Jo, jag ÄR en wannabe...

Wannabebloggare
Du tror att du är på väg att bli något stort. Du definierar dig själv som modell (ja, du har ju låtit en fotograflärlig ta några photoshoots på dig i en studio), du är en blivande skådespelerska (hey, du har trots allt sökt till ett antal dokusåpor och medverkat som statist i "Smala Sussie"), betraktar dig själv som konstnär (eftersom dina verk medverkade på skolans vernissage) och hävdar att du jobbar "med mode" (fast du i verkligheten jobbar som butiksbiträde i kassan på Lindex). Eventuellt drömmer du om att bli designer av något slag och sitter hemma och knåpar ihop egna smycken eller syr egna kläder. Eller varför inte journalist? Du har för fasicken fått flera krönikor publicerade i lokaltidningen! När du går ut dricker du bubbel eller Cosmopolitans eftersom öl "är för losers". I bloggen skildrar du ofta hur många gratisprylar och inbjudningar till diverse evenemang som dimper ner i brevlådan.
How do you compare?
Take this test! | Tests from Testriffic

- - - - - - - - - - - - - - - - -

Men jag måste ändå få protestera mot de första raderna.
Jag har aldrig tagit proffsfoton annat än för körkort (eftersom vi inte har någon automat!), och jag har inte sökt som skådis i något sammanhang. (Därmed inte sagt att jag inte varit med i en film, eller stått på scenen.) Jag betraktar mig definitivt INTE som konstnär, kan knappt ens rita en streckgubbe, även om jag gärna kluddar när jag får tillfälle - för mitt högst privata bruk. Att jag skulle kalla mig för mode-jobbande vore skrattretande, eftersom jag inte bryr mig om modet i större grad än att jag höjer ett förvånat ögonbryn emellanåt, när jag passerar modebutikernas skyltfönster.
Att designa nåt, däremot, där kommer profilen mig något närmare. Jag skulle gärna jobba som landskapsarkitekt om det inte vore för att kursen kräver kemi. Silversmed vore inte heller dumt, men det kom jag på lite för sent i livet, och nu vill jag inte lämna min familj så länge som det krävs. SÅÅÅÅ intressant är det inte.
Journalist - varför inte? Vill inte utbilda mig, men att vara krönikör eller tillfällighetsskrivare (spökskrivare, t ex) är inte en alltför omöjlig tanke.
Bubbel är inte nåt jag skulle välja frivilligt, och Cosmopolitans har jag aldrig smakat. Öl är en trevlig dryck för andra, föredrar Bacardi Breezers eller cider. Dock inte Xider.
"I bloggen skildrar du ofta hur många gratisprylar och inbjudningar till diverse evenemang som dimper ner i brevlådan." - Va?

En mycket förvånande beskrivning, som inte stämde särskilt väl. Men TITELN är nog sann. Ser mig inte som bloggare, men har gärna en blogg för att jag gärna ser mig som bloggare. Ännu har jag inte kallat mig bloggare, men jag kan stolt säga att "Jag har en EEEEgen blogg, haha, deru!" ;-) (Och jo, jag säger haha.)

Det här blev mycket väsen för ingenting. Men det är åtminstone en bra film! :-)