Träd eller buske?

Är det någon som kan tipsa om bra BILLIGT medel att sätta på syrenen?

Jag tillhör dem som gillar TRÄD. Buskar göre sig icke besvär. I min trädgård finns idag ett gäng buskar (vinbär och olika spireor) som är under avveckling (inte vinbären, de får självdö) och tre syrener. De sistnämnda är mitt evighetsprojekt 589: de SKA bli träd!
Jag fick dem av dåvarande arbetskamrater som köpt hus, och de är misshandlade av olika husägare som klippt, beskurit och låtit vara i olika omgångar och med olika kunskapsnivå. De ser ut som ... *lång paus* jag kommer inte på någon bra liknelse, hemska, i vilket fall. Jag har tagit bort det mesta rusket och börjat få hyfsat hyfs på den som står närmast infarten, men det är ett EVIGT krypande i buskarna... Syrener har den käääääääääära förmågan att skjuta nya skott där man klippt bort, och eftersom jag inte klipper bort för att buska till utan för att bli av med, känns det lite hopplöst. Därför frågar jag igen - är det någon som kan tipsa om bra och BILLIGT medel för att få bukt på skottskjutandet?
Sånt där gummi-tjosan som t ex används på Yukka-palmer finns ju, men det är SVINDYRT och klart besvärligt att använda på små, undangömda utrymmen.
...
RX-lim, kanske?

Vårdille

Jaha.
Så var det vår...
(För alla icke insatta kan jag berätta att våren häruppe är under mars-april, ev. även maj, då solen börjar värma och snön glittrar. Krokusarna och vårtulpanerna hör till försommaren. Typ.)

Helt plötsligt försvann 1 1/2 meter snö... Gräsmattan är beigesmutsig, alla gamla bortglömda leksaker tittar fram liksom samhällets inblåsta (och inslängda!) sopor.
Vad händer?
Jo - städmonstret kommer fram. Det där inbyggda kreaturet som klöser och river för att ta sig ut och börja städa, som krafsar och sliter för att vi ska släppa allt annat och påta i våra trädgårdar likt Martin Timell-wannabees, trots att vi bor i en hopplös ände av Sverige.
Jag drabbas även jag av denna varelse, och när det värsta plockandet av leksaker och trädgårdsredskap är gjort ställer jag mig gladeligen på alla fyra med näsan i det patetiska försök till rabatt som varje år misshandlas av omflyttningar och ogräs.
Till vilken nytta?

Jag hinner aldrig färdigt. Eftersom min 10-månaders son inte kan släppas lös (skulle äta upp hela grusplanen) är han i min famn, 6-åringen vill ha hjälp med än det ena, än det andra, och däremellan sitter jag här, framför datorn, och blippar med nåt litet eller ännu mindre viktigt.
Min trädgård är platt, ligger precis brevid en större väg och har sol under natten och morgontimmarna. (Jo, vi har solsken på nätterna, vi bor norr om Polcirkeln!)
Jag har tänkt anlägga ett vattenfall med damm, och har en önskan om en blomhäck mot närmaste grannen, liksom en långsiktig plan att byta ut rönnen mot körsbär och lönn... Men hur lång tid tar inte det? Bara att bli av med rönnen tar en evighet, framför allt eftersom jag aldrig kommer till skott. Har ju, som sagt tidigare, inte ens tagit mig för att göra nåt åt den vassa mossan i gräsmattan...

Men det finns inte mycket som väcker arbetslusten till liv så mycket som vårsolen. När allt är som skitigast, svampmjukast och stökigast är det världskrig i kroppen av längtan att få göra nåt åt det. Att kratta fram det gröna, spirande gräset, att få upptäcka sköra blomknoppar under blasten, att sopa fram kantstenar och smältvattendiken...

Tänk om det vore lika härligt att putsa fönster och dammsuga?

Det stora skämtet; "unisex"

Först måste jag hänvisa till xrobs inlägg om unisexkläder, så att ni får anledningen till min blogg. Sen kan ni gärna läsa artikeln om eländet.

Jag tänker så citera mig själv...
"Någonstans kanske, eventuellt, möjligen någon någongång uppfinner kläder som verkligen ÄR unisex. Mikroskopisk och försvinnande liten chans, men kanske, kanske. Att kalla dagens kläder unisex är att skämta. Förhoppningsvis, annars vore det ju lögn.
Min son var en kanin-kille tills bara för dryga halvåret sedan. Hur lätt är det att hitta kaniner på icke-rosa kläder från stl 80 och uppåt? HOPPLÖST, kan jag berätta. När han nu upptäckt dödskallar och eldsflammor är det genast superenkelt, så länge han inte vill ha något som är mer färggrant än en stenmur. Eller möjligen en asfalterad väg. Murr-brunt, grått i alla nyanser, beige, svart, mörkt marinblått... J I P P P P I.
Jag tillhör dem som hela tiden använt alla regnbågens färger till sonen/sönerna - bortsett från rosa. Lika mycket för att det är "oooo vilken söt flicka du har. Men fick inte du en pojke?" som för att jag är hängivet illatyckande om rosa.
Och bara för att PoP säger att rosa och blått är unisex - gör det det till en sanning då?
Nej, någongång, någonstans kanske, eventuellt, möjligtvis någon klädskapare fattar att vi ÄR OLIKA och GILLAR OLIKA FÄRGER. (och olika former, mönster, passning, material, typsnitt, födoämnen, sex, bilar, blablablä...)"

""och en rosa piké har fått en tuff blå rand."
Jaha, varför är blått så tufft?

"Nu ska vi avskaffa flick- och pojksnacket. Därför låter vi *tuttenuttrösten med lite läsp* killarna gå i puttenuttiga rosa tossor och *stark röst, tydligt och välartikulerat* tjejerna brottas i tufft camouflagemönstrade, stryktåliga jeans."
Jojo. SÅÅÅÅÅÅÅÅ könsneutralt, så."


Så kommer lite till, fast nyskrivet enkom för min egen blogg:
Artikeln, länkad till ovan, hänvisar till en enkät gjord av PoP, och en fråga som ställdes var "Kan pojkar 0-1 år ha rosa kläder?" Petimeter reagerar självklart:
Varför skulle de inte kunna det???
Sitter kläderna annorlunda för att de är rosa? Blir de smalare eller svårare att ta på sig? Eller utlöser de en livsfarlig kemisk reaktion på pojkar? Får rosa kläder poltergeist-krafter när de bärs av killar och stryper sina bärare?
(Jag vet vad de menar, men det är en korkad fråga när man tittar på vad orden faktiskt betyder. I ett ännu mer korkat sammanhang, dessutom.)

Bara hur frågan är ställd avslöjar väldigt mycket om frågeställaren och dens syfte. "Varför kan inte..." konstaterar ju faktiskt att det inte går, att killar faktiskt inte KAN använda röda kläder. Ledande frågor tillhör inte mina favvisar, framför allt inte i enkät-sammanhang.
Men - statistik är ju den vetenskap som talar om att den som står med ena foten i ett frysskåp och den andra på en kokplatta i genomsnitt har det behagligt... Och ställer jag ledande frågor är det ännu lättare att få de statisktiskt säkrade svar som jag vill ha. Och om jag har statistiskt säkra resultat är det jag redovisar sant - alltså kan Du med gott samvete åka till just min affär och handla, eftersom jag har rätt. Jag har frågat Dig, och då Du tillhör majoriteten och eftersom majoriteten alltid har rätt (och ensamrätt på rätt-heten) är det ännu sannare.

Här ska jag sluta, innan jag skriver mig helt bort från ämnet.

Ett gott skratt förlänger livet

Har du en dålig dag? Känns livet pest?
Gå då in på http://www.humorsajten.com/sid2.htm, klicka på "Flash" dubbelt upp och sedan på "Katten 2" långt ner i tredje spalten och få dig ett gott skratt! Jag kan inte, hur deppig jag än är, motstå att dra på smilbanden.

Jag skulle vilja veta hur man får in den här "på plats"... Samma gäller förra filmen. Jag vill inte lära mig, men kunna. :-)

En MYCKET sevärd film!

.
Film ang reklam

Känns och ÄR lång - men det är värt det!
SE DEN!

Filmnoja

Efter att ha läst listoplistos senaste inlägg i bloggvärlden ang Stormfilmen i Kiruna gråter jag en skvätt. Stoooooora, blanka, skimrande tårar som faller...
INSE - jag hade kunnat vara med i den filmen!!!!!!!!!!!! Liiiite häftigt att träffa t ex Ingrid Bergmans dotter och dotterdotter (vars barn blivit "barnvaktade" av IBs dotter, enligt NSD). Men eftersom jag lovat min son att inte vara med i någon fler film, så är det bara att bita i det sura, mögliga, ruttna, maskstungna äckeläpplet och tugga naglar så blodet sprutar. Å le och låtsas som att det regnar varje gång någon pratar om filmen. *gagagagaggaaaaaaa*

För den som inte vet vad jag pratar om (dvs alla utom typ 30 pers) kan jag berätta att jag faktiskt är med i en skräckfilm... *taraaa!* Ni hittar mer om den här. Jag är definitivt inte någon teatermänniska, är totalt värdelös på teaterscenen (har försökt flera gånger), men FILM är något HELT annat! DET ÄR SKITSKOJ!!!
Till saken hör att under en större träningshelg inför vår senaste dansrevy kom en av killarna från Stormfilmen ner för att "casta" (fiiiina ord) dem av oss som var intresserade. Jag hade ju lovat sonen att inte vara med i någon fler film, och lät därför bli att gå in till dem... så kommer killen ut och efterlyser "något äldre tjejer också" och tittar på mig - *GAGAGAGAGAAAAGAGGGAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA sjrsaljkgbioua blhjasgpinom, öläåpölpäol* (Översättning skulle fräta sönder skärmen, beklagar.) Det där äpplet blir bara äckligare för varje gång någon pratar om filmen, kan jag ju meddela.

Det regnar, regnar...

I nästa liv ska jag bli filmskådis och åka till Hollywood. Eller Holy Wood, som Terry Pratchett skriver om i boken "Rörliga bilder". En mycket läsvärd bok, för den som gillar fantasy och allegorier. Bästa hittills är iofs "Små gudar".

Å när jag nu pratat om annat en stund kan jag kanske låtsas som att det duggar. Ösregnet får stå i garderoben en stund. :-)

Rosa skor

...finns med på xrobs sida när jag slöbläddrar bland mina favoriter denna soliga påskledighetsmorgon. Jag förfasas över
1) ROSA!
2) Priset
Eftersom jag fortfarande befinner mig i 80-talet och följdaktligen anser att allt som kostar över 100 spänn är DYRT, är det bara märkesbögar* som lägger ut såna pengar för annat än specialbeställda skor.
3) gympadojjor
IIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiIIIkk!
Har inte ägt ett par sedan Indien-resan -93. Och det är jag stolt över!

Ska man nu vara petig är inte skorna rosa. De är svarta, med grått mönster å rosa detaljer. Men det är nog.

För att så tillslut komma till pudelns kärna, alltså varför jag skulle skriva allt bladder hittills, så har världen bestämt sig för att tjejer gillar rosa. Allt som är "flickigt" är rosa.

ALLTSÅ ÄR JAG KILLE.

Jag tänkte först skriva (i ett försök att vara ironiskt rolig) att jag, "trots att jag fått två barn, bevisligen inte kan vara kvinna eftersom jag aldrig gillat rosa", men det sket sig eftersom jag faktiskt inte har fött mina barn.
De har befunnit sig i min mage, de har visat sina fantastiska lemmar i ultraljudstjosanmonitorn, och de har skrivits som mina och min mans, men jag kan, om man ska vara helt ärlig och petsupernoga, inte vara helt hundra på att de faktiskt är mina. De ser ut som min man och mig, och jag vet att de är mina, men för diskussionens skull... :
I korthet - Kejsarsnitt, sövd, jag somnar och när jag vaknar har magen försvunnit och ersatts av mini-pyren i neo-rummet**.

*nu var det säkert någon som tog illa vid sig... hm... ber de homosexuella männen om ursäkt, det var inte meningen att sänka er. (obs; i denna sista mening är jag INTE ironisk!)
** Neonantal, nåt sånt, har att göra med att barnen är pluttsmå när de kommer ut. Handlar oftast om barn som är yttePYTTEsmå, mina var med sina 2.009 och 1.974 gram mera "bara prematura". För tidigt födda, alltså.

TARAAAAAA!!!!

Blir ni inte immppppppade nu? Det blidde jag!
Haha, världens html-nolla lyckades ändra färg! Rataratara...
Fast, med min tur syns det säkert bara hos mig. Men det är ju alltid ett framsteg, tidigare var det ju brun hos mig. :-) Nu är den GRÖN!!! HAHAHAHHAHAHH

Eller som min idol brukar säga:
MOHAHAHAHAHAHAAAAAAAAAAAAAA

*dansar liten dans på skrivbordet*

Hjälp sökes?

Jag vill ändra färg!
Inte på mitt liv, bara på min blogg. Jag gillar vald "Template", men brunt är DEFINITIVT INTE min färg. Blått eller grönt ska det vara, och jag försöker hitta var jag kan ändra... Vill alltså bara byta bort det deprimerande bajsbruna.
Kan någon ge mig tips på var/hur jag byter? Det finns en massa färgkoder under html-fliken, men vilken jag än ändrar händer ingenting. Alltså gör jag fel. Bevisligen. Typ.
Är numera bara nästan nollad vad gäller html-tjosan, så håll er på dagisnivå i instruktionerna, tack. :-) (Eller heter det htlm?)

Apropå att skriva en bok...

När jag ändå är igång skriver jag en till. Tänkte att ni skulle få ett boktips!

Jag har faktiskt skrivit en bok. Det ni! *skryyyt skryyyt*
Det tog ett och ett halvt år från start till mål, och vill ni så finns dom att köpa till det förnämliga priset av 75 kr plus frakt! Instutitioner får betala 100 kr plus frakt. Beställs via minilias@telia.com.
Här kan ni läsa en recension, och även om namnet är felstavat är det kul att bli titulerad "journalist".
Det låter ju himla proffsigt, liksom!

(Och vaddå "Apropå att skriva en bok"? Läs kommentaren till "Jag har tråkigt att göra".)

Namngivande var det, ja

Något luddiga funderingar...

Jag är ovald i frågan om kyrkan, jag har ännu inte bestämt mig för vad jag EGENTLIGEN tycker om kyrkan. Det var SJÄLVKLART att jag skulle gifta mig och gifta mig kyrkligt, men dopet har aldrig varit av intresse.
Så träffade jag min man, och han har varit gift förut och tyckte inte det var särskilt märkvärdigt. Han hade kunnat vara utan bröllop, men dopet är "annars har man ju inget namn, liksom"...
Jag fick mitt bröllop, och kunde ju då inte neka honom dop. Liksom.

Men - för att tillslut komma till saken - vi hade en JÄTTEBRA präst (Domprosten i Luleå; Lennart Edquist) som på ett synnerligen behagligt sätt KLART och TYDLIGT pratade om vad dopet är. Jag hade svårt att svara JA på frågan om att döpa in i den kristna kyrkan och den kristna tron, men när så denne mycket sympatiske man frågar om vi vill ge vår son MÖJLIGHETEN att genom dopet osv, ja, då kunde jag med gott samvete svara ja. (I såna situationer svarar man ju JA och inte JO.)

Jag har hetat det jag heter i snart 35 år... TROTS ATT JAG INTE ÄR DÖPT! Fantastiskt, va? Tänk att folk har lyckats kalla mig samma namn gång på gång, trots att jag "inte har nåt namn"? Om man ska utgå från att dopet GER NAMNET, alltså. :-)

Men så får jag då frågan varför jag prompt skulle gifta mig i kyrkan... Ajajajjjj. Jag har ännu inte funnit ut nåt bra svar. Möjligen att om jag inte gifter mig i kyrkan är det ju ingen vits, typ. Men vad ÄR vitsen, då? Jag har gift mig för livet och allt sånt där, men hade vi inte kunnat bara lova det, ha fest och så var det bra med det? Varför är det löftet så mycket mera "på riktigt" inför en präst?

Och apropå namn och dop... när min mor precis hade fått min äldre syster hördes följande dialog mellan grannbarnen:
Den mindre:
- Vad är det för sort?
Den äldre:
- Det vet dom ju inte! Den är ju inte döpt än!

Äsch.

Nu glömde jag ju vad det var jag skulle skriva om! Gägägägägägägägääääää
Nå, jag får väl läsa listoplistos blogg EN TREDJE GÅNG.