OK. Nu ska jag göra några till, sen lägger jag ut eländet. Urfåniga quizmojänger, men jag kan inte låta blir! Urfånigt att lägga dem en och en, dessutom, när man kan slänga in några stycken på en gång:

Här kommer en *skryyt skryyyyyyt*-ruta (det hade ju varit skoj om de stämde *fliiiin*)

Your Brain is Purple

Of all the brain types, yours is the most idealistic. You tend to think wild, amazing thoughts. Your dreams and fantasies are intense. Your thoughts are creative, inventive, and without boundaries. You tend to spend a lot of time thinking of fictional people and places - or a very different life for yourself.

What Color Is Your Brain?

Den här var ju rätt kul... Så här insatt i bloggvärlden är jag:

Do You Even Know What a Blog Is?

You got 0/8 correct! What the heck are you doing at Blogthings?

How Much Do You Know About Blogging?

Ok, nu är det definitivt dags att sluta! Den här stämde ju inte alls!!!
Jag gillar hundar, men jag föraktar dem samtidigt. Jag brukar säga att jag är en kattmänniska, och har provat att ha hund (det följde med en med maken) med rätt usla resultat. Om det åtminstone hade stått "en LITEN hund"... Jag avskyr både att rasta hundar och att de envisas med sina äckliga pussar!!!

Your Ideal Pet is a Big Dog

You're both energetic, affectionate, and a bit goofy. And neither of you seem to mind very slobbery kisses!

What's Your Ideal Pet?

Nu fastnade jag!

Ber om ursäkt så här i förhand, jag har en förmåga att upprepa mig. Följdaktligen upprepar jag en massa töntrutor nu...

Your Dominant Intelligence is Linguistic Intelligence

You are excellent with words and language. You explain yourself well. An elegant speaker, you can converse well with anyone on the fly. You are also good at remembering information and convicing someone of your point of view. A master of creative phrasing and unique words, you enjoy expanding your vocabulary. You would make a fantastic poet, journalist, writer, teacher, lawyer, politician, or translator.

What Kind of Intelligence Do You Have?

Att jag skulle vara bra på att komma ihåg information är så långt ifrån sanningen man kan komma! Det övriga tar jag gärna åt mig av, och töntväxer en smula trots att jag vet att det här är larv och nonsens, men just det där med minnet var definitivt lögn.
Mitt minne är ungefär 1,4 cm långt och rymmer i bästa fall 3 mm3. Det är fyllt med sångtexter och har sålunda inte plats för nåt viktigt.

Jag har tråkigt att göra

Lillskrutten sover i famnen, och jag är alltså rätt strandsatt där jag är. Tack och lov är detta vid datorn! Kunde vara sämre, med andra ord. Det innebär LÄSALÄSALÄSALÄSA vad andra skriver om, och xrob har fångat mitt intresse. Alltså kommer ännu ett kapitel i "härma xrob"-boken:

Your Theme Song is "Oops I Did It Again" by Britney Spears

"It might seem like a crush But it doesn't mean that I'm serious" Heartbreaker, superflirt, player... you've been called all of those. You're not that innocent, and you know that you have a super sexy vibe!

What's Your Theme Song?

Oj. Supersexy... njä. Knappast. Komplimanger på krogen har jag fått någon gång emellanåt, men sexig... nä. När mina pojkvänner genom åren beskrivit mig har det varit med synonymer till "charmig" och möjligen "snygg", men sexig har inte funnits med.
Sen blir jag lite sur när det ska svaras på sånt här, då det jag tycker sällan finns med som alternativ. Jag menar, på frågan "How would you best summarize your last relationship?" skulle mitt svar bli tråkigt, intetsägande och totalt meningslöst. Men det alternativet finns inte med, inte ens nästan!
Ändå kan jag inte låta bli dessa larvrutor, det är rätt kul när de tycks stämma med min bild av mig själv...
Och bortsett från "sexy"-biten är "Oooops! I did it again!" en rätt träffande skytt-beskrivning...

...å ytterligare en...

Listan från xrob, fast utbyggd med lite andra punkter.

Något som du...

stör dig på hos folk - pessimism!
älskar när folk gör - gillar mig! :-)

alltid brukar säga - Det löser sig...
undviker att säga - Alltid, aldrig, personangrepp i diskussioner

är beroende av - familjen och datorn
totalt kan vara utan - personangrepp i diskussioner

blir skitsur av - Felriktad kritik. För att förklara vad jag menar kommer här ett enkelt exempel:
- Varför har du slängt skräpet på golvet?
1) jag har inte slängt skräp.
2) jag har inte slängt nåt på golvet öht.
3) jag har inte varit inne i det rummet öht.
Alltså är skiten fel. Hur man än vrider på det är det fel så det stänker om det.
Och sånt driver mig till vansinne!
blir asglad av - att sönerna är glada, och när folk får "vad de förtjänar" (jo, åt båda hållen)

hatar att göra - laga mat!
älskar att göra - (cencurerat!)

har för mycket av - kort stubin
har för lite av - tålamod

alltid får beröm för - mina omgjorda sångtexter (t ex när folk fyller år)
alltid få skiten för - att jag glömmer bort så mycket...

absolut inte äter - tunga, oavsett djur!
anser sätter guldkant på mattillvaron - EH:s klimppalt!

spelar på - mina stämband och pianot emellanåt
skulle vilja kunna spela på - saxofon. Eller trummor. Gärna piano, så där på riktigt.

skulle kunna ha som tatuering - en blomma runt sköldisen jag har på axeln
absolut inte skulle smycka kroppen med - könsorganspiercing! (AJ!)

absolut inte skulle göra - sälja mina barn
normalt skulle vägra göra, men absolut skulle göra om du fick en miljon för det - kommer inte på nåt, eller för mycket för att iddas skriva allt
gör varje dag - pussar på mina barn och på min make
aldrig skulle göra en gång till - vara tonåring
definitivt skulle göra igen - gifta mig (med samma man, förstås!)

Ännu en inspirerad av xrob...

http://xrob.blogg.se/m_012007.html ang. värsta ljuden, jag tänkte låta mig inspireras av listan och försökte göra en egen sådan. Jag kom till första punkten, men sen tog det stopp!
1) Den äldre sonen trodde vid ett tillfälle att vi hade gått och lämnat honom ensam, och det var det mest sorgsna ljud jag någonsin hört!

De andra trista ljuden kändes som så "platsar inte på listan" efter det...

En plastpåse

Satt i godan ro och drack kaffe med bekanta som kikat förbi och in genom dörren kommer en vilt främmande man och mumlar frågande nåt om att flytta. Efter många om och men förstår han, tillslut, att han gått fel. När han så stapplar sig iväg såg jag att han bar på en påse, antagligen innehållande lite kläder.

Tänk om alla mina ägodelar skulle rymmas i en påse? Om allt jag ägde, förutom det jag gick och stod i, skulle vara lite ombyte? Ingen säng, ingenstans att sova, ingenstans att kalla "hemma"...

Jag vet inte om det var hela hans rikedom i påsen. Jag har ingen aning om var han kom ifrån (annat än hans halvmumlade "först var jag på öppna, sen flytta dom mig till slutna") eller var han skulle (det visste han nog inte själv heller), men just den påsen fick mig att se mig omkring och extra mycket uppskatta det jag faktiskt har. Inte bara mitt hem, utan min underbara familj, mina vänner, mitt jobb...

Tänkvärt.

Klagolåt

Varför har jag inte vett att göra enkelt?
Exempel 1: jag väljer e-postadress via hotmail. 14 bokstäver (plus @hotmail.com). Vet ni hur lång tid det tar att skriva 14 bokstäver? Jag menar, jag hade ju kunnat använda tre, men näe.
Exempel 2: jag väljer telia-adress. Tror ni jag lärde mig nåt? Nix. Ökar på istället, till 16 tecken...
Exempel 3: lösenord brukar ligga på typ 5-6 tecken. Hur många tror ni jag har? Mååånga... Suck.
Så när jag ÄNTLIGEN kommer på nåt att skriva om för att bota skrivklådan i fingrarna tar det en evighet innan jag kommit till new blog-rutan. Å då har jag alltsom oftast hunnit glömma vad det var som var så intelligent att det förtjänade en plats i etern.
Bääääääääääääääääää

Väx upp!

Har sedan några år tillbaka varit en del av StayFriends (hädanefter kallad SF)... Från början ett mycket bra initiativ, och när vi skulle ha klassträff började vi med dem som anmält sig via sidan. Som sagt, en bra sidan. Inledningsvis.
Idag kom den totala besvikelsen. När ska folk växa upp? I min brevlådda kom "Hur populär var du och hur populär är du?" Hallå??? Varför är det viktigt att veta?
Alla de som blev utsatta i skolan VET MYCKET VÄL hur de ansågs då, alltså totalt ointressant att få det skrivet på näsan IGEN. Min egen klass var inget undantag, vi hade vår beskärda del av populära och mindre populära, mobbade och mobbare. Punkt. Past tense.
Här någonstans lugnade jag ner mig och försökte se det hela positivt. "Jag tänker inte anmäla mig till någon popularitetstävling oavsett. Alltså behöver jag inte bry mig desto mera. Förhoppningsvis är det nåt jag missuppfattar eller tänker fel... Undra vad de utgår ifrån?" Alltså klickade jag in på länken "Hur vi räknar" (eller nåt liknande, minns inte exakt hur det stod) och fann mitt namn, rankat, tillsammans med frågan om "hur tycker du att vår lista stämmer med din uppfattning om skoltiden" eller nåt liknande dravel.
JAG HAR FÖR HELVETE INTE ANMÄLT MIG TILL LISTAN! Jag är inte intresserad av att vara med! Någon tar sig alltså rätten att bestämma att "nu ska vi gå i grundskolan igen, hurra vad kul att få vända upp-och-ner på folks liv (för vissa igen) och i sandlådenivå sätta etiketter och betyg på folk. Haha så kuuuul!"
FY FAN!

(Jag tänker här INTE be om ursäkt över svordomarna, sånt här är rent fördjävligt!)

Och visst, man kan höja sin "popularitet" i listan genom att t ex bli guldmedlem (jodå, i SFs värld kan man köpa sig poppis), skriva poesi i klasskompisarnas poesialbum, man kan dalta till höger och till vänster - men varför i hela friden ska vi bli tonåringar igen? (Under mellan- och till viss del högstadiet skrev vi i "mina vänner"-böckerna om intressen, favoritfärg och idoler, helst tillsammans med en tänkvärd, "vuxen" rad eller två...)

Varför blir jag så arg? Kanske av samma anledning som jag inte kan se våldtäktsscener på TV. Jag har inte utsatts för det själv, men det har drabbat nära och kära. Jag vet vad det ställer till med, jag vet vilka ärr det ger.

I min enfald trodde jag att SF var ett forum för vuxna människor som ville återknyta kontakt med gamla klasskompisar. Jag hade fel. Bland dem som bestämmer vad sidan ska innehålla finns tydligen "folk" som inte blev större än så. Det är alltså inte en ålders- eller mognadsgrej, utan snarare vacuum.

Bajbaj SF. Jag tänker INTE delta i nedtryckande av andra människor.

Evig musik

Vissa låtar kom, spelades i radion en gång och försvann sedan in i den välsignade glömskan. Andra borde ha försvunnit in i glömskan men bet sig fast likt tiltade kamphundar med psykbryt (skulle jag träffa killen som gör "booten Anna" skulle jag gärna slänga en rutten fisk på honom!). Mesta musiken faller genom öronen utan att märkas öht, som ett ointressant bakgrundsmummel - möjligen något störande.

Sen finns det underbar, härlig, livsbejakande, fantastisk musik, som liksom aldrig blir gammal eller ointressant! Abba och Queens musik är väl mina bästa exempel på sån musik, liksom (nästan) hela Eurythmics kollektion av örongodis. (För mig är det, som jag skrev tidigare, 80-talsmusik, men ska man nu vara petig kom väl både Queens och Abba årtiondet innan. Men eftersom min musiklyssnarkarriär på allvar började under åttiotalet är det 80-musik för mig.)
Både Erasure och A-teens gjorde riktigt bra covers av Abbas musik, och de flesta artister verkar ha gjort covers på Queens låtar, men de senare verkar vara svårare att göra bra. Och vem kan mäta sig röstmässigt med Freddie Mercury?

Jag har haft en teori om att bra musik är sån musik som man inte fastnar för direkt. Om jag kan sjunga med i låten första gången jag hör den är jag leds redan innan låten är slut - skräplåt, alltså. Men... Abbas låtar kan man ju faktiskt hänga med i hyfsat bra första lyssningen, och dem är jag inte leds på? Där sket sig den teorin, med andra ord.

Jag ska alltså inte, egentligen, skriva sånt här. Det gör att jag analyserar (skryyyyyt) mina tankar i mer än tre nanosekunder, och efterom jag då hittar en massa tankefel blir det att tänka om. Usch. Det är ju både trist och dessutom jobbigt! (Åsså börjar det lukta bränt, och vi ska ha föllsedagskalas idag!)

Och apropå xrob...

"Jaha, du kommer från norrland. Känner du kanske den-och-den från Umeå?"
Umeå ligger ju bara ligger 60 mil bort. SJÄLVKLART känner jag varenda kotte, inte bara i min egen ort (25' pers) utan även alla i Umeå.

Och alla däremellan.

Och norröver.

Jag är ju norrlänning.



Och så, bara så att ni vet, så har HELA Sverige midnattssol.




Och månen ÄR gjord av ost.

Läsvärda bloggar

Listan ska uppdateras.

Jag är mätt på dyslesbisk. Men jag tycker absolut att ni ska läsa lite xrob, som t ex sidan om hårdrockande intelligens!
Dagens blogg skrattade jag högt åt, eftersom han beskriver det hela med träffsäkerhet utöver det vanliga. Åtminstone utöver vad jag är van vid. :-)
xrob och listoplisto roar mig.
Jag gillar att bli road.
Mer glädje åt folket!

Äsch!

Jag hade ju tänkt lägga in adresser också... skit. Nå, jag gör ett nytt försök. (Nä, iddes inte leta rätt på var det var jag kunde editera redan publicerat. Sådeså.)
Det skulle alltså stå Listoplisto, xrob och dyslesbisk.

Min favoritmusik

Jahapp. Det är bara att konstatera - jag ÄR fast i 80-talet! Jag tittar runt lite på andra bloggar (förutom Listoplisto roas jag även xrob och dyslesbisk) och några har skrivit ut sin favvo-musik. Jag konstaterar snabbt att de flesta band som nämns är såna som jag aldrig hört talas om!
Roade mig med att skriva en egen lista:
1) Eurythmics / Annie Lennox (kunde inte välja)
2) Aerosmith / Def Lepard / Warrant (kunde inte välja där heller)
3) övriga som t ex Howard Jones, Whitesnake, Queen, Abba, Louise Hoffsten, Jord, YES, Phil Collins, JP Nyströms, Ebba Grön...
Och vad konstateras snabbt? Jo, alla dessa (utom Jord och JP Nyströms) är 80-talsmusiker.
Jag gillade verkligen pudelfrisyrerna, axelvaddarna, Madonna-wannabee-modet, synthpop-tjosanhejset... Idag känns allt så slätstruket och anonymt. Att pudelrockarna (The poodles) och KISS-efterträdarna (Finlandsvinnarna som jag i skrivande stund inte minns namnet på) kommit långt i Melodifestivalsammanhang förvånar mig inte, och ännu mindre förvånande att The Ark vann i år. Det känns som ett rop på hjälp ut ur den slätstrukna och båååring världsbilden, där det inte längre finns några ögonbrynshöjare i kläd- eller sminkväg. Tanterna ryggar inte längre tillbaka över nålstuckna ansikten (piercing, alltså) eller blåfärgat hår - det är vardagsmat och "jaha". Lappade jeans är väl inget, inte stilettklackar på 25 cm heller. Inte ens på 13-åringar. (Fast där höjer jag fortfarande på ett varnande finger, åtminstone när de tror att det är snyggt att gå som Lucy i Dallas. Och för er som inte sett Dallas eller vet vem Lucy är handlar det om konsten att gå i höga klackar.)
Det skulle inte göra ont om det kom nåt NYTT. Det tycks som om 50-talet (eller kanske 60-talet?) är på väg tillbaka, och eftersom vi nyligt passerat 70-talet känns det rätt avslaget. SNÄLLA, lite nytänk! Lite fräscha idéer! NÅTT NYTT!!!
Jag gillar VH1... de spelar fortfarande musik jag känner igen. Med orginalartisterna. (Det har ju under en längre period varit många som snor gamla låtar och låtsas att de kommer med nåt nytt...)

Nu har jag tappat tråden. Lägger ner för nu.

Licklig liten!

Snacka om lycklig liten! Han har precis lärt sig sitta (faller omkull men lyckas parera för det mesta) och ålar sig fram över golvet som en liten... tja, mätarlarv, kanske?... fast snabb.

Ogräsmedel och instruktioner

Förra våren, närmare bestämt nån gång i maj när den sista snön vändes för att smälta bort, köpte jag en påse gräsmattegödning/mossborttagning i en förhoppning om att under sommaren göra något åt den där stickiga mossan i trädgården.
Nu, när vårsolen börjar göra sin verkan på bron, där snön inte ligger så tjock, ser jag samma påse ligga oöppnad som en elak påminnelse om alla mina oavslutade projekt.
Jag vet precis varför inget blir gjort. Det handlar om att jag måste läsa instruktionerna.
Jag AVSKYR att inte kunna göra "på en höft". Det handlar om att jag köper något som borde vara enkelt; jag slänger ut eländet där det behövs, i intuitionslagomtjockt lager, kanske under våren när sista snön smälter och spär ut skiten (för det vet jag ju, att gräsmattan kan brännas av medlet) så där lite lagom. Men nähä då! Maken påtalar att det inte alls behöver vara så, att jag måste LÄSA INSTRUKTIONERNA först... Usch.
Jag tittar inte ens på texten. Påsen dumpas på bron och där blir den liggande.

Kanske att jag gör nåt åt det i år?...

Kartonger och lådor

Har ni någon gång försökt handla lådor via Internet? Om inte - gör det inte!
Jag har tre hyllplan med olika mått (förstås) som skulle behöva lite kartonger för diverse persedlar och annat jox. Dessa kartonger ska kläs med någon snygg tapet i lämplig färg, för att smälta in som lite enkel dekoration i vår trånga och belamrade hall.
Jag skulle försöka hitta braiga lådor via internet... men bara att söka säljande företag är ett elände! Först - söker jag på kartonger, lådor eller askar? Boxar, kanske?
Nr två - det borde finnas sökmotorer som separerar, så att jag slipper hitta alla som bara säljer till företag. Jag vill veta vilka som JAG kan köpa av. De övriga skiter jag högaktningsfullt i vad de pysslar med!
Nr tre - ingen av dem jag tittat på sorterar efter storlek... Gissa om det är kul att försöka hitta lådor då! Jojo, de har 500 olika att välja mellan, och jag måste gå igenom alla 500 för att se storlek, se hur de ser ut (alla har inte ens bild!) osv.
Nr fyra - Jag tror att standardangivelsen är höjd x bredd x djup. Hur svårt kan det vara? Himmmmmla svårt, tydligen, eftersom många inte ens skriver ut VAD måtten anger. Låda, 32x30x45 - que? Med bild kan jag gissa mig till vad som är vad om måtten skiljer, men om jag rymmer tre lådor med bredd 30 kan jag inte chansa och hoppas att just den här lådan har bredd 30.

En hel vetenskap, med andra ord.
Blääääääääääääääääääääääääääääääääääääääääääääääääääää...

Att handla på Internet...

...är väl en konstform i sig?
Jag gillar att handla över nätet. Det jag inte gillar är att jag inte kan klämma och känna på grejerna innan, jag är en känna-människa. Men det är överkomligt.

Vad som däremot INTE är överkomligt är att inte fler har fattat det där med förskottsbetalning!
SÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅ smidigt, när paketet kommer är det mitt och jag behöver inte lägga ut för postförskott (vilket är hutlöst dyrt).

Jag är inte, av mig själv, anförtrodd att hantera kreditkort och har svårt att lita på säkerheten i att uppge kortnuffror till höger och vänster. Nej, tacka vet jag att få ett e-brev som ger mig kontonr och leveransID, jag betalar via min e-bank och det hela är klart. Inte för att e-banken är särskilt säker, den heller, men då har jag åtminstone liiiite koll på var mina siffror tar vägen. Dessutom har jag full översyn på hur mycket jag har kvar på kontot och om jag verkligen ska unna mig vad-det-nu-är-jag-vill-köpa.

Nåväl. Vad är väl en bal på slottet...

Sussilu och sussilej

Sussar
Snusar
Sooooover
Snuttar
Snarksmakar
Snussar

Barnens sömn är fantastisk. Jag hör lätta snusningar från två håll, båda lätt snoriga men ger ändå ifrån sig de där otroligt rogivande ljuden som bara barn kan ge ifrån sig... Så totalt avslappnade, det finns liksom ingenting i världen som stör deras sömnharmoniska värld.
Deras snussljud har blivit sömnpiller för mig. Om jag har svårt att sova behöver jag bara koncentrera mig på deras andningsljud, deras snarksmasksnussande, för att bli så där licklig och luddig och få påhälsning av (och där försvann namnet som vanligt, vad heter nu den där eländes lilla pulverströaren? "Titta, kom och titta..." Jojustja:) John Blund.

Barnvärlden är fantastisk. Och barn är, för att citera en viss tös i askan: alldeles... alldeles underbara!

En massa frågor

Kan ni gissa vems blogg jag har läst? ...
1. Ta närmaste bok och slå upp sidan 18 rad 4,vad står det där?
"For the best print quality, specify the minimum requirement settings in the Print dialog box. Select"

2. Sträck ut din vänstra arm så långt du kan,vad rör du vid?
En bokhylla.

3. Vad såg du senast på tv?
All grown up...

4. Utan att se efter gissa vad klockan är?
Efter 15:30 eftersom min man precis kommit hem. (15:42, faktiskt)

5. Bortsett från datorn vad hör du just nu?
Yngste sonen (8 mån) som stånkar på golvet och min man som hackar bort uthängande is från balkongtaket.

6. När du senast var ute vad gjorde du då?
Kom hem från jobbet.

7. Vad tittade du på innan du började med denna undersökning?
www.listoplisto.blogspot.com

8. Vad har du på dig nu?
T-tröja från Me&I, jeans osv

9. Drömde du något i natt?
Minns inte.

10. När skrattade du senast?
När minstingen fick middag, för en halvtimme sedan.

11. Vad finns på väggarna i rummet där du är nu?
Förutom tapeter finns där ett lapptäcke (gungstolspläd), diverse tavlor, en prylhylla, några stringhyllor och en bit tyg.

12. Har du sett något konstigt på sista tiden?
Snorbubblor...

13. Vad tycker du om den här utmaningen?
Rätt småtrevlig, kanske?

14. Vilken var den senaste film du såg?
"På andra sidan häcken" - kanonbra!

15. Om du blev multimiljonär - vad skulle du köpa då?
En specialdesignad T-ford (gammalt utseende men sprillans ny inuti)

16. Berätta något om dig själv som folk inte vet om?
Jag sjunger INTE i duschen!

17. Tycker du om att dansa?
Jepp! Hur mycket som helst, måååååånga olika sorter!

18-19. Vad ska dina barn heta, pojke resp flicka?
Våra barn heter Elias och Jesper... fick vi en flicka skulle hon heta nåt med Karin som andranamn.

20. Skulle du någonsin överväga att bo utomlands?
Varför inte?

21. Vad vill du att Gud ska säga när du kommer till pärleporten?
"Du hade rätt!"

22. Vilka vill du ska svara på dessa frågor?
De som känner sig manade...

Sopsortering igen

Jag började läsa kommunens Avfallsguide (från 2004) och insåg att jag inte ska sortera över huvud taget.
Jag tillhör dem som t o m slänger post-it-lappar i pappersinsamlingen, för de är ju av papper. Slöseri att slänga bort papper, även om det är små bitar! ...fast nähä, det skulle man ju inte. Det där eländes klistret...

Tidningspapper: dags-, kvälls-, veckotidningar och kataloger. Helt ok att slänga med häftklammer kvar.

Kontorspapper: datalistor, skrivpapper, kuvert, kartong och wellpapp i mindre mängder. Arkivhandlingar.

Dessa två får ej innehålla: Pärmar, vadderade kuvert, böcker, karbonpapper, post-it-lappar, plastbelagt papper eller annat som inte består av enbart papper.

Pappersförpackningar: Wellpapp kan förekomma i form av lådor styva ark eller som mjuka formbara omslag. Pappersförpackningar skall vara tömda och rengjorda. Hit räknas t ex dryckesförpackningar för mjölk, juice och yoghurt, papperspåsar för bröd och kartonger för torra livsmedel.
Jag har trott att de bruna påsarna sorterade under papper? Supersmidigt att samla skruttpapper i och sedan slänga hela påsen. Nähä. Då gick inte det längre.

Plast finns i många kvaliteter. Att återvinna plast till ny råvara kräver att varje kvalitet är sorterad för sig. Varför finns inte nån ENKEL märkning då? T ex enkla siffror så att undertecknad sorterings-IQ-fiskmås fattar?
PVC-plast måste deponeras pga sitt klorinnehåll. Hur ser PVC-plasten ut då?
Till hårda plastförpackningar räknas t ex flaskor, burkar och dunkar av plast. Får ej ha innehållit farligt avfall.
Och alla fåniga plastinlägg t ex i kakpaket - är de mjuk- eller hårdplast? Plasten runt nappar och skedar och nappflaskor - är det mjuk- eller hårdplast? Jag sorterar dem som hårdplast - alltså mest troligt fel.

Förpackningar av metall: tömda och rengjorda förpackningar av såväl plåt som aluminium, t ex konserv-, färg- och sprayburkar, aluminiumfolie, aluminiumtråg, tuber, m.m. Har fått lära mig att pappersetiketten ska pillas bort och läggas i pappersinsamlingen...

Glasförpackningar: Tömda och rengjorda delas in i färgat och ofärgat glas, t ex flaskor och burkar.
Egentligen ska man pilla bort den där lilla plastringen som blir kvar efter locket, men det skiter jag i. Jag har annat att göra än att hacka sönder fingrarna på plastringsslaktsförsök.

Övrigt glas: Trasiga förnsterglas, dricksglas, spegelglas, bilrutor mm som inte är förpackning deponeras. Hoppsan! Jag trodde att dricksglas sorterades med det övriga??? Skit. Inte ens det blev rätt.

Trä, jord/sten, kompost, el- och farligt avfall får bli senare skrivämne...

Gamla oförrätter?

Såg ett namn på en gammal bekant... och som jag njöt av solskenet på bron (igen) slog det mig - hur länge bär man oförrätter?
En människa som under något år var en fantastisk förebild och inspiration, och som alltid var någon att se fram emot att få träffa sa HELT fel sak vid ett tillfälle. Det stämde illa med den uppfattning jag hade om personen, och jag tog illa vid mig. Men... Är det verkligen meningen att det ska värderas viktigare än allt det som varit före?
Egenligen spelar det inte någon roll vem det var eller vad som hände. Det handlar om principen. Är det viktigare med de glada, goda minnena, eller ska det vara en principsak? Vilket väger tyngst, det stora goda eller det enda jättestora felet?
Jag vet att jag många gånger låtit småfjuttpetitesser spela för stor roll vid fel tillfällen, och att jag många gånger låtit stora groteskerier passera. I det här fallet vet jag inte vilket som är viktigast.
Vi kommer nog inte att träffas då vi båda valt andra vägar i livet, och vi kommer nog inte att stöta på varann eftersom vi bor i olika samhällen som inte har särskilt mycket gemensamt. Men jag undrar ändå, rent principiellt, vilket som är viktigare?

Vårsol

Står ute på bron och känner solens väggvärme...
Snön ligger tvåmetersdjup (nästan) och det glittrar och gnistrar,
fyrverkeri i miniformat mitt på dagen.

Liten är febrig och snoret rinner, nr två är gnällig och tjorvar med maten, min man är bakfull trots minimalt alkoholintag och har kräkande huvudvärk och själv mår jag päck för lederna har gett upp igen...

Men solen skiner. Det droppar från taket, väggen är het av solstrålarna som lyser upp världen - vem kan vara deppig då?

HURRA FÖR SOOOOOOLEN!

Handla lokalproducerat!

Jag gillar den där Norrmejeriersreklamen med den gråtande bonden... även om jag börjar bli lite leds på den är den som lite gullig. Åtminstone de två första, där han peppar korna.
Jag köper gärna lokalproducerat, finns det inte "vår" standardmjölk får mjölkinköpen vänta. Men... jag har ett liiiitet problem:
Min man är laktosintolerant. Så de (ytterst) få gånger jag ska laga mat vill jag gärna ha en låglaktosgrädde, så att han ska slippa ha ont i magen. (Jag kan inte laga mat utan grädde, ifall ni undrar.) Men de låglaktosprodukter som är - i vårt tycke - bäst, utan konkurrens, är Valios! Deras Yoghurt är också mycket godare, framför allt för lilla fjompjag som inte vill ha klumpar och kärnor i min fil - deras är helt slät, lagom tjock... och lagom söt.
Äsch.
Mitt dilemma är ju då att jag egentligen inte vill köpa "utsocknes" föda, lika som jag hellre handlar vad-det-då-än-må-vara här istället för på annan ort (jag vill ju behålla affärerna här!). Men när utsocknes-varorna är godare...
Skit och pannkaka.

Litet pluttproblem? Javisst! Världsminst!
Förstå då hur irriterande det är, eftersom jag trots allt bråkar med mig själv varje gång jag ska handla!

Sortera eller inte 2

När jag nu är inne på återvinning: är det verkligen nån idé att sopsortera?
Detta är mitt senaste utbeningsprojekt, ytterligare ett i raden av olösliga (och onödiga?) tankeobjekt.
Först och främst ser jag inte miljövinsten i att först diska (diskmedel och onödiga utsläpp) burkar och konserver och... för att sortera dem hemma när jag sedan sätter mig i bilen (brum, brum, boooooolma avgaser som ju är sååååå bra för vår natur) för att kunna föra bort soporna.
Sedan, drömmen vore att sortera i soptunnan (jag kan ha fast femton om det behövs), men då krävs det att det inte är samma sopbil som tömmer alla olika tunnorna på samma gång. I samma "bytta".
Och så länge vi inte lämnar onödiga förpackningar i affären kommer tillverkarna att låta göra dem. Tandkrämstuberna ligger visserligen numera sällan en pappkartong, men så mycket annat har dubbla och ibland trippla förpackningar runt själva varan.

Yttermera, till detta kommer ju så frågan om det verkligen lönar sig... Om nedbrytnings- och omvandlingsprocesserna kräver mer energi och orsakar lika många utsläpp (eller fler/större) som den första känns det rätt meningslöst att återvinna.
Enda som på riktigt talar för återvinning är det där med ändliga resurser. Det känns urfånigt att fälla femton nya träd (eller hur många det då var) för att göra lite papper, när det finns redan fällda träd (i pappersform) som "bara ligger".

Och ska vi återvinna ska vi väl göra det ordentligt, inte fjutta med tårna som vi gör idag? Att bränna eländet löser inga problem, framför allt inte med "global dimming" som blir ett allt större och mera komplext problem.

Fast när man jämför ett papper i fel binge med den globala fördimningen känns pappersproblemet rätt fjuttigt.

Sortering eller inte?

Jag kan bara konstatera att sopsortering inte är nåt för lata människor.
Jag har sett tydliga bevis för det på mitt jobb!
Vi har ett gemensamt kopieringsrum, där alla på samma våning (nästan) delar skrivare/kopiator. Det blir en hel del utskrifter/kopieringar per dag... De flesta av oss lägger skräpet i skräpkorgen och skruttpapper i återvinningskartongen - men inte alla.
Från början fanns ingen skräpkorg, och då folk slängde plastskräp i återvinningskartongen trodde jag att det berodde på att folk är lata. Men det är bevisligen fel! Skräpkorgen står längre bort från maskinen än återvinningskartongen, och plasten slängs numera i skräpkorgen. Men helt plötsligt tar folk extrasteg för att slänga skruttpapper i skräpkorgen! ???
???

Jag fattar inte mycket av det hela. Jag har försökt hitta skäl till detta omak, som att de inte ser återvinningskartongen eller att skräpkorgen är vid dörren, men inget passar in.
Mycket märkligt.
Om det skulle bero på lathet, som jag trodde i början, vore det enkelt att förklara. Men bevisligen är det inte lathet. Vad är det då? För om det är besvärligare att slänga papper i skräpkorgen borde det väl fortfarande ligga plastskräp i återvinningskartongen?
Ytterligare ett motargument för denna teori är att det är enklare att slänga släta papper, ändå gör sig folk omaket att skrynkla ihop pappret till en boll...

Kanske det är formen? Skräpkorgen är rund, kartongen fyrkantig... ?

Diskussionsvitaminer

Jag var såååååååå trött på morgonen... Ögonen hotade att falla ihop hela tiden, och när energin till fullo går åt till att hålla dem öppna känns dagen rätt tung.
Så passerade jag ett fikarum där jag drogs in i en liten pluttdebatt om hur vi ska parkera, och helt plötsligt är jag inte trött längre!

Hurra för diskussioner!

Fem minuters engagemang i nåt som egenligen inte spelar någon roll alls i världshistorien gav en energi"boost" som hette duga! Hmm... jag tror inte att maken skulle uppskatta att jag väckte honom kl 06 varje morgon för att debattera nåt oväsentligt. Mina arbetskamrater är inte här förrän efter halv åtta... Hmmm...

Kanske ska logga in mig här för att skriva nåt engagerande (mitt engagemang, alltså), åtminstone de mornar (morgnar?) jag är trött.

Kanske nåt som funkar för andra åxå? Att diskutera hur folk parkerar är kanske nåt som fler skulle bli pigga av?

Eller var det kanske skrattet som piggade upp? Vi hade rätt kul åt oss, den ena som "parkerar" och den andra som "lämnar bilen".
Det lutar snarare åt skratteorin. Fast det är roligare att tänka att det var debatten i sig, inte skrattet. För om det är skrattet vore det ju ingen nyhet. Mycket roligare att tänka att jag faktiskt funnit ut nåt revolutionerande. :-)