
Så var det vår...
(För alla icke insatta kan jag berätta att våren häruppe är under mars-april, ev. även maj, då solen börjar värma och snön glittrar. Krokusarna och vårtulpanerna hör till försommaren. Typ.)

Helt plötsligt försvann 1 1/2 meter snö... Gräsmattan är beigesmutsig, alla gamla bortglömda leksaker tittar fram liksom samhällets inblåsta (och inslängda!) sopor.
Vad händer?
Jo - städmonstret kommer fram. Det där inbyggda kreaturet som klöser och river för att ta sig ut och börja städa, som krafsar och sliter för att vi ska släppa allt annat och påta i våra trädgårdar likt Martin Timell-wannabees, trots att vi bor i en hopplös ände av Sverige.
Jag drabbas även jag av denna varelse, och när det värsta plockandet av leksaker och trädgårdsredskap är gjort ställer jag mig gladeligen på alla fyra med näsan i det patetiska försök till rabatt som varje år misshandlas av omflyttningar och ogräs.
Till vilken nytta?

Jag hinner aldrig färdigt. Eftersom min 10-månaders son inte kan släppas lös (skulle äta upp hela grusplanen) är han i min famn, 6-åringen vill ha hjälp med än det ena, än det andra, och däremellan sitter jag här, framför datorn, och blippar med nåt litet eller ännu mindre viktigt.
Min trädgård är platt, ligger precis brevid en större väg och har sol under natten och morgontimmarna. (Jo, vi har solsken på nätterna, vi bor norr om Polcirkeln!)
Jag har tänkt anlägga ett vattenfall med damm, och har en önskan om en blomhäck mot närmaste grannen, liksom en långsiktig plan att byta ut rönnen mot körsbär och lönn... Men hur lång tid tar inte det? Bara att bli av med rönnen tar en evighet, framför allt eftersom jag aldrig kommer till skott. Har ju, som sagt tidigare, inte ens tagit mig för att göra nåt åt den vassa mossan i gräsmattan...

Men det finns inte mycket som väcker arbetslusten till liv så mycket som vårsolen. När allt är som skitigast, svampmjukast och stökigast är det världskrig i kroppen av längtan att få göra nåt åt det. Att kratta fram det gröna, spirande gräset, att få upptäcka sköra blomknoppar under blasten, att sopa fram kantstenar och smältvattendiken...

Tänk om det vore lika härligt att putsa fönster och dammsuga?

Ogräsmedel och instruktioner

Förra våren, närmare bestämt nån gång i maj när den sista snön vändes för att smälta bort, köpte jag en påse gräsmattegödning/mossborttagning i en förhoppning om att under sommaren göra något åt den där stickiga mossan i trädgården.
Nu, när vårsolen börjar göra sin verkan på bron, där snön inte ligger så tjock, ser jag samma påse ligga oöppnad som en elak påminnelse om alla mina oavslutade projekt.
Jag vet precis varför inget blir gjort. Det handlar om att jag måste läsa instruktionerna.
Jag AVSKYR att inte kunna göra "på en höft". Det handlar om att jag köper något som borde vara enkelt; jag slänger ut eländet där det behövs, i intuitionslagomtjockt lager, kanske under våren när sista snön smälter och spär ut skiten (för det vet jag ju, att gräsmattan kan brännas av medlet) så där lite lagom. Men nähä då! Maken påtalar att det inte alls behöver vara så, att jag måste LÄSA INSTRUKTIONERNA först... Usch.
Jag tittar inte ens på texten. Påsen dumpas på bron och där blir den liggande.

Kanske att jag gör nåt åt det i år?...

Vårsol

Står ute på bron och känner solens väggvärme...
Snön ligger tvåmetersdjup (nästan) och det glittrar och gnistrar,
fyrverkeri i miniformat mitt på dagen.

Liten är febrig och snoret rinner, nr två är gnällig och tjorvar med maten, min man är bakfull trots minimalt alkoholintag och har kräkande huvudvärk och själv mår jag päck för lederna har gett upp igen...

Men solen skiner. Det droppar från taket, väggen är het av solstrålarna som lyser upp världen - vem kan vara deppig då?

HURRA FÖR SOOOOOOLEN!

Snö i kubik och kvadrat

Tänk att snö kan vara så skrivvärt... Än en gång får min blogg detta tema. Frågan är ju då om jag gillar eller ogillar snö? Ingen aning, tyvärr, kanske nåt slags hat-kärlek?

Det har varit en fantastisk tomtehelg - Tomtarnas Vinterspel har för fjärde året i rad dragit rekordpublik. Både min man och jag har varit "barnlediga" från spelarbetet, och att bara vara där som publik och för att återse alla underbara tomtar var riktigt roligt. Perfekt temperatur med mild blida gjorde alla på bra humör - det saknades bara lite solsken.

Idag är det dock tristare väder... Jag har aldrig tidigare upplevt att snön är statisk, men det är den nu. Märkligt! Fastnar precis som frigolit, helknasigt!
Är det månne nåt nytt eller är det bara jag som inte sett det förr?

En decimeter snö

Snön faller.
Sakta.
Obönhörligt.

Snö kan verkligen uttrycka känslor!
Glad och lycklig snö yr i luften, glittrar i solen, gnistrar på vinterträden, killar oss på näsan och får oss att vilja kasta oss handlöst, fluffigt och puffigt och alldeles... alldeles underbart. Som gräddig mjukglass.
Arg och ilsken snö borrar in sina istaggar mellan kläderna, sticker och svider, låter dig varken se eller andas. Slår och slår och slår, piskar dig att vilja vända om.
Sorgsen snö faller. Obönhörligt, oupphörligt, sakta men bestämt fyller den marken och våra sinnen med svårmod och sorg. Kvävande, dräpande. Tung.

Just nu faller sorgsen snö utanför mitt fönster.

Och snön den faller

... men på TV-vädret låter det som att vi har flera meter redan!
Hmm... måhända att jag bor i Lappland, men än har vi inte mer än två cm. Och det kom inatt.

Inte för att jag egentligen borde vara förvånad! TVs väderpysslingar verkar ha dålig koll på var i Sverige de befinner sig när de pratar om annan ort än Stockholm, och det har tydligen kommit en hel del snö "mittemellan" här och Stlm.

Jag hoppas dock på MASSOR med snö före 23 november. För en föllseda´ utan snö är ingen kulig föllseda´!