Hur gör jag för att få in kommentarerna i bloggen? Jag är såååå leds på att bläddra fram och tillbaka. Jag minns inte vilka kommentarer jag har läst, och jag tycker att kommentarerna faktiskt är lika viktiga som själva bloggen, så det vore himmmmmla trevligt att kunna få kommentarerna direkt under mitt inlägg. Hmmm..
Är det månne någon som har något förslag?
Jag får inte vinnarlåten ur huvudet. Det är iofs bara första delen av refrängen som snurrar, men ändå. Något irro.
Och så säger många att fel låt vann? Jag håller inte med. I denna fars var det faktiskt HELT RÄTT låt som vann.
1) Det var inte den snyggaste fotomodellen som vann
2) Det var en låt som de flesta kan erkänna som hyfsat bra
3) Den innehåller klister och nynnas trots att vi inte kan språket
4) Den framfördes av någon som faktiskt KUNDE SJUNGA
Sen kommer jag inte på fler anledningar just nu, men "you get the point". My point, that is.
Och ju mer jag tänker på det, desto mer rätt blir det. Och nä, jag tror inte på en konspiration. Jag tror att även svenskarna röstar på ett bekant språk och ett bekant ansikte.
Kanske jag t o m vågar mig på att skriva att de som är inne på konspirationsgrejen lider av förföljelsemani? Nä. Bäst att låta bli. *S*
Jodå, jag har sommarlov i år. Inte för att jag pluggar utan för att jag ska vara mammahemma. Vi har delat på dagarna, jag börjar 07:00 (men är oftast där redan 06:30 eftersom jag inte behöver ta hand om någon annan än mig själv på morgonen) och slutar 11:00 och min man har jobbat mellan 11:30 och 15:30. Från och med fredag har jag föräldrapenning på heltid HELA juni och HELA juli... Perfekt! Då slipper 6-åringen vara på jourdagis och vi kan polymasa med vad vi då kan tänkas hitta på - som att vara i Luleå och shoppa... :-) ...och åka till Kirrrrruna... Vi ska bara få ordning på bilen först.
Hurra för sommar!
Det här återfinns i kommentardialog nedan, men det var så bra exempel att det bara måste få en egen ruta:
"Jag retar mig grymt på TV-pratarnas slarv med u och ö. Nåt som mörknar är t ex himlen; ökande avsaknad av ljus. Murknar är förfall, nåt ruttnar och är på väg att bli jord. Himlen KAN inte murkna. Beklagar, men så är det. Ugglor är för mig saker med vingar som äter möss. Inte nåt i änden av t ex en tråd."
Ibland kan t o m jag få till bra exempel.
"Vi kollar glykolhalt + spolar vatten på din bil"
Nog för att bilen tål vatten, men varför är det så viktigt att spola av den?
"Fleece-set för dam i tre delar"
Jag skulle så gärna vilja se hur dessa kunder ser ut! Jag har ännu inte sett någon dam i tre delar.
Petimetrigt! Javisst! Men himla kul för oss handarbetande vänner (som märker ord, alltså). Då kan man åtminstone skratta åt eländet.
Ännu ett tecken på att vårt svenska språk är på väg i graven... eller hur man då ska se det.
Första tecknet som jag såg var väl då folk började acceptera att "kärring" var ett snällt ord.
På det följde skyltningen i affärerna, "kött färs", "lever pastej" och andra groteska särskrivningar. http://www.skrivihop.nu/ rekommenderas å det varmaste!
Så lyckades svensken tro att det är ok (åtminstone vissa egendomliga exemplar) tro att det är OK att kalla andra för "hora" och liknande. Uäck!
Nu översvämmas vi av ytterligare en degenerering; Den svenska mannen. ??? Jag trodde att det hette Den svenskE mannen. För den som inte fattar skillnaden är -a feminint och -e maskulint. (Är osäker på om det ska vara -inum och skriver därför -int.) Alltså, HON den svenskA mannen. Vi skriver dock inte den svenske kvinnan?
Jodå, jag är lagom petimetrig nu, men jag känner sorg över att vi inte är mera rädda om vårt språk. Om "hora" är vardagsmat och nåt oladdat, vad kommer härnäst? Var och vars har jag själv inte koll på, har ännu inte lyckats få in betydelsen, men jag FÖRSÖKER åtminstone.
Varför är det då så viktigt? Jo, i min värld handlar det, som sagt i nåt tidigare inlägg, om respekt. Har vi inte respekt för våra ord, varför skulle vi då ha respekt för t ex ditt-mitt, ja-nej osv? Om språket inte betyder nåt, hur ska vi då kunna uttrycka det vi faktiskt MENAR? Om vi inte lärt oss att respektera ordet, är det då så konstigt att killarna (och tjejerna också, för den delen) inte fattar att NEJ är NEJ oavsett om det sägs halvflamsigt eller bestämt?
Nä, tacka vet jag ordentlig språkundervisning i skolan. Gärna lite välskrivning också så att det går att läsa det som skrivs (har skräckexempel i min omgivning, som inte ens själv kan tyda vad som skrivits) när vi ändå håller på.
Gärna syftning och kanske liiiiite grammatik, men det sista får bli överkurs :-).
I värsta fall förstår vi vad någon annan vill säga, och i bästa fall ökar vi respekten för andra och varandra.
I mitt jobb ingår att göra utskick. Nyss har jag gjort ett utskick till drygt 350 adresser, och några kommer, självklart, tillbaka.
De som har udda namn är lätta att korrigera och skicka igen, men dussinnamnen... usch ja. Tyvärr vet jag inte mottagarnas andranamn, eller om de har dubbelnamn, och när jag söker på Eniro får jag ofta hur många svar som helst... Lite trist när jag inte kan söka på gamla adressen, det vore så mycket enklare.
Många har sin födelsedag utskriven. Varför förstår jag inte, och det känns lite olustigt. Varför ska jag veta när Olle Eriksson fyller år, om jag inte känner honom? Om jag känner honom vet jag väl det ändå, eller kan ta reda på det på annat sätt?
Jag kollade mig själv för säkerhets skull, och mitt födelsedatum står inte. Bra. Men jag minns inte att jag kryssat i någonstans att jag vill/inte vill visa födelsedagen på internet???
När jag tänker efter så tror jag inte att jag brytt mig desto mera om datumet stått utskrivet, men det som stör mig är just den där biten med frågan. Vi blir allt slarvigare med att fråga om lov, och just internet-användare verkar vara ofantligt dåliga på att fråga först. Knepigt.
Såg dessutom att man nu kan köpa kredituppgifter via internet utan att den det handlar om får veta nåt. Äckligt. Om nån ska veta nåt om mig vill jag gärna veta det, och vem som frågar.
Och så tillbaka till jobbet.
Det är väl lika att jag fortsätter, när jag nu är igång... :-)
Jag säger det jag menar.
Jag menar det jag säger.
Nästan samma mening, nästan samma betydelse. Men inte riktigt. Tänk att två ord som byter plats kan förändra betydelsen så mycket?
Jag säger det jag menar.
Jag hymlar inte, jag säger inte NÄSTAN eller ungefär, jag säger det jag vill säga utan omskrivningar eller gissningslekar. Jag väntar inte på frågan innan jag säger vad jag tycker.
"Jag vill fika där framme" istället för "Kanske vi skulle stanna nånstans efter vägen och fika lite, eller vad tycker du?"
"Jag tyckte att den gröna var snyggare" utan att bli tillfrågad, istället för "Jomen nog var den väl fin, om du gillar den" när frågan kommer.
Jag menar det jag säger.
Inga lögner. Punkt. Här finns dock utrymme för att utelämna ganska många detaljer.
"Jag vill fika där framme" istället för "Det spelar inte så stor roll, men vi kanske skulle ta och stanna nånstans? Om du vill, alltså?"
Skillnaden är kanske hårfin och jag kommer inte på något bra och belysande exempel, men det är skillnad. Kommer du på något bättre?
Varför gör vi så?
Jag läser och hör gång på gång hur framför allt kvinnor beklagar sig över hur deras respektive beter sig, framför allt i hemsituationer.
- Jag frågade spydigt om han gillade sin nya diskmaskin...
- Jag sa åt honom att tvättkorgen minsann inte är mobil...
- Han fick sig en näsbränna idag, när jag tyckte att det var så konstigt att vi har så skitiga rutor...
QUE???
Är vi kvinnor verkligen SÅ korkade? Tror vi verkligen att andra ska förstå att vi med ovanstående exempel menar att de ska lägga smutstvätten i smutskorgen, att det vore trevligt med uppskattning över diskande och matlagning, att han får ta sig tid att tvätta fönstren och så vidare? HUR DUM FÅR VI VARA?
Om jag vill att någon annan ska torka av bordet efter maten kan jag inte FÖRVÄNTA mig att någon annan ska FÖRSTÅ det. Ingen av oss (sagt med reservation) är tankeläsare, och det är MYCKET enklare om vi faktiskt säger vad vi menar! (Och menar vad vi säger, men det är ett annat inlägg.) Om jag ber någon annan göra det (den gången eller varför inte föreslå att "Visst torkar du av bordet efter våra måltider?" eller nåt?) kanske bordet faktiskt blir avtorkat?
Ett uttjatat exempel (jag tror att det bl a finns med i boken "Kvinnor är från Venus, män är från Mars" eller vad den heter) är hur vi pratar fikapaus i bilen, situationen är att ett fik är inom synhåll:
Mannen säger
- Där är ett fik. Jag vill stanna. (Om han inte bara kör in, förstås. Och varför är det oftast mannen som kör bilen?)
Kvinnan säger
- Oooo vad det skulle vara gott med en kopp kaffe. Kanske. Vad tror du, ska vi stanna nånstans efter vägen?
Som tillägg vill jag säga att jag generaliserar. Det finns självklart ombytta "roller", och lika självklart finns förhållanden utan liknande situationer, eller där båda funkar som den beskrivna kvinnan i texten ovan. Men för enkelhetens skull skriver jag man/kvinna, de flesta fattar förhoppningsvis vad jag menar ändå.
Ytterligare irritationsmoment i det hela är att vi oftast inte nöjer oss med att det är gjort. Det ska göras på VÅRT sätt och precis i den sekund som VI anser det ska göras. Suck...
Jag ser tendenserna hos mig själv också, så jag är lika arg på mig själv. Jag suckar över att min man inte plockar bort glaset efter maten, och jag suckar över att han, de gånger han faktiskt diskar, inte torkar av bordet. Men eftersom jag faktiskt inte har pratat med honom om det, HUR I H-VETE SKA HAN SE DET JAG SER?
Jovisst, det borde väl vara uppenbart att man tar bort glaset samtidigt som tallrik och bestick, men det handlar ju om vad JAG anser vara uppenbart. Tydligen är det inte uppenbart för honom (av någon oförklarlig och mycket märklig anledning), och det lär inte hända under vår livstid att han kommer på det av sig själv. Att han ska se det som uppenbart, alltså.
Lösning: jag TALAR OM för honom att jag vill att han ska ta bort glaset också. Helst med en SNÄLL röst, inte mitt i ett gräl eller med gnällrösten (som jag VET att jag har även om jag inte alls vill medge det).
Självklart handlar det inte om daltande. Han är inte mitt barn och ska inte behandlas som sådant. Han är en lika värd individ i en familj bestående av, i vårt fall, två vuxna och fyra barn. Hans åsikter, bagage och uppenbarheter borde behandlas som lika mycket värda som mina dito. För honom är det kanske uppenbart logiskt att den som byter däcken får kaffe efteråt? Men så länge han inte talar om det kan jag ju omöjligt FÖRSTÅ det, eller hur?
Jag skulle önska att vi kvinnor
1) slutar klandra våra livskamrater för att de inte ser det vi ser och gör det vi tycker att de ska göra när vi tycker att det ska göras och
2) slutar hymla och mumla i skägget (som vi ju faktiskt inte har)!
Tänk så enkelt det vore, om vi såg till att ge våra äkta eller oäkta hälfter en chans att faktiskt göra det vi anser vara deras del och dra sitt strå till stacken eller vad det då ska kallas. Vi klandrar män för att de inte lyssnar, men jag tänker att det är svårt att höra nåt som faktiskt INTE SÄGS.
(Sen anser jag det oacceptabelt att prata om att männen hjälper till hemma, men det har jag redan skrivit om.)
"Har du fått ditt hjärta krossat?" - vilken otroligt korkad fråga!
NEJ, självklart inte, det sitter precis där det ska och pumpar runt den röda sörjan så som det är tänkt. Jag tror att jag hade märkt om någon sqvischat det.
JA, förr eller senare torde alla fått erfara obesvarad kärlek. Sen upp till var och en att se det som krossat eller sårat eller totaldemolerat eller "jaha".
- - -
Så slår det mig att det ju faktiskt finns en tredje variant. Den som råkat ut för en sån där äckelpäckelpotta, som låtsas tycka om och som sedan på ett medvetet elakt sätt dumpar har ju faktiskt fått hjärtat krossat. Hmmm...
Äsch.
Tillägg den 20 maj; Tänk så fantastiskt vad man lär sig på vägen! Den som säger att bloggande inte är berikande har precis blivit motbevisad!
Tio första
1. Första bästa kompis: Ewa
2. Första bil: Hobbe - en brun SAAB 99 med regnr HBB. Saknad!
3. Första kärlek: Mattias, eller nåt sånt. Minns inte ens hur han såg ut...
4. Första husdjur: Vandrande pinnar. Eller om det var ödlorna, minns inte.
5. Första semester: Eftersom somrarna i stugan med mormor och morfar var semester för MåP, inte för oss, blir det alltså... Jugoslavien 1988-ish.
6. Första jobb: Sommarjobb som städpersonal.
7. Första köpta skiva: Black Celebration med Depeche Mode. Har fortfarande kvar den. Och den är fortfarande j-ligt bra!
8. Första riktiga kärlek: Kim.
9. Första piercing: Ingen! Fast jag har länge velat sätta en liten gnistrande sak i näsan, men törs inte.
10. Första konsert: Mikael Rickfors på Gültza-udden i Luleå. Klar besvikelse!
Nio senaste
1. Senaste alkoholdrycken: Nån smutta vin, kanske...? Det är så länge sen så jag minns inte. (Liiite tjatigt, känner jag.) Som gravid (då) och (nu) ammande vill jag inte riktigt inta alkoholhaltiga drycker.
2. Senaste bilfärd: Till Kiruna på snabb-shopping-tur IDAG. (Förlåt, men det var inte läge att komma förbi!)
3. Senaste filmen du såg: Nanny McPhee med Emma Thompson - SUVVE!!!! Om du gillar sagor och/eller Emma - SE DEN!
4. Senaste ringda telefonsamtal: Britta för att höra om vi skulle åka - det skvallrades om snö i Kiruna (fast det var inte sant).
5. Senaste bubbelbadet: Dan efter bröllopet, alltså morgonen den 16 juli 2000.
6. Senaste spelade CD: Egen blandning, synth-musik i bilen.
7. Senaste kyss: Maken förstås! I köket för en stund sedan.
8. Senaste gången du grät: I förrgår, såna där fåniga lyckligt-filmslut-tårar.
9. Senaste måltiden: Risgrynsgröt till middag.
Åtta har du nånsin
1. Dejtat en av dina bästa kompisar: Jepp, total katastrof.
2. Blivit raggad av bra kompis flickvän/pojkvän: Njoae... sänginbjuden, kanske. Ingen hit och han fick inget napp.
3. Blivit kär vid första ögonkastet: Jepp!
4. Fastnat med blicken i någons urringning: Nä. Inte lagd åt det hållet.
5. Fått ditt hjärta krossat: Vilken urkorkad fråga.
6. Sagt att du älskar någon utan att mena det: Tror inte det. Förhoppningsvis inte.
7. Haft ett one night stand: Jepp. Fast det bidde två gånger med en av dem. Helt OK! Klart positivt så länge båda vet vad som gäller.
8. Busringt till någon: Jo, en gång till en tant som inte la på luren - snacka om att jag var rädd!
Sju saker du har på dig just nu
1. Jeans
2. Strumpor
3. Tröja
4. Örhängen
5. Glasögon
6. Ringar
7. Halsband
Sex saker du gjort idag
1. Varit på Ö&B
2. Försökt shoppa en klänning (total flopp, kan jag meddela)
3. Troget kollat Listoplistos och xrobs bloggar
3. Nattat barnen
4. Diskat
5. BAKAT MARÄNGER!!! Deru!
6. Handlat (skulle handla bakplåtspapper och läsk - notan slutade på dryga 400 pengar...)
Fem favoritsaker utan rangordning
1. Barnen
2. Maken
3. Datorn
4. Moppen
5. Mina örhängen...
Fyra personer du kan berätta allt för
1. Maken
2. Listoplisto
3. Lena
4.
Tre val
1. Blått eller rött? Blått.
2. Sommar eller vinter? Sommar.
3. Choklad eller chips? Sjokkelaaa... vit, om jag får välja.
Två saker att göra innan du dör
1. Vet inte. Jag ids inte fundera över sånt, bättre att göra allteftersom.
2. Se Manchu Pinchu, kanske?
- - -
Sen kom det inte någon etta. Så den lägger jag väl till själv, då.
Ett eget karaktärsdrag att vara stolt över:
1. Självbevarelsedrift
Dean R Koontz är en vis man. Åtminstone utifrån vad som framkommer i hans böcker. 1993 åkte jag till Indien, och i väntan på att flyget skulle ta mig hem igen fördrev jag tiden med att äta fantastisk glass och läsa Koontz och Eddings - därav citaten på engelska. Jag tänker inte försöka mig på en översättning - skaffa ett uppslagsverk och lär dig nåt! :-)
"Those who are studying and shaping the future of subliminal advertising will say that they have no intention of creating a society of obedient robots, that such a goal would be in violation of their personal moral codes. However, as have thousands of other scientists in this century of change, they will surely learn that their concepts of right and wrong will not restrict the ways in which more ruthless men will use their discoveries." (Author´s Introducition)
"The more complex a society becomes, the more dependent each part of it becomes on every other part of it, the easier it is for one man, one lunatic or true believer, to destroy it all on a whim."
"He can build a bomb inside a suitcase... Well, hell, why not because he was mugged there, or because he once got a traffic ticket in Manhattan and he doesn´t think he deserved it."
"Her death made him painfully aware that everything - even deeply felt, strong personal relationships that nothing in life could twist or destroy - was temporary, pawned to the grave."
"Night Chills"
"Home was not a perfect place. But it was the only home they had, and thay could hope to make it better."
"There is, Jack thought, the way of life. The horror changes us, because we can never forget. Cursed with memory. It starts when we´re old enough to know what death is and realize that sooner or later we´ll lose everyone we love. We´re never the same. But somehow we´re all right. We go on."
"I wouldn´t make any bees or spiders or cockroaches or snakes, he said, wrinkling his face in disgust. That never made any sense. God musta been in a really weird mood that day."
"...that envy was mental theft. If you coveted another man´s possessions, Dad said, then you should be willing to take on his responsibilities, heartaches and troubles along with his money."
"Winter Moon"
"Spying? she thought. Am I crazy? Who would a cat be spying for? Catsylvania? Great Kitten? Purrsia?"
"The Mask"
En klart läsvärd författare! Jag gillar inte Stephen King eftersom jag tycker att hans böcker är för seeeeega och långdragna, femtio sidor av händer-ingenting-över-huvud-taget, två sidor där det händer nåt, åttio sidor av händer-ingenting-över-huvud-taget, en sida händelse, osv. Koontz, däremot, har samma lågmälda sätt att berätta, men det händer nåt hela tiden. Har hittills sträckläst varje Koontz-bok jag påbörjat!
För den som inte gillar skräckrysare avråder jag läsningen. Exempelvis "Viskningar" gav mig ruskiga kårar och krypningar i nacken. Han skriver dessutom med samma ordekvilibristik som Pratchett, även om en del går förlorat i översättningen.
Enjoy!
Eftersom jag gillar Pratchett kommer här ett till:
"I likhet med de flesta människor - åtminstone de flesta människor yngre än sextio år eller så - hade Verence inte funderat så mycket på vad som händer när man dör. I likhet med de flesta människor sedan tidernas gryning antog han att allt nog ordnade sig till det bästa till slut.
Och, i likhet med de flesta människor sedan tidernas gryning, var han nu död."
Klockren, eller hur?
Två mycket tänkvärda citat...
"Man kan vara ganska övertygad om att gudarna på en värld som den här säkerligen inte spelar schack, och det gör de inte heller. Faktum är att det inte finns några gudar någonstans som spelar schack. De har inte tillräckligt med fantasi. Gudar föredrar enklare och elakare spel där man är tvungen att Gå Direkt till Evighetens Glömska utan att Passera Paradiset. För att överhuvud taget begripa sig på vad religioner är för något, är det viktigt att veta att gudar har som allra roligast när de spelar Fia med knuff med dödlig utgång."
Terry Pratchett "Häxkonster"
"Shama kastade huvudet bakåt och gav upp ett skallande skratt.
- Skapa nya människor? Men flicka lilla, tror du verkligen att det är gudarna som skapat människorna?
- Javisst!
- Något så enfaldigt! Det är ju människorna som har skapat gudarna. I och med att någon tror på dem, blir gudarna levande för dem, och kommer att existera så länge någon tror på dem. Men dör tarangaierna ut, måste också deras gudar dö. Så undra på om de är rädda! ...
Men folket behöver inte dö ut, det kan också sluta att tro. Jag tror många gudar har svunnit bort och dött ute i världen bara för att deras tillhängare har vänt sig från dem. Varför tror du annars att till exempel kristendomens gud så ängsligt deklarerar att Du skall inga andra gudar hava jämte mig?" (s. 96-97)
Margit Sandemo "Dödens trädgård" (nr 17 i Isfolksserien)
Varje gång jag handlar fil funderar jag på hur mina val påverkar min omgivning: Om jag köper "lokalproducerat" hjälper jag till att hålla min omgivande miljö i skick, jag bidrar till minskade transporter och att hålla pengarna kvar här. Men Norrmejeriers fil är inte lika god som Valios! Om jag köper Valios äter alla ordentlig frukost och är därigenom i bättre form att lära sig något, och alla övriga fördelar som det innebär att vi äter ordentligt. Ungarna äter fil och flingor till frukost istället för ett glas mjölk, för att ge ett exempel.
Vilket är då bäst? Pest eller kolera, säger jag, eftersom båda bitarna påverkar mig och mina barn. Friska och väl fungerande människor som haft förutsättningarna att ORKA ta till sig det som är tänkt men boende i en hälsofarlig miljö? En frisk natur men innehållande individer som inte orkar fungera?
Missförstå mig rätt, jag tror inte att mina barn kommer att sluta fungera bara för att de inte äter frukost. Jag tror däremot att våra matvanor påverkar vårt sätt att leva; om vi inte har energi nog kan vi inte ta till oss den kunskap som passerar oss. Med näringsrik och ordentlig mat finns förutsättningarna för att vi faktiskt ska kunna använda den information som finns lagrad i oss, medan en näringsfattig och osund kost gör oss slöa på fler sätt än rent fysiskt.
Samtidigt är det bättre att vi äter än att den sunda maten ligger i skåpet tills den blivit dålig och sedan slängs. Det är ju ingen vits att handla hälsofrämjande mat om den inte äts.
Jag tror inte heller att en liter fil spelar någon större roll i sammanhanget. Det "lokalproducerade" är inte särskilt lokalt, vår mjölk kommer säkerligen mestadels från Umeå. Men det känns bra att tänka att jag kan påverka min närmiljö i det att jag väljer att handla sådant som kommer närmast ifrån. Hellre använda köttet från den lokala slaktaren än det importerade köttet. Även om den lokale slaktaren säkerligen importerar, han också, känns det ändå bättre att kunna låtsas att jag äter kött från min närmaste omgivning. Mjölken som jag TROR kommer från min bonde-kompis är godare än den som jag VET kommer från Skåneområdet.
Men för att återvända till filen är det skillnad på fil och fil. Eftersom min man är laktosintolerant blir skillnaden ännu större. Valios fil kan vi äta alla sex. Norrmejeriers låglakosalternativ är inte alls lika goda (inkl. mjölk, grädde osv) och jag skulle därför behöva köpa flera olika. Låglaktosfilen skulle bli stående och min man skulle antagligen skippa frukosten (det ska vara snabbt och smidigt). De övriga sorterna skulle antagligen bli stående, de också, eftersom vi äter olika beroende på humör - ibland en risifrutti, ibland te och macka, ibland gröt, osv. Minstingen får alltid gröt på kvällen och för det mesta smaksätter jag ut den med kräm. Men Valios fil funkar i gröten, och vaniljgröt är gott som alternativ.
Pest eller kolera, som sagt.
"På min vägg hänger ett japanskt träsnitt,
förgyllda masker av onda demoner
Medlidsamt märker jag
de uppsvällda ådrornas antydan om
hur ansträngande det är
att vara ond"
Tyvärr vet jag inte vem eller varför. Men bra är den.
Jag gillar citat. Under en period i mitt liv skrev jag ner en massa dikter och citat i vackra böcker... Och i tron att det finns fler dikt- och citat-samlare tänkte jag digitalisera några som jag tycker är bra. Följetong, alltså.
"På vägnhimmarnas språk betyder "bestämmelse" flera saker. Det är öde eller lott - men också val, och det brukas för att beteckna rådslag eller beslutsfattande. Det är en motsägelse - öde och val. En man kan vara förutbestämd att dö, men inget öde kan avgöra om han kommer att dö i mod eller feghet. Vägnhimmarna har valt sitt sätt att möta ödet."
Stephen Donaldson "Det sargade landet" (s 276)
Åter får xrob sätta ämnet för dagen... Ämnet är anonymt bloggande.
Den som har betalt för att blogga ska SJÄLVKLART vara öppen med vem han/hon är. Den som får betalt för att tycka något ska inte vara anonym, eftersom det handlar om köpta åsikter (missförstå mig rätt, snälla).
De som (inom ramen för svensk lag) skriver utan lön och utan "agenda" och ej på uppdrag av någon annan har all rätt att vara anonym! Så länge jag inte skadar eller sårar någon annan med det jag skriver finns det ingen anledning att tala om vem jag är, framför allt inte i vårt ytfixerade samhälle!
Min värdering bygger på innehåll - inte person. Vem du är är en sak. Vad du tycker är en annan. Åtminstone i min värld. Jag tycker det jag tycker oavsett om du vet vem jag är eller inte.
De som känner mig, och alltså kan ha en HYFSAT rättvis bild av min person, kan se vem jag är av att läsa min blogg. De som inte känner mig får en uppfattning om vem jag är genom att läsa mina ord, inte genom att se min bild. Det borde inte handla om hur jag ser ut, det borde handla om vad jag tycker och varför jag tycker som jag gör (min motivering, alltså).
Eller är vi så fel ute, att det hela handlar om yta? Om frisyren är fel kommer inte åsikten att räknas? Eller handlar det om ursprunget, att sossarna inte kan tycka att moderatens idé är bra? Att åsikten blir annorlunda värd beroende på om det är en man eller en kvinna som framfört den? Påverkas värdet av hudfärg, sexuell läggning eller religion?
Eller handlar det uteslutande om att kunna kasta ägg på tyckarens fönster, om tyckarens åsikt går emot läsarens?
Självklart finns det en vits i att "stå för vad man säger" genom att sätta dit sitt namn. När jag skriver insändare skriver jag ALLTID ut mitt namn, och eftersom jag inte har ett dussinnamn vet folk vem jag är. Men - i min blogg väljer jag (för det mesta) att skriva personliga tankar och funderingar, och de skrivs
a) för att skriva av mig, att få på "papper" det som snurrar i huvvet
b) för att få distans till tankarna
c) för att någon, någonstans, kanske tycker som jag eller ungefär likadant, och finner en smula tröst i att någon annan ser det på samma sätt (lite Narcissiskt, kanske?)
Jag skulle gärna skriva dit d) med en önskan att kunna påverka någon att ändra uppfattning, men det (lägga till d-et, alltså) kan jag inte eftersom jag inte skriver för att påverka.
Eftersom vissa element i vårt samhälle anser sig ha rätt att "trycka till" den som tycker annorlunda är det sunt att inte alltid vara öppen med vem man är. Tyvärr lämnar det dörren öppen även för dem som inte står för sina ord och för dem som missbrukar orden för att skada andra.
Stephen Donaldsons vägnhimmar uttrycker det hela väldigt bra:
"Gör vad helst du har lust till så länge du inte sårar eller skadar någon annan med det."
Eftersom jag ännu inte, vad jag kan komma på, har skrivit nåt här utan att först ha inspirerats av någon annans blogg, följer ännu en i raden. Man kan ju inte bryta trenden... :-)
xrob skriver om 10 värsta låttexterna, och jag försöker komma på dåliga textrader. Men det jag kommer på är BRA texter, och favoritartisten ståtar med några av de bästa. Ta bara Brand New Day, finns på skivan "Savage" från 1988:
"It´s six o´clock in the morning and I´m steppin´ through the streets
Pavement´s cold and empty, got the blues beneath my feet
Big old sun is rising up, so elegant and thin
Another day is over, so a new day will begin" (fast jag hör "for a new day to begin"?)
Hur kan man annat än gilla en sån text?
Ett annat exempel på, i mitt tycke, lysande text är från "I Love You Like A Ball And Chain":
"I love you like a ball and chain...
I´m a fool I know but I´m stuck on you
I´m a fool I know and it´s makin me blue
There´s a river of blood, there´s a river of tears
I´ve been wasting all these years"
Snacka om levande beskrivning! Hur många kan inte känna igen sig?
Ett annat lysande exempel är Howard Jones:
"I love you whether or not you love me
I love you even if you think that I don´t
Sometimes I find you doubt my love for you, but I don' t mind
Why should I mind, why should I mind?
What is love anyway, does anybody love anybody anyway?
Can anybody love anyone so much that they will never fear
Never worry, never be sad
The answer is they cannot love this much nobody can
This is why I don´t mind you doubting
And maybe love is letting people be just what they want to be
The door always must be left unlocked
To love when circumstance may lead someone away from you
And not to spend the time just doubting"
Nog om det. Fast det kommer säkert fler. :-)
