Väx upp!

Har sedan några år tillbaka varit en del av StayFriends (hädanefter kallad SF)... Från början ett mycket bra initiativ, och när vi skulle ha klassträff började vi med dem som anmält sig via sidan. Som sagt, en bra sidan. Inledningsvis.
Idag kom den totala besvikelsen. När ska folk växa upp? I min brevlådda kom "Hur populär var du och hur populär är du?" Hallå??? Varför är det viktigt att veta?
Alla de som blev utsatta i skolan VET MYCKET VÄL hur de ansågs då, alltså totalt ointressant att få det skrivet på näsan IGEN. Min egen klass var inget undantag, vi hade vår beskärda del av populära och mindre populära, mobbade och mobbare. Punkt. Past tense.
Här någonstans lugnade jag ner mig och försökte se det hela positivt. "Jag tänker inte anmäla mig till någon popularitetstävling oavsett. Alltså behöver jag inte bry mig desto mera. Förhoppningsvis är det nåt jag missuppfattar eller tänker fel... Undra vad de utgår ifrån?" Alltså klickade jag in på länken "Hur vi räknar" (eller nåt liknande, minns inte exakt hur det stod) och fann mitt namn, rankat, tillsammans med frågan om "hur tycker du att vår lista stämmer med din uppfattning om skoltiden" eller nåt liknande dravel.
JAG HAR FÖR HELVETE INTE ANMÄLT MIG TILL LISTAN! Jag är inte intresserad av att vara med! Någon tar sig alltså rätten att bestämma att "nu ska vi gå i grundskolan igen, hurra vad kul att få vända upp-och-ner på folks liv (för vissa igen) och i sandlådenivå sätta etiketter och betyg på folk. Haha så kuuuul!"
FY FAN!

(Jag tänker här INTE be om ursäkt över svordomarna, sånt här är rent fördjävligt!)

Och visst, man kan höja sin "popularitet" i listan genom att t ex bli guldmedlem (jodå, i SFs värld kan man köpa sig poppis), skriva poesi i klasskompisarnas poesialbum, man kan dalta till höger och till vänster - men varför i hela friden ska vi bli tonåringar igen? (Under mellan- och till viss del högstadiet skrev vi i "mina vänner"-böckerna om intressen, favoritfärg och idoler, helst tillsammans med en tänkvärd, "vuxen" rad eller två...)

Varför blir jag så arg? Kanske av samma anledning som jag inte kan se våldtäktsscener på TV. Jag har inte utsatts för det själv, men det har drabbat nära och kära. Jag vet vad det ställer till med, jag vet vilka ärr det ger.

I min enfald trodde jag att SF var ett forum för vuxna människor som ville återknyta kontakt med gamla klasskompisar. Jag hade fel. Bland dem som bestämmer vad sidan ska innehålla finns tydligen "folk" som inte blev större än så. Det är alltså inte en ålders- eller mognadsgrej, utan snarare vacuum.

Bajbaj SF. Jag tänker INTE delta i nedtryckande av andra människor.