"Säg inte åt nån..."
Som vuxen får du ALDRIG säga åt ett barn att inte säga nåt till någon annan!
Kalle ger sig på Olle, Sara, Eva, Anna och Pelle. Säger elaka saker, stampar på deras fötter och avslutar det hela med att ge en höger åt Sara, som försöker hindra honom från att fortsätta. Denne Kalle ska vara "punktmarkerad", och den här dagen fanns otroligt nog den markerande vuxne precis brevid.
Fast den vuxne vänder ryggen till och låtsas som om det regnar.
När några av de drabbade barnen vill berätta för fröken säger den vuxne:
"Det behövs inte."
Mycket här är fel, men värst är den vuxnes ord att inte säga till någon annan. När sedan fule gubben kommer och säger "säg inte åt nån" - hur ska barnet veta vem han/hon ska lyssna på? Den första men inte den andra?
Ett krav ställt till alla vuxna:
Uppmuntra barnen att berätta!
1 kommentar:
Vaaa? Var det där ett teoretiskt exempel, eller menar du att det faktiskt finns ett problembarn på dagis/fritids/skola som ska ha särskiljd tillsyn som övervakaren sedan väljer att ignorera?!
Ujja, vad upprörd jag blir av sånt. Du har så rätt, man ska inte ha hemligheter tillsammans med barn om allvarliga saker. Bäst att låta bli.
Skicka en kommentar