Jag stod på bron och filosoferade över livet med en tekopp i näven och fick syn på en harkrank. Det måste vara naturens största blunder! Eller, kanske inte misstag, men nog är det en märklig varelse. Den hade hakat fast med frambenen vid en färgflaga, och såg ut att inte riktigt veta vad den skulle göra härnäst. Den försökte få fotfäste för fler ben, och i mitt tycke såg den ut att ropa på hjälp, som vi också skulle göra i samma situation. Skillnaden mellan oss och harkranken är dock att den har ett par vingar... som den helt klart såg ut att ha glömt bort. Märkliga varelser. De har en förkärlek för att komma in och slå sig fördärvade mot allt tingeltangel inomhus, och de ser klart sorgesamma ut. De är lite som humlor som inte heller tycks ha fått några riktiga flyglektioner, men humlor vet vi ju att de inte är skapade för att kunna flyga. Harkrankar ser ut att ha rätta kvalifikationerna, men tycks inte fatta vad det är tänkt att de ska göra.
Sommaren är full av fascinerande varelser.