Den andra generationen

Apropå 80-tal - är det någon annan som förundras över hur fort tiden går?
När jag hör att nån är född -90 blir min första reaktion "Oj, bara barnet!", men när man räknar är de ju faktiskt 17 år i år. Inte så bara barn, längre. Min man hade två söner när vi träffades och den yngre är född -90. Han var sex år då, och jag upptäcker att jag fortfarande tänker på 90-talister som under tio år. Hm.
När jag var 17 var jag DEFINITIVT vuxen. I min värld, alltså. Och när jag var 13 var 17-åringar UFOn och jättegamla. Över 20 var man pensionär, en jämngrå odefinierad massa (oavsett 20 eller 80).
När slutar man vara barn? När är man vuxen? Listoplistos vuxenpoängskala funkar, men när är antalet vuxenpoäng många nog att dra gränsen mellan barn och vuxen?

Jag vill inte bli äldst. Jag blir gärna gammal och pensionär, det skrämmer mig inte det minsta, men att bli äldst... Hu. Att inte ha någon äldre generation att fråga om råd, att vara den generation som "ska veta", det känns fruktansvärt.
Ni hör att jag helt kallt utgår från att jag blir 90. :-) Min mormor blir 91 i år och är pigg och frisk som en nötkärna, och jag utgår från att jag har hennes gener.

När slutar man vara barn? Är det skillnad på att sluta vara barn och bli vuxen? Jag har liiiite problem med det där med åldrar. Jag är snart 35. Yngste dansaren i vår trupp är 14. Jag tycker inte att det är såååå stor skillnad mellan oss! Den äldsta är 72. Jag tycker inte att det är så stor skillnad mellan oss heller. Så när blir man vuxen? Och när blir man gammal?
Det torde kanske sitta i huvudet på betraktaren. Det vore ytterst praktiskt, för då skulle det ju inte spela någon roll om jag är 25 eller 55! Lite som virtuell ålder, flytande och föränderlig efter behag och hur jag mår på morgonen. :-D

Nu känns det som att jag leker tåg... dags att dricka kaffe.