När barnen sover...

...dansar parenteserna på bordet. Jepps pepps. Så är det:
Jag diskar undan det jag inte hann efter middagen eftersom Jeppspepps var grinig (yngste sonen, alltså). Jag sätter igång en tvättmaskin, viker undan och röjer lite i garderoberna. Fotrafsar undan på golvet i Lias rum, så att han inte ska skära sönder fötterna när han vaknar under natten och tassar över till vår säng. Jag skriver lite protokoll eller annat viktigt som inte blivit gjort, eller petar lite i nån dansvideo eller i nåt musikprojekt för dansgruppen. Sen blir det några ord med maken, nåt som vi inte velat prata om när ungarna hör på (som t ex om vi ska åka till Lycksele djurpark på väg ner till folkdansfestivalen på Gotland) eller nåt som vi bara inte hunnit prata om under dagen. Plockar undan från diskstället (nä, vi tillhör stenåldershushållen och har ingen diskmaskin). Plockar undan lillskruttets leksaker. Och sånt.
Fast egentligen är det ju fel att skriva "dansar" på bordet... "sliter hund" vore kanske mera passande? Det enda av det ovan nämnda som faktiskt är ROLIGT är ju petandet i film och musik, med tillägget BLOGG. För den är rolig att påta med. Åsså att läsa favvisarnas bloggar, förstås. Det ger alltid en tänkvärd och/eller underhållande stund att läsa vad ni skriver.
Jag avundas Blue hennes härliga "lite extra kär och älskar mannen extra mycket trots kalsonger på golvet och sånt trams." - jag skulle definitivt behöva en sån dag. Just idag känns livet bestå av blöjor, barnbekymmer (alltså deras bekymmer) och tidspassning.
Och det kommer jag att längta efter sen. Sicket taskigt skämt.