Årets sista?

Kanske. Vet inte ännu. Men jag tror det.

Jaha. Så var 2007 till ända...
Förhoppningsvis är jag en bättre människa vid denna tid nästa år.

Eller,


åtminstone en mska enklare att leva med.



Återstår att se.



Påminn mig gärna.

- - -

Jag har för tredje gången i mitt 35-åriga liv blivit kallad rödstrumpa.
Mycket märkligt.
Jag tror att det handlar om män som inte fattat grejen, och som vräker ur sig tillmälen som "rödstrumpa" och "kvinnosakskvinna" lite så där till höger och vänster utan att tänka. Eller kanske inte veta vad orden betyder?
(Hänvisar här till en av mina favoritdikter, "Vikten av ordens betydelse" av Tage Danielsson.)
Jag har nog en hel del åsikter som kan liknas vid de sk rödstrumpornas. Jag har nog även en del åsikter som skulle kunna liknas vid de åsikter som framförs av nasister och fanatiskt religiösa. Gör det mig till nasist och fanatiskt religiös? Om jag vid något tillfälle kallar min make, som jag älskar och har GIFT MIG MED, för husdjur - gör det mig till manshatare och lesbisk då just ordet husdjur använts av sådan person i massmedialt sammanhang?
Om jag pratar om mina graviditeter, som båda avslutats med akut kejsarsnitt pga havandeskapsförgiftning och HELLP-symptom, och i dessa sammanhang förordar kejsarsnitt för min del - gör det mig till förespråkare för kejsarsnitt för alla i alla upptänkliga sammanhang?
Om jag meddelar att jag anser att en våldtagen kvinna SJÄLVKLART ska ha rätt till abort om hon så önskar eftersom jag anser att det redan födda livet faktiskt är mer värt än det som inte är fött ännu - gör det mig till abortförespråkare då?

Svaret på samtliga dessa ja/nej-frågor är - självklart - nej.

I min värld, åtminstone.

För den som inte fattar vad jag menar hänvisar jag gladeligen till kommentar-rutan. Vi kan fortsätta älta det hela där. Just nu är jag rätt mätt på ämnet, och vill gärna få ut detta inlägg FÖRE årsskiftet.

- - -

Jag är just nu rätt sugen på att göra en ny blogg, som enbart och endast skulle fyllas med alla mina elaka och hatiska tankar, men det känns inte särskilt varken upplyftande eller meningsfullt. Framför allt inte kreativt och självstärkande, så jag låter nog bli.

Tror jag.






Än så länge...

- -

Har jag något mer? Det är det säkert.
Har helt plötsligt MASSOR av intressanta trådar som skulle kunna bli rätt ego-trevliga inlägg, uppkast, framtvång, men samtidigt känns det rätt orelevant. Det är ju snart nyårsafton, och ett nytt år står och trampar bakom snödrivan...
Äsch.
Inläggen kan vänta.

Till Er alla från mig och mina jag

GOTT SLUT
och
GOTT NYTT ÅR!!!

Reservdelar från Hobbex...

Vi brukade (till viss del så fortfarande) skämta om att folk köpte sina körkort på Hobbex. Vi brukade också skämta om att köpa reservdelar på samma ställe, såsom hjärnor och dylika ting. Jag känner att jag skulle vara MYCKET tacksam om så gick att göra - hjärna köpes gärna!
Eller finns det någonstans att köpa en utbytes? Servad, repad, klar att använda? Behöver inte vara av särskild modell eller färg, bara den fungerar SOM ALLA ANDRAS är jag tacksam. Min nuvuarande är i desperat behov av service/reparation.
Ett något mindre hjärta är också önskvärt, även om det inte är någon särskild brådska med det. Det nuvarande funkar alldeles utmärkt, om än något för stort och rymligt. En något mindre modell skulle vara enklare att hantera. Åtminstone med nuvarande hjärna. Det kanske är modeller som inte är fullt kompatibla?
Panduro kanske har något gör-det-själv-kit?

Vilket djur är du?

Jaha, Listoplisto, jag blev en Utter... ???

"Otters are petite, engaging creatures overflowing with positive energy. Intelligent and bright, they are also popular and eminently lovable and displaying the highly developed social skills that typify the small carnivores. So, otters mix easily with a wide range of animal personalities.

Lazy? Let's just say easily distracted. For life has so many diversions for the otter, that whether it's playing a computer game, reading a book, or doing a crossword puzzle, it's impossible to predict how it will fill it's day. But when an otter gets focused on a problem, it's keen intelligence rises to the challenge and it will not give up until the nut is cracked. Otters feel entitled to the good things in life and a general sense of well being gives them the confidence to not have to save for the future. A lover who wants to impress an otter should know that otters love to eat out and have a predictable penchant for sushi.

Although intelligent and witty, otters have a tendency to suffer from self-doubt, and fear of failure can prevent them from living up to their true potential. Still, they are a great problem solvers, with the ability to spend endless hours on abstract or practical challenges. As workers, they are dedicated and capable and always eager for a chance to prove themselves. Their determination makes them valuable employees and although they often feel that their contributions are undervalued, they would rather accept lower pay than risk confrontations in their workplace. Although they are fine motivators, they avoid taking leadership roles, performing better in group situations with their social skills coming in handy when counseling coworkers through their problems. Their dexterous hands are useful in a wide range of careers, and they're ideally suited for work in engineering, advertising, and design.

As lovers, otters are tenacious and have remarkably vital libidos. Unafraid of expressing their needs, they have little tolerance for selfish people and are attracted those creative enough to fulfill their sexual appetites. Among the aquatic animals, the lusty dolphin provides endless fun while the terrestrial fox proves to be a challenging and sexy companion. In a relationship, the otter will willingly stray into dangerous waters, betting that its instincts will see it though. But, for the most part it prefers the familiar shallows of a predictable association with the semi-aquatic beaver or sea lion.

There is no question that the otter is going to have children. Lots of them. And this otherwise carefree individual will surprise you with its strict and disciplined approach to child raising.

Otters are certainly not shy. Their highly advanced communication skills explain why friends flock to it for advice and why ex-lovers find it so hard to let it go. But sometimes it seems that relating to an otter is a one-way street; for otters hate criticism. It's not that they don't believe there's room for improvement -- it's just that they tend to confuse criticism with rejection. Friends must step lightly lest they wound the otter's self-image, for this is the surest way to dissuade the otter from further communication.

Famous Otters
Leonardo DiCaprio, Meg Ryan, Jennifer Aniston, Goldi Hawn."

Försvara mig!

När sonen frågar varför mamma är borta så mycket ska du inte svara att du inte vet, du ska svara att det beror på att mamma har så många saker hon måste göra. "Att du inte vet" = du förstår det inte heller, alltså har mamma ingen anledning att vara borta. "många saker" = att det kanske inte är så lätt att förklara, men det finns en anledning som faktiskt är helt ok och som du står bakom det hela.

När svärmor (din mamma, alltså) frågar hur länge vi ska stanna ska du svara med antal timmar, inte att du inte vet. Det är du som bestämmer hur länge vi ska vara hos din mamma, inte jag. Eftersom jag är i underläge och "tänker stjäla hennes son från henne" är det upp till dig att visa att det faktiskt är du som väljer att gå.

Oavsett om det är min eller din mamma - du ska försvara mig! Min mamma ser mig fortfarande som 12 år gammal, och kommer att ta varje tillfälle i akt för att tala om för mig vad jag gör för fel. Din mamma ser också bara mina fel, även om hon - kanske - väljer att "bara" antyda. Kvar blir barnen och du - men barnen ska inte behöva försvara sin mor inför mormor och farmor. Det är ditt jobb!

Du ska acceptera det jag gör utan att måste veta varför. Jag ska inte behöva rättfärdiga mina tankar eller mitt beteende, jag är lika vuxen som du. Mitt sätt är precis lika rätt som ditt, och ska inte behöva försvaras inför dig. (Jag tänker inte sänka mig till den nivån och börja ifrågasätta dig och ditt!)

Dessutom:
Om jag köper två paket laktosfri grädde ska du, om du nu måste använda dem, köpa tillbaka SAMMA SORT och LIKA MÅNGA. Jag vill inte ha matlagningsgrädde, och jag vill inte ha grädde med laktos. Enkelt. Hade jag velat ha matlagnings- med laktos hade jag köpt det från början.
Jag valde att köpa laktosfri vispgrädde eftersom båda våra och båda dina barn mår bättre av laktosfri mjölk/grädde. När nu din mamma inte tål nästan något alls tänkte jag göra två varianter grädde till äggen: en med salt och en med kaviar. MEN... eftersom du valde att köpa tillbaka en matlagningsgrädde, som jag inte kan använda öht, och en laktosgrädde istället för de två paket grädde utan laktos som jag köpte, blir det alltså inte så som JAG hade planerat MIN matlagning...
Jag vill INTE ha bara salt i min grädde. Jag vill ha kaviargrädde, precis som de övriga vid bordet, men eftersom din mamma inte tål fisk blir hon isåfall utan. Men jag behöver två paket för att det ska räcka till alla äggen. Alltså gör jag två varianter, en med kaviar och en med salt, så att din mamma också ska kunna äta av äggen. Nähä, just ja, du hade ju inte köpt några paket med laktosfri grädde.

Om jag gör så att "alla" gillar mina ägg kan inte svärmor äta, och jag står där som egoisten som skiter i svärmor. Våra barn får dessutom ont i magen.
Om jag gör ägg som även svärmor kan äta vill ingen ha dem för att de blir menlösa och tråkiga.
Om jag ska göra så att alla blir nöjda måste jag göra tre sorter; laktosfri med kaviar, vanlig med salt och ytterligare en med kaviar för att få den att räcka. Då tycker alla, inklusive din mor, att jag går i överkurs, sååå många hade jag ju inte behövt göra.
ö,lmxvczöortdfslö, asgäpkb sfdjxedhrl¨ntpisk,yg5! Det är inte JAG som ska stå med hästhuvudet när DU inte tänker! Det är inte jag som ska få sneda ögon för att du gör tok!

Jävla bajs!

Flicka eller inte?

Nappar självklart på xrobs Flickighetstest - allt för att inte städa! :-)

SUMMA: 8/98
RESULTAT: Väldigt inte flickig, eller nåt.
SLUTSATS: Jag har burit barn i magen, har de kvinnliga attributen och gillar killar, borde därför vara kvinna. Enligt de flesta tester är jag inte det. Alltså - varför i hela friden gör jag dem?!?

Och varför i hela friden ska vi hela tiden göra likhetstecken mellan ytlighet och att vara tjej/kvinna? Varför är det fjantiga, ytliga, dumma, korkade alltid feminina attribut???

Jävla skit.

Föllsedaaaaa

Jaha. Så var det dags för ännu en födelsedag...

Jag gillar födelsedagar. Jag gillar att fylla år. Ännu ett steg närmare rätt sida av 40! (Jo, jag menar faktiskt det!)

MEN - jag gillar INTE att städa! Tyvärr verkar dessa två ting vara oseparerbara, så jag tänkte bita i det sura äpplet och börja. Har diskat och plockat undan alla Jeppspepps leksaker... och... nä, jag skriver lite i bloggen.

Försökte hälsa på en av vännerna på morgonen, men hon var inte hemma. Äsch, då kunde jag inte skjuta på städningen en liten stund...

Varför finns det ingen städ-ande som ploppar upp varje år vid den tid vi fyller år? Som gladeligen städar hela huset tipp-topp, som sorterar bort alla kartonger och högar och för till soptippen och till Röda Korset och har loppis och tömmer diskstället och fixar snyggt i alla pärmar och... VARFÖR??? Det är verkligen inte rättvist att vi själva ska måsta städa. Annars är det bara trist, men just idag?

NÅväl. Vad är väl en bal på slottet...? BÄSTA presenten vore att svärmor vill vara barnvakt så att maken och jag kan gå på krogen och svira våra lurviga imorgon, men jag tvivlar starkt. Det lär bli en hemmakväll med skräpet. Och alla barnen. (Inget likhetstecken där emellan, dock!)

MEN - jag ska trots allt få träffa NÄSTAN alla mina tomtar igen ikväll. Dessutom har vi två dansföreställningar imorgon och sen är det KANSKE att gå ut och fira - vi får väl se. Tomtehelgen blir trevlig, även om inte alla tomtarna kunde komma iår.

Political Compass

...kunde jag ju inte låta bli. Även om många svar lämnades med STOR reservation blev mitt resultat så här:

SNÖ!

Jaha. Så var det dags igen. För vinter, alltså.
Gårdagen var hyfsad, nollgradigt och lite lagom kramig snö i centimetertunnt lager, inte helt fel. Men idag... Kallt, kallt, KALLT!!!
Egentligen bor jag på helt rätt ställe, jag gillar att det är ljust på vintern och har inga problem med ljus dygnet runt under sommaren. Jag gillar snö, och jag trivs med att det inte är folk på varenda milimeter. MEN... Jag är inte gjord för kyla.
Det får gärna vara lagom kallt, och kallgrader är en förutsättning för snö, men när det redan nu är -15 grader känns vintern alldeles för lång!

...

-15 är inte så mycket, egentligen. Det är nog mera att det har varit en frånvarande sommar, att höstens gråperiod varit för lång och att det var så varmt igår. -15 är kallare i t ex Jönköping eller Luleå, där vattenmängderna runt samhällena gör luften blöt dessutom. Då känns det som -30.

Och jo, det ÄR ljust på vintern häruppe. Många tror att det är mörkt dygnet runt, men eftersom vi har massor av VIT snö blir det aldrig så mörkt som söderöver. Sådeså!

Hatobjekt nr 3: Gamar

Nackdelen med att bo "centralt" är att det händer en hel del olyckor utanför oss. Så även ikväll. Vad händer? Jo, i samma ögonblick som det smäller kommer folk vällandes från alla upptänkliga håll (och några till) för att... gissa? Om du, som jag faktiskt gjorde, trodde att de kom för att ev. kunna hjälpa till trodde du FEL. De kommer enbart och endast för att liksom gamarna svärma över kadavret, gissningsvis för att ha något smarrigt att berätta för kafferepet eller garagepolarna dagen efter. Vissa tycktes plocka fram telefonerna enkom för att frossa i de krockandes olycka...

Jag brukar vanligen kolla; kan jag hjälpa till, gör jag någon nytta? Om inte vänder jag mig om och fortsätter med vad jag då höll på med. Denna gång valde vi dock att studera Gamarna:

Polisen spärrar av i rondellen från ena hållet, och annat fordon står och blockerar från andra hållet. ÄNDÅ kör folk omvägar för att parkera och studera, de t o m blockerar vår utfart, fyra bilar i bredd (alltså över båda körbanorna), där brandbilar och andra utryckningsfordon är tänkta att kunna komma fram!

Vi såg inga journalister, men jag är övertygad om att krocken kommer att finnas med bild i tidningen imorgon. Idag har ju de flesta mobiltelefonerna inbyggda kameror av varierande kvalitet, och det vore, efter kvällens studie, svårt att tänka att ingen av dessa liksuktande asätare INTE skulle ta tillfället i akt.

För att förtydliga exemplet kan jag berätta om vår bröllopsresa genom Sverige sommaren 2000; vi passerar en korsning i Askersundstrakten. En olycka händer sekunderna innan vi kommer fram, och då ingen räddningspersonal finns på platsen stannar vi, jag springer fram och frågar om vi kan göra något. Svaret blir nej, vi sätter oss i bilen och åker vidare då vi inte vill vara ivägen. Sekunderna efter meddelas över trafikradion att den väg vi åker på är blockerad... Räddningstjänsten kommer inte fram PÅ GRUND AV GAMARNA!

Förbannade slödder!

En röd tröja

är vad jag burit idag. Två, för att vara exakt.
Kedjebrev är bland det tråkigaste jag vet, men för en gångs skull skickade jag vidare till nästan alla i @boken!

"In support of our incredibly brave friends in Burma; May all people around the world wear a red shirt on Friday, September 28."

Tyvärr öppnade jag min snabellådda väldigt sent, och jag tror inte att så många av mina mottagare hann uppfatta det hela... Men jag blev glad över inslagen om de röda tröjorna på TV under dagen, det känns ändå som att vi var några stycken. Och ju fler desto bättre!

Ett enkelt men väldigt tydligt sätt att visa världen att vi faktiskt bryr oss.

Slutvals

Så har en epok gått i graven... fast inte riktigt än.
Min mormor, 91 år gammal, gick bort i fredags. Nio decennier är inte att förakta, det är en hel del livserfarenhet som samlats ihop under dessa år. Framför allt eftersom hon var helt klar i knoppen bortsett från sista månaden.
Hon är nog lycklig nu, tillsammans med sina längesedan bortgångna syskon, föräldrar och make. Sorgen för oss som är kvar blir "lättare att bära" eftersom hon både var sjuk, gammal och ville dö, men det gör liks förb... ont. Att inte få bråka om petitesser, att inte få vara irriterad över hennes borgarfasoner, att inte ha någon som bjuder på kaffe på balkongen... Allt det eländiga med mormor kommer snart att vara glömt eller nedtonat, snart kommer det vara rätt oförargligt och hon kommer att ha varit en fantastisk mormor. På gott och ont. Det jobbiga kommer att ha varit rätt charmigt så där i efterhand. Det stör mig. Jag vill hellre minnas henne som hon faktiskt var!

Jobblusten är, som ni säkert förstår, på topp... :-P

Jag hade velat skriva en fin runa, nåt klokt och tänkvärt, men det är för mycket som snurrar i huvvet. Kanske jag lyckas sen, men just nu - nä.
Hörs sen.

Anti-reklam-klockan

Här skriver undertecknad om min inbyggda anti-reklam-klocka som plingar konstant när jag ska handla...
Jag ogillar reklam. Om jag kan välja mellan två hyfsat likvärdiga produkter och den ena är gjord reklam för väljer jag per automatik den andra. De företag som väljer att lägga (mina) pengar på reklam väljer alltså bort mig som kund. Om jag kan välja. (I små samhällen kan man tyvärr sällan det i så stor utsträckning som jag hade önskat.)
Min far har ett rätt trevligt sätt att hantera det hela: Köper han en märkesjacka sprättar han helt sonika bort märket. Himmla bra, tycker jag! Varför ska jag betala MER för en jacka eller en sko bara för att den heter Olle? (Kanske ännu värre, varför ska jag betala nästan lika mycket för en Olle-kopia?)
Olle kostar X kr att göra. På det läggs först reklamkostnaden med lika mycket, 2X, och sedan vinstmarginalen, 4X, eller om det då är tvärt om. Ytterligare påslag görs (minst 5X) just för att den heter Olle.

???

Alltså - om jag då köper Lelle-tröjan istället, som INTE gjorts reklam för, då betalar jag ju bara produktion och vinstmarginal. Klart trevligare.

Dessutom bär det mig emot att JAG ska betala dyrt för att göra reklam för NÅGON ANNAN. DE borde betala MIG för att jag gör reklam för dem!
Reklamtröjorna borde sålunda vara billigare än de icke-reklamgjorda tröjorna.
Eller hur?

Hålla upp dörren

På väg ut hölls dörren upp för mig. Två mskor väntar medan jag passerar. En märklig känsla.
Eller, egentligen, två märkliga känslor.
Det första var "WOW!" för att någon håller upp dörren för mig. Det andra var "och varför är jag så ovan vid det?". Jag håller, för det mesta, upp dörren för andra om vi möts i dörren. Om jag är på väg åt rätt håll, men även från "fel" håll försöker jag. Jag kan t o m skynda mig för att hinna hålla upp dörren om jag ser att någon kommer med händerna fulla eller med barnvagn eller... Men jag är inte van vid att andra gör det.
Ett märkligt samhälle vi lever i, då det är förvånande när någon visar nåt som borde tillhöra allmän hövlighet och vänlighet.

Favoriter

Jag skulle så gärna skriva nåt intelligent inlägg om de små gesternas/ordens betydelse. Jag har försökt MÅNGA gånger, men jag raderar varje gång. Det blir blaha-blaha, det blir inte begripligt.
Såna här gånger blir jag ARG på mina favoriter, som verkligen har ordets gåva och kan skriva så där som jag vill kunna skriva. (Avundsjuk är kanske rätt ord, men det känns mycket bättre att säga arg.) Jag vill kunna skriva så att folk verkligen KÄNNER!
Och här skulle jag vilja lägga till någon käck slutkläm, men det gack inte hällär. Idag är det synd om mig... Igen. :-D

ESSKA - ett suvve val!

Har totalt sex st (varav en är dryga sex år gammal!) och är KANON-NÖJD! Så även båda sönerna. Rekommenderas definitivt, framför allt eftersom deras service är fenomenal!

Här hade jag egentligen tänkt skriva orsaken till lovorden, men jag kom på att det inte är så smart... då kanske alla gör så istället, och det tjänar inte företaget på - alltså en otjänst. Så ni får nöja er med att de är BRA. Det har med reservdelar att göra, och till skillnad från Cappuccino-företaget är ESSKA ett företag som fattat vad det handlar om.

Och hade det inte varit för att jag nu sagt att jag skulle skriva om ESSKA i en kommentar hade jag inte skrivit alls. Men, men, är huvvet dumt... får bloggen lida. Eller nåt.

Suck.

Häftigt trolleri

En bekants son har spelat in ett trolleritrick. Jag vet inte hur många gånger jag sett filmen utan att se hur han gör - något irroterande! :-)
Klart sevärt på http://mittklipp.aftonbladet.se/app/viewMovie.action?id=7540. Eller så klickar du här för att komma dit.

Kaffe

Nu har jag slagit igång vattenkokaren för tredje gången. Kanske att jag lyckas dricka kaffe den här gången?
Jag vet inte varför jag gör så, men det händer alldeles för ofta: jag sätter igång vattnet, går ifrån och gör nåt annat och glömmer bort kaffet.
*paus för att göra kaffe*
Det är rogivande med kaffe. Det hade antagligen funkat precis lika bra med vad-som-helst, men i mitt fall är det snabbkaffevarianter som gäller. Gärna Cappuccino med tillbehör. Tyvärr har mitt märke börjat svamla med "extra mycket skum" vilket är totalt värdelöst, men de andra märkena går inte att dricka (tycker jag) så då får jag stå ut. Den med choklad är helt ok, och skummar inte sååå onödigt mycket. (Varför är det så viktigt med skum, förresten?)

Jag ringde faktiskt och klagade, eftersom jag inte kommer överrens med det där jämrans skummet. Det klumpar sig och blir slemblubbor i munnen - inte trevligt alls. De hade en lyrisk testpanel, och beslöt därför avskaffa den gamla varianten. Den som var god. Suck...
Egentligen är det korkat med testpaneler. Den som vill vara med i en testpanel är ju redan från början positiv till det nya, och borde därför anses som jävig. För att testpaneler ska funka borde den ju bestå även av såna som INTE vill vara med, som INTE vill testa nytt, för att få ett rättvisande resultat! Hur man sen, rent fysiskt, ska få dessa icke-intresserade att delta är en annan diskussion, och inte mitt problem. :-)

Jag är en konservburk. Jag gillar inte förändringar. Jag gillar att dricka min snabb-cappuccino med mindre skum. Jag använde BARA XXX-diskmedel, det enda som gick att diska med. Sen bytte de flaska - sa de. Helt plötsligt blir inte disken ren och mina händer blir fnöskangripna, kliar och spricker och... Jojo, bara flaskan. Och flaskans FORM gör att min hud reagerar - säääääkert. Alltså var jag tvungen att hitta ett nytt märke och det är varken roligt eller lätt.
Sonen fick leka med min mobiltelefon. Den var tydligen väldigt god att suga på, men telefonen kunde inte simma. Därför går den inte längre att få igång. Alltså måste undertecknad köpa en ny mobiltelefon... IIIIIIIIIIIIIIIIKKKKK! Vet ni hur svårt det är? Jag har haft samma telefon hur länge som helst, och kan menyerna och snabbtangenterna... Nu ska jag alltså lära mig nåt nytt.
Jag hade siktat in mig på en Walkman-telefon, men eftersom de har "designade" (läs urkorkade) knappar fick det bli en av annat märke. Suck...
JAG GILLAR INTE FÖRÄNDRINGAR!

Eller, jo, det gör jag, men inte när det handlar om små bekvämligheter, sånt som jag är van vid. Såna där småsaker som egentligen inte märks - annat än när de ändras.
Ta bara blöjorna - vi har haft samma storlek ganska länge, men måste lära om nästan varje nytt paket eftersom de ändrar märkning eller resårplacering eller... Samma gäller de kvinnliga motsvarigheterna, efter första barnet (två års lyxigt uppehåll!) hittade jag knappt paketen. Ny färg, ny form, nya material, nyttnyttnytt. ICKE TYCKA OM! BLÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄ!

Det är INTE okej att måsta välja HELA TIDEN. Nångång vore det trevligt att kunna gå till affären och köpa frukost, hygienartiklar och barnmat UTAN dessa ständiga "Nu är vi MYCKET bättre än förut!". Eftersom min inbyggda anti-reklam-klocka plingar konstant (återkommer om det i annat inlägg) blir jag bara trött över att måste försöka förstå vad som är så mycket bättre med den NYA kaviartuben, och vad som var fel med den gamla. Kan jag välja mellan samma produkt; gammal - ny, väljer jag självklart den gamla. Den vet jag ju att jag tycker om.

Stackars mig. Visst ääÄÄÄÄäär det synd om mig? *garv*

Länkar

Efter att ha gått min dagliga vandring bland favoriterna låter jag mig inspireras.
Är egentligen för trött, men skit samma. Det handlar om hantering av länkar, understrukna ord som transporterar läsaren till någon annanstans för att läsa/titta på något (o)intressant.

Jag citerar (1) mig själv:
"För att läsa länkinnehållet måste jag sluta läsa blogginlägget. Men jag vill ju inte läsa Aftonbladet eller journalisten med förföljelsemani, jag vill ju läsa xrob! Jag måste alltså bryta tankebanan som inletts för att läsa nåt jag egentligen inte vill läsa, och sålunda läsa om hela inlägget igen efter att ha läst länkbiten. Hmmm...
Jag gör själv precis likadant och länkar i början av texten. Jag ska nästa gång prova lägga länken sist. Då kanske fler ids följa den?
Fast det kräver å andra sidan mer av mig. Då måste jag skriva mera ingående vad det hela handlar om, och det blir ju jobbigt. Det är ju MIN version av det hela som är intressant för mig att blogga om, inte länkkällans.
Äsch."

För att nu testa denna tes måste jag alltså skriva nåt som reaktion på något.
...
Jaha. Som vaddå?
...
Ids inte skriva om (2) Tintin och Astrid Lindgren och kränkningar. Jag blir bara SÅÅÅÅ trött. Behöver inte bli tröttare, måste kunna slutföra detta inlägg.
...
Jag skulle iofs kunna berätta om att vår yngste son nu är världskändis i hela Visby. (3) Det ni! Det fanns lite mer text (4), men den var inte så intressant. Jag menar, vem bryr sig om text när man får sin son på "löpet"? *S*

Nåväl. Ett experiment som bara var jobbigt. Jag fortsätter definitivt med det tidigare systemet med inbäddade länkar i löpande text, nog så irriterande men skit samma. Det här var alldeles för jobbigt för att inlemmas i min bloggvärld.

(1) Xrobs blogg
(2) Expressens artikel om att Tintin kränker afrikaner
(3) Gotlands allehanda, sonen på förstasidan!
(4) Gotlands allehanda, lite mer text.

Corundum

Hade jag suttit hemma hade jag gråtit. Länge. Nu sitter jag på jobbet, och "håller skenet uppe" eller vad man ska kalla det. Sväljer. (Varför gråter vi inte?)
Efter att ha läst Corundums texter känner jag mig både utmattad, ledsen och förtvivlad, men ändå tacksam, skadeglad och fascinerad.
Jag är tacksam över att det finns föräldrar som faktiskt får barnen att inse hur värdefulla de är. Jag är tacksam över att många mobbare, trots allt, växer upp och i många fall mår dåligt över sitt tidigare beteende. Jag är skadeglad över att vissa får vad de förtjänar.

Jag blir fysiskt utmattad av att leva mig in i andras upplevelser. Corundums texter suger in mig i en annan värld, adrenalinet rusar och ögonen tåras. Puh! När texten tar slut känns det som att jag toksprungit härs och tvärs genom korridoren utanför mitt kontor, jag känner mig urlakad och väldigt ledsen över att någon har haft det så.

Fördelen med en kafferast är att jag går tillbaka till jobbandet. Att etikettera påminnelsekort är helt hjärndött och låter min tankeverkstad vila i luddigt ingenting.

Utmaning...

... från xrob... (Varför låter jag mig utmanas? Jag gillar ju inte sånt här!)

Googla svaren på alla frågor som ställs här.
Ta sedan första bilden som dyker upp, och fuska inte!

1. Ditt namn
2. Ditt efternamn
3. Din gata
4. Namnet på han/hon du gillar
5. Efternamnet på han/hon du gillar
6. Kommunen du bor i
7. Namnet på personen du pratade med sist
8. Din ålder
9. Sista du åt idag
10. Färgen på tröjan du har på dig nu

Här kommer mina svar...

Global footprints

UTMANING!

Jag bor i Lappland. Lokaltrafiken här är ett stort skämt.
Bussarna åker förbi nån gång ibland, och jag TROR att de funkar dagtid, men kvällstid är det dött. Totalt. Under gymnasietiden åkte jag buss dit jag skulle, men då hade jag ju inget val. Hur kul är det att åka hem kl 21 på en lördagkväll bara för att det är sista bussen? Hur kul är det att sitta 1,5 timmar på bussen för att transportera sig 10 km (fågelavstånd)?

Till mitt försvar har jag kört moppe så länge jag kunde (svårt att få med två barn), och den äldre sonen älskade att åka till dagis på "tronen" (MC-barnsits). Tre tankningar á 50 kr på en sommar - det är inte helt fel när man kör varje dag.

Med sex personer i hushållet är det dessutom olagligt att transportera hela familjen i en "vanlig" kombi - alltså blir det en minibuss. Vår drar ca litern per mil. (Visst blir det "9-15 litres per 100 km"?). Jag hade MYCKET hellre haft kvar vår Mitsubishi Lancer; 0,46/mil landsvägskörning, 0,63 med 300 kg snöskoter på släp bakom (vintertid), 400 kr i skatt och 500 kr i försäkring (eller om det var tvärt om?) - snacka om att gå på luft och kärlek! Dessutom pigg vid omkörning. *tuggar lite på knogarna* Det är definitivt en bil jag vill ha igen.

Nu börjar det här låta som en hög med bortförklaringar, så jag ska sluta. Jag vill bara till sist säga att jag hellre använt lokaltrafiken, MYCKET hellre köpt lokalproducerade produkter och levt energisnålt, men om man bor ocentralt och inte har MASSOR med pengar är det svårt att välja det livet. Jag har inte råd att köpa en miljövänlig minibuss som jag sedan inte skulle kunna tanka (eftersom vi inte har tillgång till såna mackar/tankstationer). Klimatet här tillåter inte t ex grönsaksodling i säljande storlek. Och, dessutom, jag köper inte t ex Braziliansk oxfilé ens på extrapris, ej heller kyckling uppvuxen i Danmark.

Jobbelijobb

Jaha. Så var ledigheten över... juni och juli gick fort, framför allt eftersom solen lyste med sin frånvaro. Det hade varit skönare att spendera denna sommar utomhus, men det funkar väl ändå, gissar jag. Förhoppningsvis kommer det fler somrar med sol. (Om vi nu inte, som jag fruktar, snurrat oss till Englands position och det regnar ständigt framöver.)

Idag skiner faktiskt solen. Inte helt fel. Fast idag jobbar jag...
Iofs bara halvtid, så jag åker hemåt vid 11 och ska inte klaga. Men den där solen hade jag ju velat ha för en månad sen, då jag skulle fixa i trädgården, hänga tvätt ute och låta lillskrutten vara ute utan blöja.

Egentligen borde jag byta signatur. Lollias är undertecknad och sonen, men nu är det ju två söner vilket borde resultera i Lolliasper, men det förvirrar väl bara. Att byta, alltså. "Knallo och -assarna" funkar inte heller längre som signatur för hela familjen, eftersom Jepspeps inte slutar på -as. Äsch. "Kasper och Jesper och Jonatan", kanske. Fast då blir det ju bara junioren istället. *djup suck* Äsch igen.
Dubbeläsch.

Vad betyder drömmar vari man simmar? Både jag, Jesper och min man var ute och simmade under vatten häromnatten. Jag minns att jag undrade varför Jepps var med, mycket märklig dröm i övrigt.

Nu har jag gaggat färdigt. Dags för kaffe.

Lingonben

"Bluff och Spark och Tork och Kvark voro sex små dvärgar
En var ful och en var glad och en var dum i huvet
Hej, sa Kvark till lille Tork. Känner du igelkotten Pilt?
Han som varit i Paris. Ja, det gjorde Ivar.
Hör du hans lilla runda tass när som han trippar på sitt pass
Tripp och trapp och trypa, se hans lilla piga.

Tomtefar i skogens brus sitter som ett päron
Han har inget eget hus, allt i sin stora näsa
Söt och blöt är skogens fé. Trollen är bjudna hit på te.
Det lilla trollet, pass för de! Nu skall mormor bada
Väva och spinna natten lång, prinsen är här i fjorton språng
Hopp och hipp och huppla Hästen heter Sverker

Stora slottet Drummeldimp ligger bortom fjärran
Dit får ingen komma in som ej kan baka struvor
Gyllenkrull och Sockertipp Kom skall vi dansa häxan våt!
Vill du mej här, så har du nåt. Sov du lilla tryne
Kungen är full av stock och sten, skogen är full av lingonben
Per är full av tomtar, hur skall lillan orka?"

Lollias och Liemannen

Jojo. "Another one bites the dust."
Jag läser blogg efter annan om hur en viss filmsnubbe lagt skosnörena på hyllan, och jag måste erkänna att jag inte kunde brytt mig mindre.

Vad som retar mig är att denne grådvärg kommer att sopa Povel Ramels nedlagda penna under mattan. Povel Ramel, som faktiskt GJORT SKILLNAD, som faktiskt TILLFÖRT något, borde inte försvinna ut i tomma intet bara för att "mister märkvärdig" sparkat i samma tunna ungefär samtidigt!

Kejsarens nya kläder borde få stanna i garderoben där de hör hemma. Povel Ramel kommer att lämna efter sig ett ordets tystnad. Samma gällde Tage Danielsson. Dessa två herrar, i var sin kategori, är och var oslagna mästare på ord.

Sådana borde inte få passera obemärkt. Det borde gubben beige.

Samhällsekonomi

Ännu en inspirerad av xrob... Jag citerar mig själv.

Vi skyddar våra brottslingar till varje pris och lägger tusentals (om inte mer) kronor varje år på deras vård och rehabilitering, medan offren och "Svenssons" får klara sig bäst de kan. Vi flyttar på mobbningsoffren medans mobbarna får vara kvar i sin trygga, invanda miljö. De oskyldiga straffas med övervakningskameror och regler och lagar så man kräks. Lite knepigt, och framför allt felvänt.
Jag har läst nånstans att många kvinnor blir våldtagna på krogtoaletterna. Är det därför legalt att sätta upp kameror inne på varje toalett? Det mesta våldet sker i hemmen. Ska vi därför montera kameror i hemmen? Sovrummen, kanske?
Är det inte bättre att vi istället sätter pengarna där de faktiskt gör nytta, och FÖREBYGGER istället? Är det inte bättre att vi lär våra barn vikten av NEJ, respekt för varandra och såna saker?
Jag känner mig lite osäker på vad jag åstadkommer med att skriva sånt här, jag blir mest bara frustrerad över vår inkompetens vad gäller samhällsförändring, men nån nytta kanske det gör... :-)

Roligt med post!

Jag gillar brev. GILLAR.
Det är trevligt att få post, oavsett om det kommer i lådan vid vägen eller om det kommer i datorn, det är roligt att se att folk faktiskt bryr sig om en nog mycket att ägna den tiden åt lilla mig.

Det är roligt att skriva. Jag GILLAR att skriva. Listoplisto vet, vi skrev brev tillsammans en gång i tiden. 14 sidor (!!!) kollegieblocksblad, text på båda sidor och liten text - det är inte illa även om man är två. I ett brev, alltså.
Det är roligt att skriva maskin, skriver fortare vid tangentbordet än för hand, även om det känns mera "på riktigt" med handskrivna brev.

Problemet för mig är att jag inte kommer mig till brevlådan! (Snigelpost, alltså.)
Jag adresserar och frankerar, men sen kommer det inte längre. Jag tackar gudarna för e-post, den är framme hos mottagaren innan jag ens lyft upp rumpan från stolen.

Så till dagens leende: jag har skickat iväg två paket idag. Min far är filatelist (frimärkssamlare, alltså) med allt vad det innebär, så jag har en hel del frimärken från förr... Vet ni hur stor plats det tar för 77 kr porto i små valörer? Jag har fotat paketen "bara för att", och lägger ut bilden så snart jag tankat över den från telefonen...

Ett gott skratt förlänger livet.
Ett leende borde alltså förlänga livet åtminstone någon sekund.
Jag kommer att leva läääääääääääänge...

Hatobjekt 2: Hundägare utan hjärna

Jag har i dagarna (fyra dagar kvar av den långa semestern) påbörjat ett "mindre" projekt. Jag skrapar och målar om nedre plankan på vårt hus (ett rött hus med vita knutar, och nedersta plankan är också vit) hela vägen runt om. Jag har hittills skrapat två och en halv sida och målat två av dem. Började idag med den fjärde sidan, den som vetter ut mot trottoaren. (Två sidor vetter ut mot trottoar, men den ena har ett staket och lite gräsmatta emellan.) Inga problem med färgen, den släpper i stora sjok och solen skiner, så jobbet skulle kunna vara rätt trevligt.

MEN... att skrapa färg i stanken av hundpiss är INTE min favoritsyssla.

Som ni kanske förstår handlar det här alltså om att vissa äckliga människor låter sina hundar PINKA MOT VÅR J-A HUSVÄGG!!! HALLÅ???

"IQ fiskpinne" räcker inte. "Abderit" är inte heller nog. (Förslag mottages tacksamt.) ¤?¤#/?(/"/¤?%/(%/#/¤&#)/(¤&#=/%&¤=/%=#¤=/&¤# känns inte heller som särskilt uttryckande för vad jag anser dem vara.

Hur i h-vete kan man vara så j-a äckelslemspyig att man låter sin hund pissa på någon annans grejer? Jag har haft hund själv, och att hitta lämpliga pinkplatser är inte så lätt i tättbegyggt område, men LITE förstånd borde man väl ändå kunna kräva? Trästaket är inte särskilt lämpliga eftersom de faktiskt ruttnar av för mycket väta, och ett j-a HUS borde för f-n vara uteslutet?! Eller är folk så j-a stupida att de faktiskt inte förstår sånt?

Jag föredrar faktiskt att de gör det av djävulskap, då har de förhoppningsvis en anledning. Hellre det än att de faktiskt ÄR så urflippade och utan hjärna.

Hatobjekt 1: Tutor

"Herr Larsson har inget körkort." Herr Larsson BORDE INTE HA något körkort. Eller, åtminstone ingen bil. Ingen bil med tuta. Om jag fick plocka bort varenda bil-, MC- och moppetuta skulle jag gladeligen göra det. Gratis.

Vår son har sovit skvättvis hela dagen, och har så gjort under senaste veckan. Resultat = en mycket mindre glad son. Vi har vant oss vid en ständigt leende son som gärna är utanför famnen mer än fem minuter i sträck, så när han nu inte är det blir det jobbigt.

När han så änteligen somnat för kvällen känns det skönt att kunna slöglo på dumburken en stund (eller sitta vid datorn, i mitt fall), hänga tvätt eller vad man då vill kunna göra utan ett barn i famnen. Eller bara vila armarna, för den delen. När så grannens SÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅ INTELLIGENTA polare kommer förbi vid halv tolv-tiden på natten och BÖRJAR TUTA känner jag hur jag mycket gärna plockar fram förskäraren...

Tut-tut. Pyttepaus, jag väntar. Tut-tut-tut. Jag går ut på bron. Står mycket demonstrativt och stirrar på dem, de har sett mig. De börjar gasa. (Som om det skulle få ut grabben fortare?) De får motorstopp. De startar bilen igen, gasar på ordentligt, jag ställer mig vid trappan. De TUTAR.
GRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRR! Jag går fram till deras bil och talar om för dem att jag inte vill behöva söva om min ettårige son och att det går mycket fortare om de faktiskt kliver ur bilen och knackar på, och vad tror ni de svarar?
"Jomen han har sett oss, så det är lugnt. Han är på väg."

QUE???
Vad har jag missat? Vari ligger logiken? Skulle det bli lättare att söva om sonen då grabben har sett dem och är på väg? Eller vaknar han inte eftersom de BARA tutat och tutat och tutat? Eller finns det någon annan strålande IQ-fiskpinne-tanke som jag bara inte fattar?

Och till alla dem som bevisligen har lägre IQ än fiskpinnar, bara för att vara säker på att ni förstår vad jag menar:

MAN TUTAR BARA VID FARA.
Tutan är till för att påkalla uppmärksamhet i situationer där ouppmärksamhet kan leda till olycka/fara.
Tutan är INTE till för att tjoa åt en kompis.
Inte heller till för att tuta åt den snygga tjejen.

FATTA!!!!!!!!!!

Sommaren var kort

Den nästan regna´ bort. Men den var dock här, några dagar, så jag har t o m fått en skvätt färg i ansiktet. Inte bara prickvis.
Jag tillhör dem som får MASSOR av fräknar. Jag kan inte tillskrivas epitetet rödhårig, men jag har för mycket rött i håret för att nånsin kunna bli vithårig. Försökte några gånger, men gult hår är inte vad jag vill ha och alltså har det projektet lagts på hyllan.
Jag är fortfarande lite sugen på att raka bort allt hår, men fortfarande allt för feg. Jag tror inte att jag skulle passa i det, och dessutom är det på tok för kallt, men det hade varit kul att prova. Men sen tar det ju en evighet innan håret vuxit ut igen... och jag har trots allt sagt "aldrig mera korthårig!" och faktiskt hållt det sedan senaste kortklippningen (nyårsskiftet -89/-90). Det får nog vänta ett tag till. Kanske när jag blir pensionär?
Jag önskar att jag hörde till dem som gärna fixar till mig. Det hade varit trevligt att faktiskt veta hur man gör... Eller ha så pass med pengar att jag velat lägga en bunt på att någon annan fixar till mig, det hade också funkat. Kanske t o m funkat bättre. Lite ompyssling är aldrig fel.
Måste åtminstone köpa en hårborste.

Hur normal är jag?

You Are 65% Normal

Otherwise known as the normal amount of normal. You're like most people most of the time, but you've got those quirks that make you endearing. You're unique, yes... but not frighteningly so!

How Normal Are You?

*garv*

Your Personality Is

Guardian (SJ) You are sensible, down to earth, and goal oriented. Bottom line, you are good at playing by the rules. Ok, so far so good. Inget att anmärka på, även om jag inte håller med rakt av. You tend to be dominant - and you are a natural leader. You are interested in rules and order. Morals are important to you. Jag gillar ordning och reda, och följer gärna regler. Men moral är ju livsviktigt, ju! A hard worker, you give your all at whatever you do. You're very serious, and people often tell you to lighten up. Eeeeh... näe. Snarare tvärt om. In love, you tend to take things carefully and slowly. *garv* Nä. Definitivt inte. Här och nu eller låt bli. Pang, tjong, attack! At work, you are suited to almost any career - but you excel in leadership positions. Ingen aning. Förhoppningsvis? With others, you tend to be polite and formal. Oj, nääää... *garvar mera* Alltså, om jag skulle kunna hålla mig allvarlig och seriös nog länge för att hinna uppfattas som artig och formell vore jag rätt lycklig. Skrattar gärna. Och ofta. (Livet blir roligare då.) As far as looks go, you are traditionally attractive. You take good care of yourself. *asgarv* JOoooooOOOO vissssst! Sure, baby! Om jag kommer ihåg att borsta håret innan jag går hemifrån är det bra, mina fingernaglar har inte filats på minst 15 år (sån där liten avbitare funkar hur bra som helst) och jag går till frissan kanske en gång vartannat år. Eller nåt. On weekends, you tend to like to do organized activities. In fact, you often organize them!

The Three Question Personality Test

Den sista stämde dock. Jag har en förmåga att ta på mig en massa jobb, och har svårt att "bara vara" när jag är på nåt. Vid vårt bröllop var jag inte in i köket alls under hela kvällen, och det är HIMLA STORT för att vara jag.
Ett gott skratt förlänger livet, så nu lever jag en stund till. :-)

Vad är jag, då?

Eeeeh...
Försökte mig på att göra Listoplistos tester... det gack inte så bra. Kan iofs bero på dagsformen, som inte är världsbäst.

You're Totally Sarcastic

You sarcastic? Never! You're as sweet as a baby bunny. Seriously, though, you have a sharp tongue - and you aren't afraid to use it. And if people are too wimpy to deal with your attitutde, then too bad. So sad.

How Sarcastic Are You?

Nä. Jag trodde jag skulle hamna i andra änden. Sarkasm är bara något jag skulle vilja kunna.

Your Dominant Intelligence is Linguistic Intelligence

You are excellent with words and language. You explain yourself well. An elegant speaker, you can converse well with anyone on the fly. You are also good at remembering information and convicing someone of your point of view. A master of creative phrasing and unique words, you enjoy expanding your vocabulary. You would make a fantastic poet, journalist, writer, teacher, lawyer, politician, or translator.

What Kind of Intelligence Do You Have?

Den blev samma som förra gången jag gjorde den. Kul!

You are Betty Grable

The ulitmate girl next door. You're the perfect girl for most guys, pretty yet approachable. Beautiful yet real.

What Famous Pinup Are You?

Oj. Tja, varför inte?

You Are a Little Messy

You aren't the cleanest person in the world, but you're definitely not a slob. You clean up when you have the time, but you're realistic about what you can get done. Generally, you're pretty organized and tidy - though you may have a few hidden messes. You eventually get around to making things spotless, but you do it on your own schedule!

Are You Messy?

Även den samma.


Åsså ska jag försöka sammanfatta det här då... Usch.
En sarkastisk ordjonglerande, icke helt renlig, tjej "nästgårds". Hmm... Tja, skulle kunna stämma. Eller nåt.
Typ.

Har mitt sår slutat svida nu?

Vad svarar man på det?

Vad gör man när sonen gång på gång frågar samma fråga, och inte minns att han frågat?

*gagagagagagagagagagagagagagaggagagagagagaga*
- Mamma, vems bil är det där?
- Jag vet inte, jag känner inte den som kör.
- Vem då?
- Han i bilen.
- Vilken bil?
*gnggnnnnnnnnnnnnnnnnnngngggggggg*

Jag trodde i min enfald att fem-sex-åringens frågekaskader skulle vara hanterbara.
Jag tror inte det längre.

Finns det utbytesbatterier för slutfrågade mammor?

Etiketter

(Ibland undrar jag om jag egentligen har ett liv.)

Jag har bestämt mig för att sätta etiketter på mina ord.

Etiketterna hittills är
Barn, Bild, Blablabla, Citat, Favorit, Insekter, Lista, Politik, Religion, Självömkan, Språk, Test, Underhållning och Väder.

Jag gillar inte alls när vi envisas med att sätta saker i fack, och ändå gör jag det själv. Suck.
Jag har etiketterat 2006 och februari 07. Få se om jag ids göra det hela vägen... (Kanske borde skriva "Få se om jag är knäpp nog att iddas göra det hela vägen...")

:-)

Regn och spindlar

MÅSTE ju bara fortsätta på spindelgrejen. Eftersom jag inte direkt kan kalla mig fantast och entusiast vad gäller smärre varelser med fler än två ben (ok, fjärilar är trevliga) skulle mitt liv vara SÅ mycket enklare utan dessa småkryp (som inte är så små).

Vi har sommarstuga i Luleå innerskärgård, där vi tillbringat midsommarhelgerna ett oräkneligt antal gånger. Tyvärr har även en viss myrfamilj tillbringat inte bara midsommarhelgerna där, göttande sig i väggen bakom kylskåpet. När vi fräschade upp köket nångång före 2001 upptäckte jag att de två små hålen i väggen inte var några SMÅ hål. När jag började banka på väggen började det röra sig i hålet, och vid närmare inspektion kunde konstateras att det som rörde sig var x antal ben och känselspröt. Det var små hål i färgen, men bakom färgflagorna dolde sig ett hål som var dryga decimetern i diameter! Jag skyndade mig ut i bodan, där morfar lagrat diverse bekämpningsmedel genom åren, och hittade ett malmedel. Maletta, bekämpningsmedel klass 3, gammalt som gatan men säkert hur giftigt som helst.

Jag sprutar in eländet i hålet... Det var som om någon slagit på vattenkranen - ut ur väggen formligen SPRUTAR trämyror av alla storlekar! Jag hade en hammare nära, och jag bankade myror för glatta livet! Min man packade med samma hastighet, och vi stannade inte längre än absolut nödvändigt... Jag har aldrig sett så många myror på samma gång, inte heller sett dem springa så fort. Jag har heller aldrig slagit ihjäl så många myror, och varken förr eller senare dödat dem med en hammare. Inte världens bästa myrvapen, kan meddelas.

Jag frågade min förbispringande make om han ville byta (packningen mot insektsmassakern) men av någon anledning ville han inte det... :-)

Här är en bild på resultatet av myrornas framfart.

Denna bräda satt ungefär 1,5 m upp från golvnivå. De som satt längre ner var persienn-perforerade så att de inte gick att ta i utan att gå sönder.

När Terminator varit ut och trollat och vi byggde om väggen kunde vi konstatera att myrorna säkerligen varit hyresgäster i tio-tolv år, och eftersom det är spånskiva-brädvägg-sågspån-yttervägg har ingen reagerat över att myrorna urholkat brädorna... (Nä, de äter inte trä. De biter lös bitar som de sätter någon annanstans.)

Tidigare har jag försökt föra ut insekterna, oavsett vilken sort det varit. Idag dödar jag ALLT. (Utom harkrankar, för dem är det synd om.) Myror av trämyra-storlek dödar jag även utomhus.

Insekter... som Pratchett skriver:
"I wouldn´t make any bees or spiders or cockroaches or snakes, he said, wrinkling his face in disgust. That never made any sense. God musta been in a really weird mood that day." Lägg till myror, bromsar, getingar, blindbromsar (Viggen), svidd, knott och dra ifrån ormarna så blir det mera komplett.
Tack och lov har vi ännu inte problematiskt många fästingar...

Vårt språk (igen)

Läste igenom texten nedan en gång till... Det ska jag inte göra. Då upptäcker jag ankorna.
"fotograflärlig" - är det nån som snabbt lärt sig? Eller fotografl-ärlig, någon som fotograferar l och är ärlig?
"photoshoots" - fotoserier (eller fotoskjutande, om man nu vill vara direktöversättande...)
"hey" - Hallå, Ja, Vaddå - allt utom Hey.
"medverkade på" - det är lite som att gå PÅ tandläkaren eller PÅ Lindex... Vet inte vad folk handlar på affärstaket eller hur tandläkaren fått fast tandläkarstolen där. "Medverkade i", heter det.
"fasicken" - Madicken, manicken, skicken och fasicken, eller?
"losers" - förlorare
Svengelska är inte okej. De svenska orden funkar bättre eftersom texten faktiskt riktar sig till svenskläsande publik. (Tror jag.)

Felstavningar kan vara kul, men dessa är det inte. I mitt tycke.

Jo, jag ÄR en wannabe...

Wannabebloggare
Du tror att du är på väg att bli något stort. Du definierar dig själv som modell (ja, du har ju låtit en fotograflärlig ta några photoshoots på dig i en studio), du är en blivande skådespelerska (hey, du har trots allt sökt till ett antal dokusåpor och medverkat som statist i "Smala Sussie"), betraktar dig själv som konstnär (eftersom dina verk medverkade på skolans vernissage) och hävdar att du jobbar "med mode" (fast du i verkligheten jobbar som butiksbiträde i kassan på Lindex). Eventuellt drömmer du om att bli designer av något slag och sitter hemma och knåpar ihop egna smycken eller syr egna kläder. Eller varför inte journalist? Du har för fasicken fått flera krönikor publicerade i lokaltidningen! När du går ut dricker du bubbel eller Cosmopolitans eftersom öl "är för losers". I bloggen skildrar du ofta hur många gratisprylar och inbjudningar till diverse evenemang som dimper ner i brevlådan.
How do you compare?
Take this test! | Tests from Testriffic

- - - - - - - - - - - - - - - - -

Men jag måste ändå få protestera mot de första raderna.
Jag har aldrig tagit proffsfoton annat än för körkort (eftersom vi inte har någon automat!), och jag har inte sökt som skådis i något sammanhang. (Därmed inte sagt att jag inte varit med i en film, eller stått på scenen.) Jag betraktar mig definitivt INTE som konstnär, kan knappt ens rita en streckgubbe, även om jag gärna kluddar när jag får tillfälle - för mitt högst privata bruk. Att jag skulle kalla mig för mode-jobbande vore skrattretande, eftersom jag inte bryr mig om modet i större grad än att jag höjer ett förvånat ögonbryn emellanåt, när jag passerar modebutikernas skyltfönster.
Att designa nåt, däremot, där kommer profilen mig något närmare. Jag skulle gärna jobba som landskapsarkitekt om det inte vore för att kursen kräver kemi. Silversmed vore inte heller dumt, men det kom jag på lite för sent i livet, och nu vill jag inte lämna min familj så länge som det krävs. SÅÅÅÅ intressant är det inte.
Journalist - varför inte? Vill inte utbilda mig, men att vara krönikör eller tillfällighetsskrivare (spökskrivare, t ex) är inte en alltför omöjlig tanke.
Bubbel är inte nåt jag skulle välja frivilligt, och Cosmopolitans har jag aldrig smakat. Öl är en trevlig dryck för andra, föredrar Bacardi Breezers eller cider. Dock inte Xider.
"I bloggen skildrar du ofta hur många gratisprylar och inbjudningar till diverse evenemang som dimper ner i brevlådan." - Va?

En mycket förvånande beskrivning, som inte stämde särskilt väl. Men TITELN är nog sann. Ser mig inte som bloggare, men har gärna en blogg för att jag gärna ser mig som bloggare. Ännu har jag inte kallat mig bloggare, men jag kan stolt säga att "Jag har en EEEEgen blogg, haha, deru!" ;-) (Och jo, jag säger haha.)

Det här blev mycket väsen för ingenting. Men det är åtminstone en bra film! :-)

Listoplisto-utmaning!

På första försöket! Alltså, den här MÅSTE ju bara vara rätt? Det finns ju inget bättre än VIT CHOKLAD!

You are White Chocolate

You are White Chocolate You are sweet, caring, and truly very innocent. Whether your naive ways are a bit of act or not, people like to take care of you. You are a quiet flirt, and your power is often underestimated!

What Kind of Chocolate Are You?

Och efter att ha läst texten vette fåglarna om det stämmer. Men VIT CHOKLAD är jag definitivt! *S*

Årets lögn (ännu en test)

You Are a Little Messy

You aren't the cleanest person in the world, but you're definitely not a slob. You clean up when you have the time, but you're realistic about what you can get done. Generally, you're pretty organized and tidy - though you may have a few hidden messes. You eventually get around to making things spotless, but you do it on your own schedule!

Are You Messy?

Eeeeeh... Jag städar när jag har tid. Dvs ytterst sällan. (Tack och lov är vi fler i familjen...) Jag lever efter filosofin att dammet faktiskt är så väluppfostrat att det väntar tills dess att jag tar mig tid att ta hand om det", även om det emellanåt attackerar hälsenorna ur hörn och vrår när jag går förbi.
Min skorpion-sida gör sig tyvärr påmind; eftersom jag faktiskt avskyr att det är stökigt är jag sällan hemma.

Jag är hyfsat organiserad och prydlig - men latmasken är starkare och tar över. ALLT i mitt hushåll MÅSTE ha en egen plats. Tyvärr har inte allt det, och eftersom vi är flera i hushållet (och de har inte fattat vilka saker som faktiskt HAR en plats) är dessa platser ibland upptagna av annat, vilket gör att platsägarna hamnar någon annan stans, vanligen i ett hörn, i en av tusen kartonger i diverse hörn, eller på köksbänken. Pedanten i mig skriker och gormar över hur gryllit det är hos oss, men latmasken tar då väskan och åker och hälsar på någon annan, som inte har det lika stökigt.

Jag skulle inte överleva att hälsoinspektionen kom hit och mätte värden... Vårt hus skulle säkerligen bli stämplat som hälsovådligt, och det i sig stör mig inte lika mycket som skammen i att ha ett sånt hem. (Båda stör mig, alltså, men det senare mera än det förra.)
Det finns en massa konstiga engelska program, och det där där det kommer in en kvinna som drar ut ALLT ur huset och sedan inte släpper tillbaka mer än 10% skulle DEFINITIVT göra nytta hos oss. Fast jag skulle inte överleva att rensa bort 90% av gryttlet som finns i huset, men helt klart skulle jag fixa 50% med lite hjälp. (Jo, jag är optimist, men det är så mycket roligare att leva så.) Det finns också en serie där en biolog-tjosan kommer in och lägger AGAR-plattor på diverse ytor (toa, vask, dusch...) för att sedan säga om där är rent eller inte utifrån livsmedelsverksnivåer. Det hade jag inte överlevt, hade inte pallat att se resultaten i skräck över att det inte är så rent som jag tror.

Jag vet visserligen att ingenting nånsin är så rent som vi tror, och det är nog lika bra att vi tror att det är rent. Har gått en R3-utbildning för några år sedan, och det var inte hälsosamt för en med tendens att bli fanatisk. Tack och lov för lilla latmasken! Den hindrar mig från att bli hysterisk... Lättare och lugnare för alla familjeparter att jag inte städar så mycket, så noga och så ofta som jag EGENTLIGEN skulle vilja, även om jag istället städar allt för sällan...

Mera test!

Vilket mytologiskt kreatur är jag?

You Are a Chimera

You are very outgoing and well connected to many people. Incredibly devoted to your family and friends, you find purpose in nurturing others. You are rarely alone, and you do best in the company of others. You are incredibly expressive, and people are sometimes overwhelmed by your strong emotions.

What Mythological Creature Are You?

En/ett? Blogg?

Jag ska erkänna två saker.

1. Jag är urusel på grammatik.
Jag vet inte ens om det heter en test eller ett test. Tror mera på "ett", men det kändes mindre fel att skriva "en... test" nyss.

2. Jag vet egenligen inte vad "blogg" är.
Är det textinläggen eller själva hela-allt-ihopa som är blogg? Bloggar jag nu när jag skriver, eller bloggar jag eftersom jag har en blogg? Eller bloggar jag när jag lägger ut min text? Är jag en bloggare? Vad är den som "prenummererar" på bloggläsning men som inte har en egen skrivhörna?
Jag är lite lur på att jag har en blogg, alltså alla inlägg oavsett hur många.

Egentligen spelar det ju ingen roll. Över huvud taget. Men bara för sakens skull...

Lite fegt har jag inte avslutat den här förrän 8/7. Det innebär att den inte hamnar högst upp och troligen inte läses av särskilt många... ;-)

Ännu en härm-test

Ibland blir jag rejält sur på mig själv. Jag anser mig själv vara en icke död fisk, och sålunda inte följande med strömmen. Men vad gör jag? Jo, så fort mina blogg-idoler gjort nåt spännande test så måste jag ju härmas... '

Urk.


[x] Jag har gjort något som jag lovat någon annan att inte göra.
[x] Jag har gjort något som jag lovat mig själv att inte göra.
[ ] Jag har smygit ut utan lov.
[x] Jag har ljugit om var jag är för mina föräldrar.
[x] Jag har en hemlighet som ingen vet.
[x] Jag har fuskat i ett spel.
[x] Jag har struntat i ett prov.
[x] Jag har druckit alkohol.
[x] Jag dricker mig berusad mer än 5 gånger per år. Fast det beror på hur man räknar. Jag har inte druckit alkohol på över två år fram till pingsthelgen. Å för sex år sen var det ett uppehåll på ungefär lika länge. Hur räknar man sånt?
[ ] Jag kan inte svälja piller.
[ ] Jag har blivit diagnoserad med depression. Nix, men däremot räknas jag som sprutfobisk.
[ ] Jag tar mediciner mot depression.
[ ] Jag har sovit en hel dag utan att ha behövt det.
[x] Jag har vaknat gråtande.
[x] Jag har somnat gråtande.
[x] Jag kan sjunga så att andra kan lyssna på det.
[ ] Jag har stulit en bricka från en snabbmatsrestaurang. Är det nåt som räknas som vanligt...???
[x] Jag har lätt för att öppna mig för nya människor.
[ ] Jag ser på nyheterna.
[ ] Jag dödar inte insekter.
[x] Jag svär ofta.
[ ] Jag sjunger i duschen.
[ ] Jag är en morgonperson. Jag är både-och, fast åt alla håll. Nu är klockan 01:43, och jag kliver gladeligen upp 06:00 för att gå till jobbet.
[ ] Jag tvinnar mitt hår mellan mina fingrar.
[ ] Jag är bra på att baka. Räknas maränger? Det är det enda jag bakar...
[ ] Min favoritfärg är vit, ljusröd eller ljusblå.
[ ] Jag skulle kunna ha pyjamas på mig till skolan.
[x] Jag vet hur man skjuter. Jo, rent teoretiskt vet jag det. Och jag har testat pilbåge nångång...
[ ] Jag är kär i kärleken. Urrrrrrrrrrrrrrrrrk
[ ] Jag skrattar åt mina egna skämt. (är något kul så är det kul, oavsett källa)
[ ] Jag äter snabbmat varje vecka. (huuu...)
[x] Jag är bra på matematik.
[x] Jag tror på spöken.
[x] Jag kan inte sova om det finns en spindel i rummet. Om jag vet att det finns någon insekt öht ser jag till att den är död innan jag ens försöker sova.
[x] Jag är väldigt kittlig.
[ ] Jag älskar mörk choklad. VIT ska det ju va, ju!
[ ] Jag är bra på att minnas ansikten. Jaha. Vad menas med det då? Jo, jag minns ansikten, men inte varifrån eller i vilken situation.
[ ] Jag är bra på att minnas namn. Totalt värdelös!
[ ] Jag har ingen aning vad jag vill göra med resten av mitt liv. Bli äldre, förslagsvis.*S*

Varför läsa blogg?

Som vanligt läser jag mina favoritbloggar... ibland får jag nåt att skriva om, ibland inte. Idag känns det angeläget att skriva lite extra (skrev som --- i kommentaren, men kände mig ofärdig). Läs xrobs blogg om ni undrar över temat.

Varför läser vi andras bloggar?

Jag har hittat en bunt bloggare som jag gärna läser. Ofta. Ibland kan jag läsa samma inlägg flera gånger, bara för att det är underfundigt skrivet eller för att reflektera över vad som sägs.

Ibland ger texterna mig en klapp på axeln, "jag är bra och tänker rätt", typ. Det är inte bara jag som tycker så här, jag är nog inget UFO.

Ibland utmanas mitt tänk, någon som tycker annorlunda får mig att faktiskt fundera över vad jag EGENLIGEN tycker, och VARFÖR jag tycker som jag gör. Ibland har jag tänkt om, även om det inte är särskilt ofta, och att ifrågasätta gör mig starkare.

Ibland får texterna mig att skratta. Ibland medkännande, ibland åt någon/något, ibland över hur tokat andra fungerar, men oavsett anledning är skratten viktiga.

Framför allt skratten gör stor skillnad. Det är SÅÅÅÅÅ mycket lättare att somna när skrattrynkorna aktiverats en stund, jag sover bättre och jag vaknar utvilad och på bra humör (om jag nu inte vaknar av att nåt av pyrena sparkar mig i huvudet, förstås). Helt ovetenskapligt, men det funkar.

När barnen sover...

...dansar parenteserna på bordet. Jepps pepps. Så är det:
Jag diskar undan det jag inte hann efter middagen eftersom Jeppspepps var grinig (yngste sonen, alltså). Jag sätter igång en tvättmaskin, viker undan och röjer lite i garderoberna. Fotrafsar undan på golvet i Lias rum, så att han inte ska skära sönder fötterna när han vaknar under natten och tassar över till vår säng. Jag skriver lite protokoll eller annat viktigt som inte blivit gjort, eller petar lite i nån dansvideo eller i nåt musikprojekt för dansgruppen. Sen blir det några ord med maken, nåt som vi inte velat prata om när ungarna hör på (som t ex om vi ska åka till Lycksele djurpark på väg ner till folkdansfestivalen på Gotland) eller nåt som vi bara inte hunnit prata om under dagen. Plockar undan från diskstället (nä, vi tillhör stenåldershushållen och har ingen diskmaskin). Plockar undan lillskruttets leksaker. Och sånt.
Fast egentligen är det ju fel att skriva "dansar" på bordet... "sliter hund" vore kanske mera passande? Det enda av det ovan nämnda som faktiskt är ROLIGT är ju petandet i film och musik, med tillägget BLOGG. För den är rolig att påta med. Åsså att läsa favvisarnas bloggar, förstås. Det ger alltid en tänkvärd och/eller underhållande stund att läsa vad ni skriver.
Jag avundas Blue hennes härliga "lite extra kär och älskar mannen extra mycket trots kalsonger på golvet och sånt trams." - jag skulle definitivt behöva en sån dag. Just idag känns livet bestå av blöjor, barnbekymmer (alltså deras bekymmer) och tidspassning.
Och det kommer jag att längta efter sen. Sicket taskigt skämt.

Regn hos mig

Fast inte bara och inte hela tiden. Vi har ÄNTLIGEN fått några futtiga regndroppar, inte så att det ens blev blött i håret men ändock några droppar i våra törstande gräsmattor... Vet ni apropå gräsmattor hur irriterande det är när NÅGON slarvar bort förlängningssladden? En sladd täcker inte hela gräsmattan, så nu är det typ två meter som inte är klippt. Sååååå INTE snyggt, inte ens en rak kant eftersom kontakten sitter runt hörnet och det kom inte jag på förrän för sent. Bajs.
Jag älskar regn i stor mängd. Fjutt göre sig inte besvär. Tacka vet jag ett riktigt ösregn, sånt där som slår igenom kläderna och som man kan dansa i. Jag har ännu inte dansat i regnet, mest bara stått där och känt hur det blir blött och kallt allt eftersom. En befriande känsla, på nåt konstigt sätt.
Det är mycket roligare att gräva vattenavrinningskanaler i gräset när det regnar:
1) Om man är barfota kan man gegga med tårna i kanalen.
2) Man ser var vattnet tar vägen - naturlig avrinning och lägsta punkten å sånt där.
3) Man blir inte svettig...
Nackdelen är dock att om man gräver med en jordspade i gräsmattan är det fiffigt att kunna trycka till med fötterna - är man barfota kan jag meddela att det inte går särskilt bra. Sommarfötter i all ära, men SÅ hårdhudad är jag inte. Än.
Fast det är rätt skoj att se vännernas reaktioner när jag hoppar jämfota på vår grusplan. Barfota. I år gjorde det dessutom inte ens ont första stegen.
Dags att gå till sån där fotfilare?

Ta tillbaka flaggan!

Bara ett kortare pausavbrott i en allmän uppmaning till alla som anser sig vara svenskar:

TA TILLBAKA FLAGGAN!

Låt inte slembollar och främlingshatare ta vårt lands främsta symbol ifrån oss; använd Sveriges flagga! Det är VÅR flagga, inte abderiternas!
Gör gemensam sak, framför allt med tanke på att vi firar "Sveriges födelsedag" imorgon, och använd vår svenskaste* symbol som en symbol för ALLA svenskar. Jag vägrar ge bort mitt lands flagga till dem som minst symboliserar det svenska (jag vägrar också ge dem reklam i min blogg genom att namnge dem) i sitt sätt att motarbeta mångkultur och allas lika värde. De må få tycka som de vill, men de ska f-n inte ta vår flagga och låtsas som att den vore symbol för det de tycker. Majoriteten av Sv. befolkning torde hålla med mig i att svenskt = medborgerlighet, medmänsklighet, omtanke, mångkulturmix och gemenskap (åsså allemansrätt och "normal", förstås *S*), så varför göra det lätt för mögelhögarna?

HEJA SVERIGE!

*) Jodå, jag vet att det inte heter så. Men det känns tyngre. Sådeså. (Tungare?*S*)

Bloggpaus - värmeöverslag

Jag tänkte ta en paus... det är FÖR VARMT för att sitta inne vid datorn!
Min son sover hur-länge-som-helst för att överleva värmen, och jag själv rinner bort... tur att jag är ledig! Jag hade INTE velat sitta på jobbet nu.

Som sagt, en paus alltså. Sommarvärmepaus, eller vad det då ska kallas. Det är för varmt.

Fast jag klagar inte över värmen, hur underbart är det inte att kunna ta på sig ETT plagg och sen gå ut, "barfota utan strumpor och skor...", i trädgården och påta i rabatterna? Att hänga ut tvätten nu och plocka in torra jeans och andra långtidstorkande plagg efter en timme eller två? Att promenera iväg och köpa mjukglass med sommarhatten på huvudet (gissa om folk glor...) och känna sig som utomlands? Att vi här uppe sen slår värmerekord och har MYCKET varmare än södra änden gör ju inte heller ont... :-D

Until later.

Hur gör jag?

Hur gör jag för att få in kommentarerna i bloggen? Jag är såååå leds på att bläddra fram och tillbaka. Jag minns inte vilka kommentarer jag har läst, och jag tycker att kommentarerna faktiskt är lika viktiga som själva bloggen, så det vore himmmmmla trevligt att kunna få kommentarerna direkt under mitt inlägg. Hmmm..
Är det månne någon som har något förslag?

Mera schlagerfestival

Jag får inte vinnarlåten ur huvudet. Det är iofs bara första delen av refrängen som snurrar, men ändå. Något irro.
Och så säger många att fel låt vann? Jag håller inte med. I denna fars var det faktiskt HELT RÄTT låt som vann.
1) Det var inte den snyggaste fotomodellen som vann
2) Det var en låt som de flesta kan erkänna som hyfsat bra
3) Den innehåller klister och nynnas trots att vi inte kan språket
4) Den framfördes av någon som faktiskt KUNDE SJUNGA
Sen kommer jag inte på fler anledningar just nu, men "you get the point". My point, that is.

Och ju mer jag tänker på det, desto mer rätt blir det. Och nä, jag tror inte på en konspiration. Jag tror att även svenskarna röstar på ett bekant språk och ett bekant ansikte.
Kanske jag t o m vågar mig på att skriva att de som är inne på konspirationsgrejen lider av förföljelsemani? Nä. Bäst att låta bli. *S*

Sommarlov

Jodå, jag har sommarlov i år. Inte för att jag pluggar utan för att jag ska vara mammahemma. Vi har delat på dagarna, jag börjar 07:00 (men är oftast där redan 06:30 eftersom jag inte behöver ta hand om någon annan än mig själv på morgonen) och slutar 11:00 och min man har jobbat mellan 11:30 och 15:30. Från och med fredag har jag föräldrapenning på heltid HELA juni och HELA juli... Perfekt! Då slipper 6-åringen vara på jourdagis och vi kan polymasa med vad vi då kan tänkas hitta på - som att vara i Luleå och shoppa... :-) ...och åka till Kirrrrruna... Vi ska bara få ordning på bilen först.
Hurra för sommar!

Självhävdelse?

Det här återfinns i kommentardialog nedan, men det var så bra exempel att det bara måste få en egen ruta:

"Jag retar mig grymt på TV-pratarnas slarv med u och ö. Nåt som mörknar är t ex himlen; ökande avsaknad av ljus. Murknar är förfall, nåt ruttnar och är på väg att bli jord. Himlen KAN inte murkna. Beklagar, men så är det. Ugglor är för mig saker med vingar som äter möss. Inte nåt i änden av t ex en tråd."

Ibland kan t o m jag få till bra exempel.

Två särskrivningsfavoriter

"Vi kollar glykolhalt + spolar vatten på din bil"
Nog för att bilen tål vatten, men varför är det så viktigt att spola av den?

"Fleece-set för dam i tre delar"
Jag skulle så gärna vilja se hur dessa kunder ser ut! Jag har ännu inte sett någon dam i tre delar.

Petimetrigt! Javisst! Men himla kul för oss handarbetande vänner (som märker ord, alltså). Då kan man åtminstone skratta åt eländet.

Vårt misshandlade språk

Ännu ett tecken på att vårt svenska språk är på väg i graven... eller hur man då ska se det.

Första tecknet som jag såg var väl då folk började acceptera att "kärring" var ett snällt ord.
På det följde skyltningen i affärerna, "kött färs", "lever pastej" och andra groteska särskrivningar. http://www.skrivihop.nu/ rekommenderas å det varmaste!
Så lyckades svensken tro att det är ok (åtminstone vissa egendomliga exemplar) tro att det är OK att kalla andra för "hora" och liknande. Uäck!
Nu översvämmas vi av ytterligare en degenerering; Den svenska mannen. ??? Jag trodde att det hette Den svenskE mannen. För den som inte fattar skillnaden är -a feminint och -e maskulint. (Är osäker på om det ska vara -inum och skriver därför -int.) Alltså, HON den svenskA mannen. Vi skriver dock inte den svenske kvinnan?

Jodå, jag är lagom petimetrig nu, men jag känner sorg över att vi inte är mera rädda om vårt språk. Om "hora" är vardagsmat och nåt oladdat, vad kommer härnäst? Var och vars har jag själv inte koll på, har ännu inte lyckats få in betydelsen, men jag FÖRSÖKER åtminstone.

Varför är det då så viktigt? Jo, i min värld handlar det, som sagt i nåt tidigare inlägg, om respekt. Har vi inte respekt för våra ord, varför skulle vi då ha respekt för t ex ditt-mitt, ja-nej osv? Om språket inte betyder nåt, hur ska vi då kunna uttrycka det vi faktiskt MENAR? Om vi inte lärt oss att respektera ordet, är det då så konstigt att killarna (och tjejerna också, för den delen) inte fattar att NEJ är NEJ oavsett om det sägs halvflamsigt eller bestämt?

Nä, tacka vet jag ordentlig språkundervisning i skolan. Gärna lite välskrivning också så att det går att läsa det som skrivs (har skräckexempel i min omgivning, som inte ens själv kan tyda vad som skrivits) när vi ändå håller på.
Gärna syftning och kanske liiiiite grammatik, men det sista får bli överkurs :-).

I värsta fall förstår vi vad någon annan vill säga, och i bästa fall ökar vi respekten för andra och varandra.

Nummersökning

I mitt jobb ingår att göra utskick. Nyss har jag gjort ett utskick till drygt 350 adresser, och några kommer, självklart, tillbaka.
De som har udda namn är lätta att korrigera och skicka igen, men dussinnamnen... usch ja. Tyvärr vet jag inte mottagarnas andranamn, eller om de har dubbelnamn, och när jag söker på Eniro får jag ofta hur många svar som helst... Lite trist när jag inte kan söka på gamla adressen, det vore så mycket enklare.
Många har sin födelsedag utskriven. Varför förstår jag inte, och det känns lite olustigt. Varför ska jag veta när Olle Eriksson fyller år, om jag inte känner honom? Om jag känner honom vet jag väl det ändå, eller kan ta reda på det på annat sätt?
Jag kollade mig själv för säkerhets skull, och mitt födelsedatum står inte. Bra. Men jag minns inte att jag kryssat i någonstans att jag vill/inte vill visa födelsedagen på internet???
När jag tänker efter så tror jag inte att jag brytt mig desto mera om datumet stått utskrivet, men det som stör mig är just den där biten med frågan. Vi blir allt slarvigare med att fråga om lov, och just internet-användare verkar vara ofantligt dåliga på att fråga först. Knepigt.

Såg dessutom att man nu kan köpa kredituppgifter via internet utan att den det handlar om får veta nåt. Äckligt. Om nån ska veta nåt om mig vill jag gärna veta det, och vem som frågar.

Och så tillbaka till jobbet.

Mena det som sägs och säga det som menas

Det är väl lika att jag fortsätter, när jag nu är igång... :-)

Jag säger det jag menar.
Jag menar det jag säger.

Nästan samma mening, nästan samma betydelse. Men inte riktigt. Tänk att två ord som byter plats kan förändra betydelsen så mycket?

Jag säger det jag menar.
Jag hymlar inte, jag säger inte NÄSTAN eller ungefär, jag säger det jag vill säga utan omskrivningar eller gissningslekar. Jag väntar inte på frågan innan jag säger vad jag tycker.
"Jag vill fika där framme" istället för "Kanske vi skulle stanna nånstans efter vägen och fika lite, eller vad tycker du?"
"Jag tyckte att den gröna var snyggare" utan att bli tillfrågad, istället för "Jomen nog var den väl fin, om du gillar den" när frågan kommer.

Jag menar det jag säger.
Inga lögner. Punkt. Här finns dock utrymme för att utelämna ganska många detaljer.
"Jag vill fika där framme" istället för "Det spelar inte så stor roll, men vi kanske skulle ta och stanna nånstans? Om du vill, alltså?"


Skillnaden är kanske hårfin och jag kommer inte på något bra och belysande exempel, men det är skillnad. Kommer du på något bättre?

Smygande kommentarer eller raka besked

Varför gör vi så?
Jag läser och hör gång på gång hur framför allt kvinnor beklagar sig över hur deras respektive beter sig, framför allt i hemsituationer.
- Jag frågade spydigt om han gillade sin nya diskmaskin...
- Jag sa åt honom att tvättkorgen minsann inte är mobil...
- Han fick sig en näsbränna idag, när jag tyckte att det var så konstigt att vi har så skitiga rutor...

QUE???

Är vi kvinnor verkligen SÅ korkade? Tror vi verkligen att andra ska förstå att vi med ovanstående exempel menar att de ska lägga smutstvätten i smutskorgen, att det vore trevligt med uppskattning över diskande och matlagning, att han får ta sig tid att tvätta fönstren och så vidare? HUR DUM FÅR VI VARA?
Om jag vill att någon annan ska torka av bordet efter maten kan jag inte FÖRVÄNTA mig att någon annan ska FÖRSTÅ det. Ingen av oss (sagt med reservation) är tankeläsare, och det är MYCKET enklare om vi faktiskt säger vad vi menar! (Och menar vad vi säger, men det är ett annat inlägg.) Om jag ber någon annan göra det (den gången eller varför inte föreslå att "Visst torkar du av bordet efter våra måltider?" eller nåt?) kanske bordet faktiskt blir avtorkat?

Ett uttjatat exempel (jag tror att det bl a finns med i boken "Kvinnor är från Venus, män är från Mars" eller vad den heter) är hur vi pratar fikapaus i bilen, situationen är att ett fik är inom synhåll:
Mannen säger
- Där är ett fik. Jag vill stanna. (Om han inte bara kör in, förstås. Och varför är det oftast mannen som kör bilen?)
Kvinnan säger
- Oooo vad det skulle vara gott med en kopp kaffe. Kanske. Vad tror du, ska vi stanna nånstans efter vägen?


Som tillägg vill jag säga att jag generaliserar. Det finns självklart ombytta "roller", och lika självklart finns förhållanden utan liknande situationer, eller där båda funkar som den beskrivna kvinnan i texten ovan. Men för enkelhetens skull skriver jag man/kvinna, de flesta fattar förhoppningsvis vad jag menar ändå.


Ytterligare irritationsmoment i det hela är att vi oftast inte nöjer oss med att det är gjort. Det ska göras på VÅRT sätt och precis i den sekund som VI anser det ska göras. Suck...
Jag ser tendenserna hos mig själv också, så jag är lika arg på mig själv. Jag suckar över att min man inte plockar bort glaset efter maten, och jag suckar över att han, de gånger han faktiskt diskar, inte torkar av bordet. Men eftersom jag faktiskt inte har pratat med honom om det, HUR I H-VETE SKA HAN SE DET JAG SER?

Jovisst, det borde väl vara uppenbart att man tar bort glaset samtidigt som tallrik och bestick, men det handlar ju om vad JAG anser vara uppenbart. Tydligen är det inte uppenbart för honom (av någon oförklarlig och mycket märklig anledning), och det lär inte hända under vår livstid att han kommer på det av sig själv. Att han ska se det som uppenbart, alltså.
Lösning: jag TALAR OM för honom att jag vill att han ska ta bort glaset också. Helst med en SNÄLL röst, inte mitt i ett gräl eller med gnällrösten (som jag VET att jag har även om jag inte alls vill medge det).

Självklart handlar det inte om daltande. Han är inte mitt barn och ska inte behandlas som sådant. Han är en lika värd individ i en familj bestående av, i vårt fall, två vuxna och fyra barn. Hans åsikter, bagage och uppenbarheter borde behandlas som lika mycket värda som mina dito. För honom är det kanske uppenbart logiskt att den som byter däcken får kaffe efteråt? Men så länge han inte talar om det kan jag ju omöjligt FÖRSTÅ det, eller hur?


Jag skulle önska att vi kvinnor
1) slutar klandra våra livskamrater för att de inte ser det vi ser och gör det vi tycker att de ska göra när vi tycker att det ska göras och
2) slutar hymla och mumla i skägget (som vi ju faktiskt inte har)!

Tänk så enkelt det vore, om vi såg till att ge våra äkta eller oäkta hälfter en chans att faktiskt göra det vi anser vara deras del och dra sitt strå till stacken eller vad det då ska kallas. Vi klandrar män för att de inte lyssnar, men jag tänker att det är svårt att höra nåt som faktiskt INTE SÄGS.
(Sen anser jag det oacceptabelt att prata om att männen hjälper till hemma, men det har jag redan skrivit om.)

Korkad fråga?

"Har du fått ditt hjärta krossat?" - vilken otroligt korkad fråga!
NEJ, självklart inte, det sitter precis där det ska och pumpar runt den röda sörjan så som det är tänkt. Jag tror att jag hade märkt om någon sqvischat det.
JA, förr eller senare torde alla fått erfara obesvarad kärlek. Sen upp till var och en att se det som krossat eller sårat eller totaldemolerat eller "jaha".

- - -

Så slår det mig att det ju faktiskt finns en tredje variant. Den som råkat ut för en sån där äckelpäckelpotta, som låtsas tycka om och som sedan på ett medvetet elakt sätt dumpar har ju faktiskt fått hjärtat krossat. Hmmm...


Äsch.


Tillägg den 20 maj; Tänk så fantastiskt vad man lär sig på vägen! Den som säger att bloggande inte är berikande har precis blivit motbevisad!

En nedräkningslista

Tio första
1. Första bästa kompis: Ewa
2. Första bil: Hobbe - en brun SAAB 99 med regnr HBB. Saknad!
3. Första kärlek: Mattias, eller nåt sånt. Minns inte ens hur han såg ut...
4. Första husdjur: Vandrande pinnar. Eller om det var ödlorna, minns inte.
5. Första semester: Eftersom somrarna i stugan med mormor och morfar var semester för MåP, inte för oss, blir det alltså... Jugoslavien 1988-ish.
6. Första jobb: Sommarjobb som städpersonal.
7. Första köpta skiva: Black Celebration med Depeche Mode. Har fortfarande kvar den. Och den är fortfarande j-ligt bra!
8. Första riktiga kärlek: Kim.
9. Första piercing: Ingen! Fast jag har länge velat sätta en liten gnistrande sak i näsan, men törs inte.
10. Första konsert: Mikael Rickfors på Gültza-udden i Luleå. Klar besvikelse!

Nio senaste
1. Senaste alkoholdrycken: Nån smutta vin, kanske...? Det är så länge sen så jag minns inte. (Liiite tjatigt, känner jag.) Som gravid (då) och (nu) ammande vill jag inte riktigt inta alkoholhaltiga drycker.
2. Senaste bilfärd: Till Kiruna på snabb-shopping-tur IDAG. (Förlåt, men det var inte läge att komma förbi!)
3. Senaste filmen du såg: Nanny McPhee med Emma Thompson - SUVVE!!!! Om du gillar sagor och/eller Emma - SE DEN!
4. Senaste ringda telefonsamtal: Britta för att höra om vi skulle åka - det skvallrades om snö i Kiruna (fast det var inte sant).
5. Senaste bubbelbadet: Dan efter bröllopet, alltså morgonen den 16 juli 2000.
6. Senaste spelade CD: Egen blandning, synth-musik i bilen.
7. Senaste kyss: Maken förstås! I köket för en stund sedan.
8. Senaste gången du grät: I förrgår, såna där fåniga lyckligt-filmslut-tårar.
9. Senaste måltiden: Risgrynsgröt till middag.

Åtta har du nånsin
1. Dejtat en av dina bästa kompisar: Jepp, total katastrof.
2. Blivit raggad av bra kompis flickvän/pojkvän: Njoae... sänginbjuden, kanske. Ingen hit och han fick inget napp.
3. Blivit kär vid första ögonkastet: Jepp!
4. Fastnat med blicken i någons urringning: Nä. Inte lagd åt det hållet.
5. Fått ditt hjärta krossat: Vilken urkorkad fråga.
6. Sagt att du älskar någon utan att mena det: Tror inte det. Förhoppningsvis inte.
7. Haft ett one night stand: Jepp. Fast det bidde två gånger med en av dem. Helt OK! Klart positivt så länge båda vet vad som gäller.
8. Busringt till någon: Jo, en gång till en tant som inte la på luren - snacka om att jag var rädd!

Sju saker du har på dig just nu
1. Jeans
2. Strumpor
3. Tröja
4. Örhängen
5. Glasögon
6. Ringar
7. Halsband

Sex saker du gjort idag
1. Varit på Ö&B
2. Försökt shoppa en klänning (total flopp, kan jag meddela)
3. Troget kollat Listoplistos och xrobs bloggar
3. Nattat barnen
4. Diskat
5. BAKAT MARÄNGER!!! Deru!
6. Handlat (skulle handla bakplåtspapper och läsk - notan slutade på dryga 400 pengar...)

Fem favoritsaker utan rangordning
1. Barnen
2. Maken
3. Datorn
4. Moppen
5. Mina örhängen...

Fyra personer du kan berätta allt för
1. Maken
2. Listoplisto
3. Lena
4.

Tre val
1. Blått eller rött? Blått.
2. Sommar eller vinter? Sommar.
3. Choklad eller chips? Sjokkelaaa... vit, om jag får välja.

Två saker att göra innan du dör
1. Vet inte. Jag ids inte fundera över sånt, bättre att göra allteftersom.
2. Se Manchu Pinchu, kanske?
- - -

Sen kom det inte någon etta. Så den lägger jag väl till själv, då.

Ett eget karaktärsdrag att vara stolt över:
1. Självbevarelsedrift

En bunt citat av Koontz

Dean R Koontz är en vis man. Åtminstone utifrån vad som framkommer i hans böcker. 1993 åkte jag till Indien, och i väntan på att flyget skulle ta mig hem igen fördrev jag tiden med att äta fantastisk glass och läsa Koontz och Eddings - därav citaten på engelska. Jag tänker inte försöka mig på en översättning - skaffa ett uppslagsverk och lär dig nåt! :-)

"Those who are studying and shaping the future of subliminal advertising will say that they have no intention of creating a society of obedient robots, that such a goal would be in violation of their personal moral codes. However, as have thousands of other scientists in this century of change, they will surely learn that their concepts of right and wrong will not restrict the ways in which more ruthless men will use their discoveries." (Author´s Introducition)
"The more complex a society becomes, the more dependent each part of it becomes on every other part of it, the easier it is for one man, one lunatic or true believer, to destroy it all on a whim."
"He can build a bomb inside a suitcase... Well, hell, why not because he was mugged there, or because he once got a traffic ticket in Manhattan and he doesn´t think he deserved it."
"Her death made him painfully aware that everything - even deeply felt, strong personal relationships that nothing in life could twist or destroy - was temporary, pawned to the grave."
"Night Chills"

"Home was not a perfect place. But it was the only home they had, and thay could hope to make it better."
"There is, Jack thought, the way of life. The horror changes us, because we can never forget. Cursed with memory. It starts when we´re old enough to know what death is and realize that sooner or later we´ll lose everyone we love. We´re never the same. But somehow we´re all right. We go on."
"I wouldn´t make any bees or spiders or cockroaches or snakes, he said, wrinkling his face in disgust. That never made any sense. God musta been in a really weird mood that day."
"...that envy was mental theft. If you coveted another man´s possessions, Dad said, then you should be willing to take on his responsibilities, heartaches and troubles along with his money."
"Winter Moon"

"Spying? she thought. Am I crazy? Who would a cat be spying for? Catsylvania? Great Kitten? Purrsia?"
"The Mask"

En klart läsvärd författare! Jag gillar inte Stephen King eftersom jag tycker att hans böcker är för seeeeega och långdragna, femtio sidor av händer-ingenting-över-huvud-taget, två sidor där det händer nåt, åttio sidor av händer-ingenting-över-huvud-taget, en sida händelse, osv. Koontz, däremot, har samma lågmälda sätt att berätta, men det händer nåt hela tiden. Har hittills sträckläst varje Koontz-bok jag påbörjat!

För den som inte gillar skräckrysare avråder jag läsningen. Exempelvis "Viskningar" gav mig ruskiga kårar och krypningar i nacken. Han skriver dessutom med samma ordekvilibristik som Pratchett, även om en del går förlorat i översättningen.

Enjoy!

Fler citat av Pratchett

Eftersom jag gillar Pratchett kommer här ett till:

"I likhet med de flesta människor - åtminstone de flesta människor yngre än sextio år eller så - hade Verence inte funderat så mycket på vad som händer när man dör. I likhet med de flesta människor sedan tidernas gryning antog han att allt nog ordnade sig till det bästa till slut.
Och, i likhet med de flesta människor sedan tidernas gryning, var han nu död."

Klockren, eller hur?

Citat om gudar

Två mycket tänkvärda citat...

"Man kan vara ganska övertygad om att gudarna på en värld som den här säkerligen inte spelar schack, och det gör de inte heller. Faktum är att det inte finns några gudar någonstans som spelar schack. De har inte tillräckligt med fantasi. Gudar föredrar enklare och elakare spel där man är tvungen att Gå Direkt till Evighetens Glömska utan att Passera Paradiset. För att överhuvud taget begripa sig på vad religioner är för något, är det viktigt att veta att gudar har som allra roligast när de spelar Fia med knuff med dödlig utgång."
Terry Pratchett "Häxkonster"

"Shama kastade huvudet bakåt och gav upp ett skallande skratt.
- Skapa nya människor? Men flicka lilla, tror du verkligen att det är gudarna som skapat människorna?
- Javisst!
- Något så enfaldigt! Det är ju människorna som har skapat gudarna. I och med att någon tror på dem, blir gudarna levande för dem, och kommer att existera så länge någon tror på dem. Men dör tarangaierna ut, måste också deras gudar dö. Så undra på om de är rädda! ...
Men folket behöver inte dö ut, det kan också sluta att tro. Jag tror många gudar har svunnit bort och dött ute i världen bara för att deras tillhängare har vänt sig från dem. Varför tror du annars att till exempel kristendomens gud så ängsligt deklarerar att Du skall inga andra gudar hava jämte mig?" (s. 96-97)
Margit Sandemo "Dödens trädgård" (nr 17 i Isfolksserien)

Fil eller fil?

Varje gång jag handlar fil funderar jag på hur mina val påverkar min omgivning: Om jag köper "lokalproducerat" hjälper jag till att hålla min omgivande miljö i skick, jag bidrar till minskade transporter och att hålla pengarna kvar här. Men Norrmejeriers fil är inte lika god som Valios! Om jag köper Valios äter alla ordentlig frukost och är därigenom i bättre form att lära sig något, och alla övriga fördelar som det innebär att vi äter ordentligt. Ungarna äter fil och flingor till frukost istället för ett glas mjölk, för att ge ett exempel.

Vilket är då bäst? Pest eller kolera, säger jag, eftersom båda bitarna påverkar mig och mina barn. Friska och väl fungerande människor som haft förutsättningarna att ORKA ta till sig det som är tänkt men boende i en hälsofarlig miljö? En frisk natur men innehållande individer som inte orkar fungera?

Missförstå mig rätt, jag tror inte att mina barn kommer att sluta fungera bara för att de inte äter frukost. Jag tror däremot att våra matvanor påverkar vårt sätt att leva; om vi inte har energi nog kan vi inte ta till oss den kunskap som passerar oss. Med näringsrik och ordentlig mat finns förutsättningarna för att vi faktiskt ska kunna använda den information som finns lagrad i oss, medan en näringsfattig och osund kost gör oss slöa på fler sätt än rent fysiskt.
Samtidigt är det bättre att vi äter än att den sunda maten ligger i skåpet tills den blivit dålig och sedan slängs. Det är ju ingen vits att handla hälsofrämjande mat om den inte äts.

Jag tror inte heller att en liter fil spelar någon större roll i sammanhanget. Det "lokalproducerade" är inte särskilt lokalt, vår mjölk kommer säkerligen mestadels från Umeå. Men det känns bra att tänka att jag kan påverka min närmiljö i det att jag väljer att handla sådant som kommer närmast ifrån. Hellre använda köttet från den lokala slaktaren än det importerade köttet. Även om den lokale slaktaren säkerligen importerar, han också, känns det ändå bättre att kunna låtsas att jag äter kött från min närmaste omgivning. Mjölken som jag TROR kommer från min bonde-kompis är godare än den som jag VET kommer från Skåneområdet.

Men för att återvända till filen är det skillnad på fil och fil. Eftersom min man är laktosintolerant blir skillnaden ännu större. Valios fil kan vi äta alla sex. Norrmejeriers låglakosalternativ är inte alls lika goda (inkl. mjölk, grädde osv) och jag skulle därför behöva köpa flera olika. Låglaktosfilen skulle bli stående och min man skulle antagligen skippa frukosten (det ska vara snabbt och smidigt). De övriga sorterna skulle antagligen bli stående, de också, eftersom vi äter olika beroende på humör - ibland en risifrutti, ibland te och macka, ibland gröt, osv. Minstingen får alltid gröt på kvällen och för det mesta smaksätter jag ut den med kräm. Men Valios fil funkar i gröten, och vaniljgröt är gott som alternativ.

Pest eller kolera, som sagt.