"Säg inte åt nån..."

Som vuxen får du ALDRIG säga åt ett barn att inte säga nåt till någon annan!

Kalle ger sig på Olle, Sara, Eva, Anna och Pelle. Säger elaka saker, stampar på deras fötter och avslutar det hela med att ge en höger åt Sara, som försöker hindra honom från att fortsätta. Denne Kalle ska vara "punktmarkerad", och den här dagen fanns otroligt nog den markerande vuxne precis brevid.
Fast den vuxne vänder ryggen till och låtsas som om det regnar.

När några av de drabbade barnen vill berätta för fröken säger den vuxne:
"Det behövs inte."


Mycket här är fel, men värst är den vuxnes ord att inte säga till någon annan. När sedan fule gubben kommer och säger "säg inte åt nån" - hur ska barnet veta vem han/hon ska lyssna på? Den första men inte den andra?


Ett krav ställt till alla vuxna:

Uppmuntra barnen att berätta!

En snigel på ögat?

Under en tid visades ofta TV-inslag där straffet "då får du en snigel på ögat" angavs. Jag kom precis på ett bättre straff. En snigel på ögat må vara nog så äckligt, men jag lovar att en säck med barnbajsblöjor är värre. Efter att ha bytt några barnblöjor med barnbajs, alla sorter, färger och lukter som bara kan förekomma från en barnbajsblöja, kan jag GARANTERA att det inte är nåt man vill befatta sig med i onödan. Än mindre få en hel säck tömd över sig.
Sådeså.

Oskyldigt dömd?

Jag har fått uppfattningen att enligt svensk lag är vi oskyldiga tills motsatsen är bevisad. Detta har jag uppfattat som största byggstenen i det svenska rättssystemet. Det måste vara feluppfattat, eller också lyder inte försäkringskassan under svensk lag?

Som förälder behöver jag ibland "VAB-a", alltså ta ut tillfällig föräldrapenning när mina barn är sjuka. Jag har varit hemma med minstingen sedan onsdag eftersom han är febrig, snoret rinner och han är allmänt hängig, och när jag går in på Försäkringskassans hemsida står "Från och med den 1 juli 2008 ska en förälder, i samband med begäran om tillfällig föräldrapenning, styrka barnets frånvaro med ett intyg från den förskola, familjedaghem, fritidshem eller skola där barnet i vanliga fall är."

???
Var jag inte oskyldig tills en domstol förklarat mig skyldig? Är helt plötsligt alla småbarnsföräldrar både brottslingar och dömda? När blev Försäkringskassan en rättslig instans???

???


Den blåa sörjan till regering STINKER.

Höst

Så var det höst.
Normalt brukar jag se fram emot hösten, vackra färger och isande friskhet i luften.
I år känns hösten skrämmande, kall och alldeles för tidig. Eftersom vi inte haft någon sommar att tala om känns vintern låååååååååååååååååååååååååååååååååååååång och kall... Jag vill påta i trädgården, låta barnen springa byxlösa i gräset och måla hus. Och fixa staketet. Och bygga ett vattenfall. Och flytta komposten. Och rensa i rabatten. Och måla lilltaket.

Det måste väl bli nästa sommar då. Men jag ville ju göra det den HÄR sommarn! Bajs.

Den HAR regnat bort. Den har varit kall, blöt och grå.

Dags att gå till frissan, tror jag. Har inte fått välförtjänt sommar och har MASSOR av tandläkarbesök framför mig, så jag ska unna mig lite uppsnofsning.

Bling

Jag gillar bling. Jag gillar även ordet "bling".
Jag är ingen rysch-pysch-människa, gillar varken rosetter eller fluff, inte heller lager-på-lager eller volanger. Men bling, sånt där som gnistrar och glimmar, det gillar jag. Glasbitar, silver -
Månntro är jag en skata? (Får tolkas fritt...) :-)

Trött

"I am soooo tired (so tired)"... Jag hoppas alla hörde Ozzys röst. Jag känner mig verkligen så som jag tror att han kände sig precis när han skrev just den meningen. (Fast jag minns inte resten av texten, så det är bara just den meningen som avses.)
Tänk att en helg kan ställa till det så pass! Å nu till helgen blir det dessutom alkoholförtäring och sent hos en kompis... Kan inte sluta bra.

Var är vilohemmen när man behöver dem?

"Bamse och Lille Skutt hoppa ut i skogen... "
" ...Skalman han är tlött! ...tlöööött..."

Toaletter och släktträffar

Eftersom jag inte skrev något igår får jag väl kompensera det med dubbla inlägg idag. Fast under samma rubrik. :-)

Det var en mycket trevlig minnesstund för min farbror! Framför allt var det underbart att "få två kusiner till". Inte för att jag inte vetat om dem, men det var första gången jag träffade dem. Det innebär att kusinantalet har "ökat" till nio (mig inräknad), och eftersom jag tycker mig ha en alldeles för liten släkt känns det extra härligt.

Under besöket i hufvudstaden slog det mig att det är skillnad på toa och toa. Jag gillar inte offentliga toaletter öht, men toaletterna i hemsamhället äcklar mig mindre än dito i Stockholm. Lite märkligt eftersom det i båda fallen handlar om OFFENTLIGA toaletter. ?
Och när jag ändå är inne på toaletter måste jag ta chansen att uppmana ALLA att använda den där fiffiga silvriga saken (vattenkranen) som brukar finnas i närheten av toaletterna - helst tillsammans med tvål (som borde vara lagstadgad tillsammans med höga vitesbelopp om den saknas!). Bacillskräck vet jag väl inte om jag har, men vissa personers hygientänkande efter toabesök lämnar MYCKET övrigt att önska...

Och om du tycker att det var ett menlöst inlägg kan bara meddelas att jag håller med. Det ÄR ett menlöst inlägg. Jag är trött. Och ofokuserad. Och trött.
Och lite allmänt less.

Sådeså.

Hatobjekt 4 - mobiltelefonmissbruk

Satt på tåget i fredags och kunde konstatera att jag verkligen AVSKYR mobiltelefonmarodörer... Jag gillar mobiltelefåner, men inte att de används överallt och framför allt HURSOMHELST.

Jag kunde inte bry mig mindre i om din pojkvän (eller son?) har problem med sin nya situation, jag skiter totalt i om han får nya vänner eller inte, och jag ger blanka fan i om din kompis har en affär med någon tredje part oavsett om det är en hemlis eller inte!

Om det skulle varit en dialog mellan flera personer, faller det sig naturlig att samtalet sker med en volym som är anpassad för att fler än en ska höra. Jag har full förståelse för att de pratar och att de har trevligt, helt ok och rätt harmlöst. (Folk verkar dessutom då ha lättare att tänka på att inte berätta allsköns "hemligheter" i samma volym!) Det blir en jämn ljudridå som är lättare att koppla bort, eftersom DIALOG ofta sker i nåt slags förutsägbar rytm. När det blir en MONOLOG i alldeles för hög volym blir det extremt störande, jag har ingen möjlighet att ana mig till när nästa ljud ska komma och har sålunda svårt att koppla bort ljudet.

Tänk er nu att ni sitter på ett tåg och dessa alldeles för högljudda monologer sker framför, bakom och brevid er. I två timmar.

Jag mottar tacksamt adresser till protestlistor mot mobiler* och önskelistor för mobilfria zoner (ALLA kollektiva transportmedel, t ex).

*) Jag vet att det heter mobiltelefoner, och jag vet också vad en mobil är. Men eftersom mobiltelefon är längre att skriva och de flesta av er förhoppningsvis fattar att jag menar -fånerna slarvar jag glatt.

Utmaning...

"Kolla i telefonens adressbok och svara på följande frågor." Det ska jag väl klara av...

Har du kysst nummer sju?
Nix. Danskollega som jag visserligen känt ett tag, men tanken att kyssas har inte funnits.

Har du träffat nummer nio i veckan?
Nix. Men vi ses å andra sidan inte så ofta, hon har tagit pension och jag jobbar inte längre inom samma bransch. Men vi har gemensamma intressen, så det lär inte vara så långt mellan förra gången och nästa.

Älskar du nummer tio?
Nix. En av Nordisk Films anställda, finns kvar i telefonen ifall-att.

Är nummer elva en sötnos?
Apoteksinfo.... vet inte. Det finns säkert nån sötnos anställd där, men jag lär ju knappast se dem. :-)

Är nummer femton en bästis?
Jepp!

Har nummer sexton gått i samma klass som du?
Nix. Tidigare kollega, några år äldre än undertecknad.

Brukar du hänga med nummer nitton?
Jag brukar iofs inte "hänga" med någon, men våra barn går i samma klass. Räknas det?

Är nummer tjugo bra?
Bra på att teckna, JA. Hon illustrerar min barnbok.

Gillar du nummer tjugosex?
JOPP!

Vet du om nummer trettioett har ett förhållande?
Jag tror att han är gift... men eftersom han "bara" hjälper mig med min torkhiss har jag inte särskilt mycket koll på hans privatliv.

Hur känner du nummer trettioåtta?
Han är min tidigare "lilla chef".

Är du intresserad av nummer fyrtiotvå?
Nej!

Hur länge har du känt nummer fyrtionio?
Sen ungefär -99... Tror jag. Fast känt och känt, vi är mera "vet vem varandra är" och har numera barnen i samma klass.

Jag utmanar den som känner sig manad. Å sen ska jag skriva om Toa hemma-borta, mobiltelefonhatobjekt och släktträff, bara så ni vet. :-)

Dubblett som kompensation...

För att nu chocka er riktigt ordentligt kommer här ett inlägg till! Fast... inte så på riktigt som jag hade velat (eftersom jag inte kommer på nåt vettigt att skriva om förutom).

Skribenten tänkte nu förvarna den ytterst uppskattade läsekretsen om att det inte kommer något mer på sidan under helgen eftersom undertecknad beger sig till hufvudstaden för att närvara vid en minnesceremoni för faderns avlidne äldste broder. Sålunda kommer inga inlägg att utföras under perioden fredag till och med söndag. Erforderliga ursäkter framlägges härmed, även om orsak anses vara tillfullo ursäktande.

Jag gillar högtidligt språk... fast det är skönt att jag slipper använda det jämt! Jag fick ju nästan träningsvärk i huvvet av att måsta tänka så mycket! (Och det bleve nog inte riktigt korrekt...)

Han var gammal och sjuk varför döden i detta fall var befriande. Det gör inte sorgen mindre, men lättare att bära.

Telefonköer

Blue skriver här om telefonköer. Sålunda är ju inläggets tema givet:

Vet ni vad som är värre än att sitta i telefonkö? Jo, att sitta i telefonkö till SJs order! Inte nog med standardutropen om hur länge jag måste vänta (minst till nästa århundrande) och vilken plats jag har (som om jag inte visste att jag har femton tusen åtta hundra nittiofemton före mig i kön), de har dessutom lagt till olika röster (som man förstås tror är den där som man faktiskt ska prata med) som talar om allt man bara MÅSTE ha eller se eller göra ("Du har väl inte missat att den-och-den filmen visas på den-och-den salongen i Stockholm?" eller "Du vet väl att du JUST NU kan köpa en onyttighetspryl XXX.XXX.XX3 för ENDAST 8.397,15 på den-och-den hemsidan?") och det DRIVER MIG TILL VANSINNE! Jag tror ju varje gång att det äntligen är den där jag skulle få prata med, som antagligen bara kopplar mig vidare till nästa vidarekoppling men ändå, vilket gör att jag tvingas lyssna på skiten. Annars kan man ju lägga luren på axeln och vänta tills någon pratar.

GRRRRRRRRR!
Mig hata telefonköer!

Egoism

Jag är fullblodsegoist.

Med egoist menar jag att jag till "syvende och sist" (med reservation för stavningen) ser till mig och mitt i allt. Det handlar om att jag ska må bra.

För att förklara hur jag menar (försökte hålla inledningen kort, men gissar att några onämnda kommer att missuppfatta mig oavsett vad jag skriver härefter):
Om mina barn mår bra mår jag bra. Om jag får andra att må bra mår jag bra.

Jag har alltid varit egoist.
Några tidigare pojkvänner har gnölat om att "kan vi inte försöka igen, kan du inte stanna?" och liknande, men eftersom jag inte längre får ut något av förhållandet är det ingen idé. För mig: därigenom inte för den andre heller. (Och det är väl ändå ingen som tror att någon av oss mår bra om jag faktiskt stannar??? Tänkte väl det.) Enkel matematik.
Om jag försöker vara någon annan till lags (t ex göra något jag egentligen inte vill) mår jag dåligt och kan därför inte få den andre att må bra. Enkel matematik.
Om jag mår dåligt mår mina barn dåligt (de känner av föräldrarnas mående mer än man tror), och drabbas dessutom av mitt dåliga humör. Enkel matematik.

Hur jag än vrider på det landar jag på samma resultat. Jag vill må bra, och det gör jag enklast genom att få min omgivning att må bra - för då mår jag bra. Och jag mår bra av att må bra. :-)

Jag är sålunda egoist.
Fast jag tycker att det - utifrån försök till förklaring ovan - är rätt sunt.
Faktiskt.

Att ge

Hur tänker ni?

En kund pratar om att de saknar skruvar från ett visst företag (möbler). Jag har en hel hög hemma. Självklart erbjuder jag dessa till kunden, under förutsättning att jag hittar igen dem.
En som lyssnar frågar efteråt "att du ger bort dem?" - men jag undrar då varför inte!? Förhoppningsvis får jag samma svar av nån om jag nån gång behöver nåt.

Jag har samlat på mig delarna under flertalet år, och om jag ger bort dem fanns det ju anledning att spara derm. Annars är risken att de slängts och då har jag ju sparat dem till ingen nytta.

Om någon behöver hjälp, stort eller smått, och jag kan ge den - varför ska jag inte ge den?


För mig är det en vinn-vinn-situation. Kunden vinner i att de fick delarna snabbare än via företaget (de har redan blivit lovade delarna, men de kommer ju först efter någon vecka). Jag vinner i den härliga känslan av att hjälpa nån (tyvärr inte mer plats i källaren) och i nöjet att känna mig uppskattad (när man gör nåt utöver).

Hur hade ni gjort?

Utmanad...

Hittade en liten kommentar av Listoplisto... Måste väl göra nåt åt den också innan jag slutar.

*Din senaste insikt/aha-upplevelse
Jag MÅSTE inte.

* Din senaste observation av saker eller återkommande mönster (som att du tycks stöta på ett visst namn hela tiden eller se en viss typ av saker - ex fågelfjädrar på de mest underliga ställen - eller för tredje dagen i rad får tipset om ett visst ställe av vitt skilda människor o s v)
Ännu en bekräftelse på att världen är liten. Man möter människor på konstigaste ställena...

* Din senaste starka dröm som du inte kan sluta tänka på/glömma
Att jag hänger någonstans HÖGT uppe med lilla sonen i famnen. Självklart håller jag på att tappa eller tappar honom. Slutar inte fastän jag vaknar. Ingen idé att försöka somna om. (Hade samma med den äldre också, fast inte lika länge.)

Jag skickar INTE utmaningen vidare!

Före & efter igen

Den här lampan skulle jag kunna ha i ALLA mina fönster... Hur j-a snygg som helst! Los Problemas är väl bara att den kostar över 600 pix. Styck. (Åtminstone här, där allt kostar alldeles för mycket.)

Detta som kommentar till Joars belysningskommentar. Och som fortsättning kan jag skvallra om att vi har tre lampor (ingen aning om vilken sort, vet bara att de finns) som ska in där under kanten ovanför/brevid micron - men vi verkar ha slarvat bort alla skruvmejslarna. *S* Vet inte varför de plockades ner långt före vi ens beslutat måla om i köket, ner kom de och sen inte upp igen...

Min öststatstoa ser onekligen bättre ut nu! Men den har varit underhållande: Plastfärg målad på oljefärg släpper. Vi fick stränga order om att inte skriva namn, men i övrigt fria naglar - med resultat som följer.

Dessa är numera ett minne blott (och några foton, förstås) och jag kommer nog att sakna våra barnfingrars konstverk.
(För er som undrar över ankan är det en WC-anka för små rumpor. Inte rengörningsmedlet. En sån där perfekt bra-att-ha-grej när det finns mindre rumpor i huset...)

Vi har samma handtag överallt i huset. Den uppmärksamme har redan noterat att det är samma som i sovrummet. :-) Jag gillar att ha teman som kommer igen, jag inbillar mig att det knyter ihop ett i övrigt stilmässigt väldigt blandat hus.
Helst skulle jag ha samma golv i hela nedervåningen, men mattan i vardagsrummet är ännu inte nog uselt för att motivera ett byte. Så den får vänta, men hall och kök får ett nytt Alloc-golv inom en vecka! Himmmmmmmmla schschschnyggt! Kanske vi kommer oss för att ÄNTLIGEN lacka bordet och stolarna också... Min farmor gick bort -96 och jag fick dem samma år och det kunde kanske vara dags att få ändan ur nu? :-)

Vad mer? Röran på bänken är tyvärr en stående del av inredningen.
...
...

Nä. Slutskrivet för nu, får ju inte överanstränga tangentbordet när man är ovan. *S*

Före och efter - ännu en bit

Dö inte.


Så här har lilla toan på övervåningen sett ut så länge jag kan minnas. Förstå att jag inte är som alla andra barn.

Den är dock inte så utseende längre. Nu ser den ut så här.

Kanske inte så mycket bättre, men åtminstone inte lika orange.
Tanken är att den ska bli en sjörövartoa, men jag lovar inget! :-)

Däremot kan ni fröjda ögonen på mitt nya kök!
Så här såg det ut innan:

Så har det sett ut, även det, så länge jag kan minnas. Iofs har vi lagt till köksbänken och flyttat omkring på en massa skåp, men färgen har varit densamma. Mörkt jägargrönt på stommarna och nån olivgrön på luckorna. Ett lugnt kök, även om det har varit mörkt.

Numera är det inte grönt. Helt plötsligt har jag ett STORT och LUFTIGT kök, med högt i tak, och lamporna gör faktiskt nytta när jag tänder dem! :-) Tänk att lite färg kan göra så mycket... sen blidde vi lite inspirerade och tapetserade om när vi ändå höll på. Och beställde ett nytt golv. Däbbli fiiiiiiint....


Det syns kanske inte hur ljust det är eftersom det är fotat på kvällen, men ni får ett hum. Jag ska, vid tillfälle och om solen nånsin skiner igen, komma mig för att fota och uppdatera. :-)

Åter till blöjbyten, trädgårdsskötsel och smutstvätt.

Nominering...

Okäjrå! Men bara för att det är just ni, Blue (som alltså nominerade mig på riktigt) och Listoplisto (som åtminstone låtsas som att hon skulle ha nominerat mig), barasånivet. Och JO, jag har tagit det som en fantastisk komplimang!


Så till det där att nominera - här är min lista på bästa bloggarna!

1. Listoplisto
2. Blue
3. xrob
4. Corundum

Det bidde inte fler än så. Jag läser kvalitativt, inte kvantitativt. :-D

Ni som blir nominerade skall i er tur utse era sju favoritbloggar.
1. De nominerade kopierar bilden och lägger på sin blogg.
2. Länka till personen du fick nomineringen av
3. Nominera 7 bloggar
4. Länka till de bloggar du nominerat
5. Lämna ett meddelande på deras bloggar att de blivit nominerade.

Jo, jag kan läsa innantill. Det står 7. Och sju. Men jag vill inte nominera fler.

Å jag ska, bara för att tillfredsställa min nya kamera, göra ett inlägg till! Idag! (kors i taket...)