Gamla oförrätter?
Såg ett namn på en gammal bekant... och som jag njöt av solskenet på bron (igen) slog det mig - hur länge bär man oförrätter?
En människa som under något år var en fantastisk förebild och inspiration, och som alltid var någon att se fram emot att få träffa sa HELT fel sak vid ett tillfälle. Det stämde illa med den uppfattning jag hade om personen, och jag tog illa vid mig. Men... Är det verkligen meningen att det ska värderas viktigare än allt det som varit före?
Egenligen spelar det inte någon roll vem det var eller vad som hände. Det handlar om principen. Är det viktigare med de glada, goda minnena, eller ska det vara en principsak? Vilket väger tyngst, det stora goda eller det enda jättestora felet?
Jag vet att jag många gånger låtit småfjuttpetitesser spela för stor roll vid fel tillfällen, och att jag många gånger låtit stora groteskerier passera. I det här fallet vet jag inte vilket som är viktigast.
Vi kommer nog inte att träffas då vi båda valt andra vägar i livet, och vi kommer nog inte att stöta på varann eftersom vi bor i olika samhällen som inte har särskilt mycket gemensamt. Men jag undrar ändå, rent principiellt, vilket som är viktigare?
2 kommentarer:
Det är en mycket intressant fråga du ställer där. Jag har själv varit med om att min uppfattning om personer rasat totalt efter att dessa sagt mycket nedlåtande saker om en tredje person. Jag tror att man måste bestämma från "fall till fall" hur man ska förhålla sig till detta. Någonstans har vi ju alla en gräns för vad vi tycker är acceptabelt/anständigt och personligen tycker jag att en som jag kallar vän ska hålla sig innanför den gränsen.
Om personen kunde säga så nedsättande saker (rykten) om en tredje person så kan väl personen i fråga också säga så om mig.
Jag vet inte vad mitt råd blir egentligen. Men jag tror det är viktigast att lita på magkänslan.
Skulle det bli så att man tappar förtroendet för en massa människor på det här sättet så kanske man skulle fundera på att justera gränserna för vad man accepterar/inte accepterar.
Nåväl, du blev väl inte så mycket klokare av det här men jag hoppas du får en fin dag i morgon och alla dagar.
Kanske inte klokare, men jag fick le så där i samförstånd - inte helt fel!
Det är kanske det som är första felet, att det inte finns en tydlig fixad gräns för ok och ejok? Att vi måste ta ställning och på nytt varje gång?
Tack för att din omtanke!
/Lollias
Skicka en kommentar