Vårt misshandlade språk
Ännu ett tecken på att vårt svenska språk är på väg i graven... eller hur man då ska se det.
Första tecknet som jag såg var väl då folk började acceptera att "kärring" var ett snällt ord.
På det följde skyltningen i affärerna, "kött färs", "lever pastej" och andra groteska särskrivningar. http://www.skrivihop.nu/ rekommenderas å det varmaste!
Så lyckades svensken tro att det är ok (åtminstone vissa egendomliga exemplar) tro att det är OK att kalla andra för "hora" och liknande. Uäck!
Nu översvämmas vi av ytterligare en degenerering; Den svenska mannen. ??? Jag trodde att det hette Den svenskE mannen. För den som inte fattar skillnaden är -a feminint och -e maskulint. (Är osäker på om det ska vara -inum och skriver därför -int.) Alltså, HON den svenskA mannen. Vi skriver dock inte den svenske kvinnan?
Jodå, jag är lagom petimetrig nu, men jag känner sorg över att vi inte är mera rädda om vårt språk. Om "hora" är vardagsmat och nåt oladdat, vad kommer härnäst? Var och vars har jag själv inte koll på, har ännu inte lyckats få in betydelsen, men jag FÖRSÖKER åtminstone.
Varför är det då så viktigt? Jo, i min värld handlar det, som sagt i nåt tidigare inlägg, om respekt. Har vi inte respekt för våra ord, varför skulle vi då ha respekt för t ex ditt-mitt, ja-nej osv? Om språket inte betyder nåt, hur ska vi då kunna uttrycka det vi faktiskt MENAR? Om vi inte lärt oss att respektera ordet, är det då så konstigt att killarna (och tjejerna också, för den delen) inte fattar att NEJ är NEJ oavsett om det sägs halvflamsigt eller bestämt?
Nä, tacka vet jag ordentlig språkundervisning i skolan. Gärna lite välskrivning också så att det går att läsa det som skrivs (har skräckexempel i min omgivning, som inte ens själv kan tyda vad som skrivits) när vi ändå håller på.
Gärna syftning och kanske liiiiite grammatik, men det sista får bli överkurs :-).
I värsta fall förstår vi vad någon annan vill säga, och i bästa fall ökar vi respekten för andra och varandra.
3 kommentarer:
Har vi inte välskrivning? Vill minnas att vi hade det en gång i tiden?
Språk är viktigt, och hur man talar och skriver har betydelse för om du får det jobbet du vill ha, eller hur du uppfattas av andra.
Men, man anpassar sig nog till situationer. Jag kan låta lika byråkratiskt som Carl Bildt (fast på göteborgska) om det är nödvändigt. Och som en hamnsjåare om det kniper. Oftast låter jag som det sistnämnda hemma eftersom hamnsjåare får svära utan hejd när dom är arga ;o)
Mitt värsta ord är dock "änna" eller "enna", men det är ett typiskt göteborgsord. Använder man det, då är man stämplad som korkad för tid och evighet.
Det där med särskrivning är sorgligt, men där lever jag efter principen att inte handla i en affär som inte kan stava, inte heller äta på en restaurant som inte har koll på hur man stavar till maträtter.
Du kan ju gissa hur ofta jag äter kinamat? Eller heter det kina mat? ;o)
*garv* jag kan tänka mig att det inte finns så många affärer/restauranger kvar att välja på...
Jag retar mig grymt på TV-pratarnas slarv med u och ö. Nåt som mörknar är t ex himlen, ökande avsaknad av ljus. Murknar är förfall på väg att bli jord. Himlen KAN inte murkna. Beklagar, men så är det. Ugglor är för mig saker med vingar som äter möss. Inte nåt i änden av en tråd.
Du har helt klart en poäng i att man anpassar sig. Fast det vill jag egentligen inte skriva. Framför allt eftersom jag egentligen inte har kunskaper nog att vara så petimetrig som jag är. Så det skriver jag nog inte. *S*
Bor man i en plutt-håla med 20.000 invånare kanske man inte väljer bort felstavande butiker, men det finns ju andra sätt att protestera som t ex att blogga...:-)
Vårt största gemensamma familjenöje är att läsa knäppa meningar i det lokala annonsbladet. Hellre skratta åt eländet än att gråta över hur otroligt korkade folk är - ser de verkligen inte hur knas det blir?
Om det handlar om nya svenskar som ännu inte fått hundra kläm på språket är det OK, men infödingar borde fasen fixa det. Det finns ju om inte annat himmmmla fiffiga saker som kallas lexikon och uppslagsböcker... SAOL är inte så dum, den heller. :-)
Och det där med hamnsjåare lät ju riktigt sympatiskt. Jag fixar nog inte dialekten till fullo, men svärandet tror jag mig kunna bemästra! :-D
SAOL och uppslagsböcker i all ära, men vet du vad jag förundras över mest? Det finns ju faktiskt rättstavningsprogram i ordbehandlingsprogrammen i datorn??? Word klarar ju tom av en särskrivning. Hur har dom gjort menyn? Undrar dom aldrig vad de däringa konstiga gröna och röda vågorna under det felstavade ordet är eller tycker dom kanske bara att det är fina färger? :o)
Vår närmsta lunchrestaurant där jag jobbade förut faxade sin veckomeny till oss. Varje vecka ägnades åt att försöka gissa sig till vad som faktiskt skulle serveras (och vid ett tillfälle var jag nära att gå dit - för det gick inte att gissa sig till överhuvudtaget).
Men genomgående var att de serverade "Schnizet" minst en gång per vecka.
Behöver jag nämna att jag aldrig åt där?
// Hamnsjåaren :o)
Skicka en kommentar