Orden och deras betydelse

Listoplisto skriver om negerbollar...

Jag ska först berätta om hur min make gör.
Arbetskompisen säger nåt om kärringen där hemma. Min man skakar på huvudet, och beklagar verkligen sin arbetskamrat, vars ögonbryn höjs i förvåning.
- Jag tycker verkligen synd om dig! Jag måste säga, att om jag var gift med en kärring skulle jag skiljas direkt.
- ??? Vaddå? Du är väl redan gift?
- Jo. Men om jag var gift med en kärring, skulle jag inte vilja vara det.
Arbetskompisen fattar fortfarande inte, varför min man förklarar:
- Min hustru/ fru/ maka är ingen kärring. Hade hon varit en kärring hade vi inte gift oss.
När arbetskompisen så förstår vad maken menar börjar han förstås förklara det där om att han ju menar "kär-ing" med allt vad det innebär, varpå min man hänvisar till Svenska Akademins OrdBok (inte lilla ordlistan, alltså) där "kärring" endast och enbart har negativ betydelse.

Så tillbaka till hänvisningen till det där med negerboll... Om vi visste vad orden betyder skulle vi kanske inte använda dem som vi gör! Enligt tidigare nämnd ordbok är kärring ett rakt igenom negativt ord, använt för att beskriva elaka, bittra, ondskefulla trollpackor, häxor, trollkunniga, ondsinta kvinnor. Gubbarna får bäst de vill påstå att det handlar om kär-ing, alltså deras käraste - för mig (och min make) kommer kärring ALLTID att vara ett negativt ord.

Ett hemskt exempel på ordanvändning är tidigare arbetskompisar till mig, där han kallade henne "min rödhåriga lilla hora" och hon tyckte att det var gulligt och helt ok! Fatta! Hur kan det vara gulligt att bli kallad "har sex med vem som helst för pengar"??? Nå, inte min bisniss, och så länge de är överens - men jag kan inte låta bli att förfasas över hur slarvigt vi använder orden... Jag hoppas och tror att han låter "hora" betyda något helt annat än vad det egentligen gör, men hade det inte varit bättre att faktiskt säga det ord man egentligen menar???

Om ordens vikt och betydelse kan jag skriva hur mycket som helst... men nöjer mig för nu med att citera Tage Danielsson, en av de (i mitt tycke) främsta sanningssägarna i svensk historia:

"En far blev arg när sonen sa "Fascist!"
Han låste in sin pojke tills han lydde
och tog tillbaks och sa "förlåt" till sist.
Far släppte därvid ut den tvångsinsydde.
Far hade visat att han var fascist.
Han visste inte vad fascist betydde.

Nu uppstår frågan: visste sonen det?
Han skällde nästan alla för fascister.
Ett ord, så där i största allmänhet,
för att beteckna icke-kommunister.
Ett namn på folk som han som pesten skydde.
Han visste inte vad fascist betydde.

Det som förbryllade vår gosse var
att auktoritära våldstendenser
var något nytt i bilden av hans far
Kan då ett ord ha såna konsekvenser?
Han sa det bara för att pappa snacka
som en förbannad slipsprydd borgarbracka

Nåväl: tänk nu om fadern blev fascist
när sonen detta ord begynte skria?
Tänk om ett skällsord, som sin mening mist,
blev självuppfyllande som profetia!
Den slutsats man kan dra av detta lyder:
man måste veta vad ens ord betyder."

(Ur Tage Danielssons Rotbok, W&W 1977) http://forintelsen.levandehistoria.se/om/pressmedelande/lararsem98.html

Jag blir såååååå less!

Gång på gång kommer artiklar och reportage från orter med midnattssol... De flesta av dem har bevisligen inte minsta susning vad midnattssol är!

Ur Bra Böckers lexikon (nr 16, 1987, tredje utgåvan):
""...när solen inte under någon tid på dygnet når under horisonten. Detta händer på orter som ligger på eller ovanför polcirkeln..."
Polcirkeln flyttar norrut, men just nu ligger den strax söder om Jokkmokk.

Tyvärr är det de orter som faktiskt har midnattssol som drabbas. Men vi kanske, i vår marknadsföring, borde säga att vi har Hawaii-klimat - för vi har ju faktiskt en palm... (inomhus, men det är väl skit samma)?

Bollen är rund (?)

18 knattar på en fotbollsplan. Alla jagar EN liten boll.

Hmm...

...


Egentligen borde jag inte säga mer än så. Jag tror att du fattar var jag är på väg. Men min vana trogen är jag övertydlig och fortsätter.

Fotboll. Ishockey. Bandy. Alla sporter där det finns fler än två pers: Jag har ännu inte fattat grejen! Varför i hela friden skaffar man inte fler bollar (puckar, what ever)??????????

Jag gillar knattefotboll och knattehockey och liknande, åtminstone i de fall där det finns en vettig tränare som ser till BARNENS bästa och inte till den egna äran. (Underförstått; där tränaren jobbar med barnens boll-tjosan och självkänsla och inte jobbar med att få ett stentufft lag med minivuxna som ska vinna till varje pris)
Jag är inte särskilt förtjust i att en hel stadion blir totalförstörd av galna vuxna människor som egentligen slåss om EN BOLL...
Det börjar med 11x2 vuxna som springer efter bollen. Men då dessa 22 vuxna inte fixar att göra så som den vuxna publiken vill (och de vill ju dessutom olika) blir den vuxna publiken arg. Helt otroligt.
I vissa fall tar vuxna publiken ut aggressionerna på stadion, på spelarna eller på övrig publik (eller döda ting i närheten). I vissa fall går dessa vuxna hem eller på krogen och tar ut ilskan där. I vilket fall blir resultatet detsamma - IQ fiskpinne!

Varför inte ge dessa märkliga vuxna en boll vardera? Då slipper vi
a) taskig "underhållning"
b) trasiga döda ting
c) trasiga människor (publiken, spelarna, familjen, krogbesökarna)
som direkt följd. Indirekt kanske vi t o m kan få lite kvalitetsprogram på TV - fast det är väl som att hoppas på fred i världen...

(Och apropå TV - de som ställer in barnprogram för att visa sport borde halshuggas!)

Idiot-test

Mohahahaha... Jag känner mig faktiskt lite stolt, jag!

I am 21% Idiot.

I am not annoying at all. In fact most people come to me for advice. Of course they annoy the hell out of me. But what can I do? I am smarter than most people.

Take the
Idiot Test
@ FualiDotCom

Snö i kubik och kvadrat

Tänk att snö kan vara så skrivvärt... Än en gång får min blogg detta tema. Frågan är ju då om jag gillar eller ogillar snö? Ingen aning, tyvärr, kanske nåt slags hat-kärlek?

Det har varit en fantastisk tomtehelg - Tomtarnas Vinterspel har för fjärde året i rad dragit rekordpublik. Både min man och jag har varit "barnlediga" från spelarbetet, och att bara vara där som publik och för att återse alla underbara tomtar var riktigt roligt. Perfekt temperatur med mild blida gjorde alla på bra humör - det saknades bara lite solsken.

Idag är det dock tristare väder... Jag har aldrig tidigare upplevt att snön är statisk, men det är den nu. Märkligt! Fastnar precis som frigolit, helknasigt!
Är det månne nåt nytt eller är det bara jag som inte sett det förr?

Fikarast

...och snart ska jag hämta 5-åringen från dagis. Liten tuggar lyckligt och dreglande på mitt pekfinger och verkar tycka rätt bra om livet.
För alla er som behöver en bra kalender - http://www.dinstartsida.se/almanacka.asp
Äntligen en variant som både är överskådlig och hyfsat enkel samtidigt som den är detaljerad - man ser VAD man ska göra, inte bara ATT. För den som gillar att se hur många lediga dagar man har är den också perfekt. För den som inte gillar att se hur lite man faktiskt gör är den dock mindre lyckad... :-)
Har egentligen inte så mycket att säga, men eftersom jag faktiskt har RAST från jobbet, ska jag ju inte göra nåt som har med jobbet att göra. Alltså vara på jobbet, men inte jobba. (Var jag lite väl övertydlig nu?) Då är bloggandet inte helt fel! Man kan ju blogga varifrån som helst, vilket jag egentligen vetat hela tiden men ändå inte kommit på. Men den tanken föll tegelstensliknande över mig alldeles nyss. Det sa t o m "tjoff"! Ibland tar det lååååååååååååååååååång tid för mina tioöringar att röra på sig. :-)

En liten dikt

...bara för att muntra upp mig själv:

Tystnaden sänker sig över staden
Natten kommer rullande
likt mjuka, tysta vågor
och dränker stadens lyster
i sin mörka trygghet
Himmelens vägvisare tänds en efter en
Glimmar svagt mot det oändliga svarta
Livet slumrar för ett ögonblick
Sluter sina allvetande ögon vila
Andetagen saktar in, tystnar

En stilla suck
En tunn stråle av ljus
kikar försiktigt över kanten
Djärvare speglar den sig i fönsterrutorna
Bryter ut i glädjefyrverkerier
och jagar undan skuggornas dansare
Luften vibrerar av liv och rörelse
Sprudlande skratt i alla riktningar

Så - plötsligt, är tystnaden tillbaka
Natten kommer åter rullande

Skriva eller dö

Nä - riktigt så allvarligt är det inte. Men nog finns det få lika bra sätt att bota nedstämdhet!?
Jag kollade igenom min diktsamling häromdan, och det är länge sen jag skrev nåt. Bra, självklart, om det betyder att jag inte mått dåligt nog att behöva skriva, men risken är ju att jag inte haft TID att skriva. Jag tror tyvärr på det sistnämnda.
Jag hade velat skriva MASSOR av bloggar, och jag kommer alltid på massor av fiffiga blogg-ämnen när jag är LÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅngt bort från en dator... Bajs. När jag väl sitter vid datorn och har öppnat min blogg är det tomt och tyst i mitt kontor. Hjärnans pratkvarn t o m håller andan bara för att inte ge mig ens en skugga av inspiration. Dubbelbajs.
Idag har jag både tid och inspiration. Tyvärr inte så glad inspiration, men ändock.
Alltid något.

En decimeter snö

Snön faller.
Sakta.
Obönhörligt.

Snö kan verkligen uttrycka känslor!
Glad och lycklig snö yr i luften, glittrar i solen, gnistrar på vinterträden, killar oss på näsan och får oss att vilja kasta oss handlöst, fluffigt och puffigt och alldeles... alldeles underbart. Som gräddig mjukglass.
Arg och ilsken snö borrar in sina istaggar mellan kläderna, sticker och svider, låter dig varken se eller andas. Slår och slår och slår, piskar dig att vilja vända om.
Sorgsen snö faller. Obönhörligt, oupphörligt, sakta men bestämt fyller den marken och våra sinnen med svårmod och sorg. Kvävande, dräpande. Tung.

Just nu faller sorgsen snö utanför mitt fönster.

Och snön den faller

... men på TV-vädret låter det som att vi har flera meter redan!
Hmm... måhända att jag bor i Lappland, men än har vi inte mer än två cm. Och det kom inatt.

Inte för att jag egentligen borde vara förvånad! TVs väderpysslingar verkar ha dålig koll på var i Sverige de befinner sig när de pratar om annan ort än Stockholm, och det har tydligen kommit en hel del snö "mittemellan" här och Stlm.

Jag hoppas dock på MASSOR med snö före 23 november. För en föllseda´ utan snö är ingen kulig föllseda´!

Det ÄR lättare andra gången!

När jag var liten sa mamma ofta att vi måste haft helt olika uppfostran, min syster och jag.
Då tyckte jag bara att det var en konstig sak att säga, men nu, när jag själv har två barn, förstår jag huppsmupps vad hon menade!

Första barnet - ORO, oro, ORO, oro... Tänk om det blir fel! Om jag gör si kan det bli si. Men om jag gör så kan det bli si, fast på annat och minst lika dåligt sätt. Ständig oro över att nåt blir fel, ständigt funderande på om det jag gör skadar mitt barn (psykiskt, alltså).
Andra barnet... lekande lätt! Visserligen kan jag fortfarande drabbas av "nu misshandlar jag mitt barn-oro"-attacker, men de är små och försvinner snabbt.
Om det är jag som blivit starkare och mera tillitsfull eller om jag bara inte har tid att fundera lika mycket vet jag inte - men skönt är det. Mina barn lär bli lika skadade/oskadade oavsett hur mycket jag oroar mig, så egentligen är det inte lönt att oroa sig. Nån har sagt nåt smart i stil med att oro innan är samma som att uppleva situationen två gånger, och det är sååååå sant.

Men... med Elias oroade jag mig ständigt för vad jag skulle ställa till med, och de tankarna var ändå hyfsat uthärdliga. Med nytillkomlingen drömmer jag istället mardrömmar nästan varje natt, mestadels handlande om att jag tappar Jesper från hög höjd/Jesper faller från hög höjd, fastnar och jag kan inte nå honom/Elias blir kvar på perrongen när tåget (innehållande mig och Jesper) går/någon snor Elias och med Jeppspepps i famnen kan jag inte springa efter - ni fattar. Inte somnar man om lätt efter såna drömmar...

Jag tröstar mig med att jag hinner sova när jag blir pensionär. :-))

Apropå att "hjälpa till" hemma

Jag måste ju bara fortsätta:

Tillhör du dem som "hjälper till" hemma? (Eller lever du med en sån?)
Jag ställer mig lika frågande till det som när pappor säger sig vara barnvakt åt sina egna barn.

Vems hem är det? Är du och hälsar på tillfälligt hos din flickväns föräldrar, eller bor du tillfälligt hos en kompis? Om du verkligen bor ihop med maka eller dina barns mor tycker jag att det är groteskt att säga att du "hjälper till".
På samma sätt: Vems barn är det? Om du är pappa till barnet är du inte barnvakt. Då är du förälder.

Samhällssynen må vara hur skev som helst, men just dessa två uttryck är verkligen bland de värsta. Inte bara talar han om att han faktiskt står över hushållsarbetet, utan även att det är någon annans barn... Ingen tilltalande man, i mitt tycke!

Hur gör dom?

Alltså - jag fattar inte. Hur i hela friden gör dom?
Jag ammar, inga tillägg eftersom sonen kväljer över ersättningen. (Annars hade jag definitivt låtit honom äta från flaskan också!) Den tid som min son ligger vid bröstet gör jag egna saker, som att sitta vid datorn eller lösa Sudoku. När han ligger själv, är hos sin pappa eller sover försöker jag hinna med allt det där som BORDE göras, så som att diska, tvätta kläder, plocka undan... Jag är ALLTID hopplöst efter! Och det TROTS att jag lever med en man som anser sig (självklart) ha lika mycket ansvar för det gemensamma hemmet (alltså inte "hjälper till" utan faktiskt bara GÖR) som undertecknad, och lagar mat, dammsuger, putsar fönster, osv.
Hur kan så många hinna med så mycket??? Många av mina vänner har tip-top hem, de hinner göra undan allt sånt där som hör städningen till och ändå vara småbarnsmamma och jobba. HUR GÖR DOM???

???

Varför är mina dagar så mycket kortare än deras?

Och viktigast av allt - varför jämför jag?

Mitt hjärta blöder...

... för än en gång har di blaue lyckats lura den svenska befolkningen. Vi lärde oss tydligen inget sist, när de lyckades köra Sverige i botten. Nejdå, nu ska vi - än en gång - se på medan den svenska välfärden rycks undan och de rika blir rikare. USCH!
Förhoppningsvis är de lika duktiga som förra gången på att hålla ihop den blå sörjan och därför överlämnar styrandet till de röda ganska snabbt, men jag är lur på att så inte blir fallet. De lär nog hålla ihop oavsett. Kosta vad det kosta vill.
Jag "ser fram emot" sänkta barnbidrag, höjd dagistaxa, dyrare tand- och läkarvård, gräddfiler för de som inte behöver mera pengar...

Jag hoppas samtidigt innerligt att jag har fel. Humlor kan enligt all vetenskap inte flyga, och sålunda är förhoppningsvis detta en politisk humla.

Mera Listoplisto!

Äsch!
Det är farligt att läsa Listoplistos bloggar! Man blir som en j-a härmapa...

Your Power Color Is Blue

Relationships and feelngs are the most important things to you.You are empathetic and accepting - and good at avoiding conflict.If someone close to you is in pain, it makes you hurt as well.You try to heal the ones you love with your kind and open heart.

What's" Your Power Color?

Mammaledig?

Jag läste Listoplistos blogg om mammaledighet... http://listoplisto.blogspot.com/, "Vissa saker är viktigare än andra" och jag måste få kommentera! Det gick inte direkt, av någon anledning, och därför skriver jag en egen.

"Applicera tvärtommetoden på frågan och se hur absurt det låter… typ så här: ”Min fru VILL inte vara föräldraledig, hon har varit det förr och tyckte det var rätt så trist”. Handen på hjärtat, nog skulle du reagera med misstro och undra vilken sorts mamma hon egentligen är?"
Det kan jag skriva under på! Jag har börjat jobba halvtid och min son är 2,5 månader - gissa om jag får en hel del höjda ögonbryn!!!
Min son är med mig hela dagarna och jag ammar heltid (alltså inga tillägg) och ändå tycker många att jag är knepig. De skulle nog inte föreslå att min man kunde vara hemma, utan det hela handlar om att JAG som MAMMA borde vara HEMMA med mitt barn.
Alltså - kom inte till mig och snacka om att Sverige är jämlikt!

Men samtidigt kan jag tycka att debatten är snedvriden. Det borde inte handla om att pappa MÅSTE vara hemma mera och att det är så synd om oss mammor. Det borde handla om att EN FÖRÄLDER ska kunna vara hemma med barnet/-n, utan att FAMILJEN förlorar ekonomiskt på det. Att mamma ska lämna ifrån sig mammadagar är vansinne, det borde istället FÖRLÄNGAS, så att pappa får LIKA MÅNGA dagar som mamma har nu.
Nu föreslås faktiskt att pappa ska SNO dagar av mamma - totalt vansinne i mitt tycke!
Det skulle dessutom lösa många problem med dagisplatser som inte räcker... :-)

AmbiVALent...

Jaha. Så var det då val igen...
Usch.
Jag tillhör dem som inte har några problem med att säga vilket parti jag röstat på. Jag tycker att det kan vara sunt att föräldrar inte vill berätta för sina barn om de vill att barnen själva ska ta beslut utan påverkan från föräldrarna, men annars ser jag inte vitsen med att tiga med politisk färg.
Men - jag har lika svårt varje valår med att bestämma mig för vilket parti jag ska rösta på!
Inte för att jag är osäker på vad jag tycker, absolut inte. Jag har varit stolt SSU-are i många år, och även om jag är mera åt vänster än Sossarna är jag definitivt RÖD.
Så till mitt problem: Om jag röstar på Vänsterpartiet, som jag helst vill göra, TÄNK OM just MIN röst var den som hade kunnat ge Sossarna egen majoritet? Egentligen vet jag ju att en röst inte gör sån avgörande skillnad, men TÄNK OM vi är nog många som tänker som jag, och Sossarna faktiskt kan få egen majoritet?
Vänsterpartiet verkar inte vara i position för egen majoritet, och hellre rött misch-masch än blå depression. Alltså borde jag ju rösta på Sossarna, bara för att komma närmare målet egen majoritet. Men...
Sickna problem. Samma vånda varje år...

Stor bokstav - en utdöende art?

Alltså - när jag skriver kommentarer hos någon annan publiceras de som om det vore "lollias" som skrivit. Men vad jag vet har jag aldrig någonsin skrivit "lollias"!
(Och för er som nu inte förstår vad jag menar; jag vill att det ska stå "Lollias". Med stor bokstav.)
För de flesta är det väl en skitsak, men jag blir lite syrak över att någon plingboll någonstans bestämt sig för att faktiskt ÄNDRA på mitt sätt att skriva - skitskalle! Jag vill inte heta sara eller ulla eller barbro heller!
Meningen med att jag själv väljer namn borde väl vara just att jag ska få välja? Eller? Har jag missuppfattat nåt?
(Jo, jag dubbelkollade. Jag har skrivit "Lollias" som användarnamn. Med stor bokstav.)

En handskföljetong?

Eller kanske bara en fånig vilja att göra som världens coolaste brud Listoplisto (och eftersom jag är totalt inkompetent vad gäller html (vet inte ens om det stavas så) kan jag tyvärr inte länka er till den utan får klistra in adressen istället; http://listoplisto.blogspot.com/) - här kommer min lista;

4 arbeten jag har haft i mitt liv:
1. Renrummontör
2. Blomsterhandelsbiträde
3. Försäkringsmäklarassistent
4. Lärarvikarie

4 filmer jag kan se om och om igen:
1. Mycket väsen för ingenting
2. Harry Potter-filmerna
3. Sagan om ringen-trilogin
4. Willow/Labyrinth, kunde inte välja
MEN - det behöver gå nåt år emellan!

4 städer jag har bott i:
1. Gällivare
2. Jokkmokk
3. Malmberget
4. Koskullskulle

4 tv-serier jag gärna ser:
1. Medium
2. Ghost Whisperer
3. Allie McBeal
4. Fresh Prince (går den ännu?)

4 ställen jag vill åka till:
1. Australien
2. Manchu Pinchu
3. Indien
4. Nåt superbilligt land där jag kan känna mig superrik...

4 webbsidor jag besöker dagligen:
1. http://www.griddlers.net/default.jsp
2. http://www.folkdansaren.nu/
3. http://www.santaclauswintergames.com/
4. Varken nr 2 eller 3 är dagligen besökta, men jag passar på att göra lite reklam... har ingen fjärde vad jag kommer på just nu.

4 favoriträtter:
1. Chicken/Lamm tikka masala
2. Hawaiikyckling
3. Pappas grytor - mummmmmmmma!
4. Min makes chili

4 ställen där jag trivs:
1. Sängen
2. Datastolen
3. På stranden vid stugan
4. Med näsan i rabatterna

4 personer jag vill utmana att svara på enkäten:
De flesta av mina vänner finns här på orten och är inga bloggare... hmmm... näpp. Kommer inte på någon att skriva dit, eftersom de antagligen inte läser det här.

Min religion

Egentligen ska man inte diskutera religion. Var och en har, eller borde åtminstone ha, rätt att tro på vad de vill, så länge vi inte försöker pracka på någon annan samma tro. Men... jag kan inte låta bli.
Jag har ingen gudstro. Inte i ordets rätta (?) mening, att jag "tror på Gud". Däremot tror jag att gudarna finns. Allihopa. Varför skulle EN vara rätt och de andra fel?
Med tanke på hur många mirakel som sker varje dag inom alla religioner (och även oreligiösa, men då kallas det kanske inte mirakel?) vore det, anser jag, fel att säga att gudarna inte finns.

Det är många som sagt bra saker på bra sätt, en av dem är Jonas Gardell i ett sommarpratare-program för några år sedan. Han sa något i stil med
"Varför skulle just vi ha rätt? Tänk om det är några eskimåer på Grönland som har rätt - och Gud är en isbjörn?"

Margit Sandemo är en annan av mina favoriter i sammanhanget:
"Shama" (den oväntade dödens gud/Lo ) "kastade huvudet bakåt och gav upp ett skallande skratt.
- Skapa nya människor? Men flicka lilla, tror du verkligen att det är gudarna som skapat människorna?
- Javisst!
- Något så enfaldigt! Det är ju människorna som har skapat gudarna! I och med att någon tror på dem, blir gudarna levande för dem, och kommer att existera så länge någon tror på dem. Men dör tarangaierna ut, måste också deras gudar dö. Så undra på om de är rätta!"
"- Du säger att om folket dör, dör också deras gudar. Gällver det alla religioner i världen?
- Jag kan bara svara för Taran-gai, men jag misstänker att det gäller för alla, ja. Jag tror många gudar har svunnit bort och dött ute i världen bara för att deras tillhängare har vänt sig från dem. Varför tror du annars att till exempel kristendomens gud så ängsligt deklarerade att 'Du skall inga andra gudar hava jämte mig'?" (sida 97 i Isfolket nr 17, ifall ni undrar)

Så nu vet ni. Lite som med att jag fattar att jag inte fattar - jag tror på att andra tror på gud/-ar, och gudarna finns. Fast inte. Typ. Eller nåt...

Fattaru?

Hörde skämtet om Stockholmsduvan igen... kom osökt att tänka på en gammal fundering:
Jag fattar ingenting. Men om jag fattar att jag inte fattar nåt, så fattar jag ju faktiskt att jag inte fattar, alltså fattar jag nåt. Men jag kan ju inte säga att jag fattar, eftersom jag inte fattar - fast inte ingenting. Fattaru?
Fattar... vilket j-a ord, förresten. Svenska språket är fullt av konstiga ord, som när man sagt dem några gånger låter jättemysko. Och alla dessa ord som har olika betydelser fast de stavas lika eller nästan lika? Ta jord, t ex. Jord-lera, gjord-tillverkad/utförd, hjord-flock och så sadeldelen (som jag inte får till stavningen på).
Nå, det är inte jag som skriver i SAOL/SAOB. Tack och lov för det!

Soooooolen skiiiiner!

Myggorna lyser dock med sin frånvaro. Ett enda myggbett på hela sommaren - nåt måste vara fel! Fram till midsommar brukar de iofs hålla sig undan, men midsommardagen brukar vara full av mygg, knott och svidd. Vad har hänt?
Inte för att jag klagar, men det är konstigt att vi inte måste ha myggnät överallt och dörrarna stängda. Konstigt som i ovant, alltså. Gudomligt skönt, dock, eftersom en månadsgammal bäbbsa inte mår så bra av myggbett. Inte femåringen eller trettifemåringen heller. Eller fyrtiotvååringen, för den delen. Jag klagar alltså inte, men lite undersam blir man. Vi har inte sett desto flera renar heller - kanske finns något samband? :-D

Bromsar finns det desto fler... Bromsar måste vara ett utslag av mycket sjuk humor. Eller, som lillgrabben säger i Dean R Koontz "Servants of Twiligt": "When God created cockroaches and bees and spiders - he must have been in a very weird mood that day!" Kan inte annat än medhålla, även om jag inte tror riktigt på det där med gud. Men den biten kräver ett eget stycke.

Solskenslycka åt folket!

Griddlar

www.griddlers.net - en mycket trevlig pysselsättning! Iofs har jag nog alltid gillat matematik, men den här formen är utomordentligt trevlig. Det fungerar hyfsat även med en hand, vilket innebär att när jag nu läst ut alla böckerna i bokhyllan (vilket även inkluderar att ha läst om Sandemos Isfolksserie) har jag ändå nåt att göra under amningen.
Hu! säger säkert några, amma framför datorn! Jo, det känns ganska hemskt att utsätta sina barn för datorns strålning redan som spädgrisar. Jag har dock gjort valet att för min sinnesfrids skull bortse från detta. Hellre lite strålning än en vansinnig mamma.
Det är numera, i mitt tycke, helt underbart att amma (se förra texten), men att bara sitta/halvligga rätt upp och ner är rätt trist. För att inte säga vansinnigt långsamt. Femåringen leker i sitt rum, bygger pussel och ritar och bygger med duplo, så han är inte särskilt brydd i mig. Att titta på spädgrisen är underbart, men i längden blir man mätt även på underbara spädgrisar.
Och jo, han är en spädgris. Han t o m grymtar, denna världens sötaste spädgris som inte bestämt sig riktigt för om han är en knähund eller inte. :-)

Amningens fröjder?

När min förste son, efter fyra veckor, äntligen kom på hur man skulle göra med tungan (han tryckte upp den i gommen hela tiden) hade jag blödande sår på brösten från pumpen. För er som aldrig utsatts för amningspumpar - var GLADA! Det finns nog inget, i mitt tycke, som är värre. Denna första helvetesmånad ledde till att amningen var ett elände. Det gjorde ont, och jag hade äckelkänslor varje gång jag såg att min son fått i sig sårskorporna tillsammans med mjölken. Martyr som jag är ammade jag ändå i över ett år. Jag förstod inte hur någon kunde säga att det var mysigt! Aldrig mer! - sa jag då...

Nu har jag, fem år senare, fått ett nytt pyre. Han förstod omedelbums hur det hela fungerade, och amningen har fungerat PERFEKT i över en månad nu. Jag hade ont i brösten de fyra första dagarna, men eftersom jag totalvägrade att pumpa slapp jag sår och nu förstår jag helt plötsligt vad folk snackar om - det kan ju vara hur helt ooootroligt mysigt som helst!

Tänk om jag hade lyssnat på min egen hjärna för fem år sedan, och skitit i den där jämrans pumpen, då hade jag kanske uppskattat amningen redan då. Om jag för fem år sen propsat på att de inte skulle sondmata min son knökfull var tredje timme hade han säkerligen greppat det där med hur man gör mycket tidigare. Iofs svårt att bevisa så här fem år efteråt, men ingen kan ju heller motbevisa mina teorier, så... :-)

Så en rad till dem som tycker mina textstycken saknar sammanhang och röd tråd - ni har helt rätt. Men sån är min hjärna, så det är helt i sin ordning! :-D

Hur lång tid tar det att tömma en väska?

Ja, det kan man fråga sig. Jag tillhör dem som gärna tömmer packningen direkt vid hemkomsten, avskyr väskor som ligger och "mugglar" i hörnen... Hur lite man än packar ner innan kommer man alltid hem med femton extra kollin, i mitt fall ofta plastpåsar, och det är så skönt att tömma bort och titta på allt jox och skrot man burit hem. Ofta dessutom konstaterande att det mesta trots allt bara var smutstvätt.
Igår kom vi hem från en helgtripp till mina föräldrar. Vi var bara borta tre dagar, alltså inte såååååå himla mycket som landade i hallen när vi kom hem. Så till det som skymtas i rubriken - jag blev förvånad över att det faktiskt kan ta ett och ett halvt dygn att tömma fem plastpåsar och en väska! Helt otroligt!
Och när jag nu har skrivit två hela stycken om att packa upp, känner jag mig lite fånig. Alltså - mindre intressanta ämnen får man leta efter. Jag ska försöka göra bättring till nästa gång.
/Lo

Jag stod på bron och filosoferade över livet med en tekopp i näven och fick syn på en harkrank. Det måste vara naturens största blunder! Eller, kanske inte misstag, men nog är det en märklig varelse. Den hade hakat fast med frambenen vid en färgflaga, och såg ut att inte riktigt veta vad den skulle göra härnäst. Den försökte få fotfäste för fler ben, och i mitt tycke såg den ut att ropa på hjälp, som vi också skulle göra i samma situation. Skillnaden mellan oss och harkranken är dock att den har ett par vingar... som den helt klart såg ut att ha glömt bort. Märkliga varelser. De har en förkärlek för att komma in och slå sig fördärvade mot allt tingeltangel inomhus, och de ser klart sorgesamma ut. De är lite som humlor som inte heller tycks ha fått några riktiga flyglektioner, men humlor vet vi ju att de inte är skapade för att kunna flyga. Harkrankar ser ut att ha rätta kvalifikationerna, men tycks inte fatta vad det är tänkt att de ska göra.
Sommaren är full av fascinerande varelser.

Officiell bloggare?

Jaha. Så var även jag en del av bloggvärlden... Och till dig som eventuellt hade några förväntningar på den här sidan, kan jag redan nu, bevisligen, säga att det inte kommer att hända nåt här särskilt ofta. Förhoppningsvis kommer det nåt per vecka, men jag har ett liv utanför datorn (tror jag) som tenderar att periodvis vara väldigt intensivt. Just nu är det fullt sysselsatt med att hålla mig översvallat av sysselsättning. Så mycket kommer att handla om att se vad det här går ut på! :-)